Femtioelfte bloggen

Volvo gillar inte Gröna Bilister

2006-06-14T00:15:00.000+02:00

Artikel i DN Ekonomi i går. (Tipstack till Friedmans Epistlar)

Särskilt gläder mig orden från Volvos presschef, Bo Larsson:

- Det mest olyckliga med Gröna bilisters lista är att den motverkar teknikutvecklingen. I stället riskerar den att låsa fast oss i ett bränslespår, säger Bo Larsen.

Teknikutveckling i ett nötskal. Evolution förutsätter mutationer. Gröna Bilister har emellertid snöat in på enbart selektion, det från en redan svag genpool.

Det är ungefär som att försöka öka den genetiska mångfalden bland afrikanska lejon (som i Serengeti i dag är så inavlade att man kan transplantera hud mellan vilka två lejon som helst), genom att skjuta av ett stort antal av dem...

Mutationer, i innovationernas värld, förutsätter frihet. Uppfinnarna måste ha friheten att experimentera och det inte enbart under laboratoriemässiga (och dyra) förhållanden. Den enda objektiva mätaren på hur bra eller dålig uppfinningen var, är hur den överlever på en fri marknad, selektionen. Etanol prissätts inte på en fri marknad. Elkraft prissätts inte på en fri marknad. Etanolbilar och elbilar är politiska jippon som vi kunskapsmässigt inte får något alls ut av så länge politikerna är där och pillar och stör laborationen.

Jag har väl nämt detta förut på Femtioelfte, men det är värt att upprepa: När andra världskriget var på väg att bryta ut och man i Sverige insåg att det fanns överhängande risk för brist på olja blev det en politisk debatt som man kan ta lärdom av. Det mest uppenbara alternativet man såg i detta skogrika land, som ersättning för oljan, var skogen: gengasaggregaten som kom att driva över 90% av fordonsparken i landet under krigsåren. Debatten gällde huruvida man skulle tillåta enbart godkända aggregat eller om man skulle låta folk experimentera bäst de ville. Lyckligtvis var det friheten som vann den gången. Hälften av personbilarna drevs med "hemslöjdsaggregat". Det byggdes en del riktigt usla aggregat, åter fler som var hyfsade men mediokra, men emellanåt kom något bysnille på en riktigt bra idé, av finurlighet eller bara slumpen. Bra idéer spreds. Aggregaten man hade i början höll inte så länge. Efter en tid var det dags att reparera och då passade man på att förbättra konstruktionen lite.

Känns paradigmen igen?

Parallellen till freeware är uppenbar. I stället för att utvecklingen sker i stora steg, gracilt som en jätte på lerfötter, sker det i många små och parallella steg där bra idéer behålls och dåliga sållas bort.

Ovanstående utveckling (gengas igen) hade omöjligen kunnat forcerats som skedde om man:

Reglerat sönder teknologin. Få saker är så osexigt kreatitivitetsdämpande som byråkrati.
Pinkat revir med patent kring varje liten ny detalj.

Med tiotusentals hembyggen, som dessutom byggdes om flitigt, prövade mängder med idéer. Många dåliga, men också många goda. Det som räddade situationen var kanske att de hembyggare som hittade på små detaljer här och där att förbättra, inte hade pengar och advokater i ryggen nog för att presentera en patentansökan. Man hade också betydligt allvarligare saker att bekymra sig över än om någon använde sig av ens "intellektuella egendom", som man dessutom inte kunde vara säker på att man varit först med, med tiotusentals likasinnande vilt experimenterandes runtom i landet. Inte heller hade patenten varit särskilt mycket värda när de flesta aggregaten ändå var hembyggda. ("För privat bruk", gäller inte patenträtten, liksom den heller inte gjorde det för upphovsrätten till helt nyligen -- en dålig ny idé som bör gallras bort snarast) Även statsmakten hade viktigare saker för sig än att slösa resurser på att reglera sönder den teknologiska utvecklingen. Bortsett från att det skulle gjort mer skada än nytta hade man helt enkelt inte råd med en massa byråkrater.

Dripp dropp dripp dropp

2006-06-13T21:37:00.000+02:00

Dripp dropp.... Så låter det hela tiden. Mycket svagt. Knappt märkbart. Men när man väl märker det, förstorar ljudet liksom upp sig. Dripp dropp... DRIPP DROPP!

Men inga kranar läckte och det är definitivt inte taket som läcker regn som inte faller. Till slut kunde ljudet lokaliseras till högtalarna. Någon kondensator i ett förstärkarsteg får överslag kanske. Laddas upp på några tiondels sekunder för att plötsligt laddas ur med ett "dripp" eller varför inte klämma till med ett "dropp". Sådana där ljud kan man nog bli galen på om man inte kommer på var det kommer ifrån. Dripp dropp... Mjaha. Hur skall jag dra åt den "kranen"... Jag får väl vara flexibel och låtsas att jag har en gammal klocka på väggen.

Spotta på skådespelarna!

2006-06-11T14:13:00.000+02:00

Skådespelare är personer som står på en scen eller framför en kamera för att uttrycka känslor de inte hyser och säga saker de inte tänker.

De är professionella lögnare. Hela dagarna ägnar de åt att ljuga så tungorna svartnar i munnarna på dem. De bara ljuger och ljuger och ljuger hela tiden.

Varför o varför hyllas dessa lögnare! Varför delar man ut priser till den som ljuger bäst? Skulle det vara beundransvärt? Ett föredöme?

Sjuk är kulturen som hyllar detta falska, låga patrask.

Jag säger: spotta efter varje skådespelare du ser. Nej förresten. De är inte ens värda att ödsla spott på. Men fnysa lite åt dem kan man ju kosta på sig, bara för den goda sakens skull. Usch!

Köpa piraten i säcken

2006-06-10T13:00:00.000+02:00

Piratpartiet har fått draghjälp av, med självklar ironi, självaste justitieministern samt dess opponenter på Antipiratbyrån. På ett sätt inger det en smula hopp om svenskarna i det att det tydligen ändå finns en liten rebelliskhet kvar i den eljest kuvade och bräkande hopen.

Men det är också på plats att varna för enfrågepartier som piratpartiet. Var de står i dessa enstaka frågor är de för all del tydliga med, men "I alla andra frågor avstår Piratpartiet från att ta ställning."

Hurdå "avstår" om man får fråga? Det går väl an så länge man inte sitter i riksdagen och nödgas ta ställning till en massa andra saker som piratpartiet inte befattar sig med. Men väl där kan man inte slippa välja att rösta si eller så vid omröstningarna i plenum eller inte alls (vilket även det är ett ställningstagande då det får sina konsekvenser).

Själv är jag skeptisk till att rösta på dem. Inte för att jag är odelat negativ till deras ståndpunkter, i synnerhet inte det som går utanför det dagsaktuella ämnet om "fildelning" (som det slarvigt kallas i gammelmedia). Det finns ett akut behov av politiska partier och riksagskandidater med ett äkta patos för medborgarnas personliga integritet och rättsäkerheten. Här har den sittande grundligen riksdagen svikit oss. Den har vid upprepade tillfällen åsidosatt grundlagen. Den struntar blankt i lagrådet och mången riksdagsledamot sitter i realiteten på mandat från regeringen...

Men vad röstar man på om man lägger sin röst på piratpartiet? Ja det får man inte veta för i övriga frågor har de ingen politik alls. Säger de. Kan man verkligen inte ha det? Även att avstå från att rösta är som sagt ett ställningstagande. Det låter som att köpa grisen i säcken. Om även den enskilde kandidaten inte har åsikter i andra frågor, så har denne nog inte i riksdagen att göra alls. Hur skall denne förfara vid omröstningar om andra saker, försvarsbeslut t.ex. -- dra lott?

Piratpartiet är bara meningsfullt som ett hot mot de etablerade partierna. Det tvingar dem att ta ställning i frågor som dessa i sin tur har varit veliga, eller direkt fulat sig, i. Men i riksdagen kommer de bara att bli pajasar. (Tja, i gott sällskap då kanske, vid närmare eftertanke.)

Mandat från djur?

2006-06-08T10:18:00.000+02:00

Frankrike sätter käppar i hjulen för miljöpartiets försök att utrota hela tamminkspopulationen i Sverige. (SvD i går)

Maria Wetterstrand undrar stillsamt:

- Det konstigaste av allt är att EU har med det här att göra över huvud taget och att EU lägger sig i hur vi beslutar om vårt djurskydd i Sverige, säger hon till Rapport.

Jo det kan man stillsamt undra. Man kan vidare stillsamt undra vad i helvete Maria Wetterstrand eller den där vegansekten har med att göra hur andra stillsamt sköter sina djur.

Minkhatarna försöker lura i andra medborgare tvenne lögner:

Djur har krävt politiska rättigheter i människornas politiska värld.
Det är just dessa människor och inga andra som har utsetts till djurens advokater.

Var har de den fullmakten de påstår sig ha fått?
Var har de fått det ifrån, att djuren överhuvudtaget kräver makt över människor? Varför skulle djur ges politisk makt över människor?

Vidare berör det här också bevekelsegrunderna för lagstiftning överhuvudtaget. När har andra med någons angelägenheter att göra? När är det legitimt med makt?

Frihet (negativ frihet -- rätten att slippa utsättas) behöver aldrig motiveras, för det är egentligen ingenting. Ordet betecknar ju bara frånvaro av något: frånvaro av tvång. Det är tvångsförespråkare som har bevisbördan, inte frihetsförespråkare.

All makt utövas med våld eller (vanligare) hot om våld. Om någon till det yttersta motsätter sig en lag, verkligen för det till sin spets, så är det döden han får möta. Om man t.ex. vägrar betala någon skatt som man praktiskt kan vägra betala, fordonsskatten t.ex. eller om man jobbar svart eller vägrar betala böter för att man inte hade bilbältet på sig, så kan man ertappas och avkrävas denna skatt/bot av i turordning: skattemyndigheten, kronofogden, kronofogde+polis, mer polis, piketstyrka, nationella instatsstyrkan, armén (men så långt går det nog inte). Om man stoiskt vägrar släppa ifrån sig skatten, så slutar det med att man blir avrättad i sitt hem eller var man nu har förskansat sig likt huvudpersonen i Sture Dahlströms Tango för enbenta. (Hysteriskt kul roman f.ö.; rekommenderas varmt.)

Eftersom makt på det viset vilar på ett underförstått hot om att den olydige avrättas är det denna yttersta konsekvens som skall ställas mot det föreslagna tvånget. Närhelst någon föreslår ett tvång skall du ställa dig frågan: Är det rätt att döda någon för att upprätthålla denna lag?

Är det rätt att döda en tjuv?
Ja det är det, om man för det till sin spets. Det låter förstås drastiskt, men egendomsrätten (över lösöre -- inte mark eller immaterialrätt. Inte heller innefattas barn här.) vilar på var och ens rätt till sin egen kropp samt till det som skapas från man redan äger. Allt det du äger har sitt ursprung från din kropp eller har mottagits som gåva eller bytts från någon annan. Tjuven försöker stjäla en bit av din kropp: döda dig lite grand. Om tjuven är så enveten att det går över till rån (att han tar egendomen med våld mot din person) och ni båda är lika extremt ihärdiga (och stryktåliga) så slutar det ytterst med att en av er dör. Så långt går det förstås sällan, men det händer. Inte gärna kan man ge tjuven rätten att döda, men inte erkänna offret samma rätt. Alltså har du rätt att döda en tjuv/rånare -- för det är vad denne försöker göra mot dig. Alltså är det rätt att förbjuda stöld.

Det är inte rätt att döda en människa för att hon vägrar ha bilbälte på sig. Konsekvensen av bilbältesvägran kan omöjligen vara att någon annan blir dödad av det. Det är på samma sätt inte rätt att döda en människa för att hennes minkar inte badar, då inga andra människor kan tagas av daga medelst obadade minkar. Obadade minkar utgör inget som helst hot mot andra medborgare. Om det är så att obadade minkar mår illa så påverkar det bara produktionen negativt, dvs skadar minkarnas husse. Varje medborgare har rätt att göra allt, vad som helst som det faller henne in, som inte skadar andra medborgare.

Tricky Triches

2006-06-07T00:24:00.000+02:00

Nå var är den där medlemslistan som Aftonbladet-reportern Robert Triches påstår har "kommit ut och sprids snabbt över internet"?

Det är inte listan i sig som intresserar mig, utan huruvida Triches far med osanning som är intressant. Inte för att jag letat mig helt fördärvad, men medveten om hur vansinnigt spännande säkert vissa tycker det är och hur snabbt sådant brukar gå till, borde den närmast ramla på en vid det här laget; ligga postad på Usenet, länkad till från femtioel^H^Htolv bloggar, utbasunerad på Flashback, cirkuleradad i email m.m... Men icke ett spår!

Jag tror att Robert Triches och Aftonbladet ljuger. För så megalomanisk kan han väl ändå inte vara att lilla han tror sig vara "hela Internet"?

Varför ljuger han då? Det är nästa fråga. Och varför låter hans redaktör honom hållas -- det är ändå intressantare.

Jag vet inte vilken kategori murvlar denne Triches hör till på Aftonpravda -- är han en av "husbondens röst"? Är det någon i nöd hopkokad liten kampanj de nu smidit ihop på Sveavägen 68? Vad är det som pågår här? Är det en täckhistoria för någon förestående utlämning nu igen? Vad? vad? vad?

(Och nej, jag är inte med på listan själv. I så fall har han fått tag på alldeles fel lista. Vägstämmans eller något.)

Plagiat!

2006-06-06T00:30:00.000+02:00

I SvD får man plötsligt se att någon obskyr professor i Nottingham påstår sig ha löst frågan om det var hönan eller ägget som kom först.

Detta är inget annat än ett skamlöst plagiat på förevarande blogg, vilken löste den lilla struntsaken redan i september i fjol.

Den där figuren skall tacka sin lyckliga stjärna att undertecknad inte vet varken ut eller in hur han skall ställa sig till immaterialrätter och därför ödmjukt avstår från att stämma arslet av honom eller åtminstone skämma ut honom inför hela den församlade forskarvärlden inom hönsäggologin. (Dessutom har han ju dragit samma slutsats: Ägget kom först, naturligtvis. Eljest hade han kunnat räkna med en bitter dispyt och verkligen fått sitt namn släpat i smutsen.)

Äntligen ett sanningens ord!

2006-06-06T00:01:00.000+02:00

Miljöpartiets språkrör säger:

- Det är helt absurt att försöka stoppa ny teknik med poliser och repressiva lagar, säger Peter Eriksson till Expressen.se

Ja, min bäste herr Eriksson, absurt är det. Men kan du säga "kärnkraft", "oljeraffinaderi", "lastbil" eller "motorväg" då?

På sin blogg skriver denne Eriksson vidare:

Det är inte möjligt att stoppa fildelningen utan att ta stora steg i repressiv riktning, utan att skapa mycket stora konflikter i samhället.

Det är inte möjligt att stoppa bilismen (m.m.) utan att ta stora steg i repressiv riktning, utan att skapa mycket stora konflikter i samhället.

Dagens asgarv

2006-06-05T11:23:00.000+02:00

LO-bloggaren Nicklas om CUF:are Annie:

kommer säkert med tiden (rätt kort) att bli en av de som jag måste möta i förhandling.

Vilken replikerar:

Jag pluggar för att så småningom bli åklagare

Mot bakgrund av den särskilda slags moral som förekommer inom Rörelsen, är nog risken överhängande att Nicklas får rätt i sin profetia.

Förlsag till regeringens IT-ansvariga

2006-06-04T14:54:00.000+02:00

I stället för att köra ett centralt serverkluster för dyra pengar -- lägg i stället ut alla offentliga handlingar på fildelningsnäten, så kan ni vara helt säkra på att medborgarna kan ta del av dem utan krångel.

Korruption sänkte regeringen.se

2006-06-04T10:40:00.000+02:00

Landets främsta lojalitetsexperter församlade bakom Han Som Pekar Med Hela Handen.

Regeringen.se låg tydligen nere i natt.

Ur artikel i Aftonbladet:

It-experten Joakim von Braun, som i många år arbetade som konsult åt Säpo, säger att han är förvånad över att attackerna lyckats.

"Dålig beredskap"
- Det går för det första att snabbt hyra ökad kapacitet som tar hand om angreppet. Och den här typen av sabotage går dessutom att blockera. Det är egendomligt att inte beredskapen är bättre än så här.

Förklaringen ligger nog i att inom enpartistaten besätts alla ämbeten, tunga som lätta, främst och enbart på meriten "Lång och trogen tjänst i Rörelsen", vilket inte borgar för professionalism på andra områden än partilojalitetens. Det ligger liksom i sakens natur att kollektivistisk lydnad och individualistisk finurlighet inte kan rymmas inom en och samma personlighet.

Pontén purken

2006-06-03T21:04:00.000+02:00

Från Dagens industri:

Henrik Pontén, jurist vid Antipiratbyrån som kämpar mot fildelarna, säger att debatten om själva upphovsrätten har kommit bort för att i stället handla om exempelvis ministerstyre.

...kan det bero på att ministerstyre är en så mycket allvarligare sak?

Om statsskicket självt havererar är det ju liksom lite meningslöst att bekymra sig över bortvittrande immateriella privilegier? De faller ju ändå med statsbildningen och är inte riktigt av samma dignitet om man säger så.

Att man nu förhalar utfrågningarna i KU om denna viktiga sak till efter valet är minst sagt äcklande. Just den sittande regimens laglydighet är avgörande för frågan om den skall betros med fortsatt uppdrag eller inte.

Det enda hederliga en medborgare med någon gnutta rättspatos kan göra nu, även om man så är socialist, är att rösta bort den sittande regeringen. Den uppvisar alla symtom på svår maktkorruption.

Det är något ruttet i staten Sverige.

Ignorerokrati

2006-06-03T18:16:00.000+02:00

Regeringen har som uppgift att verkställa lag; dvs beslut av riksdagen. Det är regeringens enda uppgift och ingen annan har den uppgiften.

I mars i år nämnde Enpartistaten att det vid år 2005 år utgång var 153 riksdagsbeslut som regeringen underlåtit att verkställa. Många av dem var fler år gamla riksdagsbeslut. Regeringen struntar i riksdagens beslut. Regeringen struntar i att verkställa lagen.

Om det som SVT rapporterade i samband med tillslaget mot PRQ och dess kunder den 31 maj är korrekt, verkställer regeringen i stället beslut fattade av främmande makt. I stället för att verkställa de 153 overkställda riksdagsbesluten, tar regeringen order av USA:s utrikesdepartement och en obskyr organisation från Hollywood.

Regeringen och i synnerhet dess offentlige försvarare, advokat Bodström, är då att betrakta som en säkerhetsrisk.

1 kap. Statsskickets grunder

1 § All offentlig makt i Sverige utgår från folket.

Den svenska folkstyrelsen bygger på fri åsiktsbildning och på
allmän och lika rösträtt. Den förverkligas genom ett
representativt och parlamentariskt statsskick och genom
kommunal självstyrelse.

Hur mycket är det värt?

Låt se....
Första stycket 1 § kan vi stryka. I stället skall det stå "All offentlig makt i Sverige utgår från utrikes ort och hemliga personer."

Det där med "fri åsiktsbildning" kan vi också stryka. Skriver du ned "fel" åsikter kommer regeringen och bär iväg din penna.

Rösträtt har vi för all del, det bara är helt meningslöst att rösta fram en riksdag som regeringen sedan hånflinar åt. Konstitutionutskottet tycker ju Göran Persson bara är någon "bokstavskombination", vilken hans excellens icke ett blåbär akta.

Men eftersom det tyvärr är valår, vilket för all del bara är en ren formalitet, måste KU hållas tyst för att showen skall rulla på ostört.

Därför får vi inte veta förrän möjligen efter valet vem det var som gav order om räden. Här verkställs tydligen något slags lag -- oklart bara vems lag.

Får vi då veta om statssekreterare Danielsson har talat sanning för justitieombudsmannen eller konstitutionsutskottet? Förmodligen inte.
Vi får strängt taget inte veta alls vad som pågår inne på regeringskansliet eller vem de tar order av nu när de uppenbarligen inte tar order av våra valda ombud. De struntar i oss.

När man sitter så här stilla i sin kammare i den lilla stugan i skogsbrynet är det inte utan att man smått börjar undra om det är dags att beväpna sig. Man kan strunta i dem tillbaka förvisso. Kejsaren är långt borta och bergen är höga, som man säger i Kina. Men dagens kejsare har satelliter i skyn som spionerar på grannarna, för att hålla koll på vilka grödor de sår eller om de avverkar skog. Fortsätter de på den alltmer öppet antidemokratiska vägen kommer man förr eller senare till en punkt där det blir ohållbart.

Den så kallade kommunikationsministern, Ulrika "fjösa" Messing som vid förment mogen ålder ännu leker med dockor i form av undersåtar av kött och blod vilka hon vill sätta små mössor på kan man strunta i så länge de poliser som skall verkställa hennes små infall också struntar i henne. Vi skall ju alla strunta i varandra nu -- det är ju det senaste.

Så vi gör väl så allihop då -- vi gör som regeringen. Den struntar i riksdagen. Nåväl, så struntar väl vi i regeringen då. De poliser som Messing hoppas skall patrullera grusvägarna hemmavid i jakt på subversiva bloggare som cyklar utan hjälm, kan ju med gott samvete strunta i det och jaga tjuvar och banditer i stället, på gammaldags vis. Riktiga sådana då, i stället för av regeringen, Hollywood och hemliga personer påhittade skurkar. Detta har ett par sköna lirare i Nora tagit fasta på. (Tipstack till HAX)

Och just som jag kommit så långt kom grannens katt inrännande genom köksdörren som står på glänt. Även katterna struntar i reglerna, det är tydligt. Men katter är ju katter och har väl alltid varit inte så lite egensinniga. Nog är de hur som helst att föredra framför dessa politiker. Jag menar: Vem skulle väl tolerera Thomas Bodström sittandes naken på köksgolvet med ena benet i vädret, slickandes sina testiklar? (För att hutlöst plagiera den gamle beatnikpoeten Charles Bukowski) Katten är åtminstone rumsren.

Och nu kommer en tjej på en häst ridandes förbi. Bara en häst!! Djurskyddsmyndigheten, som struntar i allt (såväl lag som vett) utom sina egenhändigt utfärdade föreskrifter, anser ju att det måste vara minst två hästar i sällskap. Annars lider hästen, för det har de bestämt och lida får hästar inte göra, har de bestämt. Hästar bör gå på heroin.

Men ingen polis syns till (de har fullt upp med traktens skogspundare) så Brunte kan väl skritta på som vanligt, i sällskap med människan som sitter på den. Att sätta betsel och sadel på Matz Hammarström och rida runt på honom på grusvägen är till skillnad från exemplet med katten och Bodström däremot en tanke jag inte omedelbart vill avfärda. Han kan få sällskap av andra stolliga djurrättsaktivister om han nu behöver det. Vi kan köra dem i fyrspann framför en vagn.

Lömska rasister höll möte i Tiveden!

2006-06-02T22:10:00.000+02:00

Nu när polisens websidor åter är igång, passade jag på att kolla deras "dygnets händelser" för de senaste dagarna. En av de mer oroväckande incidenterna (nåja) inträffade i söndag 28 maj i Västra Götalands län:

En anmälare blir orolig när han ser skinnskallar inne i Gullspång. Strax innan har han passerat en skylt där det stod något om raser. Han misstänker att det kanske är något nazistmöte på gång. När polisen kontrollerar skylten visar det sig dessbättre att raserna handlar om kaniner.

...ariska kaniner?

Kavalleriet fylkar sig mot djurrättsinkvisitionen

2006-06-02T21:13:00.000+02:00

ATL rapporterar:

Protest mot nya regler för hästhållning

Några av Hästsveriges tyngsta namn går nu emot Djurskyddsmyndigheten. Med en webbaserad intresseförening skapas en ny kanal i diskussionen om djurskyddet.

De nya föreskrifterna om hästhållning blev droppen. Veterinär Per Michanek och agronom Anders Herlin startar nu en intresseförening med namnet Djurintressenterna. Föreningen ska främja en god djurhållning samt verka för vettiga regler för djurskyddet.

Djurintressenternas sida hittar du här.

Vad säger man?

Pergite!
("Framåt!" -- motto för livregementets husarer)

Angånde rassian mot Pirate Bay

2006-06-01T18:38:00.000+02:00

Jag trodde detta var redan utrett sedan länge nu, att torrentfiler inte är "upphovsrättsligt skyddat materiel". (Jo torrentfilen kan för all del kanske vara det, men det är knappast dessa filers skapare som beklagat sig hos polisen.)

Vad? vad? vad har kammaråklagare Håkan Roswall fått för sig skulle stå att finna på dessa servrar? Antingen är han helt obeskrivligt okunnig om de mest banala saker om datateknik och -kommunikation eller så är det ett fall av direkta rättsvidriga trakasserier. I vilket fall bör han entledigas från sitt uppdrag -- och själv åtalas.

Jag tror däremot inte att sysadm:arna på de där maskinerna är några dumhuvuden. De har haft tre år på sig att förbereda för något de bör ha varit högst medvetna om kunde hända. Enligt uppgift skall servrarna vara "tokkrypterade". (Tror fan det.) Man kan ju kryptera hela filsystem med starkt krypto i dag. Skulle en sketen åklagarmyndighet i Sverige ha tillräckliga datorresurser för att knäcka, säg, 4kbytes RSA så har vi (inte bara musikindustrin och Hollywood) betydligt allvarligare problem än några hundra miljoner fildelare att tas med. I så fall finns det varken affärshemligheter eller militära hemligheter längre. Bevisvärdet, icke-fabricerat sådant, kommer att bli exakt noll från beslaget. Verksamheten är inte ens olaglig, vilket visats av tidigare domar.

De har avtvingat Pirate Bays juridiska ombud ett DNA-prov. Que!? Vad hade Roswall tänkt sig bevisa med ett DNA-prov? Tror han att det är en kryptonyckel kanske. Varför inte avtvinga juristen en kroppsbesiktning också? Det torde vara mycket lättare att dölja ett USB-minne med kryptonycklar på i arslet, än att gömma upphovsrättligts skyddad information i sin arvsmassa. Inte för att jag kan se vad denne skulle haft med fildelning att göra rent operativt. Guilt-by-association.

Det här är trakasserier naturligtvis. Polis- och åklagartrakasserier. Jag vill se kammaråklagare Håkan Roswall åtalad. Samt grundligen undersökt i alla kroppsöppningar i jakt på bevis. Var har han gömt sin utstuderade dumhet någonstans? Kanske i tolvfingertarmen.

Vidare har de beslagtagit datorer för diverse företag som hade dem i samma datorhall. (De rensade rent.) Även servern för ett politiskt parti beslagtogs. Detta mitt under en valrörelse.

Välkommen till Oceania! -- Välkommen Bodströmsamhället!

Det här valet handlar om rättsstaten; om dess överlevnad och återupprättelse.

Borås belägrat av gröna khmerer

2006-05-29T10:17:00.000+02:00

Man lider med boråsarna. Tänk att behöva husera ett sådant anhang.

Miljöpartiet har partikongress i Borås där de bl.a. beslutat jättebestämda saker som att de nu skall vara stenhårda på att de minsann kan samarbeta med alla slags politiska partier. (Partiledningen däremot, vill bara samarbeta med andra socialister.) Men de gav med bestämdhet samtidigt partiledningen lov att göra som partiledningen vill i den frågan...

Vad beslutade de, egentligen?

Nåja. Det spelar ingen roll. Miljöpartiet är en sådan samling av extremgalningar att de egentligen inte kan samarbeta med någon alls. Och vad skulle de ha i en regering att göra? Vad skulle de ha för goda råd till statens styre att bidraga med som statsråd?

Vad har vidare ett politiskt parti som förespråkar civil olydnad i den lagstiftande församlingen att göra? Stifta lagar så de har några att bryta emot?

Miljöpartiet -- i evig opposition mot allt, även sig självt.

Och hur hamnade den där visenten på Borås gator? Är det mer allvarligt ätstörda gröna khmerer som varit framme och lekt "befriare" nu igen?

Socialister är tjuvaktiga

2006-05-25T22:53:00.000+02:00

Se artikel i ICA-Kuriren.

Vänsterpartisanerna är ju helt i en klass för sig själva.

Tips från Funebo.

En Häst Går Där Alldeles Ensam

2006-05-25T11:38:00.000+02:00

Eller hur nu ramsan för att stämma gitarrer gick. EHGDAE är det hur som helst. (Om man inte känner för att spela slide eller funnit gamla noter skrivna för luta.)

Djurskyddsinkvisitionens senaste stolleri om att hästar inte får vara ensamma i hagen, är så urbota dumt att min underlåtenhet att skriva om det berott på utmattning och att man helt enkelt saknar ord för att rätt beskriva dessa vandrande byråkratparodier.

Förr var det inte alla fattiga torpare och småbönder som ens hade råd med en häst utan lånade häst eller oxe av grannarna när de var klara med sitt vårbruk. De som hade råd att hålla hela två hästar var tämligen förmögna bönder. Det torde därför nu efter tusentals år kunna konstateras att hästar mycket väl kan föröka sig och överleva även om de för den mesta tiden går ensamma. Det är bara vid betäckning och under diandet de måste gå i par. Hästar är dessutom lite olika till sättet som individer och en del hästar tycks rent av föredra att vara ensamma -- än ihop med någon grinig kuse som biter tussar ur manen hela dagarna.

Men i sin stora visdom har byråkraterna på djurrättsmyndigheten nu nådigt låtit meddela att allt man gjorde förr var fel. Sanning är vad kardinal Hammarström och hans djurrättsjesuiter på djurskyddsinkvisitionen bestämmer.

Det är inte utan att man även här liksom rörande den brittiska regeringen (hämtat från Copyriot i annat inlägg) måste konstatera att deras agerande närmar sig den kliniska diagnosen paranoid psykos.

Konstruktivisternas misstag är, som vanligt, att de inte inser att de inte har all information. Vidare blandar de ihop verkligheten (som måste fastställas empiriskt) med sina egna sorgfälligt hopkrafsade hypoteser om den. Djurskyddsinkvisitionen hänvisar ofta till sina egenhändigt utfärdade föreskrifter som om de ristats i sten av Guds finger och är oomtvistliga.

Varför får inte de lurviga korna gå ute på Revingehed? Jo, säger djurskyddsinkvisitionen, det bryter i så fall mot våra regler. (I andra fall bryter det mot deras regler om djuren inte får gå ute. Hur fan skall de ha det?)

Varför får hästar inte gå ensamma? Jo, säger djurskyddsinkvisitionen, det har vi bestämt så då måste det vara riktigt.

De har nog ingen erfarenhet alls av verkliga djur, bara av sina egna teorier kring djur. Teorier som är baserade på just ingenting alls. De utövar ett slags form av intellektuell onani.

Om dessa dårföreskrifter skulle stadfästas och genomdrivas blir konsekvensen i många fall att Brunte får skjutsas till slakteriet. Gratulerar -- ni har nu gjort er osams med varenda hästtjej i landet.

Därmed har djurskyddsinkvisitionen genomdrivit djurrättsismens grundläggande dogma: att det är bättre för djur att vara döda än levande (och "lida", i den djurrättsliga metafysiken).

Om det var så att Brunte själv tyckte det var bättre att vara död än levande så kunde Brunte ordna den saken själv. Djuret kunde om inte hålla andan tills det dör åtminstone hungerstrejka eller törsta sig självt till döds. You can lead a horse to water, but you can't make it drink.

Men självmordsfrekvensen bland husdjur är så vitt jag känner till praktiskt taget noll. Att husdjuren inte begår självmord en masse visar alltså att tesen "bättre död än lidande/levande" inte håller. Detta gäller såväl hästar, lurviga kor, minkar, katter och marsvin.

Däremot är det väl belagt att människor understundom tar sig själva av daga. (Det är tre gånger så många som begår självmord i Sverige varje år än som omkommer i trafikolyckor, vilka till viss del dessutom kan vara självmord.) Det är vissa människor som vantrivs med sina liv.

Förmodligen är det så att detta ylande om påstått lidande bland djur enbart är ett fall av projicering av sin egen olycka på de lyckligt ovetande djuren.

Kan det vara den undermåliga dieten hos klientelet i fråga som gör att de inte känner sig till freds med sina liv? Mat och dryck är det viktigaste av allt i livet och den viktigaste födan för rovdjur som homo sapiens är kött.

Apanage åt osynlig furste

2006-05-25T11:10:00.000+02:00

Jaha. Nu får SVT kalla fötter för att de lejt Petter Nilsson, brandbomskommunismens osynlige välgörare. (Aftonbladet)

Så vad gör SVT då rent konkret? River de kontraktet i tusen bitar? Det kan man ju göra med gott samvete vad gäller personer som uttryckligen är emot den föreliggande statsbildningen, inklusive dess rättsväsende som alltså bl.a. och främst har som uppgift att se till att folk fullföljer ingånga avtal. Vad skulle han göra -- be den stat han så innerligt hatar straffa statens television för att den inte pröjsar honom för att bedriva propaganda? Det kunde vara värt rättegångskostnaderna för att få se honom göra det krumsprånget.

Han kommer att få betalt utan att göra någonting.

Va!? Något kan han väl ändå göra.

Förslag på passande arbetsuppgifter:

Skura golven
Koka kaffe
Diska i personalmatsalen
Åka till systemet efter mer vitrysk vodka åt SVT-politrukerna
Rulla en stor stenbumling uppför Kullaberg varje dag för att sedan låta publiken under muntra tjut sparka ned den igen.
Gå runt med ett plakat på Möllevångstorget med texten "GLÖM ALDRIG KOMMUNISMENS BROTT" ända till oktober. Public Service har ju ett uppdrag som folkbildare.
Sopa gatan utanför TV-huset.
Parkera trabanterna åt SVT-politrukerna. (Om han har körkort, vilket betvivlas.)
Sitta i stupstock på torget som en direktsänd konstnärlig installation.
Gestalta en sjöjungfru från Montevideo i en TV-pjäs av Lars Norén, iförd cykelbyxor och en näbbgädda i röven som rekvisita.

Den där Nilsson gnäller ju ständigt om arbetslöshet. Det skulle nog göra honom gott att för första gången i sitt parasitliv göra ett åtminstone halvt dagsverke.

Vodkakommunisterna som invaderat SVT tyckte väl att de inte kanaliserat nog med obligatoriska licenspengar (skatt) till sina omhuldade nyttiga fönsterkrossarfetishister.

Den rasande bärsärken från tingsrätten, del 2

2006-05-25T09:23:00.000+02:00

Nämndemannen och bärsärken Lilly Näslund lämnar nu sitt uppdrag som nämndeman, efter att ha anhållits för våldsamt upplopp m.m. på första maj. Incidenten är fångat på bild av TV4, så någon tvekan råder väl inte i skuldfrågan.

Från vänsterpartiet får vi nu höra att Näslund inte är, aldrig varit och (förmodar jag desslikes) aldrig bli medlem i vänsterpartiet. Se artikel i DN. Där kan man med stigande förvåning också läsa om den före detta nämndemannen, numera bara bärsärk:

På Ung vänsters hemsida finns ett community där nämndemannen beskriver sig själv som cynisk och destruktiv, och att hennes kampredskap är våld i allmänhet.

och:

Kopplingen till vänsterpartiet är inte så stark.

...låter vänsterpartiets pressekreterare meddela. Hon var anställd på partiets kansli och har skrivit artiklar i Röd Press. (Vem fan bryr sig om hon var medlem eller inte?)

Skall vi pusta ut nu alltså? Ingen skugga må falla över kommunisterna med partibok, för det var ju en kommunist utan partibok som gjorde fulgörat åt dem?

Vad är det de försöker förklara för oss nu, de gamla avdankade kalla quislingarna som förr om åren satt och längtade efter den dag då landet skulle ockuperas av Sovjetunionen så de ensamma skulle få utses till lägervakter, folkdomare och skarprättare?

Förutom att det som jag påpekat tidigare är generellt olämpligt att politiska partier kontrollerar domstolarna, vilket de gör när de utan laglig grund ges ensamrätt på att utse domstolarnas nämndemän så säger de något mer här.

De säger att de inte kunde hitta någon inom sina egna led som överhuvudtaget kan kallas kvalificerad utan valde i stället någon som "inte [är] partimedlem och har aldrig varit partimedlem, inte ens i Ung vänster". Alla potentiella kandidater med partibok i vänsterpartiet var ändå sämre. Man är frestad att hålla med dem.

Men även då misslyckades de uppenbarligen kapitalt med att presentera en vad normala människor skulle kalla en acceptabel kandidat till det allvarliga ämbetet att döma på tinget. Något har onekligen gått snett när man lyckas utse en rabiat våldsverkare till nämndeman. Man kunde tycka att de kunde göra sig besvär med att kolla upp kandidaterna innan man utser dem, t.ex. kunde de kika igenom sin egen "community" på sina egna datorer, för att bilda sig en uppfattning om kandidatens höga moral...

Vänsterpartiet anser sig alltså totalt inkompetent vad gäller att utse nämndemän och sig själva har de (med rätta) diskvalificerat som tänkbara kandidater. Så måste man tolka saken. De kan varken besätta eller tillsätta poster som nämndeman.

Fröken Näslund är annars en person med starkt rättspatos (utom just vad gäller att kasta föremål på poliser förstås). Saxat från vänsterpartistisk sida om "stadshusvänstern", 2004.

4. PORRBILAR POLISANMÄLDA
Igår polisanmälde Lilly Näslund, anställd på vänsterpartiets kansli i Stadshuset, två porrbilar som nyligen sågs i centrala stan. Med tillägget i stadens lokala ordningsföreskrifter: "Könsförnedrande mobil reklam får ej framföras på offentlig plats" i §11 som infördes efter beslut på förra fullmäktige bryter dessa bilar numera mot stadgan och därmed blir olagliga. Ärendet utreds just nu av Stockholmspolisen.

-- Jag tycker att det är en självklarhet att anmäla dessa bilar. Deras reklam är förnedrande och kränkande mot alla kvinnor. Det är jättebra om fler anmäler bilarna om man ser dem. Det är ju uppenbart att de bryter mot stadens ordningsstadga, säger Lilly Näslund.

O vilket rättspatos! Jag ser det framför mig: Näslund som Fru Justitia själv med svärd och vågskål. Och kanske några gatstenar i klänningsfållen...

I den näslundska moralen är det alltså sju resor värre att visa pattar än att kasta möbler på lagens väktare, för det är ju uppenbart att de bryter mot stadens ordningsstadga, säger Lilly Näslund om "porrbilarna". (Vilken befängd ordningsstadga f.ö. Vad är rekvisiten för "könsförnedrande"?)

Svärdet kastar denna Fru Justitia-tolkning möbler på. Och väger gör hon synbarligen med falska vikter. Detta var vänsterpartiets bästa kandidat. Bättre än så blir det inte.

Djurrättsterrorister gripna i Malmö

2006-05-25T01:42:00.000+02:00

Förtäljer Sydsvenskan

Polis i C-stridsmundering kånkar ut fluorvätesyran de jävla vettvillingarna hade i förvar hemma, som om det vore hallonsaft. De har väl stänkt det på skyltfönstren, kan tänka. Hoppas de spillde på sig själva också, så de slutgiltigt omvandlas till de blötdjur de redan är mentalt.

(Tveksamt om ens den där tunnan är HF-säker, ifall skiten skulle läcka ut i den.)

Och vad är det förresten med det där klientelet och deras glasrutepajarfetishism? Kan de inte kläda upp sig i latex och smiska varandra som vanliga pervon?

Dagens (eller nattens) garv om den brittiska regeringen

2006-05-25T01:13:00.000+02:00

Copyriot sammanfattar den brittiska regeringens besynnerliga lagförslag om att få tillgång till "krypterad information". (/dev/random?):

Psykoanalytiskt betraktat närmar sig lagförslaget en klinisk definition av paranoid psykos, det vill säga en oförmåga att åtskilja det reella och det symboliska.

Detta och många andra saker Tony Blä&co har presterat gör att det får betecknas som Storbritanniens genom tidernas sämsta regering. Allt gör de bakvänt. De har riggat upp orwellianska bevakningskameror över hela landet för att spionera på undersåtarna under förevändningen att de jagar utländska terrorister, medan de inhemska terroristerna belönas med politiska eftergifter (rävjaktsförbudet som drevs igenom i strid med common law) eller tillåts fritt terrorisera laglydiga medborgare (djurrättsterrorn mot byn Newchurch där djurrättspsykopaterna bl.a. grävde upp ett människolik på en kyrkogård-- f.ö. i samma grevskap där världens främsta antiterroriststyrka, SAS, har sin garnison).

Margaret Thatcher -- det var en statsman med rättspatos det, som inte sparade några kostnader för att undsätta medborgare i fara om de så bodde vid randen av Antarktis. Och aldrig gav hon efter för terrorister heller.

Autofascistisk aktion i aktion

2006-05-24T18:12:00.000+02:00

Student knivskuren av AFA-psykopater.

Lär vidare...

"Är ni nationella?" -- vad skall det betyda?

Syndikalisten som blev statspropagandist

2006-05-24T12:42:00.000+02:00

Terrornätverket "Osynliga Partiets" ekonomiske välgörare, Petter Nilsson, har anställts av SVT. (Läs mer på DN och Lunds Universitet)

Det är programchefen på SVT Syd som tagit till sig denne som sin skyddsling.

Motivet?

- Vi har märkt i samtal med Petter att han har kunskap som vi saknar. Det handlar om strömningar hos unga, hur de engagerar sig och hur man driver opinion - bland annat på internet, säger han till DN.se.

Man tar sig för pannan.

Mikael Sterner lever alltså i villfarelsen att extremisten Petter Nilsson och bilvältarkommunisterna i "Osynliga Partiet" är något som är representativt "hos unga".

Men OP utgörs inte av fler än ett par hundra personer. (Själva påstår de naturligtvis att de är "miljarder".)

Det är ungefär lika många som i Nationell Ungdom. Mikael Sterner kunde likaväl anställt någon av dem då...

Båda extremvänstergrupperna är lika "representativa" och båda "hatar staten" -- denna maktinstitution vilka såväl Mikael Sterner som vänstertokarna på Lunds universitet får sina pengar till näbbkängor, biodynamiskt odlad kruskakli, bidrag till Greenpeace och prenumerationer på Proletären från. Samt inte minst en subventionerad propagandaapparat, dem själva till ära.

Att Lunds universitet upprättar en "Public Service Akademi" (det är illa ställt med kunskaperna i modersmålet på det ärevördiga universitet numera) visar att man där har en viss syn på det här med media: det är en uppgift för staten och främst staten att idka opinionsbildning. De skriver t.ex. att:

I dag hotas den statliga televisionens tidigare så dominerande ställning av konkurrensen från de kommersiella kanalerna men också från nya medier som sänder rörliga bilder via Internet.

Ack ja. Fria media, yttrandefrihet, är naturligtvis något som "hotar". Se där hur fristående forskningen är från staten i Sverige. Det skall vara som på den gamla goda tiden, naturligtvis, som på 60-talet. Inga amerikanska tecknade imperialistfilmer i "vår television", utom möjligen på julafton eller vid någon okristlig tid arla i gryningen på loven då varje sund och frisk busunge med självrespekt ligger och sover efter att ha varit uppe halva natten och gjort de jävelskap barn måste göra för att kunna bli vuxna.

Och vad fan är en "mångfaldsanställning"? Tolk! tolk! tolk!
Jag behöver en ordlista för det här nya nyspråket.

Dömande makt gick bärsärkagång

2006-05-24T10:54:00.000+02:00

En nämndeman vid Stockholms tingsrätt, greps för våldsamt upplopp, rapporterar TV4.

En av de som anhölls är Lilly Näslund - nämndeman på Stockholms tingsrätt och tidigare anställd som politisk sekreterare på vänsterpartiets kansli i Stockholm. Hon är misstänkt för våldsamt upplopp och våld mot tjänsteman.

Förvisso utses nämndemän på ett i mitt tycke rättsvidrigt sätt i landet. De handplockas enbart från etablerade politiska partier. Tanken med lekmän i domstolarna är den urgamla tanken att man skall dömas av sina jämlikar. Detta är satt ur spel i Sverige. Här döms vi av en politisk elit, samma politiska elit som stiftar lagen. Redan där föreligger en olycklig källa till maktkorruption. Nämndemannatjänster delas ut som ett privilegium till partilojala. Ungefär som att få en guldklocka för lång och trogen tjänst.

Men till yttermera visso kan vi nu av detta lära vad man inom vänsterpartiet anser är en särskilt rättskaffens och eftertänksam person; besittare av salomonisk visdom och omutligt rättspatos: en som löper amok i upplopp och kastar föremål på polisen, rättsväsendets yttersta verkställare. Detta var det bästa vänsterpartiet kunde uppbringa. Nästa gång du hör en vänsterpartist använda ordet "rättvisa" kan du med gott samvete hånskratta. De har inte den blekaste aning om innebörden.

Inte kvalificerad?

2006-05-22T09:40:00.000+02:00

En socialdemokratisk politiker i Stockholm stryks från valsedeln med motiveringen att han inte betalat ett skadestånd han dömts att betala till en person han rånade för tio år sedan. (skriver Expressen)

Konstigt

Att råna folk och inte göra rätt för sig när man gjort fel, det trodde jag var den främsta kvalifikationen inom Rörelsen; ett absolut krav. Särskilt det där med att rånoffren inte skall få något.

Men han kanske rånade privat. Det var nog det som var felet. Allt rövarbyte måste delas upp inom hela rövarbandet. Alla skall med. Så enkelt är det. (Fast rövarhövdingen skall förstås ha en större personlig andel än gräsrotsrövarna. Det är ju han som bestämmer.)

Valbloggens censurdoktrin

2006-05-20T09:54:00.000+02:00

Likriktningsminister Jens Orback ställde häromdagen en fråga på Valbloggen (officellt bloggorgan för det socialdemkratiska partiet):

Är prostitution ett yrke?

Varefter han beskriver hur tokigt det kan bli när statens arbetsförmedling tvingar folk till vissa yrken dessa (eller som i hans exempel, deras föräldrar) inte vill ägna sig åt. Ett underbart cirkelresonemang.

Det blev en del bitska kommentarer på det där förstås.

En kommentar, som väl borde ha högsta relevans då det skrevs av en som faktiskt verkar i yrket i fråga kom dock inte med, den kan du i stället läsa här. (Vem angår saken mest?)

Det är väl inte bara jag som lagt märke till en egenhet med socialistiska bloggar eller dessas kommentarer på andras?

Vilka är det som censurerar kommentarer?
Vilka är det som helst skriver anonymt på andras bloggar? (exempel från CUF-ordförande Federleys blog, där osynligpartister spyr galla, självklart som "Anonymous Coward".)
Vilka är det som uttrycker åsikter kollektivt, i demonstrationernas onyanserade talkörer och plakatens plattityder, som om ingen av dem hade en helt egen hjärna att tänka med?

De har nog aldrig riktigt förstått sig på det där med yttrandefrihet. Eller aldrig tagit det till sig. De vill inte ha dialog. Socialistisk propaganda är, paradigmiskt, avhängig broadcastmodellen, där det skall stå en talare på ett podium, eller i en radiostudio och predika för en tyst folkmassa. Men yttrandefrihet är rätten att säga sådant folk, i synnerhet de som makten har, inte vill höra.

Paradigmet följer av den konstruktivistiska doktrinen att samhället skall, tänker de sig, planeras ihop av någon politisk elit. En planerare. Planekonomi fungerar aldrig, därför att planeraren kan aldrig ha tillgång till all information. I synnerhet blir det omöjligt för planeraren att ha tillgång till all information när planeraren systematiskt filtrerar bort information som inte bekräftar att dennes upphöjda planering är korrekt. De planerar och planerar och filtrerar och filtrerar och hela tiden blir det skit och pannkaka av det. Ju mer de planerar och filtrerar, desto djupare gräver de ned sig i statspropagandans skyttegravar och bunkerkomplex.

Men tiden springer ifrån dem. Efterhand som gammelmedias broadcastmodell blir passé, tappar konstruktivisterna och kollektivisterna greppet om informationsflödet och då kan något litet barn göra de andra undersåtarna uppmärksamma på att kejsaren faktiskt är naken -- eller någon med ett udda yrke kan falsifiera hypotesen "alla tycker på exakt samma sätt" om det udda yrket i fråga, det sätt som basuneras ut i konstruktivisternas bombastiska massfulmedia. Det enda de visar med sitt censurerande är att de själva har insett att de inte kan hantera sanning.

Och minns var Jens Orback arbetade förut...

Unga Ornar

2006-05-19T22:03:00.000+02:00

"Är Unga Örnar ett politisk förbund?" frågas det i FAQ:n på Unga Örnars hemsida. Det svarar de inte på rakt ut, men en lustig detalj nämner de:

Unga Örnar startades 7 nov. 1931 som en självständig del av SSU (Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund). Vid den tiden bar Unga Örnar en enhetlig dräkt.

Jag kan se det framför mig. Per Albin-jugend i små söta uniformer, marscherandes fram och tillbaka. Kanske hade de knäbyxor och slips till skjortan. Koppel och marschkängor också, som förlagan? (Som upprättades fem år tidigare.)

På en internationell sida presenterar de sig som:

Swedish Young Falcons
Alternative name: Unga Ornars Ricksforbund

Unga ornar? Nöff! nöff!

(Örn heter "eagle" på engelska, puckon. Och vad är ett "ricksforbund" för något? Har det med engelska sjukan att göra?)

Sublimt, med George Orwells novell Djurfarmen i bakhuvudet. (Där grisarna snart tog makten och förslavade de andra djuren.) Unga Örnar är en institution för att uppfostra de små i Rörelsens anda. Redan som späda skall de inpräntas att det är de som en dag skall ha makten. Allt annat är "som en statskupp", som Marita Ulvskog uttryckte det. Undrar om hon -- eller den där frk Sjödin -- varit Unga Ornar en gång i tiden? Ibland är det nästan så man kan se på ögonen på dem att de är SSU:are. De har den där onda SSU-blicken, blicken som uttrycker: "Jag är makten. Jag är alltet. Förstöraren av världar. Lyd mig eller du skall brännmärkas."

Finns det andra politiska partier i Sverige som börjar indoktrineringen redan med småbarn?

De vet att vi alltid följer flocken
att när vi var ungar och mor gav oss di
fick vi i oss med modersmjölken
att röda flaggor går ingen förbi!

(strofer ur en svensk översättning av Vladimir Vysotskijs Vargjakten)

Skvallerpressen skyller ifrån sig på bloggarna

2006-05-19T20:15:00.000+02:00

Kvällstidningen Expressen tycker sig ha gjort ett fenomenalt scoop:

Så spreds ryktet
En anonym skribent publicerade de falska kärleksryktena om Lars Danielsson och Helen Eduards i underground-tidningen Flashbacks forum på internet redan den 16 februari.
Men de båda folkpartisterna Johanna Nylander och Johan Ingerö var först ut i bloggvärlden den 17 februari, och först då spreds ryktena som en löpeld.

(min fetstil)

"Först då"?

Aftonbladet hade en artikel just den 17 februari som kan sammanfattas till "Danielsson + Eduards=Sant".

Expressen igen, ib idem:

Folkpartisterna Johanna Nylander och Johan Ingerö var de första bloggarna som påstod att ryktena var sanna. Och ingen av dem hävdar i dag att de fick uppgifterna från Flashback, utan från journalister

Jo det är tydligt att bloggarna i fråga "fått det från journalister" -- de hade väl helt enkelt läst tidningen. Men på Expressens redaktion kanske man inte läser tidningar, vad vet jag.

Ingerö har tydligen släck ned RightOnline. Det var väl lite överilat tycker jag själv, men jag är gudskelov inte själv insyltad i partipolitik så det kanske är lätt för mig att säga.

Även skatteverket skatteplanerar

2006-05-18T10:39:00.000+02:00

Skatteverket har producerat åtta informationsfilmer om sms- och e-postdeklarationer. De har gjorts i Estland. Orsak: De höga skatterna i Sverige.

Skriver Expressen.

Man skall väl inte klandra skattmasarna. Skatteverket om någon borde ju vara fullt införstådda med att Sverige har världens högsta skattetryck och att det inte är lönt att anlita företag här och därför heller inte lönt att driva företag och därför inte heller lönt att anställa folk, samt att det grundläggande problemet är sosseadelns girighet. Sverige är korrumperat. Socialism är institutionaliserad korrpution.

Att även skatteverket gör så gott det kan för att smita undan beskattning tyder bara på att det trots allt finns sunda människor där.

Låt oss alla följa skatteverkets exempel.

En gång i tiden hade undertecknad enskild firma och gjorde vid registreringen av den samma misstag som jag vet många andra har gjort. Man fick tre blanketter att fylla i, varav en var en preliminär självdeklaration som kort sagt frågade: "Hur mycket tror du att du kommer att omsätta i år?"

Något skall man väl skriva där, tänker man och drar till med...tja... tiotusen?

Efter någon vecka får man ett inbetalningskort: 12000:- i skatt, tack.

--Det måste ha blivit något fel, säger man till mannen bakom disken på skattekontoret.
Han tittar på pappren.
--Jaha. Nejnej. Du vet så där kan du inte skriva. Du måste skriva "noll" där.

Det är lektion ett i småföretagande i Sverige, läxan lyder:

Du måste ljuga för skattemyndigheten, för systemet är så sjukt att det inte ens fungerar i teorin! Talar du sanning blir det kaos!

Och denna lektion står skattemyndigheten för. De kan det där med skatter och blanketter där på skattemyndigheten. De är de enda experterna på området. Gör som de säger och gör som de gör.

Agent Hammarström: djurrättsaktivist med rätt att bestämma

2006-05-17T17:16:00.000+02:00

Så här sade generaldirektören för djurskyddsmyndigheten, Matz Hammarström till DN den 17 april:

Vi har inte en enda djurrättsaktivist på myndigheten

Jaså?

I miljöpartiets riksdagsmotion 2001/02:MJ418, betecknande nog med titeln "Djurens rätt" och Matz Hammarström, då riksdagsledamot, som huvudförfattare, kan man bl.a. läsa följande proklamation från Hammarström och miljöpartiet:

Det västerländska samhället tenderar att se allt icke-mänskligt liv som objekt, som produktionsfaktorer i syfte att ge oss billig mat eller lyxiga pälsar. Utifrån vår solidaritet med djur, natur och det ekologiska systemet anser vi i Miljöpartiet att moraliska hänsyn ska tas även till djur. Ett grundläggande skydd måste utsträckas till att omfatta alla varelser på jorden. Djur har ett egenvärde, oavsett deras direkta nytta för människan. Denna grundinställning får långtgående konsekvenser för vår syn på politiken rörande djurskydd och djurens rättigheter.

Det som uttrycks i manifestet ovan är inte djurskydd, utan djurrätt.

Fler citat:

Hänsyn till och respekt för människor är grundläggande, men nu är det också dags att få in djuren i ett rättighetsbegrepp.

Vidare:

I dag saknas en samlad kraft när det gäller djurens rättigheter i stort. Vi har därför arbetat för att inrätta en djurskyddsmyndighet som ser till att djurskyddslagen följs. En sådan kommer nu att tillskapas. Denna centrala myndighet ska kunna fungera som en spjutspets i arbetet med utredningar, forskning, utvärderingar och kunskapsinhämtning. Som en följd av en separat djurskyddsmyndighet anser vi också att det ska finnas en särskild djurskyddsminister, för att ge djurskyddsfrågan den tyngd den förtjänar i regeringen.

I Matz Hamarströms mening är djurskyddsmyndighetens uppgift således att genomdriva djurs rättigheter, inte pyssla med djurskydd.

Dessutom propsade Hammarström &co i motionen på en "FN-deklaration för djurens rättigheter" (sic!) samt förbud mot cirkusdjur som "inte finns i tamt tillstånd i Sverige", vad nu det skulle vara för märkliga kreatur som både är tama och otämjda på en och samma gång, eller om de kanske skulle finnas och inte finnas på en och samma gång. Enhörningar? Schrödingers katt?

Nu skiljer det förstås fem år mellan uttalandena och teoretiskt kunde det vara så att Matz Hammarström sedan dess lämnat djurrättsismen bakom sig. Men det finns ingenting alls som tyder på att han skulle ha ändrat ståndpunkt.

En djurrättsaktivist är någon som dels ansluter sig till djurrättsismen som ideologi, dels aktiverar sig för dess genomförande.

Uppenbarligen ansluter sig Matz Hammarström till djurrättsismen då han högst enträget predikat den så officielt man överhuvudtaget kan i detta rike: i riksdagens plenum. Och i sin roll som tillsatt generaldirektör för den myndighet som skapats på hans egen anmodan aktiverar han sig å det mäktigaste. Den som inte lyder skickar de kronofogden och polisen på.

Detta gör honom till den värste djurrättsaktivisten av de alla: djurrättsaktivisten med rätt att utfärda föreskrifter, djurrättsaktivisten med rätt bestämma.

Vi har inte en enda djurrättsaktivist på myndigheten

Ha!

Prof. Em. ryter till om regeringens minkhat

2006-05-11T09:59:00.000+02:00

Professor emeritus (viltbiologi) Vidar Marcström i ett debattinlägg i tidskriften Jakt & Jägare 25 april:

/.../
För att nå sitt mål har Ann-Christin Nykvist därför tänkt sig att använda skattebetalarnas pengar för att blidka den strävsamma arbetskraft som hon så känslolöst kränker genom sina egna åtgärder. Nog borde det väl ligga närmare till hands att istället uppmuntra redan befintliga företag, särskilt som regeringen själv inte lyckats över hövan med arbetslösheten och företagandet.
/.../

I Sverige trakasseras minknäringen av staten, i Grekland delas det ut feta bidrag för att starta minkfarmer. Vissa minkfarmare har redan tidigare meddelat att de avser att flytta verksamheten utomlands, till t.ex. Kanada eller Grekland, om det av regeringen aviserade förbudet genomförs. Om inte annat lär de inte kasta sitt värdefulla avelsarbete på sophögen. (Svenska minkskinn håller hög internationell klass.)

Marcström igen:

Oavsett om de fördrivna uppfödarna flyttar utomlands eller ej, så kommer marknadskrafterna att se till att den svenska produktionen om cirka 1,3 miljoner minkskinn istället sker utomlands.

Till det kan tilläggas att även om man skulle lyckas i sitt uppsåt, lägga ned de svenska minkfarmerna utan att verksamheten flyttas utomlands och dessutom i det än mer osannolika utfallet att produktionen inte skulle ökas av andra uppfödare på marknaden, har man bara uppnått att en hel djurpopulation på >1,3 miljoner djur har utrotats. Vad är meningen med detta? Vad vill de?

Minkfarmshatarna måste ha karaktärsdrag som utgörs av någon kombination av:

Låg intelligens
Ondska riktad mot djur

Antingen är de mentalt oförmögna att inse konsekvenserna av sitt handlande, eller så drivs de av ett besinningslöst hat mot minkar. Eller som sagt kan det vara frågan av en kombination av både dumhet och illvillighet. Blev de bitna i fötterna av minkar som barn? Vad är det för fel på dem, de där minkhatarna?

Pedagogiken och byråkratin

2006-05-11T07:43:00.000+02:00

De arma uteliggarkorna som inte ens har råd med varma ytterrockar eller moderna termosovsäckar, är naturligtvis oförmögna att finna skydd på egen hand och måste därför förses med s.k. ligghallar, ju dyrare desto bättre, tänker de sig på djurskyddsmyndigheten. Någon evolution har aldrig ägt rum. Korna själva har ännu inte nåtts av denna djupa visdom.

Mödosamt försöker husdjursforskarna förklara för byråkraterna att kor tål väder. Man måste beundra deras tålamod.

Institutionen för jordbrukets biosystem och teknologi, JBT, vid SLU i Alnarp höll seminarium i måndags med "mål att ge en vetenskaplig belysning av hur nötkreatur påverkas av och hanterar kallt klimat". Detta med adress till djurskyddsmyndigheten som hade ett par stycken på plats samt en videolänk till Skara för de byråkrater som inte kunde slita sig från det idoga föreskrivandet.

Pressmeddelande här med seminarematerial.

Exempel på pedagogiska overheadbilder från seminariet:

Tål nötkreatur att vara ute på vintern?
Tål fiskar vatten?
Tål växter solljus?

Tiotusenkronorsfrågan?

Samverkan militär och polis

2006-05-10T18:27:00.000+02:00

DN skriver :

Ända sedan skotten mot obeväpnade, demonstrerande arbetare i Ådalen 1931 har det varit förbjudet för försvaret att i fredstid använda våld eller tvång mot enskilda personer.

Vilket inte är korrekt, om man skall tro SvD, där man menar att detta var tillåtet ända fram på 1970-talet. Men det är väl som det där med "allmän rösträtt 1921" -- rösträtt för alla myndiga medborgare infördes inte i det här landet förrän 1989.

Nåja.

Miljöpartiet är emot allt militärt och vill lägga ned hela försvaret. De har väl själva insett att det i deras sjuka utopi inte skulle finnas något alls värt att försvara. Miljöpartisten Leif Björnlod säger till DN:

Om vi i framtiden skulle råka få djävulen till statsminister har vi nu försett honom med alla instrument han kan tänkas behöva.

Leif. Det har ni redan (både sådan statsminister och försett honom) och ni smådjävlar är hans bundsförvanter.

Men lyckligtvis är militären (tillsammans med polisen) två bitar av statsapparaten som sossarna inte lyckats infiltrera.

Terroristbrott. Det är väl när man begår brott i politiska syften, som t.ex. när militanta veganer vandaliserar eller stjäl boskap. Tja, det kanske kunde vara något för skjutglada hemvärnsgubbar att skydda. Jag rekommenderar nog inte att kasta gatsten på dem, om jag säger så.

En gång på ett skyddsvaktsprov, hade instruktören ställt upp truppen på skjutfältet för skarpskjutning. Han visade några figurer och målade upp ett scenario:

--Ni står vid skyddsobjektet. Där borta står några personer och demonstrerar. De bär plakat och ropar något. Agera!

Inget händer naturligtvis. Det föreligger inget hot mot objektet och folk får väl demonstrera om de vill. Men så hör man en besviken röst från andra änden av raden som säger:
--Mja. Egentligen skulle jag vilja skjuta, för jag tycker inte om demonstranter. Men det får jag ju inte så då gör jag väl inte det då...

Spridda fnissningar: "Gillar inte demonstranter i största allmänhet eller vadå menar du? Skit samma vad de vill?"

När instruktören samlat sig, fortsätter han spelet och drar upp några nya figurer en bit vid sidan av de första:

--Nu kommer det några andra personer. De svingar yxor och vrålar "Döda! döda! döda!". De attackerar demonstranterna! Agera!

Skottlossning. Här inträder ju nödvärnsrätten. Yxmord är allvarliga saker det.

Men jag sköt inte. Jag tycker inte heller om demonstranter.

Aftonbladet missar poängen

2006-05-10T18:03:00.000+02:00

Aftonbladet har en notis med den besynnerliga titeln "Fåfänga soldater klagar på töntig skyddsdräkt". Men vad soldaten säger är:

--Jag är inget större fan av den. Den är svår att röra sig i och väldigt varm. Jag känner mig säkrare i den, men bara om det är en explosion som inträffar. Vid en mindre eldstrid, eller om bilen välte, skulle den kännas som ett hinder

Man borde kanske ge murvlarna på Aftonbladet och Daily Telegraph i uppdrag att kuta runt en heldag i ökenklimat med all den där bråten på sig, så får de veta hur det är. Forna tiders riddare kunde knappt gå med rustningen på och ramlade de omkull kunde de inte ens resa sig själva. Den där tunga och varma skyddsutrustningen rimmar illa med modern taktik, där hög rörlighet eftersträvas.

Vargskälla?

2006-05-08T20:01:00.000+02:00

Den så kallade jordbruksministern Ann-Christin Nykvist i dagens interpellationsdebatt:

När det gäller hundar kan det exempelvis vara fråga om att fortsätta försöken med att dressera hundar att inte följa spår efter varg, pinglor eller utveckla särskilda GPS-halsband.

Pling! plingeling! pling! pling! pling! Yyyyyl! Plingeling! Pling!

Låter som ett effektivt sätt att utrota vargen på om de nu skulle lyckas få en koskälla på varenda varg. Det där ljudet lär väl bytet lära sig fly från -- förutom vallkor med egen koskälla förstås. Men de kanske tänkt sig att lägga ut nyskjutna arbetslösa som åtel, vad vet jag.

Jag vill också peka på att regeringen nyligen tillkallat en utredare för att se över effekterna av rovdjursstammarnas utveckling.

Handlingskraftigt! Låt mig gissa: någon miljöpartist är utredare som sedan presenterar en utredning som förslår att det skall inrättas en rovdjursskyddsmyndighet som samma miljöpartist blir generaldirektör för. Därtill en rovdjursskyddslag som som säger att myndigheten får bära sig åt hur som helst, bara den inte ligger i Stockholm där den röda högadeln är, utan någonstans långt borta i en liten sossestyrd kommun så det blir lite fler "arbetstillfällen" för partikamraterna där att skryta med att de "byggt upp".

Lustmord på Amnesty International

2006-05-07T11:51:00.000+02:00

(Jo någon självironi får man väl kosta på sig i titeln. Inlägget nedan är dock högst allvarligt menat.)

Vad åstadkommer egentligen Amnesty International? Organisationen verkar för att få slut på politiska fängslanden, tortyr m.fl. otrevligheter. Det är naturligtvis en behjärtanvsvärd ambition, men vad åstadkommer man rent konkret? Hur många politiska fångar har Amnesty International befriat? Hur många tortyrkamrar har Amnesty International stängt?

Förvisso händer det emellanåt att politiska fångar befrias och tortyrkamrar stängs, men nog är det lite övermaga att ta äran åt sig för detta med hänvisning till att man tidigare skulle ha påtalat hur stygga de är som låser in folk på orätta grunder eller plågar folk i dystra fängelsehålor, men konkret inte gjort något åt saken. Ord är billiga.

Metodiken Amnesty använder är att "utreda och dokumentera fall, utöva påtryckning och att informera, utbilda och skapa opinion".

Ungefär så här:

Hördu Ayatollan, jag tycker du är så dum och elak som hänger kärlekskranka tonåringar som bara givit efter för sin förälskelse. Kan du inte försöka vara lite snällare?

Då har man modigt fanimej sagt vad man tycker. Och hör se'n! Eller?

Hjälper det?

Personer av ayatollornas kaliber är psykopater. Man kan inte vädja till samvetet hos den som inget har. Ayatollorna läser knappaste ens de där breven. De läser bara koranen och det gör de bara, bokstavligen, som fan gör det.

Nej det hjälper inte att vädja. Man kan skrika sig fördärvad. Allt rinner av dem som vatten på en gås. Det är verkligen helt meningslöst.

Men nog borde väl det hjälpa en smula att man påverkar opinionen i andra länder och gör andra uppmärksamma på brutaliteterna?

Nej. Av enbart detta händer ingenting. Att det förekommer tortyr, att det förekommer orättfärdiga fängslanden och avrättningar, är ingen nyhet. Inte heller vilka regimer som ägnar sig åt det: s.k. skurkstater. I allmänhet brukar de inte ens hymla eller försöka dölja sina grymheter, eftersom grymheternas syfte är att skrämma befolkningen till underkastelse. Ligger liksom i sakens natur att man då måste se till att det blir officiellt, åtminstone de facto om inte de jures.

Det händer ingenting för än någon tar tag i saken mer resolut. Det är snarare organisationer som brittiska Special Air Service som får skiten att rulla ut genom dörren. Våren 1980 ockuperades den iranska ambassaden i London. Förvisso var varken gisslan eller gisslantagarna några snälla gossar, men som modell för hur man kan gå tillväga för att konkret frita fångar kan det tjäna som modell och föredöme.

Byggnaden rensades på kidnappare och 22 av gisslan fritogs levande (en hade avrättats av kidnapparna, en hade släppts tidigare) i en operation som tog 17 minuter. På 17 minuter fick SAS mer gjort än Amnesty International under hela dess existens.

I Saddam Husseins Irak fanns det ingen brist på politiska fångar, tortyroffer eller exempel på grundlösa avrättningar. Under en partikongress hade Saddam stått och läst upp namnen på ledamöterna i det irakiska "parlamentet" (som enbart bestod av Saddams partikamrater): "Kan vi lita på Ali?" (paus) sedan ett "nej" eller ett "ja". Varje gång han sade "nej" släpades ledmoten ut och sågs aldrig mer. Så behandlade han sin närmaste. Sina mer uttalade fiender var han och hans regim inte tillnärmelsevis lika gentlemannamässiga mot.

Förenta Staterna med några allierade invaderade och avsatte denna regim i en operation som militärt tog ungefär en månad. För all del tror väl inte jag att det enda och verkliga syftet med invasionen var att befria folk, men onekligen hade det den effekten.

Jag har inte orkat reda ut hur många politiska fångar som fritogs i samband med detta. Man kunde för all del betrakta hela landet som ett enda enormt fångläger, säg 25 miljoner fångar. Det ger ungefär 578 befrianden per minut, vilket överträffar SASs befrielsetakt vid stormningen av den iranska ambassaden på 1,3 fångar per minut.

Men Amnesty Internationals befrielsetakt på politiska fångar är såvitt jag kan se exakt noll.

Man kan dock vara såpass generös att man ger poäng även för hur mycket man anstränger sig. Man kan ju inte lyckas med allt man vill genomföra och även "tanken räknas", eller åtminstone goda försök.

Vad kännetecknar då "ett gott försök"?

Det känns inte orimligt att eget risktagande bör vara det som ger högst poäng i beräkningen. Den som simmar ut i iskallt vatten för att rädda en drunknande bör erkännas för sitt hjältemod även om räddninsförsöket misslyckas. Det är inte riskfritt att försöka rädda en drunknande, som jag hoppas alla känner till. Man kan dras ned och drunkna själv. Alltså bör det mått av risk man tar för egen del räknas in vid bedömningen om den förslagna kandidaten skall ges en medalj eller inte.

Vad tar Amnesty International för risker för egen del?

Inga alls. Det är helt ofarligt att sitta i trygghet hemma på kammaren och skriva brev till ondskefulla regimer, som regimerna i fråga inte ens läser. De retar inte ens upp någon. Ingen bryr sig utom de själva. Jo, de kan ju styrka någon fånge moraliskt med att skicka denne personliga brev: "Håll ut! Vi gör inte ett skvatt för att rädda dig, men du har vår sympati!" Tack, stort tack...

Soldaterna i SAS tog risker den 5 maj 1980. Visserligen var och är SAS världens bäst tränade förband för just sådana uppgifter. Men risker finns det ändock alltid när man konfronterar beväpnade personer. En av SAS-soldaterna skadades under stormningen. Detta berodde dock på dåligt val av material i en lina, inte på att kidnapparna fick chansen att skada honom.

Soldaterna som deltog i invasionen av Irak tog risker. Många har stupat och fler stupar än.

Vad har Amnesty International haft för förluster i sina verkningslösa försök till befriande av politiska fångar? Noll -- därför att de tar inga risker. Inte heller åstadkommer de något konkret.

Jag vet hur det är. Man går ut på krogen och super skallen av sig, vaknar med världens baksmälla och molande dåligt samvete för något man gjorde på fyllan som man inte riktigt kommer ihåg vad det var, bara att det inte var riktigt bra... Men då känns det väl skönt att skicka femhundra spänn till Amnesty, som för att balansera ut sin dåliga karma en smula!

Amnesty International och den business som kringärdar det är bara en modern form av avlatsbrev.

Vad har undertecknad gjort för att befria politiska fångar då, undrar någon med berättigad sarkasm?

Inte ett skit!

Men det hycklar jag inte om heller.

Äran ger jag i stället åt de som verkligen gör något, som verkligen åstadkommer något och dit räknas tyvärr inte de blödande hjärtan och skrymtare som köper och säljer meningslösa avlatsbrev.

Konsekvent djurrätt

2006-05-06T13:02:00.000+02:00

På den tydligt ironiska sidan Hata Djur förs djurrättsfilosofin till sin yttersta spets. Där kan man bland annat tanka ned en kampsång, En värld utan djur, som musikaliskt perfekt imiterar den politiskt korrekta kampsångsgengren, lite lagom plyschtöntigt. Hyfsat gitarrsolo.

Humor är den ädlaste formen av intelligens.

Stora ljugaredagen på söndag i Stockholm

2006-05-05T20:46:00.000+02:00

Nu om söndag skall tydligen Djurens Rätt i Stockholm hålla spektakel på Sergels torg. De tänker propagera för total utplåning av en hel djurpopulation om 1,3 miljoner djur: farmade minkar.

Så uttrycker de sig naturligtvis inte. Det låter ju inget vidare. Utrotning. Genocid. Förintelse. Vem vill befatta sig med sådant?

I stället kommer de att säga något i stil med "jo de dödar djuren va, och de e välan elakt?". De utlovar "teater" också. Jag skulle gissa på att någon av dem klär upp sig i något slags fabelutstyrsel -- lösöron och målade morrhår -- och har repliker som "Jag är en liten mink! Nu kommer den onda kapitalistiska djurförtryckaren och möööördar mig! Hjälp! hjälp!". Barnteater. Av barn för barn.

I de där kretsarna har man en banal argumentationsstrategi: När förnuftet går dem emot -- och det gör det alltid -- argumenterar de känslomässigt. När både förnuft och känslor går dem emot börjar de ljuga ihop nå'n skit.

Med farmade djur förhåller det sig emellertid på det viset att för varje djur som, mycket riktigt, dödas, så föds det också upp ett. Om det är en ond handling att döda (vilket kan diskuteras, fråga Torbjörn Tännsjö) så måste den motsatta handlingen, föda upp ett liv, hursomhelst betraktas som god. Därmed går det ond och goda vid normal djuruppfödning bara jämt upp och uppfödaren kan möjligen sägas vara en god Buddhist som har balans mellan god och dålig karma.

Om man nu inte är buddhist utan t.ex. i stället så att säga vill maximera sin goda karma, så följer att man därmed bara kan göra det genom att föda upp (och döda) fler liv: utöka verksamheten. Då blir man i stället en god zoroast.

Vad för religion som däremot kan tänkas ha strävandet efter utrotning av liv som den högsta dygden, det vet jag inte. Men närmast till hands ligger väl gamla indiska stryparsekter eller annan dödsdyrkan. Dödsdyrkan förekommer förvisso också hos den destruktive nihilisten och dysterkvisten Schopenhauer, vilken även han följdriktigt var en föregångare inom s.k. djurrätt. "Det bästa är att inte finnas till" var hans geniala slutsats. (Dock tog han aldrig livet av sig och när han mot slutet av sitt liv blev mer publicerad och började tjäna lite pengar på sina filosofiska alster blev han, sina teorier till trots, en smula gladare.)

Ändå är just detta Djurens Rätts strävan: minimerande av liv. Liv är något som består av tre faser: födelse, levnad och död. Varje år föds det sisådär en miljon minkar på svenska minkfarmer och detta sticker tydligen så i ögonen på dessa Kali-dyrkare att de inget heller önskar än att få stopp på detta förbannade pågående Liv. Hela deras idévärld är ett fundamentalt herostratiskt dödsdansande vansinne.

Det är nog nödvändigt för dem att hålla sin demonstration just där, på Sergels torg i Stockholm, där de löper minimal risk att stöta på någon som har ens elementära insikter om djurhållning. Det är en säker plats att ljuga på så tungorna krullar sig i munnarna på dem och ögonen rullar i sina hålor i huvudena. Dessutom ligger denna plats så påpassligt i omedelbar geografisk närhet till dem som makten har, så att dessa kan förledas tro att det är den fruktade opinionen som gör sig hörd på detta vis. Det är uppenbarligen också tanken.

Apropå dödsdyrkan och förintelsekult är det väl mot bakgrund av ovanstående uppenbart varför det är en sådan stark koppling mellan djurrättsfanatiker och de vandaler som kallar sig "osynliga". De går i varandra de där rörelserna -- samma personer som bara "byter mössa" mellan demonstrationerna (vandaliseringarna). Den gemensamma faktorn är dyrkandet av förstörelsen; dyrkandet av dödsgudinnan Kali. Fast i modernt språk kallar man det väl helt enkelt för fascism?

Men varför hatar de Livet? Är det kanske bara en projicering -- att det egentligen är sina egna liv de inte trivs med? Tamminkar föds ju upp precis som stadsbor, i längor. Och matas av husse, vilken på hösten efter valet, skinnar dem...

Osynliga Begåvningsreserven?

2006-05-05T18:05:00.000+02:00

Anonym kommentatör (bilvältarkommunist) på Annies blog:

Men menar du att att Kd inte har något som helst inflytande på politiken bara för att de inte råkar sitta vid regeringsmakten?

Någon lärare i samhällskunskap måtte helt misslyckats med att förklara de mest elementära saker om landets statsskick för en och annan elev. Mina kondoleanser till vederbörande. Och det är så vitt jag kan se inte den minsta ironisk ton i den citerade kommentaren heller. De där tomtarna är verkligen precis så där nollade. Så blir det när man fuskar på tentorna i stället för att lära sig ämnet. (Kanske var läraren som hade fuskat under sin studietid?)

Gävla sossepampar vill ha varmkorvsmonpol

2006-05-05T17:30:00.000+02:00

En driftig egenföretagare i Gävle vägras, av kommunpamparna, att sälja korv.

Dessutom står det redan folk i kö till den lukrativa korvförsäljningen, menar de.

Vadå "står i kö" för att sälja korv? Dessutom säljer mannen i fråga redan diverse andra maträtter från sin vagn. Det vara bara det att kunderna i Gävle tydligen efterfrågar just korv, vilket entrepenören insåg och därför, självfallet, ändrar i sitt sortiment.

Det finns något som heter kommunallagen. Den skiter väl sosseadeln i Gävle i förstås, men den stipulerar faktiskt att kommuner är uttryckligen förbjudna att gynna vissa företag, vilket de gör när de belägger deras konkurrenter med de facto näringsförbud.

Apropå detta så vill jag härmed passa på att föreslå livsmedelsverket till nedläggning med tillhörande regelverkstrams. Minsta bakterie kan avgöra vad som är ätligt och inte, så det måtte väl vara själva fan om inte människor skulle klara av det, utan prusseluskornas pekpinnar.

Staten har inte i våra grytor att göra.

Ett kebabhak jag besökte dagligen under en period (gjorde jobb i kvarteret) som drevs av några snubbar från Egypten hade en dag fått besök av någon hälsovårdsinspektör eller vad det hette.

Le Chef de la maison berättade med illa dold indignation hur den otäcke lille byråkraten nosat runt och mätt med termometrar och lambdatabeller och fan och hans moster överallt i salladsskålar och kylskåp:

--Skall jag driva restaurang eller skall jag driva fabrik -- va!? Förstår du?

Jo jag förstod hans poäng: hans bild av den verksamhet han bedrev var service, som i service-minded. Det viktiga är kunderna är nöjda, inte byråkraterna och att allting konformerar till urblåsta politikers rigida regler och trams. Denna restaurang var välkänd inte bara för låga priser och rejäla portioner (där snålade man inte på köttet, kan jag säga) utan också för att vara mycket flexibel med öppettiderna. Om klockan var tre på natten -- än se'n!? Så länge det fanns kunder höll de öppet. Folk måste ju äta när de är hungriga.

Expert avslöjar: "Jag är ett pucko!"

2006-05-05T13:37:00.000+02:00

Från IDG:

- Linux är dynga, säger PC för Allas Fredrik Granlund. Jag kan installera Linux på en maskin, men sen är jag helt lost.

I översättning från epimenidesiskan:

- Jag är ett pucko, säger PC för Allas Fredrik Granlund. Jag kan installera Linux på en maskin, men sen är jag helt lost.

Faktiskt kommer han då längre än undertecknad brukar göra med Windows. Jag brukar få upp någon dialogruta på skärmen där man på fullt allvar försöker övertyga mig om att: "Du verkar inte ha någon skärm ansluten" eller liknande Zen-buddhistiska kontemplationer. Det slutar alltid med att jag skriker högt och fantiserar om olika sätt att tortera Bill Gates på. Men det kanske beror på att jag aldrig läser lågdiskurs som "PC för Alla".

Det är väl en vanesak. Min första egna ägandes dator -- ett hembygge för drygt tjugo år sedan, när hårddiskar hette "winchesterminnen" och kostade tusen spänn per megabyte begagnade -- körde den första unix-klonen Idris. Det var alltså en klon av gamla Unix V7. Där kunde man snacka om krånglig installation...

Fablernas värld

2006-05-05T12:00:00.000+02:00

Skivbolagsdirektören Bert Karlsson är tydligen hemlig rådgivare åt ett antal sossepolitiker, bl.a. den opportune Jan Emanuel Johansson som tydligen går i planer på "att ge ut en skiva inför valet". (Jag kan knappt bärga mig. Det kommer garanterat att bli ett riktigt kalkonvax.)

Folkpartiledaren Lars Leijonborg rasar. "Han är en pajas!", säger denne Lars Leijonborg, vilket mot bakgrund av hans besynnerliga utspel från tid till annan gör att man allvarligt ifrågasätter hur han har mage att kalla sig "liberal".

Man måste dock ge Bert en poäng när han svarar:

- Jag har varit företagare i fyrtio år och skapat massor med arbetstillfällen. Vad har Leijonborg gjort för Sverige?
- Han säger sig stå på företagarnas sida, men själv skulle han inte klara att driva en korvkiosk. Den skulle gå i konkurs.

Det är nog så, tänker jag, att Bert Karlsson numera är på rätt plats för de personlighetsdrag han har. Han är en opportunist -- Carpe diem. Inga fasta principer där inte. En företagare och entrepenör skall vara just en opportunist. Inte långsint principfast och alltid beredd att ta chansningar.

Lars Leijonborg är dock på fel plats. En politiker skall aldrig vara en opportunist. Varken han eller Bert Karlsson (som redan på sin första dag i riksdagen ställde sig ovanpå talarstolen i strumplästen, med hål på strumporna) duger till statsmän. Synd att Leijonborg redan i unga år valde fel bana. Nu är han nog för gammal för att lära sig driva företag. Han kunde ha blivit en hyfsad marknadsnasare.

Även den där figuren Jan Emanuel Johansson hal valt fel karriär, vars enda merit är att han vunnit statspropagandans TV-tävling "Robinson" (sedemera flyttad till TV4, numera gudskelov nedlagd), vilken gick ut på att bland en grupp människor sålla fram den som var skickligast på att förställa sig, intrigrera, och manipulera andra. Kort sagt kora den allra värsta psykopaten. Han har förvisso försökt driva företag. Men i sann pampanda var det ett företag som inte producerade något alls av värde och som helt och hållet drevs runt med skattepengar. Han duger varken till statsman eller företagare -- därtill är han för ointelligent. Men någon liten inte allför kvalificerad syssla kunde han nog ändå duga till: stapla bakar på sågen kanske eller kratta i parken; någon syssla där han inte behöver öppna käften så folk märker hur korkad han är. Man får hoppas att den där tänkta skivan blir lika instrumental som den är tänkt...

Outgrundliga äro Herrens vägar

2006-05-04T19:47:00.000+02:00

Fast det här var måhända lite väl hårt av Honom. Funnet på en sida för "Revolutionära Fronten" som enligt uppgift är en "fraktion av osynliga partiet". (Hur nu det gick till, då RF har funnits i bortåt ett decennium, minst. Har de slagit ihop alla vansinnesföreningar under samlingsnamnet OP?) Att de älskar att vandalisera det visste vi redan, men inte att de även gör det yrkesmässigt.

Märkligt rättssyn de har, de där revolutionära viljedeterministerna:

Men allt detta känns i dagsläget onödigt, ansvaret för varje arbetstagares död ligger helt och hållet på arbetsgivaren. Ingen polisutredning kan förneka detta.

Alla som, liksom undertecknad, har jobbat i sådana där riskmiljöer vet hur lätt det är att börja tumma på säkerheten, kanske speciellt när man är ung och tror att man lever i evighet. Skyddsutrustning som är i vägen, säkra metoder som är "för långsamma"... Man börjar slarva lite och snart blir slarvandet rutin. Ansvaret för ens säkerhet vilar faktiskt helt och hållet på en själv.

Robert Backlunds hyckleri

2006-05-04T17:23:00.000+02:00

Så här skriver SIDA-tjänstemannen Robert Backlund om rekläjmare (det där lymmeltåget som krossade fönster och plundrade i sedvanlig ordning i Stockholm 1:a maj) i SvD i dag:

För mig är det sunt att tillhöra Reclaim the City (och andra liknande nätverk) därför att dessa ungdomar tar sig själva på allvar och bryr sig om framtiden. Dessa ungdomar vill det som politikerna inte har klarat av.

Jättefina revolutionära arbetarungdomar från Lidingö går ut för en trevlig kväll på stan, med lite magdans, sång, smash&grab, och slåss med snuten. Gå med då, Backlund.

Härom året var Robert "Sherlock" Backlund i Bolivia när det blev lite bråk:

Det är också så att det rör sig en del gäng på gatorna i stan som inte egentligen har några uttalade politiska krav utan de passar på att utnyttja situationen för att plundra och vandalisera, säger Robert Backlund.

(Ur SR tisdagen 7 juni 2005)

No shit!?

En sak till undrar jag över: Är det lämpligt eller ens lagligt för en tjänsteman på en statlig myndighet att uttala sig partiskt i politiska frågor (hans debattartikel igen):

Centerpartiets förslag om att försämra arbetsrätten för unga blir ett slag i ansiktet på dem som redan är ställda utanför samhället.

Que?
Vad går han på för skit? Bolivianskt fultjack?

Den förbannade "arbetsrätten" är den arbetslöses värste fiende: rätten för den som redan har en anställning att slippa konkurrens. Rätten att stänga ute andra från arbetsmarknaden. Den vita arbetsmarknaden åtminstone. På den svarta finns inget jävla LAS.

Jo, centerförslaget är dåligt -- men i det att det är en halvmesyr. LAS bör avskaffas helt och hållet och kollektivavtal bör förbjudas liksom alla andra kartellbildningar är förbjudna.

För 570 år sedan

2006-05-04T10:58:00.000+02:00

Frihet är det bästa ting,
där sökas kan all världen omkring,
den frihet kan väl bära.
Vill du vara dig själver huld,
du älska frihet mer än guld,
ty frihet följer ära.

Så börjar biskop Tomas frihetssång, från år 1439. Det som kan ha inspirerat biskopen till denna sång, kan ha varit händelserna några år tidigare, då ett uppror restes i landet: Engelbrektupproret 1434. Förvisso hade biskopen blivit lite gramse på Engelbrekt Engelbrektsson, när denne hade länsat biskopens förråd på fläsk för att utspisa upprorsmännen med. Senare måtte han dock ha kommit över saken. Det var ju en handling i nöd.

Det var, säger historikerna, denna dags datum den 4 maj, år 1436 som Engelbrekt Engelbrektsson mördades på en holme i Hjälmaren. Om mordet var politiskt motiverat eller om det var en personlig sak mellan Engelbrekt och hans mördare tvistar de lärde om.

Det som föranledde detta uppror var dels fogdeväldet -- där unionskonungen Erik av Pommern lät tillsätta alla ämbeten (fogdeämbeten i synnerhet) runtom i landet med sina egna gubbar, företrädesvis danska och tyska adelsmän. Dels retade detta upp den svenska adeln som därigenom avskurdes från inkomster, dels var danska och tyska adelsmän vana vid att ha livegna bönder som de kunde behandla som de behagade.

Men en annan sak som starkt bidrog till att upproret väcktes var skattetrycket. Erik av Pommern hade trasslat in sig i krig med Hansan, den medeltida handelsorganisationen, och detta krig kostade en vacker slant att föra. Skattetrycket år 1434 uppgick till outhärdliga 30% och det var förstås då som nu allmogen som beskattades och det skedde inte med silkesvantarna på om man säger så, på 1400-talet. Dessutom skadades naturligtvis handelsförbindelserna när landet lades i fejd med den närmaste handelspartnern, till irritation för städernas handelsmän samt den framväxande gruv- och järnindustrin.

Därmed hade Erik av Pommern lyckats reta upp såväl herremän, bönder och borgare på en gång. Ingen tyckte om kung Erik. Att döma av biskop Tomas hade kungen inte ens stöd bland prästerskapet.

Men ändå var det varken att upplösa unionen eller avsätta kungen som initialt var målet för upproret. Engelbrekt reste under åren före upproret två gånger till kungen för att klaga på en särskilt hänsynslös fogde, den ökände danske fogden i Västerås, Jens Erikssøn, men kungen gjorde inget åt saken. Därmed återstod till slut inget annat för allmogen än att saken i egna händer.

Engelbrekt var en sin tids entrepenör och företagare. Han var s.k. bergsman, dvs han drev gruva och järnbruk. Själv var han skattebefriad, s.k. bergsfrälse. Men ingen vid den tiden kunde vara ovetande om hur de danska och tyska fogdarna gick fram mot befolkningen.

Det som stod på spel var friheten: Eriks fogdar var på väg att införa samma livegenskap man hade i Tyskland och Danmark. Hans krig med Hansan var ett krig mot den fria handeln.

älska frihet mer än guld

Det finns en besynnerlig missuppfattning bland socialister om vad som är kärnan i liberalism. (Och då menar jag inte folkpartism) I retoriken hos såväl sosseadeln som fönsterkrossarkommunisterna heter det att "nyliberalismen är till för de rika". Det är inte alls vad det handlar om, i så fall hade man inte haft det ordet. (liber=frihet) Förvisso är skattetryck ett omvänt mått på frihet. När man tvingas lämna över mer än hälften av vad man skapat sig till vår tids fogdar, är man mer träl än fri. Men framför allt är frihet varje människas rätt att verka för sina egna syften. Alla människor strävar inte efter rikedom. Men oavsett om man strävar efter det eller inte, kan man ha det gemensamt att man vill ställa upp sina livsmål själv. Den socialistiska välfärdsstaten, som förutsätter ett prusseluskande och överförmyndande är något helt ohyggligt då det tvingar människor in på banor de inte vill ha sina enda liv till. Livet i det förbannade folkhemmet blir därmed för de flesta människor, från vaggan till graven, något helt meningslöst. Om det inte var cykelhjälm, sex till åtta brödskivor om dagen och bostad enligt byggnormen man ville ha i sitt liv, så blev det enda livet helt förspillt. I stället blir man en docka för pampar att leka dockhus med; en träl; en leksak; ett objekt.

Ett mönster visade sig under upproret 1434--35: Borg efter borg erövrades eller brändes och det var tydligt så att adeln var de som ville inta och överta borgarna, medan bönderna försökte riva dem. De senare insåg väl att det bästa för dem inte var att det satt just svenskfödda fogdar i borgen, utan att den helst helt försvann från grannskapet. Vid ett särskilt tillfälle stod Engelbrekt och Karl Knutsson Bond vid borgporten och förhandlade om kapitulation med en borgfogde samtidigt som några bönder smög runt på baksidan och futtade eld på borgen.

Dagens borgar är inte byggda av sten och trä -- de är i stället institutioner. Myndigheter som djurskyddsmyndigheten skapas och delas ut som förläningar till dagens herremannaätter, med det enda syftet att muta till sig stöd från någon falang eller grupp. Ge dem lite makt och pengar, så är de lojala.

Men jag tror nog att det i dag, precis som på 1430-talet, är det bästa för allmogen inte att byta ut fogdarna i borgarna, utan att riva dem.

Vad det här landet behöver är en räfst och reduktion; en resolut gallring bland de myndigheter som skjutit upp som svampar ur jorden och nu är så många att inte ens den myndighet som har till uppgift att räkna dem har en exakt siffra på dess antal. Väl över 500 myndigheter är det dock. Så många borgar fanns det inte på långa vägar på 1400-talet, ens före engelbrektupproret.

De etablerade politiska partiernas främsta ambition tycks vara att erövra regeringsmakten. Jag hör dem inte säga det jag skulle vilja höra, så då får jag väl säga det själv: Jag vill beskära regeringsmakten. Jag vill inte ha in "min" fogde i borgen. Jag vill ha se den förbannade borgen jämnad med marken. De riktigt maktgalna ur politikeradeln har rent av oförskämdheten att gå till val på löftet att utöka regeringsmakten: fler och mäktigare borgar, jo för fan. Och dumhuvdena köper detta tal. Så indoktrinerade är de.

Det är skit med svenskarna. Kukarna har ramlat av dem. De har blivit livegna inte bara juridiskt utan framförallt mentalt. Det är som om själva begreppet frihet har försvunnit ur språket och begreppslådan. För 570 år sedan gjorde man för helvete väpnat uppror emot ett skattetryck på sketna 30% -- man gick man ur huse och riskerade sina liv för friheten. En frihet på 70% var inte nog. Minst 90% frihet ville man ha.

I dag är den barnsliga moralen, slavmoralen, så starkt inarbetad att man till och med ser vettvillingar som med våld, skrik och skrän går herremännens ärenden. De "revolterar" för fogdeväldets bestånd och till och med utökning. Skall man skratta eller gråta?

Här finns en stor och svår pedagogisk uppgift. Att uppfostra en hel nation av mentala sandlådebarn till vuxna människor på en gång. Hur genomför man något sådant?

Hur den redan marginella arbetslösheten minskar ytterligare

2006-05-03T15:53:00.000+02:00

I dag är det förresten pressfrihetens dag.

Bort med slöddret under maktparaden

2006-05-02T14:47:00.000+02:00

Eftersom det inte förefaller nämnas i gammelmedia ber jag att få tipsa om att några personer med koppling till Liberala Partiet gjorde i Göteborg som de alltmer fåtaliga socialisterna gör på första maj: demonstrera sitt missnöje med socialismens tillkortakommanden. De blev bortkörda naturligtvis. Slöddret måste väl fösas undan så höga herrar kan hålla sin maktparad utan störande moment.

Läs mer här. (med både stillbilder och filmsnuttar)

Nästa år kommer de väl att kalla in militär som öppnar eld, så har Djurfarmens grisar verkligen börjat gå på bakbenen. Om de kan uppbåda någon militär som vill gå deras ärenden, vill säga. Kan bli svårt.

Men jag har för mig att den aktuella bortcensurerade strofen i Internationalen går "bå'd stat och kyrka oss förtrycka"?

Nåja, kanske inte. En koll i den franska orginalversionen ger vid handen vad som kan ha inspirerat den svenska versionen:

L'état comprime et la loi triche
L'impôt saigne le malheureux

Å andra sidan går den i en annan vers:

Ni Dieu, ni César, ni tribun

Internationalen var ju inte en kampsång för marxister enbart, även anarkisterna sjöng den. Båda var förvisso starkt anti-kyrkliga. Och mot den bakgrunden kan man undra hur det kan förekomma något sådant som broderskapsrörelsen -- kristna socialdemokrater!

Att jag använder imperfekt ovan beror på att socialismen är idépolitiskt stendöd. Första maj är socialdemokraternas svar på det kristna dyrkandet av det på en träställning uppspikade liket efter ett tortyroffer eller Lenin-mausoleet i Sovjetunionen. De dyrkar det som är dött. Även Karl Marx ("/.../ je ne sui pas Marxiste" ) är död. Till och med berlinmuren är död och borta. Förstamajtågen, dessa makabra rituella hot om våld, tynar bort av ålderskrämpor.

Miljöklassning av rymdsonder?

2006-05-02T14:00:00.000+02:00

Den läsvärda Klimatbloggen nämner att klimatet på Mars blir varmare.

De gröna marsianerna torde med sin sedvanliga egensinniga slags bevisföring tolka detta som att det är de förbonkade från planeten Jorden utsända rymdsondernas fel, eftersom klimat i deras begreppsvärld påverkas av och endast av människor. Några stadsjeepar, långtradare, kolkraftverk, oljepannor eller motorvägar har hittills inte observerats på Mars.

Ridå.

Fosterlandssocialisterna

2006-05-02T13:51:00.000+02:00

Bevara de svenska kollektivavtalen.

Så stod det förvisso på ett sosseplakat på första maj.

Bevara de lettiska kollektivavtalen.

Så stod det förvisso inte på ett sosseplakat på första maj.

Djurskyddsmyndigheten kan inte läsa lagen

2006-04-26T20:38:00.000+02:00

Vad skall jag bestämma idag tro? Jo jag vet. Mörtar skall ha rätt att läsa juridik! Och att månen skall gå upp i väster på tisdagar! Hmm! Och att katten tycker om att bada! Det blir bra det.

Djurskyddsmyndigheten skriver följande på sin hemsida (länken kommer längre ned, efter tillbörlig varning till läsaren):

Djurskyddsmyndigheten anser att endast död fisk får sättas på kroken som agn. Att använda levande betesfisk som agn är inte förenligt med djurskyddslagen.

Sic!

Vad är det de avser när de säger att det inte är förenligt med djurskyddslagen? Längre ned specificerar de sig lite mer, men inte tillräckligt:

Vi har i vårt yttrande sagt att användande av fisk som levande agn inte är förenligt med djurskyddslagen. I djurskyddslagens 2 § står det: Djur skall behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande. Eftersom det innebär ett lidande för fisken att bli använd som agn, så är inte den hanteringen av fisk förenlig med 2 §.

Sic!

Vad hände med "onödigt" i skyddas mot onödigt lidande?

I en lagtext kan man inte fylla på med ord som inget betyder. Ordet "onödigt" måste i sammanhanget betyda något -- vad då? Säg det...

Om man nu skall fiska gädda med levande agn, så är nog det levande agnets lilla förmåga till lidande knappast onödigt. De har tolkat lagen som om den sade: skyddas mot lidande. Punkt. Det där är utilitarism, en synnerligen fånig filosofisk skola. Det enda sättet att undvika lidande är att undvika liv. Djurskyddslagen är full med sådant där snömos som måste få varenda jurist att skruva besvärat på sig om inte resa ragg, morra och börja bitas.

Inte för att jag som människa skulle ha några som helst förpliktelser mot mörtar -- eller daggmaskar (vilka ju "vrider sig som en mask på kroken" som bekant). Man föder nämligen även upp daggmask och fluglarver som "levande agn" och alla organismer med nervsystem kan förnimma smärta. Ja, det går inte ens att utesluta att växter kan förnimma smärta -- smärtförnimmelse måste inte nödvändigtvis implementeras med nerver eller ett centralt nervsystem. Vad nu lidande skulle ha med saken att göra. Man lider ändå mer om man svälter. Är det djurskyddsmyndighetens allvarliga mening att djur är mer värda än människor? Varför då? Och varför kastar de inte sig själv för svältande lejon, för att föregå med gott exempel?

Men om nu den fåniga myndigheten har till uppgift att verkställa den fåniga lagen, så kunde de kanske göra sig besvär med att faktiskt läsa den fåniga lagen också. Ja, det gör de för all del på ett följdriktigt fånigt sätt. Bäst att förse dem med nödvändiga attiraljer för professionell fånighet då. Vidare kan de framledes gå till mörtarna när de behöver pengar till mat och hyra, inte människor.

Mörtarnas modige frihetskämpe. Bör då också avlönas av dem.

De anställer jurister på löpande band på djurskyddsmyndigheten. Antingen har de stor personalomsättning på jurister, alltefter de tidigare anställda juristerna säger upp sig av frustration, eller så är tanken att sönderbyråkratisera allting till och långt förbi det löjligas gräns och att detta vansinne kräver legioner av jurister för att trassla till allting riktigt ordentligt så arbetet inte blir halvdant utfört. Klart att mörtarna skall ha mänskliga rättigheter -- jajjamensan!

Ondsint sadist av arten homo sapiens torterar hånflinande ett hjälplöst exemplar av rutilus rutilus. I bakgrunden skymtar misstänkta medbrottslingar. Djurens Rätt och miljöpartiet går självfallet i täten att kräva att djurskyddsmyndighten vidtar kraftfulla åtgärder som sätter stopp för detta onödiga barbari! (Namnet på mörten är fingerat.)

De skall ha rösträtt också och så skall vi ha en lag som förbjuder gäddorna att bita dem. Då åker gäddorna in i fängselakvariet. Jodå. Mörtar skall göra lumpen -- som attackdykare eller kanske minröjare. Nej visst -- miljöpartiet vill lägga ned det militära försvaret. Det beror på att de själva insett att i det Utopia de strävar efter, där finns det ingenting alls värt att försvara. Till och med talibaner skulle vid jämförelse med dessa från Svensk Avel förrymda letalanlag hälsas som befriare och frihetshjältar. Hellre bär jag turban än näbbkängor. Hellre äter jag en saftig halal-slaktad get än någon äcklig, näringsbefriad och svindyr soja-"biff". (Jo jag har faktiskt smakat på detta dåliga skämt till "föda".)

Juridiska rättigheter till mörtar och daggmaskar är jag beredd att ta upp till diskussion först den dag mörtarna och daggmaskarna själva begär det. Om man skulle gå dårarna på djurskyddsmyndigeheten (eller senaste professorn i praktisk (?) filosofi vid Göteborgs universitet, Ingmar Persson) till mötes -- minimera lidandet hos mörtar -- vore det enda rätta att rotenonbehandla alla sjöar och vattendrag och utrota alla mörtar. Då först då skulle det bli slut på mörtars lidande.

Men mörtar är inga jävla urblåsta schopenhauerska nihilistiska destruktiva utilitarister. Såväl mörtar som människor (icke mentalt defekta åtminstone) strävar efter att överleva. Detta för att de som strävat efter överlevnad helt enkelt konkurrerat ut de som strävat efter att undvika allt lidande eller maximera lyckoruset.

Är du en sann utilitarist? Då är heroin något för dig!

Sann utilitarist i färd att för en stund maximera sin lyckoupplevelse samt minimera sitt lidande, men inte varandes särskilt överlevnadsinriktad. Lågoddsare i den ständigt pågående tävlingen om Stora Darwinpriset.

Och så jävligt är det i denna väldiga vackra exosymbios vi kallar Livet, att den enes död är den andres bröd. Deal with it, era jubelidioter. Kroken i mörten och gäddan på mörten, gäddan i grytan och varm mat i magen. Capisce? Eller är orsakssambanden för komplicerade?

Innan jag ger länken till texten ovan är det på plats med ett varnande ord från Östra Ölands fria horisont:

/.../gå inte in på Djurskyddsmyndighetens hemsida, ty då störs ert lugn och ni kan börja rasa, bitas och slita sönder saker i ert hem.

Varningen är inte obefogad. Själv fick jag syner av tusen vrålande bärsärkar som jagade Matz Hammarström med spjutyxor och släggor över en dimmig hed in i en fuktig grotta, sedan minns jag inget mer förränn jag vaknade huttrande och en smula desorienterad ovanpå ett stenblock nere vid ån med trasiga naglar -- och det bara bara av logotypen. Här är länken. Skyll dig själv om du går in där. Låt någon blind eller icke läskunnig vän surra fast dig ordentligt i stolen först. Det där är inget för veklingar. Man måste ha en skruv lös för att inte bli ursinnig av sådana dumheter.

Det räcker inte att lägga ned djurskyddsmyndigheten, denna den vulgära tramsbyråkratins triumf över förnuft och god smak. Även djurskyddslagen bör i sin helhet kastas på den idéhistoriens skräphög där den hör hemma. Hela miljöpartiet och Djurens Rätt borde deporteras till Pluto där de kan sitta och bröla över "global uppvärmning" och mörtars lidande av hjärtans lust.

Anstiftarna till denna styggelse och hån mot rättstaten som idé, denna lag som uttryckligen strider mot den under 1800-talet införda näringsfriheten, har lyckats med konststycket att inte alls förstå det mest elementära i djurhållning -- det som varenda bonde med om så bara sjuårig folkskola sedan barnsben har fått sig så väl inpräntat i själen att han inte ens kan tänka utanför de ramarna -- håll i er nu, djurrättsfanatiker: djurhållning går ut på att få liv att frodas. Wow!

Det är stört omöjligt att få någon avkastning från djuruppfödning genom att plåga djur. Det är omöjligt därför att på sin mest elementära, reduktionistiska nivå går sådan verksamhet ut på att få en cell att dela sig och bli två celler. Det enda kända sättet att uppnå detta är att göra förutsättningarna kring cellen sådana att den delar sig av sig självt: vårda livet i fråga. Skall det vara så förbannat svårt att förstå?

Det är ingen molekylärbiolog som vet i detalj hur celldelning går till. Men vi vet en hel del om förutsättningarna kring det. Vad gäller husdjur har man där tusentals års samlade erfarenheter i ryggen. All forskning däremot, på etologi och andra aspekter på uppfödning av djur, kan bara resultera i ökad avkastning för uppfödaren.

Men djurskyddsmyndigheten skiter fullkomligt i vetenskap. De utfärdar föreskrifter baserade på mummel, magiska gester och myter. Minkar har simhud mellan tårna alltså vill de bada! Jaha! Jodå! Det vet man väl!

Katter har mer "simhud" mellan tårna än minkar. Därför älskar de att bada. Se så glad katten blir när den får bete sig naturligt och plaska omkring -- den skrattar med hela ansiktet och minsann viftar den inte på svansen också.

Dessa trähattar begriper inte ett färn om vare sig biologi, filosofi, eller juridik. Det enda de duger till är möjligen som levande agn vid hajfiske. Inte för att ens hajarna skulle vilja ha dem, men även en haj måste bli rasande vid åsynen av en djurskyddsmyndighetsbyråkrat och antingen börja hugga vilt omkring sig och rulla med ögonen tills den råkar fastna på kroken, eller skrämmas upp på land av pur vämjelse och förbittring.

Sälklubbning för dummies

2006-04-26T12:14:00.000+02:00

Dont Panic!
(Notera de stora vänliga bokstäverna)

Skalle av grönlandssäl (Phoca groenlandica). Ögonen är stora -- en anpassning till det svaga ljuset nere i vattnet. Detta kan för obildade människor få djuret att se ut som en unge. Notera f.ö. rovdjurständerna. En vuxen grönlandssäl mäter ungefär två meter på längden och kan väga uppemot 160kg. För den blödige kan nämnas att bilden dock bara föreställer an avgjutning som kan köpas här för att t.ex. träna upp klubbsvingen på.

Sälklubbning är en urgammal konst. Här i landet torde säl ha varit det främsta bytet för de första människor som kom hit i slutet av senaste istiden. De är snabba i vattnet, men klumpiga och lättjagade på land.

Som vid all effektiv ihjälklubbningsteknik är kraniet det man skall sikta på. Tekniken är densamma som vid klyvande av ved, där man emellanåt måste placera hugget med millimeterprecision för att få vedklabben att spricka rätt över en eller flera kvistar i den. Fjollor som inte har egen huggkubb kanske i stället kan relatera till svingandet av en golfklubba, låt vara att rörelsen då går i ett annat plan. Även svingandet av brännbollsträn eller för de mest efterblivna: kastandet av gatstenar på poliser eller andras fönsterrutor, kan utgöra erfarenheter som underlättar för eleverna att föreställa sig ungefär hur det går till att klubba säl. Det är alltså inte särskilt svårt.

Kanadas veterinärförbund har publicerat en studie av säljaktsmetoder och deras effektivitet. (Kan läsas här i sin helhet på PubMed. Jag citerar några stycken ur den här nedan. Läs gärna hela om du har tid.)

Resultaten från studien var att man i 98,2% av de studerade fallen med säkerhet konstaterat att slagen/skotten varit direkt dödande. (Kraftiga frakturer på kraniet. Även vid säljakt med gevär siktar man helst på kraniet.) Men inte heller resterande fall skall tolkas som "inte direkt dödande eller bedövande" då hjärnan kan slås ut utan att också frakturer uppstått. Vid kraftiga stötar mot nervcentra (hjärna eller ryggmärg) uppstår något som kallas nervchock. Var och en har nog upplevt smärre sådana effekter i form av s.k. änkestöt. Men ett slag mot kraniet kan som sagt vara dödande utan att frakturer uppstår. (vävnadsskador, blödningar, svullnad...) Även skott genom bröstkorgen kan vara direkt dödande.

När man använder klubbning som jaktmetod kan det vara lämpligt att sticka djuret efter klubbningen för den händelse slaget bara var bedövande. Det är för all del gammal sed att göra så vid all slags jakt, även om jag hört en professionell älgslaktare hävda att det är helt onödigt, för att inte säga fördärvligt, med såväl stickning som urtagning ute i skogen.

Sälar, särskilt unga exemplar, har tunna skallben jämfört med landdjur av motsvarande storlek:

The calvarium of the skull of harp seals and hooded seals, at least up to 1 y of age, is very thin as compared with that of terrestrial mammals of comparable size, such as raccoons and dogs (personal observation, Daoust). Therefore, the skulls of these seals can be crushed easily by 1 or a few blows from a hakapik, destroying both underlying cerebral hemispheres. Complete collapse of the calvarium can be verified quickly and reliably by palpation through the skin and blubber.

Man behöver alltså inte ta i så man får blodflåsor i händerna. Far min berättade om hur han i unga år skulle bistå en bonde att slakta en gris, där de använde en gammaldags slaktmask som bestod av en järnstång med en pigg på som man slog på med en slägga. Han hade aldrig gjort det momentet förut och visste inte hur hårt han behövde slå, så han drämde till allt vad han orkade. Såväl slaktmask som slägghuvud begravdes i svinskallen. "Jaja. Så inihelvete behöver du inte ta i pöjk!", hade gubben sagt. Och det var på en tjock galtskalle, inte en tunn sälskalle.

Forskarnas rekommendationer vid sälklubbning lyder hur som helst:

The observers considered that, when applied properly, a 1st blow was effective in rendering the pups unconscious, but they recommended that, for additional assurance, 3 blows be given, followed by exsanguination by means of severing the brachial arteries.

Eller kort sagt:

Ta i ordentligt och sikta väl på första slaget.
Dräm till ett par gånger extra för säkerhets skull.
Stick djuret.

En del myter om säljakt sprids bland fåniga okunniga storstadsbor med noll erfarenhet av jakt eller slakt:

Sälarna flås levande!

Med tanke på hur banalt enkelt det är att slå ihjäl sälen (se ovan) och att det rimligen måste vara enklare att flå ett dött djur än ett levande(!) och det därför ligger i säljägarens intresse att djuret är dött, kunde en åtminstone normalbegåvad person blir en liten smula skeptiskt till påståendet att sälar skulle "flås levande". (Varför i helvete skulle någon göra sig besvär att krångla till det för sig på det viset?)

Förmodligen har den där myten uppstått av att personer utan erfarenhet alls av jakt eller slakt försöker tolka synintryck av döda sprattlande djur. Det där sprattlandet är en reflex, s.k. "dödsryckningar". Höns flaxar något förfärligt en kort stund med huvudet avhugget och då är de definitivt inte "levande" längre. Havslevande däggdjur har därtill en avsevärt större upplagring av syre i blodet och kan sprattla både vildare och längre efter döden.

Fy så brutalt att klubba ihjäl sälarna. De kunde väl åtminstone skjuta dem i stället -- det är väl humanare?!

I rapporten har man studerat jakt med såväl klubba eller hakepik, som med gevär (kombinerat med klubba/hakepik). Att döma av de data man presenterar är det snarare tvärtom så att klubbning är säkrare än jakt med gevär vad gäller minimerande av lidande hos bytet, vilket väl beror på att det helt enkelt är lättare att träffa perfekt med en hakepik på nära håll än med en bössa på tiotals meters avstånd. Skillnaden är dock obetydlig och jämfört med annan jakt är säljakt såväl med hakepik som gevär mer human:

The wide open nature of the habitat where the harp seal hunt occurs has made it particularly amenable to intense scrutiny. Yet, because of this wide open environment, coupled with the relatively docile behavior of the target animals, the seal hunt has the potential to be among the most humanely conducted hunts of wild animals, whether for commerce or sport. We believe that, currently, the large majority of seals taken during this hunt are killed in an acceptably humane manner.

Därmed, kanske man kan önska, är det färdigtramsat om säljakt. Miljöpartisanen Carl Schlyter kunde stannat hemma och googlat i fem minuter och lärt sig elementära ting, i stället för att åka ända till Blanc Sablon och huta åt invånarna att de skulle vara mindre värda än de sälar de jagar.

Pergite!

Nu vill jag se en motsvarande studie på jakt av säl när jägaren är en isbjörn eller en späckhuggare...

Schizofrenokrati

2006-04-22T20:40:00.000+02:00

OK... Det blir bara värre det här.

Det är tydligen så att sossarna skäms för sitt partinamn. (Se tidigare inlägg) Dessutom skall det enligt uppgift pågå diskussioner inom SSU om ett namnbyte. (tidigare inlägg) Men fan vet om inte till och med kandidaterna vill vara inkognito! (Läs här.)

"Nej jag är inte mig själv. Vete fan vem jag är, men inte mig i alla fall."

Valaffischerna kommer att se ut ungefär så här till hösten:

Det enda vi får veta är att någon vill bli vald. Inte vem, vilket parti eller vad varken den hemlige kandidaten eller det hemliga partiet vill. Faktiskt får vi inte ens veta vad de kandiderar till. I den mån någon framför någon åsikt alls, sker det endast anonymt och avsiktligt kryptiskt. Som "osynliga partiet". (Vilka är det? Vad vill de? Det vet ingen -- i synnerhet inte de själva.)

Förr var valkampanjerna bara en tävling i att haussa sitt eget varumärke och baissa konkurrenternas. Nu har de inte ens varumärken längre. De får väl nöja sig med att krossa rutor...

Fobiernas orsak

2006-04-21T15:50:00.000+02:00

Jag har skrivit om det där tidigare, i fallet bögfobi, men tesen kan utvecklas ytterligare.

I kommentarerna på ett inlägg om prostitution på Lasses blogg (och i viss mån i huvudinlägget) är det inte utan att man noterar en påtaglig nästan manisk fobi mot prostitution hos vissa personer.

(För att få lite perspektiv på ämnet föreslår jag att man tar del av vad de tycker som verkar eller har verkat i yrket i fråga, snarare än vad fula gubbar, öppna eller dolda, eller deras svartsjuka kärringar tycker. Läs t.ex. Esmeraldas blogg här.)

Reaktionerna på prostitution är intressantare än prostitutionen i sig. Varför blir vissa personer helt rabiata över detta fenomén? Det väcker min nyfikenhet.

Förutom fobier som kanske har en rent biologisk/evolutionär förklaring (orm- och spindelfobi kanske? höjdskräck) är det nog så att fobier orsakas av en konflikt mellan å ena sidan en önskan att konformera till någon norm man uppfostras i och å andra sidan fantasier som går emot den normen och som fobikern inte kan få kontroll över. I brist på kontroll över det egna känslolivet vänds reaktionen i stället mot det som väcker de undertryckta fantasierna. Inled mig icke i frestelse.

Bara latenta bögar har bögfobi.
Militanta veganer/djurrättsfanatiker har hemliga fantasier om att jaga och döda djur, äta köttet och kläda sig i skinnet.
Prostitutionsfobiker och pornografifobiker fantiserar om hedonistiska kravlösa sexorgier.
Fanatiska pacifister fantiserar om att gå bärsärkagång med mäktiga vapen.
Kommunister som skriker ut hat mot kapitalism, fantiserar om rikedom.
Anarkister fantiserar om makt. Såväl egen makt som att bli kommenderade.
Rasister har en längtan och dragning till främlingar.
Fanatiska feminister fantiserar om att baka kanelbullar åt riktiga karlar.
Nyliberaler har hemliga fantasier om att få bjuda andra på något gott.

I allmänhet förnekar de förstås dessa hemliga fantasier för andra. I allmänhet är också dessa fantasier egentligen sunda.

Möjligen bör man se upp med pacifister och anarkister. Men det kan för all del vara så att både krig och maktutövning är något som i viss utsträckning är nödvändigt.

Avgrundsvänstern -- en bildkavalkad

2006-04-17T16:31:00.000+02:00

Jag skrev i februari om incidenten med försöket till attentat mot McDonalds i Nyköping. I dag har Expressen några artiklar om saken. (följ länkarna vidare)

I de där kretsarna har man tydligen tagit fasta på ordstävet "ändamålet helgar medlen". Vad ändamålet är, kan man bara spekulera i. De är själva påtagligt otydliga med vad de vill. Kanske de inte "vill" något alls, mer än att göra jävelskap för det är kul, som för att besanna Mussolinis tal om människans "vilja att leva farligt". Förr i tiden gjorde raggarna samma sak utan att göra sig till med något falskt intellektualiserande över det.

Stanley Kubrick filmatiserade 1971 en roman av Anthony Burgess, A clockwork orange, som handlar om ungdomar från bemedlade hem som drar ut på nätterna för lite trevligt "ultravåld", av ren uttråkning.

Fina revolutionära ungdomar från Lidingö på väg ut för en trevlig kväll på stan.

Härom dagen knallade en liten grupp runt i Stora Tokholm under parollen "Det här är bara början" -- de krossade lite fönster och sådär, som vanligt, skulle man kunna säga, i de där kretsarna.

"Bara början"

Ja det brukar väl börja så. En banderoll. En liten flicka håller ett förvirrat tal på överklassdialekt, där hon kräver "rätten till våra egna liv till tillbaka". Det hon avser är LAS, en rätt över helt andra personers liv.

Hur brukar det fortsätta då, efter "bara början"?

Vanligen rinner det ut i sanden. Men emellanåt tar det fart. Plötsligt får pöbeln syn på en pantbank! -- en symbol för det judisk-kapitalistiska förtrycket och som en svärm getingar som får doft på ett saftglas en sommardag rusar de mot de lockande stora fönsterrutorna:

Raus! Raus! Raus!

Men en övermäktig styrka på hela fyra poliser stoppar dem tyvärr från att starta revolutionen denna gång. Nedrans fånig osis. De låter sig emellertid icke nedslås. Efter att irrat runt ett tag, skanderandes bl.a. "revolution" (på engelska) hittar de äntligen några fönsterrutor att slå sönder. Dagen är räddad.

Modigt krossad ruta

Nästan som förr i socialismens stolta historia

Mycket längre än så har de inte kommit från den där "bara början". Jo de har krossat rutor på Dövas riksförbund i Umeå. Det är förstås inte de första socialistiska våldsverkarna som hyser agg mot handikappde.

Efter den där "början" då. Hur brukar det som sagt fortsätta?

Ja, så småningom måste de nog skaffa sig enhetliga uniformer, så de kan hålla reda på varandra och inte råka slå ned en revolutionskamrat som de trodde var en civilklädd polis eller Torbjörn Fälldin. Det blir också alltför lätt för fienden att infiltrera lynchmobben om alla klär sig olika.

Bara början -- director's cut

När de så fått lite Ortnung, Organizatorung unt Gleichschaltung kan de börja hålla ordentliga massmöten. Marchmusik och trumvirvlar. Så slipper man tänka eller diskutera. Bara marschera dagen lång och höra Ledarens inspirerande stämma.

Med enträget spontanmarscherande och fönsterkrossande med ett schysst järnrör kan man så småningom erövra den efterlängtade makten.

Sedan kan man börja realisera sin ekonomiska politik. Den har prövats förr med stor framgång:

Lyckad Joe Laberos röv-politik i Ukraina. Bilden visar en handfull av de 7 miljoner f.d. bönder som turligen svalt ihjäl efter att kamrat Stalin beslutsamt konfiskerat all jordbruksmark, f.ö. en av de bördigaste jordarna på hela planeten. Starkt jobbat från "bara början".

Återstår då problemet med de kontrarevultionära judisk-kapitalistiska svartfötterna. Där får "( )" nog inte lägga fingrarna emellan. Bäst att samla ihop dem på ett ställe så man kan ha koll på dem. Annars sprider de sin nyliberala kapitalisttumör i den socialistiska samhällskroppen.

Nyliberala kapitalistsvin från Frihetsfronten kärleksfullt hopsamlade för avprogrammering.

Varumärket (s) sjunker i värde

2006-04-16T14:00:00.000+02:00

Jag avslutade ett tidigare inlägg med att undra vad sossarna skall kalla sig på valsedlana i höst, eftersom det föreföll som att även de själva börjat betrakta varumärket "socialdemokraterna" som dåligt.

Nu rapporterar Expressen att det diskuteras inom SSU att byta namn.
Men "unga sossar" låter inget vidare det heller. Vad sägs om Pampvalparna?

En kartellbrytare

2006-04-14T15:40:00.000+02:00

Apropå ett tidigare inlägg.

Bloggen Enpartistaten rapporterar om en småföretagare i Karlskoga som blockader inte biter på.

Klubba grönsäl

2006-04-14T14:28:00.000+02:00

Det är synd om miljöpartisten Carl Schlyter. Ingen förstår honom. Här lämnar han den trygga civilisationen i storstaden för att åka ända till det lilla samhället Blanc Sablon i Quebec och predika mores för efterblivna infödingar som ännu efter sisådär 15000 år inte upplysts om hur jättefel det är att jaga säl. I stället för att mottagas som en messias, befriare, hjälte osv, möts han och hans gröna vänner av en arg folkmassa. Hela byn får han emot sig, inklusive polisen. Till slut lyckas de dock fly med helikopter.

"Vad är det för fel?", måste han undra.

Miljöpartiets mission är att sprida pseudovetenskap. Sådant är emellertid bara en viss målgrupp mottaglig för. Detta belyste Maciej Zaremba i sin bok De rena och de andra, som handlade om tvångssteriliseringarna. Han tog upp saken med tre exempel från USA. Jag har inte boken till hands just nu, men vill minnas att det var delstaterna Alabama, Virginia och Florida han jämförde. I Alabama och Florida avslogs förslaget, men i Virginia genomfördes det.

I Alabama var utbildningsnivån mycket låg. Där imponerades man inte av steriliseringsförespråkarnas teknobabbel.

I Florida hade man en mycket hög utbildningsnivå. Där genomskådade man skitsnacket. Förslagsställarna blev grundligen utskrattade i delstatskongressen. En talare förslog med tydlig ironi att ingreppet bara skule få utföras av läkare med "specialkompetens i klärvojans".

I Virginia var man något där emellan i utbildningsnivån. Tillräckligt lärda för att imponeras av akademiska titlar, men inte tillräckligt kunniga för att genomskåda det kvalificerade struntpratet.

Pseudovetenskap som miljöism, djurrätt, marxism, scientologi, eugenik osv, imponerar bara på medelmåttor, personer som tycker att de kan en hel del, men som inte insett att de inte kan allt.

Carl Schlyter och hans vänner har en helt och hållet hypotetisk uppfattning om sälar och säljakt, medan invånarna i Blanc Sablon har empirisk kunskap på området. De behöver inga akademiska titlar för att se att de ditresta ömfotingarna snackar skit.

Se också en tidigare artikel här, Antievolutionisterna

Mer smygel

2006-04-10T12:34:00.000+02:00

Skandalerna duggar tätt kring sossarna.

Nu är det de där lotterierna de går och smyger med som hamnat under lupparna. Se länk till P1-programmet Kaliber.

Smyger de med det?

Ja de har inte gjort något väsen av det i alla fall. De har inte kallat lotterierna för t.ex. "socialdemokratiska arbetarelotteriet" eller haft sin logotyp någonstans. Det ser faktiskt inte ut som att de vill att folk skall tänka på Parti't när de köper lotterna. Det går inte att dölja helt förstås, på grund av lotterilagstiftningen, men de har inte heller passat på att ge sig själva lite gratisreklam när de ändå är i farten.

Om man vill veta vilka som tjänade kosing på Stadskampen så får man gå tillväga ungefär som när Arthur Dent i Liftarens guide till galaxen råkade få veta att hans hus skulle rivas. Informationen om rivningen fanns för all del tillgänglig för allmänheten, helt öppet, i en mörklagd källare där trappan ned hade rasat, inne på en stängd toalett bakom en skylt där det stod "VARNING FÖR TIGERN".

I stället är lotterna märkta med texten: "Lotteriet arrangeras av Spero till stöd för ideell verksamhet". Se Speros hemsida. "Idéell verksamhet"?

Varför gör det på detta viset?

De kanske börjar tycka själva att "socialdemokraterna" är ett så dåligt varumärke att det skulle vara direkt hämmande för försäljningen om man skulle fläska på med partiloggan eller kalla lotteriet för "socialdemokratiska röstköpslotteriet" eller något annat tydligt.

Men vad skall de då skriva på valsedlarna i höst?

Bli en kartellbrytare

2006-04-06T13:39:00.000+02:00

Östgöta-Correnspondenten hade i går en artikel om en liten byggfirma som utsätts för utpressning från byggnadsarbetareförbundet.

Det finns många sådana exempel: små företag där de anställda inte vill ha något kollektivavtal, av den enkla anledningen att de inte har något behov av det. In kommer den mäktiga fackföreningen och kräver mutor. Byggnadsarbetareförbundet brukar propsa på att företaget skall teckna en "försäkring" i ett försäkringsbolag som ägs av "rörelsen". Pengarna går till sossarnas valkampanjer. I byggbranchen rör det sig om cirka 350 miljoner kronor per år i partistöd.

När man är anställd i en liten firma har man god insyn i företaget och även inflytande på ett direkt ehuru informellt sätt. Den som kallas "chef" är där någon som man jobbar ihop med personligen, fikar ihop med, umgås med, går ut på krogen och svingar en bägare med ibland. Skillnaden mellan "chefen" och de andra i firman är att "chefen" är den som personligen sitter med ansvaret gentemot firmans kunder. Som anställd är det ganska skönt att slippa det där ekonomiska och juridiska ansvaret.

"Chefen" kan inte bete sig som ett svin mot sina fåtaliga anställda och det vet han i allmänhet om. Den småföretagare som inte inser det får lära sig läxan på det hårda sättet när de anställda får nog och säger: "du kan ta din jävla firma och köra upp den i röven" och går över till konkurrenten, varvid "chefen" står där med kontrakt att uppfylla men inga anställda som gör jobbet -- konkurrenten tar över marknadsandelen.

I småföretagskulturen sprids ryktena snabbt, även bland arbetskraften. Den företagare som får sämst rykte om sig, får nöja sig med det bottenskrap av alkoholiserade, tjuvaktiga, dumma eller lata som ingen annan ville ha. Dåligt ledarskap skadar affärerna. Likså är det förödande för en knegare att bära sig åt som ett svin mot företaget; stjäla på jobbet, sjukskriva sig utan att vara sjuk osv. Ryktet går och om man överhuvudtaget får ett jobb, får man det bara hos det bottenskrap av företagare som ingen framtid har.

I storförtagskulturen är det tvärtom. På många orter i landet domineras det lokala näringslivet av ett enda stort företag, bruket. Där blir förhållandet mellan arbetsgivare och anställd både opersonligt och inte sällan feodalt. Där är det nödvändigt med en stark fackförening, framförallt för företaget. Det blir ju mycket enklare och billigare för storföretaget att lönen fastslås i kollektivavtal genom förhandlingar med den enda fackföreningen, snarare än individuella förhandlingar. De anställda "på golvet" har där heller ingen insyn alls i företagets ekonomi. Då bryr de sig heller inte. Man stämplar in, gör sitt skift och stämplar ut. Inte heller har man någon insyn i vad facket håller på med. De flesta går aldrig på några fackmöten. De är lika ointresserade av bolaget som facket och det med goda skäl. I realiteten avgörs allt över deras huvuden. Några gånger per år ser man "gubbarna i kostym" på håll -- vilket innefattar såväl fackpampar som företagsledare. De sitter nämligen i samma båt.

Det där känner alla väl till som har erfarenhet av både storföretag och småfirmor.

Man skulle av detta kunna dra slutsatsen att det är bra med kollektivavtal och fackföreningar på stora företag och dåligt på små.

Men nog är det också så att storföretagarkulturen i sig är sjuk. Varje företag är internt en planekonomi. Brukssamhällena är ett slags kommunistdiktaturer där företag och fack ingått en symbios. Med MBL sitter fackpampen rent av i bolagets styrelse. Han sitter alltså på två stolar på en gång. Dessutom är det så att de riktigt sora börsnoterade företagen har facket som aktieägare. Det är bara staten som har ett större aktiekapital på börsen än LO och det är inte i småföretag LO har investerat sitt stora kapital.

I vissa fall har företagen varit helägda av LO, som t.ex. det hopplöst misskötta BPA. Där blir det mer än lovligt uppenbart att LO är ett holding- eller investmentbolag, snarare än en fackförening. Det är också förståeligt att LO, när det driver eget företag i en branch, har anledning att stävja konkurrenterna, vilket de då gör i egenskap av "fackförening" -- går ut och byter mössa, beroende på vilket teaterroll som passar bäst för de olika scenerna.

Dynamiken och livskraften finns dock i småfirmorna. När förutsättningarna förändras snabbt är de småfirmorna som anpassar sig snabbt. Stora förtetag är som stora fartyg. De behöver flera sjömil för att lägga om kursen.

Eftersom kollektivavtal är bra för fackpamparna och kollektivavtal bara är meningsfulla på storföretag, ligger det i sakens natur att fackpamparna gynnar storföretagarkulturen och trakasserar småfirmorna som de helst vill utplåna. Småfirmorna är ett hot mot pamparnas personliga ställning; status, pengar och makt.

Detta är ett problem.

Det är en instituionaliserad korruption, med pampar som på en och samma gång äger företaget som de vill framstå som representanter för de anställda på bruket. Fackpampen är en brukspatron.

Vi vet också att det inte fungerar i längden. Socialism fungerar inte, vilket ett århundrade av experimenterande med socialism i olika varianter redan har visat. Sovjetuiononen kollapsade inte av en slump eller av otur. Det kollapsade på sin egen orimlighet; utplånade sig självt. Detta öde kommer även pampstaten Sverige att gå till mötes.

Vad kan man göra då?

Jag skulle föreslå att man hjälper de småfirmor som utsätts för blockader med att bryta blockaden; bryta kartellen. Om den aktuella byggfirman utsätts för en blockad i form av t.ex. vägrade leveranser så finns det pengar att tjäna för den -- såväl entrepenörer som annars arbetslösa knegare -- som inte deltar i blockaden/kartellen. Den som på det viset bryter deras utlysta blockad, kan i sin tur hjälpas av andra som bryter den blockaden.

I förlängningen går de företag där de anställda deltar i karteller helt enkelt omkull och då får dessa själva smaka på den arbetslöshet de med sin girighet dömt andra till. Att få tag på personal till firmor som aktivt bryter kartellerna torde inte vara svårt i detta land med galloperande arbetslöshet, öppen som sopad under mattan i skenmanövrar från sosseorganet AMS. Det finns många som vill ha ett riktigt jobb; göra rätt för sig och sova gott om natten. Alla människor är inte ohederliga.

Låt oss göra så. Låt oss bli kartellbrytare; fridsamma och konstruktiva revolutionärer.

Starkt stöd för centerförslaget

2006-04-05T12:34:00.000+02:00

Läs artikeln i Dagens nyheter...

Men jag tycker inte att det är ett bra förslag. Det borde nämligen utsträckas till att gälla alla. Det är inte tillbörligt att frångå principen om likhet inför lagen.

Argumentationen från sossarna och deras sturmabteilung LO -- "Fy! Inte dra in privilegierna för oss som har jobb" -- är patetisk mot bakgrund att sossarna själva lagt ett förslag om "plusjobb" vilket skiljer sig från centerns förslag, inte på att det säkrar anställningstrygghet (för från ett "plusjobb" kan man sparkas på stående fot) utan i att ett "plusjobb" dessutom inte ger något avgångsvederlag vid uppsägning, inte är A-kassegrundande samt inte är något riktigt jobb, ni vet sån't där som faktiskt efterfrågas. Dessutom tänkte de sig att 1000 "plusjobb" skulle ha någon effekt på en ungdomsarbetslöshet på 145000. Eller åtminstone tänkte de sig att de skulle kunna lura okunniga människor att tro på det.

Deras attityd tycks vara ett not invented here-syndrome.

Nu vill jag se en liknande opinionsundersökning för Frankrike.

Arbetslöshet (omfattande sådan) är inte ett problem i sig, det är ett symtom på att något är fel. Vanligtvis ligger felet i alltför mycket klåfingrighet från politikernas sida. Man kommer inte tillrätta med det genom att "bota symtomen"; sopa under mattan.

När sossarna tog makten igen i mitten på 90-talet drog de igång något de kallade för "kunskapslyftet". Syftet var som vanligt den kära gamla leken "gömma arbetslösheten". Hur världen fungerar har de aldrig förstått -- förmodligen aldrig ens intresserat sig för.

Det vällde in folk på högskolorna. Alla, gamla gubbar med två år kvar till pensionen och halvidioter som knappt kunde stava sitt eget namn -- alla skulle plötsligt läsa in en högskoleexamen.

Resultatet -- och det kunde man räkna ur med förlängda märgen -- blev att det gick inflation i utbildning. Utbildning är i dag inte värt ett skit. Det var nog många som gjort valet att påbörja en utbildning innan "kunskapslyftet" som kände sig blåsta och inte skulle börjat plugga under de förutsättningarna. Ungdomar i dag tvekar att söka till högskolan. Det är förståeligt.

Nilen svämmar över
men ingen plöjer jorden
alla säger de:
"Vi vet inte hur framtiden skall bli"
-- ur "Ipu den vises tal", skrivet på papyrus ca 2200 f.kr., om den kaotiska perioden i Egyptens historia efter Första Rikets kollaps.

När rättvisan inte respekteras av makthavarna, så blir människor ovilliga att investera. De vet inte om de kommer att få skörda vad de sått, därför äter de i stället upp utsädet.

I dagens värld innebär det att de potentiella entrepenörer som har små idéer att så i näringsmyllan inte törs. De vet inte hur framiden skall bli. De vet inte vad de maktfullkomliga och nyckfulla politikerna skall hitta på härnäst.

Inte heller törs unga människor investera åratal av sina liv, en lång period utan inkomster, i en utbildning när de inte vet om den kommer att vara något värd dagen efter examen.

Så alla lever ur hand i mun tills utsädet är uppätet och ingenting finns att skörda. Där vidtar svälten.

Socialism är en stor tragedi; en trångsynthetens och girighetens triumf. Fackföreningar är varken trygghetens eller rättvisans försvarare, utan dess bödlar och dödgrävare. I Egypten för 4200 år sedan motsvarades de av de rövarband som drog fram utmed Nilen och gjorde livet osäkert för de bönder de rånade.

Kapitalism är konceptet att offra något nu (så ett frö), för att skörda något (många fler frön) senare. En socialist tänker aldrig längre än hans egna giriga näsa räcker. Han förstår inte var plantan kommer ifrån, för han har alltid varit för lat, feg och dum för att själv plöja en fåra. Först när säden står mogen kommer han, som ingenting har sått, med sitt febriga tal om att "dela lika!".

Miljöstrutsar på Älvsjömässan

2006-04-04T19:19:00.000+02:00

Jag lyssnade nyss på Studio Ett i radions P1. De sände från Älvsjömässan, där temat för dagen var framtida drivmedel för fordon.

Jag väntade och väntade....väntade...och väntade...

"Får vi höra det lilla ordet snart?", undrade jag och stirrade med stigande förvåning på radioapparaten.

De pratade om framställning av etanol från skogsråvara. De pratade om "biogas", dvs rötgaser (metan). De pratade om bränseceller (där den intervjuade utställaren, själv verksam inom området inte tyckte att bränsleceller i dagsläget var något för just fordon). De pratade till och med om obskyra förvätskningsprocesser man begagnade sig av under andra världskriget. De nämnde till och med skifferolja. Men det lilla ord jag väntade på, väntade jag på förgäves.

Det lilla ordet var "gengas". Det var framför allt det man drev bilar på under kriget. Men det känner tydligen inte en enda människa till på hela Älvsjömässan. Syntetbensin framställde man i Tyskland under kriget, som bränsle för Luftwaffes flygplan. Man körde inte bilar på det, utom en och annan exklusiv Horch. Det man förvätskade var heller inte ved, utan stenkol och brunkol. Det lilla man fick fram förslog inte långt. Som väl var.

Etanol...
Att beräkna hur mycket värme det går vid destillationen är inte helt lätt. Det beror på hur stark koncentration man har i mäsken, hur stark koncentration man vill få ut, hur mycket av etanolen i mäsken man vill extrahera, hur stora värmeförluster (förutom den för kondenseringen nödvändiga) man har och en hel massa andra saker, apparatens konstruktion och destillationsmetod inte minst. Alla som gjort brännvin vet ju hur länge man får hålla på...

Men i runda slängar kan man på sin höjd få ut ungefär lika mycket energi i form av etanol, som man förbrukar för att koka mäsken med under destillationen. Detta betyder att förutom mäskens potentiella energiinnehåll, får man tillföra (minst) lika mycket energi till i form av värme. Därvidlag ligger destillationens verkningsgrad på (högst) 50%.

Totalverkningsgrad är produkten av delverkningsgraderna. Vad än verkningsgraden är på t.ex. jäsningen av mäsken (50%?) skall detta tal multipliceras med destillationens verkningsgrad (0,5*0,5=0,25), samt med alla andra inblandade stegs verkningsgrader. Ju krångligare process, ju fler delsteg, desto lägre totalverkningsgrad.

Så även om mäskframställning från cellulosa, ved, skulle vara helt förlustfri (100% verkningsgrad -- en absurd tanke), hamnar ändå inte totalverkningsgraden över destillationens.

Det finns andra förvätskningsprocesser, som Bergius-Bosch, Fischer-Tropsch. (För framställning av andra syntetiska drivmedel än etanol.) De brukar hamna på praktiska delverkningsgrader på runt 30%.

I slutet av gengastiden låg aggregatens verkningsgrad (kvoten av värmevärdet i gasen och värmevärdet i veden) på 90%. Detta genom att man växlade värme från den heta färska gasen till primärluften. Bygger man ett riktigt uselt aggregat (ingen värmeväxling, men isolerar härden som man skall), hamnar man på en verkningsgrad av 70%. Man får ta i för att få ett sämre resultat.

Totalverkningsgraden för etanolframställning från vedmassa kommer aldrig att kunna överstiga gengasframställningens.

Det man i slutändan vill ha, är inte vätska utan gas: förbränningen i motorns förbränningsrum sker nämligen i gasform.

Det följer av termodynamikens lagar att man får större förluster när man går omvägen via förvätskning. Förvätskning innebär att man höjer energitäthetem, informationstätheten -- sänker (den lokala) entropin. Men väl i förbränningsrummet höjs entropin igen, för att förbränningen skall kunna ske.

Det spelar ingen roll vilken metod man använder: Bergius-Bosch, Fischer-Tropsch, bryter ned cellulosa till socker med koncentrerad svavelsyra (var kom den ifrån då?) för att sedan jäsa sockret och destillera ut etanolen, som man gör i Brasilien... Man får onödiga förluster. Onödiga därför att ved brinner bra som den är.

Man kunde ju tycka att människor borde känna till det nu, efter minst en och en halv miljon års eldande av ved, men på Älvsjömässan har man tydligen lyckats samla en massa utställare och besökare, inklusive reportrar från Studio Ett, som aldrig hört talas om eld. Det är så man baxnar.

Edit: korrigerade stavfel i titeln.

Haga-mannen, DNA och bodströmsamhället

2006-03-30T09:22:00.000+02:00

Polisen tror sig nu ha gripit den s.k. Haga-mannen i Umeå. Man skall väl inte föregå utredningen (inte ens DNA är hundraprocentigt bevis), men man får väl hoppas och tro att invånarna i Umeå kan pusta ut för denna gång.

Storebrorminister Bodström har dock inte helt förstått saken rätt. Han prisar DNA-tester.

Det som ledde till gripandet var emellertid inte de massiva DNA-testerna på hundratals mer eller mindre vagt misstänkta som utförts, utan signalementet. Först när man hade hittat en misstänkt på detta gamla beprövade sätt, kunde ett DNA-test lägga till teknisk bevisning. Utvecklingsförloppet är alltså ett underkännande av den bodströmska metoden till brottsbekämpning.

Men framförallt är den bodströmska metoden helt ineffektiv vad gäller att förhindra att våldtäkter eller andra dylika brott begås. På den punkten kan tydligen en hund göra ett bättre jobb än Thomas Bodström och alla hans övervakningssystem.

Joacims lag

2006-03-29T18:25:00.000+02:00

Ja jag vet inte om någon annan formulerat just denna lag, så då tar jag väl mig fräckheten att tillskriva den mig själv.

Joacims lag:

Socialistiska stater överlever bara ungefär 74 år.

Jag medger att det empiriska stödet är mycket svagt. Faktiskt generaliserar jag från bara ett enda exempel. Teorin bakom denna min laghypotes har avhandlats tidigare.

Sovjetunionen uppstod 1917 och kollapsade slutgiltigt/formellt 1991. Det blir 74 år, en mansålder. Ja, kanske en dryg mansålder med hänsyn till den lägre medellivslängden förr i tiden. Detta var mitt enda faktum. Inte mycket att hänga i julgranen kanske. Vi får väl se. Betänk dock att Moores lag inte var baserad på mycket fler observationer den heller. Men den tycks hålla än. (Notera felslut #2 ;)

I Sverige inleddes socialdemokraternas långa i stort sett obrutna maktperiod efter valet 1932.

1932+74=2006. Alltså bör välfärdsstaten kollapsa (eller hur den nu avslutas) ungefär i år.

Kuba däremot, kan tröska på med sitt elände ända till år 2033 om inget överraskande händer. Castros statskupp genomfördes ju 1959. När Kubas "landsfader" till slut haft vänligheten att lägga näsan i vädret, kommer kanske en period med tafatta försök från någon "storebror" att förvalta arvet, sedan rämnar det.

Nordkorea (1953) torde braka ihop några år tidigare, runt 2027.

Det finns ett talesätt om bondgårdars livscykel: Förvärva, ärva, fördärva. I bland säger man också förvärva, förvalta, fördärva.

Med detta menas att den första generationen bygger upp gården, den nästkommande ärver den och förvaltar den utan att varken öka gårdens värde eller minska det. Den sista generationen sätter sprätt på kapitalet. Psykologin är kanske att den första generationen, som kommer från något fattigt hem och vill bygga upp något bättre, sliter och stretar för att lämna över något till sina barn. Barnen i sin tur har sett sina föräldrar slita ut sig och vill inte gå i samma fälla, så de nöjer sig med det de har. I den sista generationen har arbetsmoralen förfallit ytterligare och det blir ett slags playboygeneration där hela värdet rinner dem ur händerna. Sedan börjar det om igen efter en eller ett par generationer.

Generation är inte samma sak som mansålder. Det brukar väl skilja sisådär 20--30 år mellan generationerna. Så en mansålder är ungefär tre generationer. Vi kan säga 74 år. Det är som sagt i år exakt 74 år sedan sossarnas styre inleddes. Blir de kvar vid makten ännu detta val, faller min laghypotes. (Sedär, den uppfyller åtminstone Poppers krav på falsifierbarhet!)

Vuxen och barnslig "rättvisa"

2006-03-29T16:34:00.000+02:00

Som en uppföljning på föregående inlägg, tänkte jag lägga till en sak: Rättvisebegreppet i vuxen respektive barnslig moral.

För barn i en barnaskara är "rättvisa" när alla barn behandlas lika, underförstått av föräldrar eller andra vuxna vårdnadshavare. Kanske inte lika i alla avseenden förstås. Att ge hela klassen kvarsittning för att en elev busat, eller ge födelsedagspresenter även till de som för dagen inte fyller år, skulle nog barnen spontant inte uppfatta som rättvist.

Snarare avser rättvisa i det här fallet att alla barn skall få lika mycket mat, lika stor veckopeng osv. Uttrycket "rättvis fördelning" betecknar en sådan barnslig rättvisa. Jag menar alltså inte att det skulle vara fel att barn får samma mått av gåvor från de vuxna som föder dem, men den sortens rättvisa förutsätter att det är vuxna vårdhavares behandling av barn det är frågan om. Egentligen är det en materiell jämlikhet de avser som använder uttrycket "rättvisa" i den betydelsen.

För vuxna personer är rättvisa något annat. Vuxen rättvisa avser principen att var och en själv skall ta konsekvenserna av sina gärningar. (Sina val, för att vara petig) Att behandla vuxna som barn, vore alltså högst orättvist.

Om den barnsliga moralen tillämpades i domstolarna skulle man i stället göra så att när helst det begåtts ett brott, alla delar lika och solidariskt på straffet. Det blir inte så farligt. Vi får sitta några timmar på kåken var varje år. Böterna blir bara som helt vanlig skatt. Det kunde rent av bli riktigt trevligt; man kunde fika och träffa nya människor.

Men det skulle naturligtvis inte fungera. Någon individualpreventiv verkan skulle en sådan kollektiv bestraffning inte skapa, knappast heller någon allmänpreventiv om den årliga sejouren i fängelset skulle upplevas som en trevlig sammankomst. Snarare skulle det uppmuntra även de som inte tidigare ägnat sig åt kriminalitet, att börja med det.

Med "inte fungera" ovan, menar jag att ett samhälle där man tillämpar barnslig rättvisa på vuxna människor, inte kan överleva sig självt.

Ändå är det det just det barnsliga rättvisebegreppet som är, eller åtminstone varit, vägledande i välfärdsstaten. Osäkerheten om vilket tempus som skall brukas beror på att jag inte är säker på om välflärdsstaten redan havererat eller om vi bara är mitt upp i haveriet.

Barnsligt och vuxet

2006-03-28T21:26:00.000+02:00

All har vi varit spädbarn -- små, fumliga och hjälplösa. De flesta av oss växer ifrån det. Men när vi låg där i vaggan hade vi inga tråkiga jobb att gå till, för att få pengar, för att köpa mat och husrum. Allt det där fick vi av någon vuxen. Annars hade vi inte överlevt.

Det där gäller väl särskilt människobarn, men inte enbart. En kattunge är till och med blind när den är nyfödd. Den blir dock vuxen mycket snabbare än människobarn. Efter bara några veckor springer den i full fart kors och tvärs över golv och gräs. Den slutar dia, men matas -- om den inte är en lägenhetskatt -- ändå med möss och annat av honan en tid. Sedan fräser hon åt den: "Väx upp, klipp dig och skaffa dig ett eget revir!"

Men vuxen är kattungen först, kan man säga, när den helt lämnat det stadie då den matas. En tamkatt blir i det avseendet aldrig riktigt vuxen. Människan tar över kattans roll.

För ett vilt djur, en vildkatt eller en lo, är djuret vuxet när all föda den äter kommer från den egna jakten. Där finns det inget alternativ till att bli vuxen. Den som inte blir det, dör.

Att vara "vuxen" betyder alltså att man reder sig själv. Att man är oberoende. För människor betyder det att man inte längre lever på morsan -- och inte på någon annan heller för den delen.

Det som är betecknande för tamboskap, som tamkatterna, är att de aldrig blir riktigt vuxna. Visserligen jagar katterna, om de kan, men även en halvvild lagårdskatt behöver utfodras. Annars, om den är någorlunda skicklig, jagar den slut på byte i lagårn, sedan flyttar den eller "förvildas" som det heter -- blir helt och hållet vuxen.

I en välfärdsstat tillåts inte människor bli riktigt vuxna. Inte ens de som vill vara det, får vara vuxna. (Ja, det finns ju de som är vuxna liksom i smyg. Men det är nästan som olagligt.)

Där uppstår ett problem.

Per Albin Hansson som inte myntade men väl sålde in ordet "folkhem" fick epitetet "landsfader". Det var som att tanken var att alla i hela landet var små hjälplösa barn, utom "landsfadern". Och kanske några till. Ett helt land fullt med barn. Ett "folkhem" är ett daghem. Han dog 1946. Sedan tog Tage Erlander över titeln "ers excellens", som man kallade statsministrarna på den tiden. Även han benämndes "landsfader".

Det skiljde 16 år i ålder på dem, så de var väl nästan som från samma generation. Knappast någon sossepolitiker från den generationen lever längre.

Det är problemet.

För att det skall finnas någon som kvalificerar sig till att bli "landsfader", måste det finnas potentiella sådana att rekrytera bland. Far måste vara vuxen. Ja, det måste inte vara en vuxen karl. Även en "landsmoder" kunde ju duga lika gott. Men vuxen måste han eller hon vara; måste kunna det där med att få mat på bordet och annat som barnen behöver.

Men om ordningen i landet är sådan att inte en enda människa under hela sitt liv tillåts bli vuxen, så finns det inga vuxna som kan utfodra barnen.

Så i dag har vi ingen "landsfader". Vi får nöja oss med en "storebror". Redan Olof Palme var på sin tid en storebror snarare än en "fader". Han var inte ens tio år gammal när Sverige började byggas om till daghem och fick aldrig bli riktigt vuxen, den stackarn. Lite brådmogen kanske han dock var. En tonårig storebror. Han försökte väl så gott han kunde.

Det är nog inte så lätt att försöka vara far eller mor åt andra barn. Men nu tycks storebröderna bli allt yngre. Justitieministern är t.ex. född först 1962. Långt fram till 1989 hade han ännu inte slutat sparka boll. För en som är född först 1962 var det helkört att bli vuxen. Redan fyrtiotalisterna är ju ökända för sin barnslighet.

För de som är födda i daghemmet finns det inget hopp. De riktigt unga exemplaren har inte ens slutat dia. Den tragikomiska organisationen , kampanjen eller vad det är, som betecknande nog kallar sig "Jag vill ha bostad NU", t.ex. Vad skall man säga om det? En vuxen karl tigger inte bostad. Han kavlar upp ärmarna och bygger sig ett hus när han behöver ett.

Det finns många sådana där barnskrikskampanjer. En del vill ha "gratis kollektivtrafik" andra gratis något annat. Det är väl som när barnet börjar skrika i vaggan. "Jag vill bli ammad NU". Det finns nog inget hopp för dem. Ingen vuxen finns det som kan mata de stackars små liven. Alla vuxna har dött ut, förstår ni.

Jag minns ett plakat jag såg i ett förstamajtåg på 90-talet. En då femårig gosse bar på det. Texten löd: "JAG VILL HA GRATIS GODIS PÅ DAGIS". Det skall krökas i tid, det som krokigt skall bli. (Året efter kom samma människor med en banderoll längst fram som löd: "MOT EGOISMEN"!? Det var som att hela daghemmet var på dagsutflykt, för att söka sina rötter eller något.)

På detta sätt utrotar socialismen sig självt på ungefär en mansålder. För att det skall finnas någon som är kompetent att göra planerandet i planekonomin, måste det finnas vuxna människor att ge uppdraget åt.

Men alla andra hålls kvar i det barnsliga boskapsstadiet och därmed kollapsar det vid nästa generationsbyte; när hela den vuxna generation som inte föddes i ett daghem, har dött ut.

Minns de (näst) sista ledarna i Sovjetunionen -- de där som brukade stå på balkongen på Kreml i stora pälsar och vinka trött medan stridsvagnarna och kärnvapenrobotarna paraderades förbi på oktoberdagen. I bland var man inte helt säker på om de fortfarande var vid liv eller om det bara var de balsamerade kvarlevorna som ställdes ut till allmän beskådan, som Lenin i sitt mausoleum, fast lätt animerade.

Breznjev (född 1906) dog 1982. En ny hövding utsågs från samma halvsenila generation, Andropov (född 1914). Så dog han efter bara ett par år och den nya, den ändå äldre Tjernenko (född 1911), ramlade av pinn bara ett år senare. Generationsskiftet kom inte förrän i och med Gorbatjov (född 1931). Han var som en tolvårig storebror som emellertid inte helt klarade av att uppfostra barnen till vuxna. Den förste presidenten i det nya Ryssland, söp sig igenom sin tid vid makten. Underhållande kunde han vara, men vuxen? Njaaae... Han var ett stort barn, Jeltsin.

Sovjetunionen kollapsade med buller och bång. Ingenting fungerade längre i daghemmet. Ingen dagmamma lagade mat längre. Ryssarna fick göra ett kvantumhopp in i vuxenvärlden. Lön fick man inte från jobbet, även om man kanske formellt hade ett. Mat fick man odla själv på kolonilotten. Det tog mindre arbete i anspråk än att stå och köa utanför tomma butiker hela dagen lång.

Det sker samma sak här, med en viss tidsfördröjning naturligtvis. Ryssland blev ett daghem mycket snabbt 1917, då storebröderna lät mörda alla vuxna. Sverige blev ett daghem gradvis från 1930-talet och framåt. Det kallas "reformert socialism" det där, när man liksom smyger upp staketet runt daghemmet så ingen skall märka hur barnsliga de blir. Kanske rasar daghemmet ihop lika sävligt reformert som det växte upp, kanske rasar det med ett ryskt jättebrak, men rasar gör det hur som helst. Det är kört för folkdaghemmet.

Men det kanske finns en liten gnutta hopp ändå. Liksom de unga i Baltikum visar framfötterna, händer det att en och annan svensk av samma generation visar något spontant prov på vuxenhet.

När en brorsdotter till mig var liten och inte fick så mycket godis hon ville ha, för "mamma och pappa måste åka och jobba ihop pengar först", så fattade hon snabbt hur världen fungerar. En dag proklamerade hon att hon ville bli vuxen snart, så hon kunde jobba, tjäna pengar och köpa så mycket godis hon ville. Nu nyss fyllda femton har hon redan flyttat hemifrån. Det är nästan så man känner sig lite barnslig i jämförelse. Man kanske borde bli vuxen själv, snart.

Inför vårstädningen

2006-03-28T01:26:00.000+02:00

Myrorna svär

Kemisk krigföring

2006-03-24T12:55:00.000+01:00

...vad är det som ryker över vägen? Det ser nästan ut som en fälla.

Jaha. Avgaser.

Avgaser är bra.

Avgaser dödar miljöpartister.

Det måste vara så att det är de som drabbas mest av avgaser. Det är ju de som klagar mest på det. Eftersom miljöpartister är skadliga för min miljö och avgaser tydligen biter på miljöpartister, är avgaser bra för miljön, min miljö.

En dag skall jag åka på den där till miljöpartiets partikongress och stå och kallstarta den utanför ingången hela dagen lång. Ryka ut dem.

Vad som inte syns på bilden är en liten diskret textremsa under bakrutan som lyder: Detta fordon har våldfört sig på naturen sedan 1961. Den kan fortsätta så i 45 år till utan vidare, även om oljereserverna i världen börjat tryta. Tvåtaktare är som moppar; de går att köra på lite vad som helst. Jag körde den på 50% diesel ett tag.
Dels för att den rök mer då (det är ju kul), men på den tiden kostade också diesel betydligt mindre än bensin. Handboken anger att bränslet måste hålla "minst 80 oktan". Den blev faktiskt lite piggare på hälften diesel, men jag tror det var det som frätte sönder den förra främre ljuddämparen.

De mäter aldrig avgasvärdena på bilprovningen. Avgaslagen gäller inte för så gamla bilar, så de får ryka precis hur mycket som helst. Förresten skulle tvåtaktsoljan förstöra de dyra mätsonderna på några sekunder.

Fusionskraftverk i drift!

2006-03-24T10:53:00.000+01:00

Inte bara ett är igång. Hur många de är, tvista lärde astronomer om. Det närmaste ligger bara 8 minuter från dig och har varit i drift i många miljarder år. Titta ut genom fönstret, ditt fån.

Så vad fan skall de uppfinna ett till för?

Solceller!, säger någon. Ja det finns redan sådana. Det har sedan hundratals miljoner år funnits solceller som både samlar in energin från det stora fusionskraftverket runt knuten, lagrar det med hyfsad energitäthet och dessutom tillverkar sig själva helt automatiskt. Allt detta med riktigt bra totalverkningsgrad.

Så vad fan skall de uppfinna det en gång till för, det också?

Snacka om att krångla till det för sig i onödan...

Kryphål i knivlagen?

2006-03-23T14:34:00.000+01:00

1 § Knivar, andra stick- och skärvapen och andra föremål som
är ägnade att användas som vapen vid brott mot liv eller hälsa
får inte innehas på allmän plats, inom skolområde där
grundskole- eller gymnasieundervisning bedrivs, eller i fordon
på allmän plats.

"...är ägnade att användas som vapen vid brott..."??

Så om man förser sitt bredsvärd med en diskret etikett som lyder:

DETTA PRÄKTIGA BREDSVÄRD ÄR ÄGNAT ATT ANVÄNDAS ENDAST VID NÖDVÄRN I ENLIGHET MED BROTTSBALKENS 24:e KAPITEL

...så får man bära det var man vill?

Nödvärn är ju inget brott.

Fånig lag det där. Mängder med föremål kan användas som vapen: fälgkors, domkraftar, skottkärreskaklar, hela skottkärror för den delen. Sovjetiska spetznas tränade handgemäng med infanterispadar. Till och med en liten nagelfil kunde nog användas som vapen om man är ihärdig.

Motorsågar är inte "ägnade att användas som vapen". De är ägnade att användas som redskap vid skogsbruk.

Min gamla Partner R11 med hiskeligt svärd (22" eller nå't) skulle dock vara riktigt skräckinjagande om den brukades som vapen. Det är rent av lite otäckt att hålla i den själv.

(Jag kvistade en gran med den en gång. Det gör jag inte om. Den väger bly och det långa svärdet duger bara till att kapa stockar med. Dessutom finns det ingen kedjebroms på den. Numera får den stå som museiföremål. Den något nyare jonseredaren är betydligt lättare att hantera. Fast mössen har ätit upp slangarna till handtagsvärmningen någon gång i höst, upptäckte jag härom dagen. De skall få smaka på kedjan också när jag får tag på dem.)

Utan bilen stannade Sverige

2006-03-22T17:50:00.000+01:00

Som bekant utgörs lejonparten av bensin- och dieselpriset av skatt, statlig skatt. Det är alltså egentligen inte oljebolagen som säljer soppan, utan staten. Priset sätts inte på tillgång och efterfrågan, utan enligt politiska beslut. Logistiken i det här landet har gjorts till en planekonomi, som en kolchos i gamla Sovjetunionen.

När sossarna tog regeringsmakten efter valet 1994, regerade de som vanligt som en minoritetsregering, nu med stöd från miljöpartiet.

Miljöpartiet förstår sig inte på logistik -- sossarna skiter i den.

Priset på bensin fördubblades inom loppet av några år. Detta hade en viss effekt.

När man söker arbete kan man inte söka arbeten hur långt bort som helst. Det finns en bortre gräns för hur långt man kan pendla. Dels i restid, men också i kostnad. Vad som händer när resekostnaden fördubblas är att den yta man kan täcka krymper till en fjärdedel. (Area är ju proportionellt mot kvadraten på skalan. En cirkel med halva radien får då en fjärdedel av ytan.)

Detta gäller inte bara anställningar; det gäller på samma sätt om man driver näringsverksamhet. Kunderna kan inte åka hur långt bort som helst eller varorna kan inte transporteras hur långt bort som helst. En hantverkare kan inte åka hur långt bort som helst på ett uppdrag -- eller kunderna har inte råd att betala hur mycket som helst för enbart transporten av hantverkaren till dem.

En illustration, så till och med en femåring eller kanske rent av ett inkrökt bilhatande miljöpartistfån som aldrig varit utanför trottoarkanten vid busstationen borde kunna begripa det:

Till det kunde man lägga helt andra saker än rent produktionsmässiga saker. Människan lever ju inte av bröd allenast. Skillnaderna i areor motsvarar också skillnaden i hur stort umgänge människor har råd att ha, om de vill träffas personligen, snarare än att kommunicera med gamla mormor enbart via email.

Man kan också tillägga att detta förhållande försämrar konkurrensen, vilket i sin tur garanterar sämre lönsamhet i alla verksamheter.

Det är detta det handlar om. Om du undrar varför det är svårt att hitta ett jobb eller varför din lilla firma har så få kunder; har du tappat kontakten med gamla vänner och släktingar som bor lite för långt bort? -- då har du svaret här: logistiken kostar åt helvete för mycket. Samhället fungerar inte. Det är sossarnas och miljöpartisternas fel.

Miljöfascisterna har rent av haft oförskämdheten att anklaga kampanjen "Utan bilen stannar Sverige" för falsk marknadsföring. De anmälde kampanjen till konkurrensverket som naturligtvis avslog saken. Jag visste inte ens om att den kampanjen drevs fortfarande. De kunde byta tempus nu, till imperfekt: "Utan bilen stannade Sverige."

Miljöpartiets "lösning" heter kollektivtrafik, tänker de sig. Kollektivtrafik förutsätter att det finns ett kollektiv att trafikera; en viss sträcka vid en viss tidpunkt. Så ser inte transportbehovet ut i verkligheten:

De brukar tala sig varma om järnvägar som något slags komplement till lastbilar och vägar. Järnvägar motsvaras av den övre skissen. Tågen åker på rälsen. Skulle de börja åka vid sidan av den, kallar man det för "urspåring" som kan bli ganska otrevliga händelser i termer av förstörelse och ond bråd död. Med järnväg är logistiken endimensionell -- med vägtrafik är den tvådimensionell.

Kanske tänkte de sig att man skulle lägga räls på hela vägnätet och elektrifiera det. Då blir det för all del "järnväg". Men järnvägarna konkurrerades ut av landsvägarna helt enkelt därför att vägarna är kostnadseffektivare. För att alls kunna jämföras med vägnätet måste det bli frågan om minst dubbelspårig järnväg. Detta på varenda liten vägstump i hela landet. Kostnaderna för att bygga detta, för att inte tala om underhålla det, skulle bli enorma. Men framför allt vore det ingen som helst vits med det.

De flesta lastbilstransporter är korta, under 8 mil. Där heter inte alternativet "järnväg" utan "häst och vagn" eller "skor". Personbilstransporter är vanligtvis ändå kortare. Själv åker jag sällan längre än upp till ett par, tre mil.

Kollektivtrafik i form av bussar är en dyr historia. För att klara av det verkliga transportbehovet skulle det krävas att det åkte bussar kors och tvärs över nejden på varje liten gata och väg, med täta tidsmellanrum, för den händelse att någon har behov av en transport. Resultatet skulle bli att de flesta bussar kördes runt och drog 4 liter/mil utan några passagerare. Man kan inte planera transportbehovet. Detta av den enkla anledningen att ingen planerare någonsin kan ha tillgång till all information. Planeraren är dömd att alltid göra fel.

Om man å andra sidan postulerar att man inte skall uppfylla det verkliga transportbehovet, för att i stället tvinga folk att ha sina transportbehov när det passar planeraren, får man ett hopplöst ineffektivt samhälle med människor som ägnar dagarna mest med att vänta på bussen, som när bedrövade ryssar stod i kö framför tomma butiker i gamla Sovjet. Det finns gott om platser i landet där det är kilometrar eller mil, till närmaste busshållsplats där det bara kommer en buss i veckan.

Traktens mest trafikerade vägsträcka är en sträcka på ungefär 3 mil. Den sträckan är också den som har bäst utbyggd kollektivtrafik. Förr gick det järnväg där, nu går det bussar med ungefär en timmes mellanrum åt båda hållen. Det betyder att den genomsnittliga väntetiden för enkel resa blir en halvtimme, vilket också motsvarar resetiden med direktbussarna. Alla turer är dock inte direktbussar. Vissa turer går in i ett par mindre samhällen och "stannar vid varje mjölkbord" som man sade förr i tiden. Då kan det ta en timme.

Vad kostar det då? Det beror på vilken slags biljett man köper, men mot bakgrund av hur transportbehovet verkligen ser ut (bilden ovan), är det enkelbiljetter man skall jämföra med. Just det (politikerägda) trafikbolaget har synnerligen röriga websidor. De säger t.o.m. rent ut att det är svårt att beräkna priset. Men om det fortfarande är lika många "zoner" som det var förr, kostar denna enkelbiljett för 3 mils färd 50:-. För det åker man 5 mil med en törstig gammal volvo, eller 10 mil med en liten Fiat. Då har man noll väntetid och en restid på ungefär 20 minuter. Och då har vi inte ens räknat tiden för att förflytta sig till och från respektive busshållsplats (det var ju inte dit vi skulle), inte heller väntan vid byten. Tid är pengar. Med bilen kommer man dörr till dörr. Då får man mer gjort på dagen. Man producerar mer. Man tjänar mer pengar. Man får ett bättre liv.

Vi kan alltså konstatera att trots att man tokbeskattar bilismen och subventionerar kollektivtrafiken med skatter är det ändock billigare och effektivare att åka ensam i en bil än att åka buss samma sträcka. Kollektivtrafik är inte i närheten av att vara konkurrenskraftigt: högre pris och sämre kvalitet. Kollektivtrafik är inte något alternativ. Det är en uppblåst myt.

Men så motiverar sig miljöfascisterna naturligtvis inte. De vurmar för "miljön". Det betyder att de vill motverka varje slags förändring av miljön. Men alla levande organismer påverkar sin omgivning. Ju mer de lever, desto mer förändrar de omgivningen. Det följer av termodynamikens andra lag: en oundviklig konsekvens av alla verkliga fysiska processer (som t.ex. liv) är en ökning av entropin. Enda sättet att inte "förstöra" (förändra) miljön är att sluta leva.

Det är också så att denna utsugning vi nu tvingats utstå i dramatiskt ökad grad sedan 1994 , genom miljöfascisternas och sossarnas försorg, har gjort människor fattigare. Fattiga människor -- och här talar jag av egen erfarenhet -- skiter fullkomligt i "miljön". Sådant har man inte råd att bry sig om. "Miljön" är en lyxfråga för den välnärda och besuttna socialistiska överklassen från sta'n, röd som grön; människor som i sitt överflöd och brist på verkliga problem att ta itu med, uppfinner sig låtsasproblem att oja sig över.

Miljöpartiet har aviserat att de skulle vilja höja bensinpriset till 50:- per liter. Femtio! Då blir den användbara cirkelns radie en tiondel, och arean en hundradel. Att rita den skissen lämnas som en hemuppgift åt läsaren.

Konsekvensen av en avskaffad logistik är att människor får leva på självhushållning. Det gjorde man förr i tiden, men så var människor fattiga också. Och dagens stora städer skulle inte alls fungera utan transporter till (och från) dem från stora ytor omkring. Ett par städer där man experimenterat med avskaffad logistik var Leningrad (andra världskriget) och Sarajevo (balkankrigen), med en respektive belägrinstid på tre år. Förhållandena inne i dessa städer blev fruktansvärda.

Korruption, del 2: offentliganställda bör inte ha rösträtt

2006-03-05T12:49:00.000+01:00

Staten, hela organisationen från regeringen, departementen ned till enskilda anställda tjänstemän på någon av de över 500 myndigheterna, men också statligt ägda företag med monopolstatus -- allt detta är verkställande makt. Eftersom sammanblandning av verkställande, lagstiftande eller dömande makt skapar maktkorruption (som jag skrivit om tidigare), är det otillständigt att statsanställda har rösträtt till riksdagen. De är jäviga.

Närhelst frågan om den offentliga maktens omfattning kommer upp på den politiska dagordningen, kan vi inte helt lita på att statstjänstemän röstar ärligt och med rent samvete. När deras personliga position hotas är risken överhängande att de röstar med plånboken: av girighet.

Om statsmakten växer till den grad att den inbegriper majoriteten av de röstberättigade -- och till dit har vi inte långt kvar -- uppnår man maktkorruptionens kritiska massa och därefter kan staten enbart växa, tills den blivit totalitär.

Samma slags maktkorrpution uppstår naturligtvis även i kommuner och landsting samt inom EU.

Därför:

Anställda i staten skall inte ha rösträtt till riksdagen.
Anställda i en kommun skall inte ha rösträtt till komunalvalet , åtminstone inte i samma kommun.
Anställda i ett landsting skall inte ha rösträtt till valet till det egna landstinget.
De som är anställda inom EU-förvaltningen skall inte ha rösträtt till europaparlamentet. (inte för att det parlamentet har någon reell makt, men...)

Den som tar tjänst i den offentliga maktsfären skall inte samtidigt ägna sig åt politik, vilket innefattar såväl opinionsbildning som utöva påtryckningar via valsedeln. Vill de ägna sig åt politik, må de först lämna sin tjänst i offentlig sektor. Man skall inte sitta på två stolar.

MIljöpartiet dissar lagrådet m.m.

2006-03-03T16:45:00.000+01:00

Pressmeddelandet finns på miljöpartiets web -- deras sidor är så hopplöst konstiga att det inte är lönt att försöka lägga in direktlänk till det.

Jag har tidigare skrivit om lagrådets svar på förslaget här.

"Minken är inte ett tamdjur", påstår Åsa Domeij.

Vad hon menar med "mink" och "tamdjur" vet jag inte och jag är inte säker på att hon har någon redig uppfattning om det själv. (Se tidigare inlägg) Hon kunde lika käckt och med samma mått av fog påstå att "hästar är inte tamdjur", "kor är inte tamdjur", "katter är inte tamdjur"...snömos. Hon postulerar slutsatsen. Petitio principii, cirkelresonemang. Nonsens.

Sedan försöker hon i sin desperation smutskasta lagrådet med att på dunkla grunder insinuera att lagrådet gjort "en politisk bedömning" när det bl.a. avvisar förslaget med den i allra högsta grad juridiska invändningen att det strider mot grundlagen.

Men den finaste pärlan är nog ändå detta:

- Pälsdjursnäringsutredningen baserar sig på ett resonemang om biologiska beteendebehov. Detta är inte relevant för den svenska lagstiftningen, vilket också vår expertmyndighet på området, Djurskyddsmyndigheten, har tydliggjort, , säger Åsa Domeij.

Hursa? Kvack? Det är fövisso sant att "lagstiftningen" i fråga inte baserar sig på biologiska beteendebehov, den baserar sig nämligen på ingenting alls. Frasen som används (§4 djurskyddslagen, första stycket) är "bete sig naturligt" vilket alltså inte betyder ett skvatt. Jag tror det måste vara i minst två år nu (får kolla mina anteckningar) som jag väntat på svar från djurskyddsmyndigheten på min förfrågan om vad "bete sig naturligt" är för något. Det finns ingen definition på "bete sig naturligt". Inte i förarbetena, inte i någon utredning, ingenstans. Jag väntar som sagt fortfarande på att djurskyddsmyndigheten skall "tydliggöra". (Men de anställer jurister hela tiden -- oklart om det är för att byråkratiseringen ökar eller om det beror på stor personalomsättning. Kanske de arma juristerna ger upp efter ett tag när de inser hur snurrigt det är och söker andra platser.)

Formuleringen "bete sig naturligt" är alltså snömos och det är avsiktligt snömos vars enda syfte är att ge myndigheten de obegränsade befogenheter som nämns i andra stycket i samma paragraf, alltså detta att myndigheten ges rätten att utfärda föreskrifter om eller helt förbjuda viss djurhållning -- en direkt attack på näringsfriheten i regeringsformen.

Observera att Åsa Domeij inte nämner vad som i stället skulle "vara relevant för den svenska lagstiftningen". (Den saknar förnuftsmässig grund.) Med "vår expertmyndighet" menas nog egentligen miljöpartiets expertmyndighet, med Matz Hammatström (mp) som generaldirektör. Inte ens fältbiologerna tycker om den. (Om Revingehed. Även om djurägarna i fråga skulle bekosta en 600 meter lång ligghall som djurskyddsbyråkraterna kräver, skulle djuren ändå inte använda den. Det inser alla med rudimentär kunskap om nötboskap.)

Det var förresten en läsvärd ledare i DN på ämnet djurskyddsmyndigheten. Ström avslutar den med:

Djurskyddsmyndigheten är en destruktiv onöda med en kompistillsatt chef. Den begår övervåld på svenskt lantbruk och skadar långsiktigt just de intressen den var satt att skydda.

Lagrådet kan inte agera annorlunda. Problemet är rent konkret att djurskyddslagen, i sin nuvarande form, är oförenlig med grundlagen. Det är en olaglig lag.

Fågelinfluensa -- registerhybris på jordbruksverket

2006-03-02T13:09:00.000+01:00

Jordbruksverket vill upprätta ett register över fjäderfäuppfödning i landet. Anledningen uppges vara att det skall vara underlag för att upprätta "skyddszoner".

Jag förstår då rakt inte hur man har tänkt sig att registrera bort smittspridning bland fåglar. Det är ju långt ifrån så att alla fåglar som finns i landet är tamfåglar. Än är det vinter i större delen av landet, men snart kommer flyttfåglarna norrut. De flyger överallt. Änder landar i varenda parkdamm, branddamm, skogstjärn, i varje å i varje sjö. Småfåglar tar sig med lätthet in i hönshusen. Det går inte att förhindra en smittspridning bland fåglar.

Det kan nog vara så att det är på det viset att jordbruksverket och dess updragsgivare i sann statskapitalistisk/socialistisk anda tänker sig att detta var väl ett förträffligt tillfälle att utöka kontrollsamhället. Registret är målet, fågelinfluensan en förevändning.

Lagrådet sågar minkfarmsregleringar

2006-03-02T11:07:00.000+01:00

Lagrådet har nu yttrat sig om jordbruksdepartementets förslag på inskränkningar för minknäringen. Kritiken är inte nådig. (Yttrandet i PDF)

Lagrådet är alltså ett råd (med jurister) som yttrar sig om lagförslag. Det är ingen författningsdomstol, för något sådant finns bara i rättstater. Lagrådet har alltså ingen makt att olagligförklara lagar som bryter mot grundlagen eller som är inkonsistent med annan lagstiftning. Det kan bara yttra sig och det händer inte sällan att riksdagen struntar helt i vad lagrådet tycker.

För det första, säger lagrådet, är särskilda bestämmelser om just minkar inte något som skall stadfästas som lag, det skulle i så fall varit en förordning. För det andra är förslaget grundlagsvidrigt. Det är 2 kap 18§ i regeringsformen som skulle ha tillämpats:

18 § Varje medborgares egendom är tryggad genom att ingen kan tvingas avstå sin egendom till det allmänna eller till någon enskild genom expropriation eller annat sådant förfogande eller tåla att det allmänna inskränker användningen av mark eller byggnad utom när det krävs för att tillgodose angelägna allmänna intressen.

Den som genom expropriation eller annat sådant förfogande tvingas avstå sin egendom skall vara tillförsäkrad ersättning
för förlusten. Sådan ersättning skall också vara tillförsäkrad
den för vilken det allmänna inskränker användningen av mark
eller byggnad på sådant sätt att pågående markanvändning inom berörd del av fastigheten avsevärt försvåras eller skada
uppkommer som är betydande i förhållande till värdet på denna del av fastigheten. Ersättningen skall bestämmas enligt grunder som anges i lag.

Alla skall ha tillgång till naturen enligt allemansrätten oberoende av vad som föreskrivits ovan. Lag (1994:1468).

Det är förstås näppeligen "angelägna allmänna intressen" hur bonnen sköter sina minkar eller bygger om sina djurstallar.

Dessutom har jordbruksverket (regeringen med satellitparti) här kommit med bara halva förslaget. Såväl inskränkningen i näringsfriheten och äganderätten måste kombineras med en lag om ersättning, säger grundlagen. Det tänkte väl sig de listiga politikerna komma undan med. Därför delade de på det. "Det var vi se'n" -- dvs aldrig. Avsikten är tydligen att åsidosätta författningen. Det börjar bli en påtaglig ful ovana hos socialisterna att åsidosätta grundlagen.

Och slutligen sågar lagrådet också specifikt det nypåfunna kravet om att tamminkarna skall bada. Det finns inga vetenskapliga belägg för att djuren skulle behöva detta. Jag har skrivit en del tidigare om det där med just minkar, t.ex. här.

Lagförslaget är alltså snömos. Det visste alla redan som intresserat sig för frågan. Men det hindrar förstås inte pamparna att genomdriva det ändå. Sossarna har en lång och gammal god tradition att ställa sig och pissa på grundlagen.

Varg i veum -- fåraherden till galgen

2006-03-01T23:36:00.000+01:00

Lantbrukaren Stig Engdahl från Ed i Dalsland infann sig i dag på Östragårdsanstalten i Vänersborg för att börja avtjäna det straff på sex månader som hovrätten dömt honom till. Han åtföljdes av hundratals som protesterade mot domen.

Brottet?

Han sköt en varg som var i färd med att ha ihjäl hans får. Vargen hade redan gått lös på fårflocken. Så gör hunddjur när de får tillfälle. Den dödar så många den kan av bytesdjuren. En räv som kommer in i hönsgården dödar alla hönorna. En varg i fårahagen dödar alla fåren. Såvida inte fåraherden stoppar vargen. Just den här vargen hade redan rivit ett antal får hos grannarna och gick nu lös på nästa fårflock.

Jag vet inte om domen är politisk (vilket är fullt möjligt så politiserat som rättsväsendet är i detta ruttnande land) eller om det är något sjukt med lagstiftningen. Så här står det emellertid i brottsbalkens 24:e kapitel:

4 § En gärning som någon, i annat fall än som nämnts tidigare i detta kapitel, begår i nöd utgör brott endast om den med hänsyn till farans beskaffenhet, den skada som åsamkas annan och omständigheterna i övrigt är oförsvarlig.

Nöd föreligger när fara hotar liv, hälsa, egendom eller något annat viktigt av rättsordningen skyddat intresse.
Lag (1994:458).

"Egendom" i andra stycket är här fåren. Att farans beskaffenhet -- svulten ulv massakrerar boskapen -- är stor är ju uppenbart. Man kan inte resonera med vilda rovdjur, hota dem med stämning eller vädja till dem att respektera en äganderätt som de är mentalt oförmögna att ta till sig som koncept i sina små hjärnor. Någon skada åsamkas inte "annan" -- såvida ingen människa vill träda fram och hävda äganderätt till vargen, varvid denne får en hel del att svara för som inte hållt ordning på sitt husdjur. Återstår "omständigheter i övrigt" som gjort det oförsvarligt att skydda sin egendom. Jag vet vilken omständighet det är: det kallas socialism, vår statsreligion. En socialistisk grundtes är att ingen privatperson får inneha någon egendom. Därvidlag skiljer sig kommunister och socialdemokrater åt endast genom valet av metod att uppnå sin drömda totalitära stat. Det är också så av gammal god svensk tradition att det finns två saker som sossar hatar över allt annat: småföretagare samt landsbygsbor. Lantbrukare hör till båda kategorierna samtidigt och är dubbelt hatade av den rödgröna förnäma nomenklaturan.

Sossar, såväl röda som gröna, är en sällsynt företeelse på landsbygden och där de förekommer har de en tendens att stå i total konflikt med sin omgivning. Man måste ha en skruv lös för att bo ute på bygden och rösta så. Det förekommer sådana sällsamma kreatur för all del. De kunde bilda en liten folkrörelseförening, Självföraktarnas förening, med Jackie Arklöv som ordförande...

Engdahl ansökte om nåd hos regeringen. Det avslog godsägare Persson. Sedan ställde sig denne Machiavellis lismande lärjunge framför de församlade journalisterna och sa att han "förstod" Engdahl.

Engdahls misstag var tydligen att tro på lag och rätt. Han gjorde inte som man pragmatiskt gör på annat håll -- Skjut, gräv, tig -- utan anmälde incidenten i laga ordning, i from förhoppning att brottsbalkens 24:e kapitel smäller högre än jaktstadgan. Den naiviteten kostar honom (om han släpps villkorligt på två tredjedelar av tiden som brukligt är) fyra månader i Vänersborg. Lärdomen av detta är: anmäl inte. Skjut, gräv, tig. Lagen speglar tydligen inte rättsuppfattningen i det samhälle (här Dalsland) den skall gälla i. Det är allvarligt, mycket allvarligt, därför att det är ett led i upplösningen av statsbildningen när lagen uppfattas som illegitim av medborgarna. Det är uppenbart att det man uppnår här är ett förakt för lagen och domstolen. 47000 namnunderskrifter. Det bor drygt 50000 i Dalsland. Alla underskrifter är förvisso nog inte från Dalsland, men det är 7000 fler än vad Djurens Rätt uppger som medlemsantal, en organisation som regeringen flitigt begagnar som remissinstans för diverse slarvigt formulerad och ogenomtänkt lagstiftning.

Det är inte lönt att försöka förklara problemet för inkrökta storstadsbor som -- faktiskt -- inte har med saken att göra. De har inte med saken att göra helt enkelt därför att det inte på något sätt kan påverka deras liv om det finns eller inte finns en varg i en avlägsen skog i Dalsland. Det är inte observerbart för dem och då kan det omöjligen inkräkta på deras egna okränkbara frihet. Det är inte lönt att försöka förklara för pampadeln på sin piedestal. De skiter i folk. Följaktligen skiter folk tillbaka. Skjut, gräv, tig.

Sätter man ingen gräns alls för den offentliga makten utan säger att allt skall avgöras centralt per majoritetsbeslut, får man en demokrati som är majoritetens tyrrani över minoriteten. Då kan majoriteten företa sig precis vad som helst mot minoriteten; avrätta den i gaskamrar om den vill, vilket har skett i en dyster tid i ett land där man gjorde det ödesdigra misstaget att låta socialister (socialdemokrater) skriva grundlagen.

I en rättstat är lagens främsta uppgift att skydda den svage mot den starke. Starkast av alla är, och måste så vara om statsbildningen skall överleva, staten. Det är alltså först och främst från övergrepp från staten på den enskilde medborgaren som lagen har -- om den är hederlig -- att sätta stopp för. Men denna händelse är ett praktexempel på motsatsen. Det är här staten som hävdar "äganderätt" till vargen med fridlysningen, men den enskildes egendom den i sin upphöjdhet "icke till ett blåbär akta".

Det är socialdemokrater, vänsterpartister och miljöpartister som är anstiftare till denna orättvisa. De är rättvisans och frihetens bödlar och dödgrävare. Åt helvete med dem. Deras form av "demokrati", den totalitära demokratin, betackar vi oss för.

Lars Ohly drömmer sött

2006-03-01T22:09:00.000+01:00

Lars Ohly kan tänka sig bli finansminister, säger han. Det är möjligt att det finns fler gamla avdankade quislingar från kalla krigets dagar i vänsterpartiet som kan tänka sig att han skulle bli det. Men såvärst många andra är det nog inte.

Sossarna kommer aldrig att släppa in kommunisterna i regeringen. Det har de ingen anledning att göra, väl medvetna om att (v) aldrig kan fälla en sosseregering -- det skulle genast bli en svekdebatt inom (v) med ty följande strömhopp. Alltså sitter (s), om de får riksdagsmajoritet ihop med v och mp (som inte heller kommer att släppas in i en regering i första taget), i orubbat bo med samma minoritetsregering de har nu. Men säkert stapplar Nivea runt i korridorerna och lovar både det ena och andra som han som vanligt kommer att skita högaktningsfullt efter valet. Troligast är dock att han avgår som partiledare efter valförlusten i höst.

Vad skulle så f.ö. Ohly ha att bidra med som statsråd? Har han någon kompetens som skulle göra honom lämpad att ge staten råd i finansiella frågor? Nej. Han har gått ut gymnasiet och sedan varit spärrvakt på SJ; så småningom konduktör. Han vore inte ens kompetent att förstå sina egna budgetpropositioner. De kunde likaväl lämna posten vakant och dressera en hund till att bära "nådiga luntan" när det är budgetdags. Det vore faktiskt bättre. Nästan alla tycker ju om hundar, men inte många tycker om Lars Ohly -- knappt hans egna partivänner. Om jag vore hans hund skulle jag bita honom i arslet.

Dream on, Lars.

Det exporterade försvaret

2006-03-01T11:54:00.000+01:00

Överbefälhavaren Håkan Syrén har skickat ut en liten skrift till all personal i försvarsmakten. Han gör så emellanåt. Det är väl både information om vilka senaste nycker som gäller bland politiker rörande försvaret och ett slags "pep talk". Den senaste heter alltså Här och nu.

En fråga han tar upp är något jag själv ställt mig (och andra, utan att få vettiga svar):

Hur försvarar man Sverige genom att skicka trupp utomlands?

Jag förstår mycket väl att "läget uti vä'la -- dä ä ente bra" (som Eddie Meduza sjöng i "Då tar jag mej en köpp").

Ett land dit det skickas svensk trupp är Liberia, ett land som kanske bekant har genomlidit ett otäckt inbördeskrig på senare år. Ja, jag skall inte frottera i alla gruvligeheter som begåtts under det kriget. Det har belysts i media.

Det är förstås trist. För liberianerna.

Men är det mitt fel? Är det mitt problem? För det är ju jag, som skattebetalare, som får bekosta det. Det låter som när Palme på sin tid skulle vurma för den ena lilla kommunistgerillan efter den andra i fjärran länder. Det hade inte ett skit med säkerhetsläget här att göra.

Vi betalar inte skatt (och gör lumpen, och har krigsplaceringar) för att försvara Liberia. Vi betalar skatt för att försvara Sverige, eller möjligen grannländer vilkas eventuella angripare kunde ha Sverige som nästa mål. Jag kanske provocerar och är mer cynisk än jag egentligen är, men skall man göra så allvarliga saker som att skicka trupper utomlands får man bannemig motivera det väl: Hur försvaras Sverige av att man skickar trupper utomlands, långt bort till andra världsdelar?

Det ger förstås erfarenheter för officerare att tjänstgöra i riktiga krigshärdar. Men man kunde säga som rotebönderna i en av Västgöta-Bengtssons historier: "Blir det inte billigare om vi skjuter knekten hemma?" Om de bara behöver träna på att bli påskjutna så kan vi ordna det på närmaste övningsfält; brassa på med ksp och granater så de får känna på hur det är att skita på sig av skräck...

ÖB har, tyvärr, inget bra svar på frågan han heller. Man får närmast intrycket att han halvhjärtat försöker sälja in politikernas ogenomtänkta försvarsbeslut till personalen. Han skriver något om "globalisering" av konflikter. Det är förstås fenomén som Al-Qaida han avser. Men man måste påpeka att något hot mot oss från det hållet inte tycks föreligga. Åtminstone gjorde inte det för några år sedan. Men sedan några år (efter USA:s invasion) har Sverige faktiskt trupp, stridande förband, i Afghanistan.

Det rör sig om Särskilda skyddsgruppen (SSG) ett jägarförband som upprättades i hemlighet under Bildt-regeringen. Jägarförbandens uppgift är (i nämnd ordning):

Spaning
Eldledning
Sabotage/psykologisk krigföring

Här rör det sig antagligen om uteslutande spaning. Att de inte ränner runt och skjuter vilt omkring sig gör dem emellertid inte till icke-kombattanter. Smyga runt och snoka utan att göra väsen av sig är helt normala uppgifter för jägarförband. Det var Storbrittannien som ville ha dit svenskar. Anledningen är något höljt i dunkel; det hänvisades till "särskilda kunskaper" eller något sådant. Men vad kanske inte alla känner till är att det fanns svenska soldater (som rekryterades mer eller mindre öppet på svenska jägarregementen på 80-talet) i Afghanistan under sovjettiden. Dock inte under svensk flagg. De särskilda kunskaperna britterna avsåg kan ha varit lokalkännedom...

Det finns något som heter Svenska Afghanistankommittén, SAK. Denna var förr i tiden en icke-statlig idéell organisation. SAK grundades 1980 för att protestera mot Sovjetunionens invasion året innan och hade ett mycket gott rykte i Afghanistan genom att vara en organisation som inte kunde kopplas till någon regering och det skitiga spel som alltid pågår under täcket i den internationella diplomatin. Men för några år sedan (2002, året efter USA:s invasion) genomfördes ett slags palatskupp där UD-tjänstemän som var aktiva i föreningen installerade en toppsosse och f.d. vice statsminister som ordförande: Lena Hjelm-Wallén. Efter det får Svenska Afghanistankommittén betraktas som en institution underställd staten och Partiet. Tyvärr. Det finns en risk att SAK:s renommé i Afghanistan förbrukas, efterhand som det går upp för afghanerna (här: allsköns grupperingar som befinner sig i landet) vad som hänt, särskilt som samma människor som nu tagit kontrollen över SAK samtidigt skickar dit soldater, allierade med den nuvarande ockupationsmakten. Traditionellt sossemygel, nu på hög internationell nivå.

Detta att skicka militära förband till Afghanistan kan från vissa grupper betraktas som en aggression. Det fanns inget säkerhetshot från Al-Qaida innan, men nu är det begripligt om de betraktar Sverige som allierat med USA. (Svenska förband är till och med förlagda strax intill de amerikanska.) Man har alltså genom att engagera sig i konflikten skapat ett potentiellt säkerhetshot som inte fanns där innan. Men motivet uppges vara att undanröja säkerhetshot.

Mot den bakgrunden framstår det för övrigt som synnerligen fånigt att oroa sig för att svenska tidningar skulle gå och publicera muhammed-teckningar. Det är trots allt en viss skillnad på att media, som formellt inte är underställt staten, ritar roliga gubbar, och att staten skickar beväpnade gröna gubbar till fjärran länder på hemliga uppdrag.

Om du en dag upptäcker att du befinner dig i strid, och börjar tvivla på om vem det egentligen är som är skurken i dramat, då skall du ta fram kartan (jordgloben, om nödvändigt) och mäta upp avståndet från ditt hem till den plats där du befinner dig i strid. Ju längre hemifrån du är, desto större risk är det att det nog inte är försvar du håller på med. Det kan ha blivit så att du lurats till att delta i aggression.

I sak har jag inget problem med att talibanregimen avsattes (även om Afghanistan har en lång väg att gå till att bli en fungerande demokrati), inte ens att svenska förband deltar i operationen, men det är inte grammatiskt korrekt att kalla ett exporterat försvar för "försvar", åtminstone inte ett svenskt sådant. Och man skall inte vara så tvärsäker på att det förbättrar säkerhetsläget här.

Lagen har sina blottor. Hus får de fattiga ha!?

2006-02-25T11:27:00.000+01:00

TV4 hade tänkt sig att dra igång ett teveprogram, av en idé från amerrka: Extreme Home Makeover, vilket går ut på att fattigt folk får sina hus renoverade, på TV-bolagets bekostnad. (Artikel i SvD)

Men det sket naturligtvis sig på grund av fastighetsskatten. I Das Volksheim är det nämligen så att ju mer man bygger till och fixar till, desto högre fastighetsskatt avkrävs man. Varje gång någon slår i en spik kommer det en flock giriga sossar och kräver beskyddarpengar. Den fattiga gumman skulle inte ha råd att bo kvar.

Fastighetsskattens syfte och mål är att hålla fattigt folk kvar i slummen.

Sanningsministeriet på Sveavägen 68

2006-02-24T11:29:00.000+01:00

Sossarna har börjat sitt valarbete -- vilket numera utgörs av att skicka fejkade meddelanden till media. Säkerligen också till diskussiongrupper på nätet. Det som det har varit mest rabalder om är förtalet mot Reinfeldt. Men de har också begagnat sig av knepet att skicka falska insändare till tidningar, där skribenten utger sig för att tillhöra någon "svag grupp" som de jättestygga borgarjävlarna påstås vilja piska till döds eller så.

Antagligen tänker de sig att mindre bemedlade läsare skall identifiera sig med den förfalskade figuren. Men dels vore det kanske förmätet att tro att verkligt fattiga människor skulle ha råd att prenumera på dyra tidningar som DN, eller ens slösa pengar på lösnummer som man kunde köpt mat för i stället. Dels bygger de upp en bild av fattigdom som vi som har verkliga erfarenhet av den inte känner igen oss i. Det tycks snarare som att dessa bluffar är riktade mot den överklass socialdemokraterna redan utgör. När man går och svälter sätter man sig inte på röven och gnäller -- man gör något åt saken. Inget väcker kreativiteten som hunger.

Marita Ulvskog säger att "bara en person är inblandad". Det tror jag inte ett skvatt på. Alla i Rörelsen har väl inte varit fullt så korkade som den där som blivit ertappad med att använda lättspårade IP-adresser på partiets officiella egna nät. Det sitter säkert åtskilliga partipropagandister runtom i landet just nu och knappar ned fantasilösa lögner så fingertopparna svartnar på dem, från någon IP-adress som inte är fullt så lätt att spåra.

Hädanefter skall vi därför ta allt som skrivs i insändarspalter i tidningarna eller på nätet i sken av att vara författat av någon "svag grupp" som hyllar Partiet eller förtalar dess motståndare, med en jävligt stor nypa salt. De har skjutit sin egen trovärdighet i sank.

Freivalds och Leijonborg i preventiv ursäkt!?

2006-02-23T21:09:00.000+01:00

Se artiklar i Sydsvenskan och DN.

Laila Freivalds, som alltså skall föreställa något slags utrikesminister, går och ber inte färre än aderton utländska ambassadörer om ursäkt. För vadå? Jo: eventuella framtida publiceringar av profeten Muhammed i svenska tidningar. Sic!

Det förefaller som att detta utrikespolitiska utspel inte föregåtts av det protokollet rimligen förutsätter i sådana fall: behandling i utrikesnämnden. I stället har hon fått med sig Folkpartiet--pseudoliberalernas partiledare Leijonborg på spektaklet, samme en som tidigare KU-anmälde Freivalds för att UD och SäPo utövat påtryckningar på en ISP angående muhammedteckningar som deras kunder haft. Det var det tilltaget (påtryckningarna alltså) som terroristforskaren Magnus Norell kallade ett "praktfullt självmål" i ett debattinlägg i Expressen. Detta för att det naturligtvis endast spelar fanatiker i händerna.

Samme Leijonborg har tills nu begärt att regeringen skall uttala sitt stöd för Danmarks regering i teckningsfrågan. Sicken kovändning.

Är han helt jävla dum i huvet?

Laila Freivalds dåliga omdöme är redan väldokumenterat och diagnosticerat. Det visade hon prov på redan när hon låtsades vara justitieminister.

Diktaturernas kreatur applåderar naturligtvis. Liksom de ränksmidande bombgalningarna.

Ur Sydsvenskan:

Flera muslimska Stockholmsambassadörer uppskattar att utrikesministern agerat precis som den danska regeringen ? fast tvärtom.

De berömmer att Freivalds kallat dem till flera möten, att hon inlett samtal med muslimska samfund ? och att hon aktivt stoppat svenska Muhammedbilder på nätet.

(Fetstil av mig)

Sveriges utrikesminster får alltså beröm -- av ambassadörer för ökända diktaturer -- för att hon åsidosätter tryckfriheten. (Ni vet det där tjafset som instiftades året innan staten Virginias självständighetsdeklaration.) Botten är nådd.

Bortsett från att Freivalds tydligen tror att diktaturernas lagstiftning har en juridisktion som sträcker sig över minst tre galaxer, ser det ut som hon anser att alla svenska tidningar och webplatser är statsorgan som hon ansvarar för -- och i synnerhet anser hon tydligen att hon är ansvarig utgivare för sverigedemokraternas lilla skittidning. (Lustigt förresten att DN kallar SD-kuriren för "högerextrem", när det framförallt är från socialdemokraterna de snor röster. Jag kallar det klientelet för brunsossar.)

Laila Freivalds talar inte för mig. Jag ber så fan heller om ursäkt för några lustiga streckgubbar med skägg på, i synnerhet inte till psykopater som ayatollorna i Iran, som avrättar tonårsflickor för att de gått och förälskat sig.Blir de purkna säger de? Deras problem.

Inte heller skulle det falla mig in att jag skulle vara någon skyldig en ursäkt för att sagda skitdiktaturer inte ens kan upprätthålla sina egna skitlagar inom sina egna gränser. Mig veterligt är varken mordbrand, mordhot, misshandel eller vandalisering legaliserat någonstans i världen.

Några enkla faktum behöver tydligen redas ut för mindre begåvade statsråd och deras husdjur:

Mordbränder orsakas inte av teckningar. Mordbränder orsakas av mordbrännare.

Upplopp orsakas inte av teckningar. Upplopp orsakas av onda personer samlade i en pöbel.

Mordhot mot tecknare orsakas inte av deras tecknande utan av att mordiska individer uttalar hoten.

Misshandel orsakas av våldsverkare. Mord orsakas av mördare.

Skor orsakas av skomakare och möbler av tapetserare.

Stupida uttalanden orsakas av stupida papegojor med tourettes syndrom, som Laila Arbeit-Macht-Freivalds och Lars Löjligborg.

Det sämsta tänkbara sätt att bemöta psykopater på är att agera undfallande och ängsligt. Men precis så agerar Laila Freivalds och sin nyfunne medlöpartavaritj, Lars Leijonborg. Det gör de för att de är dumhuven.

Rasmussen agerar helt rätt som ståndaktig tennsoldat. Så är han till skillnad från Leijonborg en sann liberal. Man kan inte dagtinga med samhällsgrundande principer. Torgny Segerstedt agerade även han på rätt sätt mot sin tids psykopater. "Det är inte tillrådigt att gå emot sitt samvete."

Stockholms handelskammare fabulerar

2006-02-22T09:50:00.000+01:00

För några år sedan, 2002, presenterade Stockholms handelskammare en rapport på 10 sidor ("Hur skattas Stockholm?") där man påstår att AB län står för "41% av statens inkomster". Aktstycket kunde kanske höra till historien -- vill minnas att den fick en del kritik -- men då jag alldeles härom dagen såg någon hänvisa till den, är det kanske ändå på plats med en sen kommentar.

Orden "moms" eller "energiskatt" nämns inte alls i rapporten -- sic! Dessa är alltså två av de tre största intänktsposterna till statskassan. Den tredje är arbetsgivaravgifter/egenavgifter.

Redan där blir man en smula skeptisk till handelskammarens beräkningsmetoder, vilka de för övrigt inte redovisar i detalj. Hur har de lyckats missa detta? I slutet har de en enkel källhänvisning men inga i brödtexten, så vad de använt sig av från dessa angivna källor, redovisar de tyvärr inte.

Om du tankar bilen på en bensinmack någonstans i landet är som bekant merparten av priset skatt, statlig skatt. Denna skatt betalas sedan in av bensinbolagets huvudkontor till länsstyrelsen i det län där företaget har sin firmaadress. Många företag, praktiskt taget alla stora företag i Sverige, har sina huvudkontor i Stockholm och då är det till länsstuyrelsen i AB län de gör inbetalningen. Detta har de av framförallt två orsaker:

Närhet till börsen, för att fysiskt kunna nå investerare. I den sfären är personliga kontakter A och O.
Närhet till (riks)politiker och statsstjänstemän, vilka är koncentrerade till huvudstaden.

I ett land med ett skattetryck på över 50% måste företagen bedriva lobbyverksamhet i statsförvaltningen, i samma utsträckning som inom finansvärlden. De som inte smörjer politiker och finansvalpar får det besvärligt.

Var dessa belopp betalas in, till vilken av landets skattemyndigheter/länsstyrelser gör egentligen detsamma. Det går ändå bara in till riksgäldskontoret och den allmänna statsbudgeten.

Förvisso är de kluriga räknenissarna på handelskammaren så generösa att de avstår från att räkna in företagsskatter, skriver de (sid 4). Tyvärr redovisar de inte vad de menar med "företagsskatter". Bolagsskatten i Sverige är internationellt sett mycket låg och knappt värd att nämna vad gäller statsinkomster. De tre stora posterna är som sagt: moms, arbetsgivaravgifter och energiskatter.

Men varken moms eller energiskatter nämns alls i rapporten och redovisningen av hur de tillskriver egenavgifter just AB län är otydlig. Det framgår inte alls hur de har förfarit med "tärande sektor", vilket här inte utgörs enbart av dem som är direkt anställda i statsförvaltningen, utan också de som säljer något till staten eller till dess anställda. Även dessas verksamhet beläggs nämligen med moms och egenavgifter.

Var skulle man för övrigt placera energiskatter på elkraft rent geografiskt? Där den produceras eller där den konsumeras? I vilken kolumn skall man debitera energiförlusterna i det långa distributionsnätet? Att de inte kommer på något sätt att göra det, gör inte att man kan bortse från det.

De tar upp fastighetsskatter -- även det en förhållandevis obetydlig post i statsbudgeten. Dock nämns inget om fastighetsskatt för fritidshus. Det torde vara synnerligen ovanligt att "lantisar" skaffar sig "sommarlägenheter" i Stockholm, däremot har många Stockholmare som har råd med det, fritidshus runtom i landet. Det finns bl.a. en särskild ansamling av socialdemkratisk högadel från hufvudstaden med flotta dasjor på Fårö. (Gotland är i övrigt ett av landets fattigaste områden. Och "Almedalsveckan" började med att Olof Palme hade ett privat sommarresidens på Fårö och tog limon till Visby för att agitera socialism för förvånade centerpartiskiska fattiga gutar när han var där på semester.)

De nämner också förstås den kommunala skatteutjämningen. Jag håller med om att den är felaktig. Jag betraktar förfarandet som grundlagsvidrigt eftersom det direkt strider mot regeringsformens tal om "kommunal självstyrelse" (RF 1 kap, §1). Staten har ingen rätt att förfoga över kommunernas pengar, inte heller att kommendera kommunerna som vore de underställda länsstyrelserna. Mångahanda besynnerliga dekret från Stockholm tvingas kommunerna verkställa.

I rapporten påstår de att 70% av den offentliga konsumtionen styrs av kommuner och landsting (sid 6). Hur de räknat ut detta redovisar de inte. Kommunal- och landstingsskatten är det man kallar inkomstskatt och brukar ligga på drygt 30% av det som kallas "bruttolön", vilket alltså är det på vanliga löneavier redovisade "lönen före skatt". Men det är inte hela prislappen på arbete: tillkommer egenavgifter, diverse inbakade statliga skatter som energiskatt samt ovanpå alltsammans, en fet moms. Av slutpriset på en vara eller tjänst som produceras i Sverige utgör inte kommunalskatten 30%, utan bara 30% av det som blir över när staten beskattat sig mätt och nöjd (nåja, mätt blir staten aldrig). Om summan av den statliga skatten är 50% så är den reella kommunalskatten bara 15% om skattesatsen är 30%. Därför har också flertalet kommuner och landsting i landet dålig ekonomin. För detta får många av dem ett tillskott från staten. Men det är ohederligt att av detta dra slutsatsen att konsymtinen "styrs av kommuner och landsting". Det är faktiskt staten som styr över de pengarna. Kommuner bestämmer inte över statsmedlen. Det gör riksdagen och regeringen. Dessutom har de tagit sig friheten att gå och bestämma över kommunerna, i strid med RF.

I Stockholm har vi som ovan nämnt en ansenlig ansamling av statliga tjänstemän. Förutom tjänstemän i riksdagen och departement, har vi en lång rad stora och små myndigheter. Tillkommer också andra statliga verksamheter som universitet och högskolor: studenter på KTH och SU m.fl. lärosäten konsumerar studebidrag och framförallt studielån, där de studerar, inte där de växte upp eller där de senare arbetar och betalar igen lånen. Det kostar också en vacker slant att föda upp en människa till vuxen ålder. Varje person som flyttar från landsorten till Stockholm är en förflyttning av investerat kapital.

Vidare är det en påtaglig koncentration av poliser i just Stockholm, medan det finns enorma polisdistrikt i synnerhet i Norrland där en handfull poliser skall försöka upprätthålla lagen; distrikt som det tar en hel dag att bara köra igenom -- en omöjlig uppgift. Jag vet inte om just stockholmare är ett särskilt kriminellt släkte som därför måste hållas extra kort, men det kunde de hur som helst gott bära kostnaderna för själva. Fram till slutet av 1960-talet var, förutom en liten klick kallad "rikskriminalpolisen" en rent kommunal verksamhet. Efter förstatligandet av polisen ökade polistätheten i Stockhom och glesnade annorstädes. (Det finns en bok med titeln "Polisernas krig" som beskriver händelseförloppet.)

Betrakta riktnumren i telefonkatalogens gröna sidor för en fingervisning om var staten är geografiskt placerad... Alla utgifter till dessa verksamheter blir i slutänden konsumtion i Stockholm. SCB anlitar inte rörkrökare från Jämtland, utan troligare från Solna. Tjänstemännen lever upp sin lön där de bor, i Stockholm, inte långt borta i Gäddede eller Halmstad. Det krävs en stor och dyr logistik för att hålla storstäder igång. Det finns historiska exempel på hur det går när en stad skärs av från transporter till och från staden. Se exemplen Leningrad under andra världskriget eller Sarajevo under Balkan-krigen. Denna infrastruktur: motorvägar, järnvägar, kraftnät osv har bekostats och bekostas framgent, med statlig skatt. Men de miljoner som bor långt bort från det kongliga byråkratreservatet har ingen glädje alls av byggnationerna. Man begagnar sig inte av motorvägarna till Stockhom och man fick heller ingen möjlighet att tjäna kosing på bygget av dem.

Statsutgifter är inte hela samhällskostnaden för byråkratin. När du tvingas fylla i blanketter år SCB, så är det bara den granskande byråkratens arbetskostnad som dyker upp i statsbudgeten. Ditt arbete att sammanställa data på blanketterna redovisas inte någonstans, mer än som ett underförstått produktionsbortfall, i det att du kunde ägnat de där timmarna åt något produktivt i stället.

Jag vet inte om de där på Stockholms handelskammare är kompletta idioter, men jag tror nog inte det ändå. I så fall måste deras felräkningar vara avsiktliga; dvs de ljuger. De predikar väl för sina egna: blod är ju tjockare än vatten. Det är inte lätt för dessa byråkratgroupies att framställa sig själva som något slags förfördelade underdogs. De får verkligen ta i för att krysta fram en "rapport" som "visar" hur eländigt synd det är om dem som fått ensamrätt på att sälja prylar och tjänster åt staten, bekostat av moms och energiskatter när du tankar bilen eller driver datorn du har framför dig, med elkraft som producerats i något kraftverk i Norrland eller kärnkraftverk i Småland.

Mot den bakgrunden skall vi nog inte göra affärer med de förtetag som låter sig representeras av Stockholms handelskammare. Dels är de tydligen ohederliga. Dels låter det på dem som om de egentligen inte vill sälja något till staten. Nå, låt oss då byta huvudstad och flytta bort statsappareten från Stockholm, så blir de nöjda? Ändå hellre kunde vi göra en räfst och reduktion på statsapparaten: lägga ned nästan alltihop. Och varför skall man överhuvudtaget, i denna "IT-ålder", ha en huvudstad?

Om maktkorruption i monarki, republik och demokrati

2006-02-19T14:41:00.000+01:00

Frågan (eller med hänsyn till opinionen snarare "icke-frågan") om republik kommer upp från tid till annan. Skillnaden mellan det vi har nu och republik vore att man bytte ut monarken mot en president.

Vi har ett förvisso allvarliga konstitutionella problem, men det är inte kungahuset som är problemet. I all praktisk mening är monarkin numera helt avskaffad. Den enda post kungen har i statsskicket är ordförande i utrikesnämnden, en nämnd där man som namnet antyder diskuterar utrikespolitik och vars sammanträden hålls bakom lyckta dörrar.

Den som kallas den främste av upplysningsfilosoferna, Montesquieu, påtalade i sitt verk Om lagarnas anda (1752) vikten av maktdelning; alltså att man håller isär lagstiftande makt (hos oss riksdagen), verkställande makt (regeringen) och dömande makt (rättsväsendet).

Om samma personer t.ex. är både lagstiftare och verkställare av lag, driver lagstiftningen snart iväg åt ett håll där lagarna stiftas med hänsyn till statens önskemål, snarare än det man vill uppnå med demokrati: folkets önskemål. De "valda ombud för Sveriges folk", riksdagens ledamöter, som omnämns i regeringsformen, får inte ha lojalitetskonflikter. Vi måste kunna lita på att de representerar sina väljare och ingen annan. Men så är inte fallet i Sverige, vilket vi alla fick en tydlig uppvisning på i samband med EMU-omröstningen och det därpå följande valet till EU-parlamentet. De socialdemokrater som satte sig upp mot partiledningen tillika regeringen, fick se sina namn nedflyttade från valbara platser på valsedlarna. Där fick de sig en läxa, och läxan är: "Du representerar inte valkretsen. Du representerar regeringen." I EU har man dessutom den märkliga ordningen att det högsta beslutande organet i EU:s lagstiftningsprocess är Den europeiska unionens råd, kortare kallad ministerrådet. Där sammanträder ministrar, det vill säga representanter för verkställande makt. Ministrar är inte valda ombud. De sitter inte på ett demokratiskt mandat. Det gör inte kommissionärerna heller, som utses av regeringarna.

Bristande maktdelning mellan lagstiftande makt och dömande makt är vägen till det som benämns diktatur: där lagen dikteras av regeringen.

Likaså får inte den som stiftar lagen också vara den som dömer, eljest driver lagstiftningen iväg till att endast syfta till att göra livet bekvämt för domstolarna.

Stiftar man t.ex. lagar som är luddiga och svårtolkade och därigenom lämnar domstolen helt fria händer att döma efter godtycke, så erhåller man samma ordning som om man inte hade någon lag alls, bara en enväldig domstol. Samma effekt uppnår man också om de som dömer, nämndemännen i tingsrätterna t.ex., står i beroendeförhållande till lagstiftarna eller vice versa. Det är tyvärr den ordning vi har. Lagen säger att tingsrätternas nämndemän skall utses av kommunerna, men i praktiken är en nämndemannapost en privilegium för kommunalpolitiker i karriären; nämndemän utses ur de politiska partierna. Man delar ut nämndemannatitlar som belöning för lojalitet mot respektive parti. Här skiljer sig den svenska ordningen från anglosaxisk rättstradition, där man lite förenklat sagt drar lott om vilka som skall ingå en jury, som alltså motsvaras av våra nämndemän. Tanken i båda fallen är att den som åtalas skall dömas av sina jämlikar. Men i Sverige döms vi av en politisk elit.

Detta statsskick, som alltså är följden av bristande maktdelning mellan lagstiftande makt och dömande, kallas despoti.

Och har man den ordningen att regeringen kommenderar domstolarna utan hänsyn till riksdagen, struntar blankt i lagen, har man en polisstat. Där lever den verkställande makten helt sitt eget liv. Demokratin blir en ren skendemokrati. Undersåtarna kan tänkas få rösta av hjärtans lust men det har ingen som helst effekt.

Dylika söndervittringar av maktdelningen, diktatur, despoti och polisstat, kallas gemensamt för maktkorruption.

När medborgarna befinner sig ha hamnat i det läget att deras vilja antingen inte uttrycks i lagen, eller att lagen ignoreras av statsmakten, är de inte längre moraliskt förpliktigade att följa lagen. I den mån de gör det så är det bara för att undgå maktens nakna våld. Det är början på upplösningen av såväl hela samhället som statsbildningen. Detta tillstånd kan nämligen bara fortgå så länge ett effektivt tyrrani kan upprätthållas. Men det kostar på att förtrycka människor och det ligger i sakens natur att slavar inte lägger manken till när mannen med piskan tittar bort. Alltfler slavpiskare måste anställas, till ökande kostnader för statsmakten samtidigt som det minskar intäkterna när annars produktiva människor förs över till den tärande sektorn. Därmed undermineras den ekonomiska grund som samhället och statsbildningen vilar på och slutligen kollapsar statsbildningen. Se exemplet Sovjetunionen.

Så hur undviker man då maktkorruption?

Vad gäller maktkorruption mellan dömande makt och lagstiftande vore det enkelt åtgärdat med införandet av jurydomstolar. Det finns säkert problem med det också, men det vore avgjort bättre än det nuvarande helt öppet korrumperade systemet.

Vad gäller korruption mellan verkställande makt och lagstiftande är det tyvärr så att införandet av republik inte löser problemet: om det är samma politiska partier som ställer fram kandidater till riksdagen som till en tänkt presidentpost (där presidenten sedan utser regeringens medlemmar, som statsministern gör i dag), har man ändock kvar lojalitetskonflikten hos de riksdagsledamöter som är medlemmar i samma parti som vinner presidentvalet. De blir representanter, de facto, inte för väljarna, folket, utan för presidenten och regeringen.

Monarki betyder inte att monarken stiftar lagen -- det vore despoti, och var det statsskick som Gustav Vasa införde, med sig själv som kung "av Guds nåde", dvs han påstod sig, i luthersk anda, ha sitt mandat av Gud. I en monarki är även monarken underställd lagen och monarkens enda uppgift är att verkställa lagen. Demokrati är inte något som berör hur den verkställande makten utses. Med demokrati avses endast ett statsskick där folket stiftar lagen, till skillnad från någon annan entitet -- i en representativ demokrati genom att man utser representanter.

Om det är rättstat och demokrati vi vill värna om, så är monarki, en verklig sådan där (och nu får repubikanerna blodstörtning) kungen utser regeringen, inte något som står i konflikt med demokrati. Tvärtom skulle riksdagsledamöterna därmed vara en smula hälsosamt misstänksamma mot regeringspropositioner när de inte har någon lojalitetskonflikt mot monarken. Detta i synnerhet om monarkin går i arv, vilket den inte gjorde i tidig medeltid då monarkin i Sverige var ett valkungadöme.

Det som är speciellt med kungahuset är att det aldri har och aldrig kan, befläcka sig med partipolitik. Kungen kan aldrig få inflytande över vilka kandidater som hamnar på valbar plats på valsedlarna, vilket i praktiken ledande personer i de politiska partiernas hierarki har.

Regeringen borde inte ha varken rätt att komma med propositioner eller yttra sig eller ens visa sig i riksdagshuset. I dag sitter rent av såväl statsministern och en hel del statsråd även i riksdagen. Där sitter de verkligen på öppna stolar. Maktkorruption inför öppen ridå.

Har SSU hemliga personregister?

2006-02-18T20:42:00.000+01:00

I tidningen Metro den 15 februari intervjuas Peter Skeppström, pressekreterare på SSU. (Ja, samme en som var med och söp på Crazy Horse och viftade med riksdagslegitimationen) Detta angånde det märkliga som inträffat, att SSU i norra Älvsborg skickat en inbjudan till vice ordförande för MUF i Alingsås, trots att denne (naturligtvis) inte är medlem i SSU.

Ur Metro:

Fast hur kunde han ham-
na i medlemsregistret när
han aldrig betalat med-
lemsavgift?
Det här är ingen nyhet
vare sig för dig eller mig. Vi
har ju medgett tidigare att
vi haft problem med våra
register. Vi arbetar aktivt
med det nu. Det är inte en
så snabb process som ni
tror. Det går inte över en
natt.

Oj då. Det låter som att det är mer än bara en felaktig post i SSU:s databas. Det kan förstås hända att någon programmerare varit trött och sluntit på tangenterna; gjort en SELECT till eller från fel tabell.

Men denna data kan liksom inte ha uppstått spontant -- något har kopierats fel. Så hur kommer det sig att SSU överhuvudtaget har personuppgifter på personer som inte är medlemmar? Det måste finnas fler tabeller i den databasen än bara över medlemmarna. Har de ett hemligt personregister över hela befolkningen, eller har de bara en liten hemlig hatlista över personer de har särskild anledning att vilja göra anteckningar om? Och vad använder de denna information till? Är jag med i något hemligt SSU-register? Är du? Vad sysslar de med egentligen? Finns det en "ungdomsavdelning" till "SAPO"/IB?

Fichtelius, journalist eller statspropagandist?

2006-02-17T11:15:00.000+01:00

Erik Fichtelius lämnar SVT 24. Detta "för att undvika ifrågasättande av SVT:s oberoende och trovärdighet inför höstens val", uppger SVT:s informationsdirektör.

Vad skall så den arme arbetslöse göra nu då? Gå på AMS-kurs och lära sig origami? Bli mjölkbonde? Emigrera till Kuba?

Nej han skall fortsätta med samma sak som han redan höll på med:
"I stället ska nu Fichtelius på heltid redigera sitt stora intervjumaterial om Persson, som planeras bli en dokumentär."

Wow!

Hell Ledaren! Hell Ledaren! Leve den fria journalistiken inom statskontrollerad media! Leve sanningsministeriet!

En stilla undran: var och när skall denna "dokumentär" sändas, må'ntro? Törs man gissa på Sveriges Pravda med eller utan "24" lite sådär lagom före valet?

Nästa land till flaggbränning: Ladonien

2006-02-16T21:42:00.000+01:00

Ja, Ladonien är alltså den där lilla republiken som utropas av konstnären Lars Vilks. Denne har experimenterat i den helt nypåfunna konstnärliga inriktningen muhammadismen där man alltså gör konstverk föreställandes någon profet. För att inte vara ensidig har han också lämnat ett bidrag till den tävling i socialkritisk konst som den iranska tidningen Hamshahri utlyste härförleden.

Men jag befarar att teckningen i fråga inte kommar att gå i tryck vare sig i Hamshahri, Jyllands-Posten eller ens SD-kuriren. Om konstens verkliga uppdrag är att provocera, får man lyfta på hatten för Vilks. Sådär provokativ var inte ens provokationskonstens mästare Eddie Meduza på sin tid. Denna enda teckning torde ha kapacitet att i den heliga jämlikhetens namn reta gallfeber på precis alla på en gång.

Vi kan nu lungt invänta kravallerna där alla bränner Ladoniens flagga
ackompanjerat med skrik och skrän och hela världens säkerhetstjänster konspirerandes i kulisserna. Ironiskt nog kunde effekten bli att de alla åtminstone blir rörande överens om att Ladonien är Stora Satan och lägga alla andra meningsskiljaktigheter åt sidan.

(Flaggan utgörs av grönt kors på grön botten -- eller kanske grön halvmåne på grön botten; eller varför inte grön hammare&skära på grön botten. Den kan vara det man vill.)

Sociologin -- ondskans redskap

2006-02-15T12:03:00.000+01:00

Sociologi är studiet av människoflockar. Inte av enskilda människor av kött och blod och deras känsloliv, utan av flocken. Flocken är en abstraktion och hjärnspöke och definitivt inget som har något slags känsloliv, inga drömmar, ingen längtan. Inget samvete. Den är inget som existerar i någon fysisk, konkret elelr objektiv mening. Det är bara vissa människors sätt att se på andra.

Sociologin må vara hur vetenskapligt som helst. (ja, inte för att den alltid är det, men ändå)

De enda som har nytta av sociologiska forskningsrön, är de som har för avsikt att behandla människor som sin boskap. Det är dessa slavdrivare som sociologerna är betjänter åt. Ett vedervärdigt smutsigt yrke är det. Hade de något hut alls, sociologerna, skulle de skämmas in i själen.

Etter värre blir det när det blir politisk doktrin av det: sociologism. Se där en dumhetens triumf.

Vad hände med Bosse Löthén?

2006-02-15T11:26:00.000+01:00

Det sista spår vi har av den f.d. punkrockaren, barnboksförfattaren och radioprataren Bosse Löthén, var när han var programledare för radioprogrammet "Nattliv" i P3/P4. (Det fanns fler programledare som alternerade.) Men så försvann han plötsligt. Tydligen var det fler som undrade och en natt ringde en lyssnare in till programmet och frågade programledaren för natten, Pär Fontander, om vart Bosse hade tagit vägen plötsligt. Denne svarade med en besvärad ton att "Vi tar det sedan" och lade på en skiva. ....jaha?

Saken är den att jag hade redan börjat undra hur länge Löthén skulle få hållas. Han var lite för frispråkig. Ibland gick samtalen med lyssnarna in på det största tabut på Sveriges Radio utanför samhällsredaktionens eller Ekots domän och kontroll: politik. Det lyste igenom att Löthén nog inte hörde till den röda nomenklaturan. (DÅ hade han fått hållas.) En lyssnare som ofta ringde in till programmet, tidningsutköraren Boris, en av dessa många civilingenjörer som i detta företagsamhetsfientliga land nödgades försörja sig på skitjobb. Boris var även politiskt aktiv, för moderaterna tror jag. Boris var alltså ett stående inslag i programmet när Bosse var programvärd. Numera hör vi inte Boris på nätterna heller.

Men jag undrar om inte droppen som fick chefernas bägare att rinna över var en natt, strax innan han försvann, då Bosse berättade om en resa han hde gjort till Leningrad under sovjettiden. Han avslutade berättelsen med: "Sovjet -- bra system för ishockey, dåligt system för människor." Ajjaj.

Han nämnde också en gång om tydliga instruktioner han fått: "Jag får inte ens uttrycka en åsikt om EMU."

Kanske tänke han att cheferna på SR ändå sover på nätterna och att ingen märker om han tog sig lite friheter. Kanske han inte brydde sig och tänkte att det får gå så länge det går.

På den sovjetiska propagandaradion, Radio Moskva, hade man ända fram till en natt på 70-talet eller kanske tidigt 80-tal, direktsända program. Någon satt och läste propagandan högt ur ett manuskript. Detta slutade man emellertid efter en tråkig incident där en radiopratare lade manuskriptet åt sidan och sade rent ut vad han tyckte om saker och ting i Sovjetunionen. Efter det var alla utsändningar bandade och granskade i förväg.

Några månader innan Bosse Löthéns mystiska försvinnande från nattradion nämndes det att man på SR övervägde att ha nattradion bandad i stället för direktsänd. Jag har svårt att föreställa mig att motiven skulle ha varit ekonomiska. Sådana radioprogram måtte vara de billigaste av alla att producera.

Det kan förstås ligga något annat bakom det mystiska försvinnandet. Han kanske gick och blev krasslig, blev munk i Tibet, rövades bort av utomjordingar, vann en miljard på Lotto... Men varför är det då så tyst?

Bokstaven som beläte

2006-02-10T14:36:00.000+01:00

Som varandes oreligiös uttalar jag mig inte gärna i teologiska spörsmål -- metafysiken överlåter jag helst åt schamanerna. Men nu skall jag ta mig den friheten, så hör noga på.

Jag vill gärna tro att det trots allt finns en gnutta förnuft och mening bakom det muslimska tabut mot att göra bilder av profeten. Tanken var nog, tror jag, att läran inte skull gå samma väg som kristendomen med sitt makabra dyrkande av ett på en träställning uppspikat tortyroffer till den grad att belätet blir viktigare än vad karln sa för något: Du skall icke göra dig en avbild av Herren din Gud.

Varför inte det då?

Risken med beläten är att läran blir ytlig och utan eftertanke; att den yttre formen och ceremonierna blir viktigare än de moraliska spörsmålen. Meningen är då att folk faktiskt skall använda sina hjärnor...

Mot den bakgrunden framstår det som tämligen befängt att bli rasande för att någon tecknar en nidbild av profeten -- den avbilden riskerar knappast att bli föremål för en tanklös rabblande kult. De mest upprörande bilderna borde snarare vara smickrande bilder, som t.ex. reliefen av profeten i USA:s högsta domstol, vilken vid sidan av reliefer på andra historiska lagstiftare ingår i ett konstverk (uppfört 1930) i domstolens lokaler. Men i stället är det bilden med bomben i turbanen som skapast mest rabalder -- som uppenbarligen uttrycker tanken att muslimer är fulla av hat och bara tänker på våld, en bild som till vår stora förvåning (nåja) enbart bekräftats genom det slags reaktioner som kommit på den.

Men vad är då bokstavsdyrkande om inte en avbild? I stället för att mässa ihåligt framför liket på korset, rabblar man ramsor till sista stavelsen utan att förstå dem. Dogmatism är i grund och botten samma dumma ihålighet: Koranen har gjorts till ett beläte.

Röda mordbrännare

2006-02-09T15:24:00.000+01:00

I lördags (4/2) fann personalen på MacDonalds vid Gumsbacken i Nyköping en brandbomb gömd i innertaket på en toalett. (Artikel i Corren) Polisen tillkallades. Hur länge bomben har legat där är inte känt -- den hade lyckligtvis inte armerats på grund av något tekniskt fel. Vad som framgår av tidningsuppgifterna är dock att bomben hade varit byggs för att tidutlösas.

Följande onsdag (i går) rapporteras det att två misstänkta har gripits samt att utredningen tagits över från länskriminalen i Södermanland till kollegorna i Västra Götaland. Tydligen leder spåren till västsverige. Detta samtidigt som (eller på grund av att) en obskyr grup som kallar sig "MacFuckerGroup" tagit på sig dådet och gett en detaljerad beskrivning i ett meddelande till TT av hur bomben var konstruerad. Det finns ingen organisation som heter så där. Precis som med "djurens befrielsefront" är det bara något namn de drar till med.

Det är måhända så att polisen har satt denna tidsinställda brandbomb i samband med mordbranden i Tråvad i julas, då brunsossarnas kursgård brändes ned. I det fallet har den kryptofascistiska rörelsen AFA tagit på sig dådet. De meddelade också att man utfört det med tidsinställda brandbomber. Jahaja.

Ett annat attentat som ligger ett par år tillbaka i tiden var attentatet mot (mink)foderfabriken i Svenljunga i september 2003. Det var f.ö. andra brandattentatet mot samma fabrik. Här var det "djurens befrielsefront" som tog på sig dådet. Vid den (andra) branden konstaterade polisen omedelbart att det rörde sig om mordbrand. Det fanns flera brandhärdar långt från varandra.

Några månader senare, i december, bryter en brand ut på Sveneby säteri i Skaraborg. Sveneby ägs av en tysk advokat som anses vara något slags höjdare i nazistkretsar. Jag har inte funnit någon epilog på den incidenten som ger klarhet i huruvida det skulle ha konstaterats som en anlagd brand eller inte.

Polisen har nog lagt ihop två och två och antagligen finns det någon överensstämmelse mellan brotten i den tekniska bevisningen.

Jo förresten: vid en polisrazzia mot en källarlokal i Lidköping i fjol grep man några personer i färd med att förbereda något slags attentat. Bland annat fann man halvfärdiga brandbomber. (Oklart om det var tidsinställd eller bara molotov cocktails -- som ironiskt nog uppfanns av finska armén under vinterkriget för att bekämpa sovjetiska stridsvagnar med.)

De där grupperingarna går i varandra. Det vet man säkert om på både SäPo och kriminalpolisen; emellanåt säger de inblandade detta rakt ut också. Den gemensamma faktorn för djurrättsfanatiker och socialister (även bruna sådana) är att de har något emot evolutionära processer, vilka sistnämnda är en oundviklig konsekvens av frihet i kombination med elementära fysikaliska lagar. Det är livet självt de försöker bekämpa med sina brandbomber. Ett uppror mot livet. Kampanjen som sådan är dödfödd, men något lite död, skrän och blodsutgjutelse kan de säkert ställa till med, de små psykopaterna, innan de måhända växer upp och tröttnar -- eller blir inlåsta på Säter på obestämd tid. Psykopati kan inte botas, sägs det.

Yttrandefrihet och ryggrad

2006-02-08T20:21:00.000+01:00

Det är inte utan att historien upprepar sig. Yttrandrefriheten utmanas emellanåt av auktoriteter, ofta medelst den skränande tanklösa pöbel som är de verkligt stora psykopaternas främsta redskap, vare sig de heter Moses, Mohammed, Torquemada, Robespierre, Hitler, Stalin eller bin Laden.

Låt oss dra oss till minnes något som utspelade sig för 72 år sedan.

I Tyskland hade ett nytt politisk parti vunnit en jordsskredsseger i valet, men en viss svensk chefredaktör (och teolog, av Kierkegaards skola) vid namn Torgny Segerstedt skrev något i Göteborgs handels- och sjöfartstidning (GHT) som fick själva riksministern i den nya tyska regeringen att skicka ett upprört telegram till tidningen där han for ut i hotelser. Segerstedt var dock inte en man som kunde skyllas för att vara undfallande, det hade han redan visat i sina akademiska dispyter.

Segerstedt gav genast svar på tal och där startade hans personliga krig mot nationalsocialismen, sex år innan bomberna började falla över Warsawa. Det hela är så historiskt att jag tycker det är lämpligt att återge det in extensio här nedan, snarare än att klippa ut enstaka citat som det numera välkända "Herr Hitler är en förolämpning".

Segerstedt fick det inte lätt. Han fick ta mycket skit för sina skriverier, särskilt i början av kriget då Tyskland såg ut att vara oövervinnligt. Fega och ryggradslösa -- eller opportunistiska -- människor försökte satsa på rätt häst.

GHT utsattes för en annonsbojkott iscensatt av prominenta företagare i Göteborg. Segerstedt skadade handelsförbindelserna, se, med det land som ockuperat grannländerna. När tidningen blev föremål också för en bojkott i form av leveransvägran av kol, ingrep dock ett brittiskt företag som i sin göteborgsfilial hade ett kollager de inte hade bruk för. (Verksamheten på göteborgskontoret låg ändå nere på grund av kriget.) Segerstedt mordhotades åtskilliga gånger, ofta per telefon. Han svarade alltid på samma sätt: "Jag sitter i trädgården. Kom hit så bjuder jag på en grogg." De kom aldrig. Torgny Segerstedt dog av naturliga orsaker (sviterna efter ett slaganfall) på påskafton 1945.

I onådens år 2006 ser vi nu en tidning, Jyllands-Posten, som tar sig fräckheten att ta sitt publicistiska uppdrag på fullaste allvar. Den varan ser vi inte mycket av i Sverige, där obehagligt stora delar av journalistkåren framstår i bästa fall som professionella skvallerkärringar, i värsta fall som propagandister för regeringen och Partiet. Det som för övrigt gjorde JP till Danmarks största dagstidning för några år sedan var att man tvärtemot konkurrenterna satsade på kvalitet: bra journalistik och publicistiskt allvar. Man behandlade inte läsarna som imbecilla underhållningssubjekt som lämpligen sondmatas med vulgärt skvaller om "kändisar" och det gav resultat även ekonomiskt; ett gott betyg åt dess läsare.

Tidningen och dess medarbetare utsätts nu för hotelser för att inte ha tillämpat självcensur. Politikerna är tvehågsna, till och med i Danmark som, får vi påminna om, har deltagit militärt mot just de islamister vars dogmatiska uttolkningar av islam tydligen inte är förenligt med det som betraktas som heligt i väst sedan upplysningstiden på 1700-talet: yttrandefriheten. Det är billigt och lätt att prisa yttrandefrihet när den inte är utmanad. Styrkan i ryggen visar sig först när den belastas.

Ur Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning, anno 1933:

I DAG

Den 3 februari 1933

En av Blix politiska karikatyrer visade Mussolini med
en mer än vanligt bister uppsyn. Den förtörnade mannen
yttrade: »Den där Hitler är en förolämpning.»

Man kunde förstå och känna med den italienske diktatorn.
Att ha stått modell till hr Adolf Hitler kan inte vara någon reklam för honom. Men det är icke utan att vi litet var nu ha skäl att taga Mussolinis ord i vår mun.

»Den där Hitler är en förolämpning.»

Det är faktiskt en förolämpning mot allt vett att pracka på ett stort folk en styresman av denna kaliber. Det är en sak som icke angår endast tyskar. Tyskland är ingen från samfärdsel med den övriga världen avskild liten ö ute i oceanen. Det ligger mitt i Europa. Det har livliga förbindelser med alla andra stater. Och, nu skola vi alla tvingas att sysselsätta våra tankar med vad hr Adolf Hitler hittar på. En karl med den uppsynen skall det offras tankekraft på. Det är oförskämt att ställa till det så.

Före kriget nödgades hela världspressen ägna uppmärksamhet åt kejsar Wilhelms skrävel. Men han var då åtminstone kejsare, och om han än pratade mycken gallimatias, så var det schwung över hans stolligheter. Han var dessutom kejsare av födsel och ohejdad vana. Tyska folket var jämförelsevis oskyldigt till den galjonsbild, med vilken det seglade ned för händelseströmmen. Hade han kunnat hålla munnen eller åtminstone dämpa ned sina lystringssignaler, kunde mycket ha varit annorlunda i världen, i all synnerhet för honom själv.

Kejsar Wilhelm fick man fördraga en rätt lång tid. Till sist fick han dock dela Jonas lott att hivas överbord för att skeppet skulle kunna räddas. Nu sitter han under sin kurbits och har det fredligt nog. Hitler har det tyska folket själv förskyllt. Miljoner ha givit honom sina röster.

Han var den Moses, som skulle föra skarorna in i det tredje riket. Det skulle gå bums. Nu begär han fyra år för att hinna traska genom öknen. Och det enda hans val till rikskansler garanterar är slagsmål och blodutgjutelse.

Och den karlen skall nu världspressen nödgas syssla med var dag som Gud ger en tid framåt. Så värst länge blir det väl inte, men var dag det står på, är en dag för mycket. Världspressen återspeglar i detta stycke endast världspolitiken. Lika litet som den kunde bortse från att Wilhelm II var tysk kejsare, kan den ignorera det faktum att Adolf Hitler är tysk rikskansler.

Att tvinga all världens politik och press att sysselsätta sig med den figuren, det är oförlåtligt. Herr Hitler är en förolämpning.

RIKSMINISTER GÖRING PROTESTERAR
MOT H.T.

Den 8 februari 1933

Handelstidningen har mottagit nedanstående, avsänt som
statstelegram från Berlin i går afton:

Ich protestiere aufs schärfste gegen die in Ihrer Zeitung
vom Freitag den dritten Februar in der Rubrik I Dag abgedruckten Äusserungen über den deutschen eichskansler.
Als aufrichtiger Freund des schwedischen Volkes sehe ich in
solchen schmutzigen Auslassungen eine schwere Gefahr für die verwandtschaftlichen und herzlichen Beziehungen beider
Völker. Bevor weitere Schritte eingeleitet werden, bitte ich
um Mitteilung, ob Ihre Leitung in Zukunft gegen solche Äusserungen Ihrerseits einschreiten wird.

Göring.

Reichsminister.

I översättning:

Jag protesterar på det skarpaste mot de i Eder tidning av fredagen den tredje februari under rubriken I dag publicerade uttalandena om den tyske rikskanslern. Som uppriktig vän till Sveriges folk ser jag i dylika smutsiga utlåtanden en allvarlig fara för ett vänskapligt och hjärtligt förhållande de båda folken emellan. Innan vidare åtgärder vidtagas, anhåller jag om underrättelse, huruvida Eder redaktion i framtiden kommer att inskrida mot dylika yttranden.

Göring.

Riksminister.

Vi hänvisa till ledare i dagens tidning.

KOMIK OCH ALLVAR

Den 8 februari 1933

På annat ställe i dagens tidning läses ett av den tyske riksminister Göring till denna tidning ställt telegram. Vi ha varit mycket tveksamma, huruvida här förelåge ett grovt skämt eller om akstycket finge betraktas som autentiskt. Förfrågningar på telegrafverket ha mötts med försäkringar, att några tvivel på dess äkthet icke äro befogade. Förfrågningar i Berlin ha givit samma resultat.

Den som läser aktstycket ifråga förstår utan vidare, att tvivel kunna uppstå beträffande dess äkthet. Vi ha visserligen icke hyst några överdrivna föreställningar om den nuvarande tyska regeringens omdömesförmåga, men den sinnesförfattning, varom detta telegram vittnar, hade vi dock icke tilltrott någon dess ledamot.

Herr riksminister Göring behagar beteckna sig som en det svenska folkets uppriktiga vän. Det finns nog vissa kretsar i Sverige, som godtaga denna vänskapsbetygelse. Den alldeles övervägande delen av svenska folket betackar sig däremot för hr Görings vänskap. Den har sympati för det tyska folket, men icke för den riktning som nu är i färd med att störta detta tyska folk i nya olyckor. Denna tidning har under hela, den prövningens tid, som Tyskland efter Versaillesfreden fått genomlida, så långt dess krafter räckt och dess ord nått, förfäktat den åsikten, att den statskonst som de segrande makterna drevo stämplades av orättfärdighetens kortsynthet. Vi framhöllo med allt eftertryck, att den behandling Tyskland underkastades, måste framkalla en desperation vars följder voro oöverskådliga.

Att förstå uppkomsten av det ursinne, som i nationalsocialismen funnit sitt politiska uttryck, gör icke yttringarna av sagda ursinne mera tilltalande. Dess väg till
makten har gått genom barbariskt tumult, skrän, slagsmål och
dråp. Rörelsen är ett hån och en utmaning mot rätt och vett.
De som böja sig för våldet även i dess råaste former, må
hylla denna rörelse. Vi vidhålla i allo vad vi förut uttalat. Nationalsocialismens övertagande av regeringsmakten
i Tyskland är ett -- Gud må veta icke det enda -- tecken på
hur fruktansvärt den allmänna politiska nivån sjunkit i
världen. Det är förödmjukande att världsopinionen och
världspressen dag ut och dag in skall behöva syssla med en
företeelse som denna. Det är beklämmande, att det politiska
livet skall ha hemfallit åt ett slikt barbari. Vi ha spetsat
till omdömet i orden, att hr Hitler är en förolämpning. Det
är vår uppriktiga mening.

Den som har ögon till att se med, kan icke vara i tvivelsmål
om att olyckan är å färde i Tyskland. Ett av två kan inträffa. Antingen lyckas det tyska folket befria sig från de styresmän, som nu äro i färd med att strypa dess frihet, och, det kommer näppeligen att bliva en oblodig affär, eller också sättes Europas fred på spel. Ett nationalsocialistiskt Tyskland skapar ofelbart slitningar i öster och väster. Frankrike och Polen kunna icke undgå att känna en dylik regim som ett hot mot sin säkerhet. Ett inbördeskrig i Tyskland äventyrar för övrigt även det Europas fred.

Graden av den visdom, som är att förvänta från den
nuvarande tyska regeringens sida, röjes redan av det telegram, som riktats till oss. Det är som en droppe, på vilken
havets salthalt kan studeras. Det förefaller som om hr Göring trodde, att Sverige vore något slags annex till det tyska riket. Det förhåller sig, Gud vare lov, icke så. Den ton hr Göring använder, är utan tvivel den för honom enda naturliga. Det är den på kaserngården rytande sergeantens. Bildade människor tala inte på det viset. De komma icke med klumpiga och dumma hotelser. Hr Göring hade kunnat avfatta sitt telegram så att tvivel uppstått om riktigheten av den karakteristik vi givit av det parti, för vilket han är en prydnad. Han var sig själv och gav svart på vitt på att vi dömt riktigt.

Vi behöva icke karakterisera ett tilltag som detta att en tysk minister ryter ock hotar som om det tillkommer honom något slags husbonderätt över svensk press. Anser han sig ha något att klaga över, får han begagna de i dylika fall mellan civiliserade stater vedertagna och till buds stående utvägarna. Med telegrafiskt gorm kommer han ingenstans. Det borde till och med han ha begripit. Att han känner sig sårad över våra uttalanden gör oss varken ångerköpta eller försagda.

»Was eben wahr ist allerorten
Das sag ich mit ungescheuten Worten.»

De vänskapliga känslor, som det svenska folket hyser för det stora tyska folket, tåla nog även påfrestningen av den förmörkelse, som nu lägrat sig över det olyckliga landet. Vi hoppas, att det utan allt för stora offer måtte kunna resa sig ur sin förnedring. Ingen lägger heller det tyska folket till last de underliga fasoner, med vilka dess tillfälliga styresmän roa världen. Vi taga icke dessa herrar på allvar. Att de utöva regeringsmakten i Tyskland, det hålla vi däremot för en utomordentligt allvarlig sak.

Tomma tunnor skramlar mest

2006-02-05T14:47:00.000+01:00

Kan alltså inte ens stava till ordet...

För att rekapitulera:

En dag sitter man på redaktionen till Jyllands-Posten och är lite bekymrade över vad man uppfattar som en groende självcensur rörande islam(ister) i dansk media. För att bryta detta ber man ett antal tidningstecknare gör teckningar av islams grundare, profeten själv. Bara tolv tecknare antar utmaningen.

Då tar det hus i helvete. Förutom att detta bekräftar att det förkommer självcensur, bekräftar det på ett sublimt sätt den bild man ger av islam -- eller kanske den bild islamisterna givit av islam -- i västvärlden: vrålande hatande vettvillingar alltid på humör att spränga sig själva i luften. Bilden är antagligen falsk. Men tomma tunnor skramlar mest. Det är de vrålande hatande vettvillingarna, de som är beredda att spränga sig själva i luften, som gör sig hörda. De saktmodiga är så i tysthet. Det ligger väl i sakens natur.

Sedan följer en märklig utveckling där man drar in såväl ambassader som internationella företag i käbblet. Nog för att man kan förstå att man i länder där man aldrig hört talas om sällsamheter som "pressfrihet" och "yttrandefrihet" inte i sin vildaste fantasi kan föreställa sig att det som en tidning skriver inte har ett färn att göra med den stat där tidningen verkar -- en konsekvens och syfte med just pressfrihet. Men nog borde även de mest inkrökta individer kunna förstå att t.ex. mejeriföretaget Arla inte har tryckt nidbilder av profeten på mjölkpaketen, varken i Danmark eller i Saudi-Arabien. Det skulle man inte sälja ost på.

Det är nog så att det finns de, såväl i väst som i orienten, som vill ha konflikter och som därför väljer att inte förstå elementan av yttrandrefriheten. Att sedan en del individer begagnar sig av yttranfriheten för att protestera mot just yttrandrefriheten gör det hela mer än bara en smula surrealistiskt:

Nu kunde undertecknad, genom urvalet av bilder, anklagas för att bidra till att sprida en viss bild av islam(ister) -- och nödgas nog erkänna sig lite skyldig också. Problemet är väl att alla de som inte eldat upp ambassader eller skränat och vrålat och aldrig ens övervägt att spränga sig i luften, inte blir motiv för världspressens fotografer. När man läser att hundra tusen personer skränat på gatorna i Beirut och futtat eld på konsulatet, bör man ha i åtanke att staden hyser ungefär 1,2 miljoner invånare. De förkrossande majoriteten stannade alltså den dagen hemma och skötte sitt i all fredlighet.

Alla djur har yttrandefrihet, men...

2006-02-02T15:16:00.000+01:00

I en debattartikel i Aftonbladet skriver Yvonne Ruwaida (mp) angånde satirteckningar som retat gallfeber på vissa inskränkta muslimer:

Jag är den förste som står upp för att yttrandefriheten ska försvaras. Att visa Muhammedbilder kan inte förbjudas.

För att strax ta tillbaka det:

Sådana bilder kan inte accepteras.

Sedvanligt miljöpartisanskt snömos.

Yttrandefrihet -- men bara så länge ingen yttrar något provocerande?

Det är just rätten att göra provocerande yttranden som lagen måste skydda. De menlösa beiga politiskt korrekta yttrandena är liksom inget som orsakar en konflikt och därmed inget som det behövs lagar för.

Pamvalparnas fylleslag -- In vino veritas

2006-01-30T15:58:00.000+01:00

Man skrattar nästan på sig åt det spektakel som utspelade sig på en s.k. innekrog på Stureplan i Stora Tokholm på lördagen. Det är naturligtvis historien med Anna Sjödin, inte så länge till ordförande i SSU jag avser och det beryktade fylleslagsmålet.

Vid det här laget är det för sent för Sjödin att "göra en pudel". Det gör hon inte heller, snarare försöker hon göra en dobermann. Men det fungerar nog inte det heller. Senaste krumbukten i skrivandes stund är att hon mumlar något om nödvärn. I en avisa har man en bild där hon möter murvlarna och visar sina skrapmärken på knogarna. Det var vär där, måste hon mena, som den förbonkade dörrvakten (som hon kallade "svartskalle" -- o så politiskt korrekt!) hoppade fram och bet henne när hon helt fredligt försökte förhindra vakten i sin tjänsteutövning?

Nödvärnsrätten gäller bara vid förhindrande av brottsliga angrepp och är ett av de juridiska verktyg en ordningsvakt har i sin verktygslåda. När någon handgripligen försöker förhindra ordningsvakten från att avlägsna någon från lokalen, ger sig på vakten, så inträder nödvärnsrätten -- för ordningsvakten. Men man kan inte som Sjödin försöker göra, hävda nödvärn mot nödvärn. Nödvärn är nämligen inget brott. För att hävda att hennes våld var nödvärn mot det hennes advokat kallar "övervåld", måste hon visa att "övervåldet" i fråga var som det heter i lagen "uppenbart oförsvarligt". Det räcker alltså inte med bara "oförsvarligt", det måste vara uppenbart också. Det är ganska höga beviskrav det.

Men priset tar väl ändå pressekreteraren Peter Skeppström som var med på fylleslaget, när han börjar vifta med sin riksdagslegimitation som vore den en Hell's Angel-väst:

Ja e rikschdagsleamåt, så passa're pysen. Fanimä schicka juschische... jussiseminischtern på're! *hick*

Moget... Detta är alltså ett valt ombud för Sveriges folk. (Ser han alltid halvpackad ut den där grabben?)

In vino veritas.

Det är när folk är fulla som de avslöjar sin verkliga personlighet. Helnykterister -- nåväl, de undantagna som är det för att deras farsa eller morsa söp sönder både sig och familjen och inte vill riskera att göra om samma sak -- är personer man skall vara vaksamma på. Det kan nämligen vara på det viset att de inte törs fyllna till just därför att de är rädda för att då avslöja sig i all sin själsliga nakenhet. På fyllan skulle de inte längre klara av att spela den teaterroll de behöver för att manipulera sin omgivning -- och det vet de om.

Egentligen borde det vara obligatoriskt för kandidater till politiska ämbeten att supa sig ordentligt fulla offentligt så vi alla kan få se hurdana de är bakom masken. De kunde göra det i direktsändning i TV eller så. Det skulle kunna bli riktigt underhållande.

De som även när de är stupfulla håller stilen och är både trevliga och hederliga, det är personer man verkligen kan lita på. De andra vet vi inte riktigt var vi har. De som bär sig åt som skitstövlar när de är fulla gör det helt enkelt för att det är skitstövlar de innerst inne är. Det de visar upp i nyktert tillstånd är en fasad.

Anna Sjödin och hennes suparkompisar har nu genomgått just detta test. Men de höll inte måttet. In vino veritas. "I vinet sanningen". Psykopaterna, maktmänniskorna, avslöjar sig när de är fulla. Det är i just sådana personers händer vi inte kan lägga makten att stifta våra lagar eller verkställa dem. De kommar bara att tjäna sina egna privata syften, inte våra.

Moralpanik v3.0beta -- datamaskiner förleder ungdomen!

2006-01-30T04:28:00.000+01:00

I dag inleds en rättegång (tryckfrihetsmål) vid Helsingborgs tingsrätt. Den åtalade är en avdelningschef på företaget Leksam AB. Leksam har distribuerat dataspelet Postal 2. Det är justitiekanslern (JK) som stämt avdelningschefen för "olaga våldsskildring". (JK:s beslut om åtal finns här)

Åklagaren på JK har alltså spelat spelet själv och gjort en liten film där han utför diverse bestialiska våldshandlingar. Lustigt nog kunde han lämnat in filmen för granskning på den svenska otidsenliga filmcensuren och på sin höjd fått en åldersgräns satt på den. Spelet säljs f.ö. med en frivilligt satt åldersgräns på 18 år.

En annan lustig effekt av åtalet måste bli att den våldsskildring JK har skapat med spelet nu blir offentlig handling och måste spridas på begäran från allmänheten. Det är väl förresten JK som bör åtalas, som ju är den som skapat själva skildringen. Man stämmer ju inte leverantören av tryckpressarna om en tidning skriver lögner.

Svarandes advokat, Claes Enhörning, säger till DN:

- Spelets konstruktör säger att han lagt in möjligheterna som en spegel för användaren att granska sig själv.

Filmen som JK lägger fram som "bevis" säger alltså mest något om den på JK som gjort filmen.

DN:

JK har satt samman en dvd med scener ur spelet där spelaktören slår av huvudet på en person som vädjar för sitt liv, sparkar runt ett avhugget huvud, dödar och sätter eld på en polis och så vidare.

Undrar hur den åklagaren är funtad. Det känns inte som helt obefogat med en rättspsykiatrisk undersökning om han skulle åtalas, vilket borde göras.

Jag har faktiskt inte spelat Postal 2. Däremot har jag prövat första versionen som var ett 2D tredjepersonsspel. Där får man poäng för att ha ihjäl folk. Konstigt att de klagar på version 2 där man ändrat spelupplägget.

Jaja. En gång i tiden var det jazz och Vilhelm Moberg som enligt moralpanikerna förledde ungdomen. Sedan var det Elvis Presley som gavs samam epitet när han vickade på höfterna så flickorna tjöt. Sedan var det Flower-Power, punk, Eddie Meduza, hårdrockare som sjöng om fan själv, hip-hop:are som var fula i mun och nu är det alltså jättejättefarliga dataspel som förleder ungdomen.

Men det var ju bra för Leksam AB samt speltillverkaren att få lite reklam.

Codex Zombius

2006-01-29T03:24:00.000+01:00

Zombierna i zombifilmerna har ett slags hederscodex -- har ni lagt märke till det?

Begrunda till exempel klassikern "Dawn of the dead" som det gjordes en remake på nyligen. I en scen släpper de som är instängda i köpcentret ut en hund med förnödenheter till han som är på taket till vapenaffären tvärs över torget, ett torg fullt med stönande stapplande zombier. Zombierna försöker klappa hunden men alls inte bita den elelr så. Inte heller sliter de varandra i stycken. Men får en zombie syn på en ännu levande mänsklig icke-zombie, går den genast till rasande attack. Hur zombierna känner igen varandra såsom varandes äkta zombier är höljt i dunkel. Måhända kan man som i zombieparodin Shawn of the dead klara sig från zombieattacker genom att stappla runt och stöna likt en zombie.

Zombiers beteende i zombiefilmer kan alltså sammanfattas till följande regelmässiga beteenden:

En zombie attackerar aldrig en annan zombie.
En zombie attackerar aldrig djur.
En zombie attackerar alltid och endast riktiga levande människor.

Kort sagt är zombier som veganer. Veganer attackerar aldrig andra veganer. De attackerar visserligen djur, men bara i missriktad välmening. Veganer attackerar alltid och endast riktiga icke-veganska människor. Ju mer icke-veganska den riktiga levande människan är, och ju mer vegansk veganen är, desto aggressivare blir veganen vid åsynen av den mänskliga icke-veganen.

En annan observation man kan göra på zombier är att deras själsförmågor är högst begränsade. De kan sällan tala (på sin höjd stöna "brrraaains"). De producerar aldrig något, har inga affärsidéer och i den mån de har någon filosofi alls är det helt igenom destruktiv. Som viljelösa gråsossar vandrar de planlöst runt i flockar utan att åstadkomma något konstruktivt.

Bland veganer är brist på bland annat vitamin B12 mer regel än undantag. Detta näringsämne finns bara i animalisk föda. Då B12 är verksamt bland annat i nervcellernas ämnesomsättning är ett känt symptom på långt gången B12-brist just nervskador; hjärnskador.
Man blir knäpp av att vara vegan.

Jag har sedan länge misstänkt att den näringsbrist veganer utvecklar (vilket inte bara gäller vitamin B12) direkt orsakar aggressivt beteende. Men på detta område pågår forskning än och vi får avvakta vilka mer detaljerade orsakssamband det kan röra sig om. Ett samband man dock faktiskt har visat på, mellan näringsbrist och våldsamt beteende är brist på det oförtjänt utskällda näringsämnet kolesterol. Ohälsosamt låga kolesterolvärden har funnits orsaka våldsamma självmord, aggressivt beteende i trafiken och dylikt. Även kolesterol är ett huvudsakligen animaliskt näringsämne.

Ur ett evolutionsbiologiskt perspektiv är ett sådant samband, animaliebrist-->aggressivitet, bara vad man kan förvänta sig. Vid brist på animaliska näringsämnen utlöses jaktinstinkten. Så måste det vara av den enkla anledningen att de förmänniskor som hade en för svag jaktinstinkt helt enkelt konkurrerades ut av de som hade en adekvat sådan. Kött är mat och en mycket näringsrik sådan.

Så när tokveganer står och slår påkar i väggen hos en pälsdjursuppfödare och vrålar gutturala läten som "jävla möööördare" (eller kanske "brrraaaaains"?) så är de på god väg att förvandlas till zombier. Jaktinstinkten är uppskruvad till max. Det tabu de har mot att döda djur är inte tillämpbart på människor, i synnerhet inte jävla köttätande pälsfarmande människor, vilket mot bakgrund av människans utvecklingshistoria måste betraktas som de mest normala, verkliga levande människorna. Om det finns någon animalisk föda en vegan kunde tänka sig att inmundiga, så vore det människött.

När jag började knappa in det här googlade jag efter någon bra illustration. Nåväl -- du kan ju själv kolla på någon zombiefilm om du roas av gengren. När du gör det och ser zombieflocken anfalla filmens hjältar, då kan du stillsamt tänka för dig själv (som jag skrockandes gör numera): "Jaha, här kommer Djurens Befrielsefront och Förbundet Djurens Rätt anstormandes. Men är det inte Per-Anders Svärd som tuggar i sig inälvor där borta? Och där stapplar Ingrid Newkirk fram minsann!". Det ger en ny dimension till zombiefilmer. Men jag sökte efter en bild som sagt. Kan ni gissa vad jag fann då? Se denna länk. Denna "konstnär" (det estetiska kan diskuteras) har en märklig dragning till zombier som motiv och längst ned står att läsa:

Artist Statement:

The horror and gothic genre is my greatest influence i compose works with morals often political and supporting animal rights with strong statements.

Jojo. Det är nog ingen tillfällighet.

Antievolutionisterna

2006-01-28T05:01:00.000+01:00

Det finns en kategori tyckare som alla har en sak gemensamt. Det gäller socialister, miljö- och naturfanatiker, veganer, kreationister och säkert en del andra. Goe gamle Friedrich Hayek kallade dem konstruktivistiska rationalister. Han nämnde inte alla dessa grupper, men just socialister pekade han ut, bl.a. i sitt sista verk Det stora misstaget.

Det dessa har gemensamt är att de alla antingen inte tror att evolutionära processer existerar, att de måhända har existerat men inte fortgår nu eller att evolutionära processer på något sätt kan avskaffas.

Ungefär när Hayek avled i hög ålder, såg en ny metodologi dagens ljus. Genetiska algoritmer.

Det här är en antenn. Den ser lite konstig ut, men fungerar utmärkt.

Den som ligger bakom denna märkliga antenn heter Jason Lohn, men han har inte konstruerat den i traditionell bemärkelse: han har inte själv räknat ut att spröten skall sitta som de gör. I stället har han använt sig av något som kallas genetiska algoritmer eller genetisk programmering men som kanske bättre kunde beskrivas som evolutionsalgoritmer. (För en fördjupning kan man läsa vidare där jag norpade bilden: Genetic Programming Inc.)

Vad denna utvecklingsmetodik går ut på i korthet är att man gör ett antal simuleringscykler med populationer av lösningar som man sedan testar och selekterar ut de bästa som man "parar" med varandra för att av detta få fram en ny generation. (Det kanske lät krångligare än det är. Följ länken ovan eller googla runt om du är vetgirig.) I det här fallet har man förmodligen bl.a. haft en viss strålningsgeometri som mål. Denna metodik är en ren blåkopia på konventionell biologisk evolutionsteori. Antennens form har bestämts på exakt samma sätt som formen på en tulpan, en lövgroda eller din vänstra hand: den har evolverats fram.

Man kunde rent av utveckla antenner på detta vis utan att ha någon som helst teori om hur antenner fungerar: detta genom att mutera och rekombinera fram nya lösningspopulationer för att sedan mäta upp deras strålningsgeometri i labbet; dvs enbart titta på slutresultatet. Det vore förvisso mer tidsödande än att testa dem teoretiskt i datorsimuleringar, men det vore principiellt möjligt.

Denna antenn har alltså bevisligen ingen "intelligent konstruktör". Om den alls kan sägas ha "en konstruktör" så är det hur som helst inte en med någon påvisbar intelligens. Hr Lohn besitter skulle jag tro visserligen en hyfsad intelligens, men det är inte han som har utfört konstruktionsarbetet för det har datorer gjort. Datorer är mindre intelligenta än myror. (Begreppet "artificiell intelligens" är faktiskt missvisande. Det är tveksamt om man ens, förutom i speciella sammanhang skulle ha någon egentlig användning för konstgjord intelligens. Den skulle vara lika egensinnig och besvärlig som helt vanlig mänsklig dito. Det ligger i intelligensens natur att vara besvärlig och olydig. Datorer däremot, är dumma och lydiga och deras brist på intelligens är just vitsen med dem.)

Själva datorprogrammet, algoritmen, man använt är inte särskilt komplex. Den webbläddrare du nu använder är säkerligen mer komplicerad men som du säkert har svurit över emellanåt är den tyvärr långt från att kunna kallas "intelligent".

Jason Lohn säger själv att han inte har den blekaste aning om varför varje enskilt spröt på antennen måste ha just den längden och vinkeln för att antennen skall få rätt strålningsgeometri. Visserligen kan man i efterhand bekräfta konstruktionens riktighet teoretiskt (kanske) och (med visshet och förmodligen betydligt enklare) experimentellt, men ingen intelligens har klurat ut deras längder och vinklar. Det finns ingen konstruktör.

Sådana här evolutionära utveklingsmetodiker har börjat tillämpas på olika områden på senare år. Först ut var matematiker som ville ha effektiva numeriska metoder att söka efter s.k. minimipunkter i stora mångdimensionella datamängder. Det visade sig att genetiska algoritmer konvergerade mycket snabbt för det stora och intressanta fältet med data med medelhög epistas. Epistas är ett ord inlånat från genetiken; ett mått på hur mycket olika parametrar är kopplade till varandra: Om du till exempel skall fylla badkaret med ljummet vatten, men flödet ur varmvattenkranen påverkas av flödet ur kallvattenkranen (på grund av tryckfall i rören) på så sätt att när du justerar den ena kranen också måste justera den andra för att få ett visst flöde och viss temperatur -- då har du, kan man säga, en viss epistas mellan de båda kranarna. Inom genetiken avser epistas motsvarande koppling mellan gener.

Om man har noll epistas i ett system, kan man laborera med en parameter utan att det påverkar de andra överhuvudtaget. I det andra extremfallet med maximal epistas är systemet närmast att betrakta som kaotiskt. Minsta ändring på en enda parameter gör då att varje annan parameter måste justeras om till oigenkänlighet.

Att optimera ett system med noll epistas är trivialt, men tyvärr är sådana system ovanliga. För system med maximal epistas kan inget annat än linjär sökning komma i fråga, vilket är maximalt tidsödande. Lyckligvis är även sådana system ovanliga.

De flesta problem ligger någonstans emellan och just där, har det visat sig, är genetiska algoritmer, evolutionsalgoritmer, något som konvergerar synnerligan snabbt. Det är effektiva metoder. I allmänhet de effektivaste man känner till. I praktisk tillämpning förutsätter de dock en stor grad av parallellitet, något som exempelvis har präglat den biologiska evolutionen på den här planeten: varje organismindivid som har existerar i livets historia har varit som ett beräkningssteg i en ofantligt stor parallelldator som kört en genetisk algoritm, med en beräkningstid hittills på en miljard år. Och -- nota bene! -- "programkörningen" har ingalunda avslutats.

Man använder i dag genetiska algoritmer t.ex. inom elektronikindustrin för att utveckla kretsar som reparerar sig själva om de går sönder. Av vissa anledningar är det lite knepigt rent produktionsmässigt med självreparerande elektronik (hur kvalitetssäkrar man produkterna?), men för tillämpningar som rymdelektronik där det vore hysteriskt dyrt att åka upp och reparera en satellit, är det ett intressant alternativ. Jag gissar att den här tekniken kommer att finna tillämpningar inom många andra konstruktions- eller problemlösningsområden i framtiden. Man kunde t.ex. tänka sig att utveckla fackverkskonstruktioner på detta sätt, i stället för finita elementmetoden och liknande.

Nog om det tekniska. Åter till de filosofiska implikationerna av detta; de är inte obetydliga.

Vad fenoménet genetiska algoritmer visar är att det som ser svårbegripligt ut inte alls behöver ha uppkommit av något intelligent väsens metodiska tankearbete. Det obegripligt vackra kan, verkligen, uppstå ur enkla korkade processer. Detta är naturligtvis en tillintetgörande falsifiering av kreationismen (eller det den på senare tid döpts om till: intelligent design). För all del säger detta inte att världen inte kan ha skapats av Gud -- bara att Gud i så fall inte nödvändigtsvis måste vara mer intelligent än en myra. Å andra sidan finns det en idé som kallas Lazy God Theory, där man menar att en intelligent skapare inte skulle vara så korkad att han sätter sig och konstruerar hela världen medelst mödosam reduktionism, när det är så mycket enklare och effektivare att begagna sig av evolution: bara trycka på knappen och luta sig bakåt. Egentligen är den debatt kreationisterna försöker föra absurd. Det finns ingen konflikt mellan vetenskap och religion. De två sakerna har inte ett färn med varandra att göra. Teologin rör sig inom området för (ontologi) medan vetenskap berör frågor om orsak och verkan (epistemologi). Att försöka applicera vetenskapliga verktyg på teologiska spörsmål som "Existerar Gud?" eller vice versa är som att försöka dra åt en bult med algebra. Det är fel verktyg.

Jag skrev inledningsvis att det finns ett antal tyckare som har det gemensamt att de inte tror på evolutionära processer eller tror sig kunna avskaffa dem. Låt oss betrakta dessa jag nämnde lite närmare.

Socialister i alla kulörer från rosa till brunt anser att de kan konstruera fram samhället bättre än om det evolverar som det gör i en marknadsekonomi. Som organismerna i den biologiska evolutionen eller som de tusen parallellkopplade datorerna med tusen sinom tusen beräkningssteg (för varje lösningsindivid i varje generation av lösningspopulationer) som Jason Lohn använde i sitt experiment; på samma sätt fungerar en "marknad". Den utgörs av ett stort antal människors tankar, idéer. Människorna är som Lohns datorer och deras tankar är som individerna i lösningspopulationerna. Vi kollar runt lite hur de andra gör. När någon kommer på något bra så apar vi kanske efter, med smärre modifieringar och förbättringar. Vissa personer är excentriska och muterar fram synnerligen orginella tankar. Men i slutändan är det de bra idéerna som överlever. Systemet optimerar sig självt alldeles utmärkt och hittills har inga socialister lyckats slå den fria världen på fingrarna vad gäller förmåga att tillfredsställa människors materiella eller ens andliga behov. Efter hundra års upprepade misslyckade experiment med socialism i olika former måste man i ärlighetens namn beteckna socialismen som idéhistoriens största fiasko -- "det stora felslutet" som Hayek kallade det.

Socialisternas problem är dels att de är arroganta och självgoda: ingen formell samhällsstyrelse kan någonsin ha tillgång till all information. Den information som krävs för att skapa det "perfekta samhället" vore nämligen varje enskild individs personliga längtan, något som det inte alltid är säkert att dessa individer ens själva har helt klart för sig. Socialisten gör här dock det häpnadsväckande arroganta antagandet att denne själv, i egenskap av maktutövare, skulle veta bättre än undersåten, objektet, i den socialistiska utopin vad som är bäst för undersåten.

Det andra problemet för socialister är att de inte förstått precis hur kraftfulla evolutionsalgoritmer är. Intervallet med problemställningar som är av störst intresse eftersom det gäller den övervägande största andelen problemställningar, är de med medelhög epistas. En marknad är just en evolutionär process och systemet den verkar på har helt vanlig medelhög epistas. För att slå denna process på fingrarna vad gäller optimering, krävs inte bara en intelligens som går mot oändligheten. Dessutom krävs obegränsad mängd data, något som dessutom, som kanske bekant?, inte kan insamlas utan att det påverkar mätobjektet, det vill säga att information går förlorad.

Att kreationister inte tror på evolutionära processer är förstås allmänt känt, något de uttryckligen deklarerar och behöver väl inte diskuteras närmare. Deras problem är att de varken förstått vetenskap, evolution eller ens religion. Det är bara dumhuvuden som snöar in på kreationism.

Natur- och miljöfanatiker (som t.ex. miljöpartister) är en lustig kategori. I deras fall förefaller det som att de visserligen erkänner att biologisk evolution har förekommit på planeten, men av deras yttranden framgår att de tycks tro att det hör till historien. Praktexemplet är väl miljöpartisanernas syn på minknäring. En ny art uppkommer genom att en tidigare art av någon anledning hamnar i en annan biotop. Biotopen kanske förändras på plats eller en population av djur (eller växter osv) hamnar i en annorlunda biotop än vad den kom ifrån. (Frön som sprids med vinden, flockar som vandrar iväg, klimatförändringar, kontinentaldrift osv) När miljöfanatiker säger "miljöförstöring" så avser de egentligen att miljön förändras på en viss plats. Men då detta är nödvändigt för att nya arter skall utvecklas måste det vara så att de är emot evolution. Svenska Naturskyddsföreningen har rent av proklamerat att floran och faunan i Sverige skall konserveras till det tillstånd de hade år 1850. (osäker på vilket årtal det var, men det gör detsamma) SNF är alltså emot evolution. När det gäller evolutionära processer på andra områden som ekonomi förefaller de vara lika oförstående som socialister, dit miljöpartiet för all del bör räknas. (Alla förslag på lösningar på problem, verkliga som inbillade, de kommer med går konsekvent ut på ökad statsintervention: konstruktivistisk rationalism.)

Veganer är en så lustig skara att man knappt vet om man skall skratta eller gråta åt dårskapen. Dels har de för vana att kategoriskt avfärda all kunskap som samlas om människans utveckingshistoria. Detta genom att antingen helt frank förneka människans utvecklingshistoria som rovdjur, eller göra gällande att denna utvecklingshistoria är något man kan bortse från: välja vad man är genetiskt anpassad till för föda. Vidare är det denna grupp som påverkat miljöpartisanerna att i något slags utslag av politisk korrekthet förespråka förbud mot biologisk evolution i fall som minkar och annan tamboskap. Djurskyddslagens besynnerliga fras i §4 om att djur skall beredas möjlighet att "bete sig naturligt" är ett utslag av detta felslut. Den uttolkning dessa kufar gör av detta är konkret att evolution (ny biotop --> ny art) är onaturlig -- en uppenbart befängd idé. Naturen är onaturlig, jo för fan...

Matriarkatet

2006-01-16T07:09:00.000+01:00

Politisk makt betyder i sin konkreta mening makt över lagstiftningen; privilegiet att stadfästa vilka handlingar som är förbjudna, vilket statsmakten har som sin uppgift att förhindra: beivra brott, som man säger.

Om man intresserar sig för frågan vem eller vilka grupper som har politisk makt över andra, så är brottsstatistiken den lämpliga källan. Grupper med politisk makt kriminaliserar helt enkelt de som har svagare eller ingen politisk makt.

Om man vill studera politisk makt enbart i termer av kön, ger brottsstatistisken en tydlig bild av maktfördelningen: av de som döms för brott är det påtagligt att den överväldigande majoriteten är män. Tydligen har män kriminaliserats.

Det förefaller långsökt att män liksom skulle ha kriminaliserat sig själva som i något slags utslag av masochism.

När det nu var enbart i termer av kön vi skulle analysera makt, vilket är så populärt i dessa tider, kan man av detta bara dra slutsatsen att den politiska makten ligger hos det andra könet. (Jag gör här den i mitt tycke befogade förenklingen att anta att det existerar exakt två kön. Transsexuella är en så liten grupp att deras inverkan på brottsstatistiken inte kunde betraktas som en säker uppgift.) Män är politiskt underställda kvinnor, inte tvärtom, det är vad kriminalstatistiken visar.

När man begrundar detta måste man ha klart för sig att man är uppfostrad i en viss kultur. Vi bär på tabun som vi fått i oss sedan barnsben. Det är inte lätt att frigöra sig från det; det gäller mig också. Så stark kan denna prägling vara att det kan kännas som otänkbart att ifrågasätta bevekelsegrunderna för -- inte bara lagen -- utan också dess fundamentala begrepp: rätt och fel, gott och ont. Det är svårt att vara så objektiv att man ställer sig utanför den kultur man är del av och kommer ur. Det måste man nämligen göra för att kunna betrakta den. Kan man inte göra det så är risken uppenbar att man bara blir en agent för den redan etablerade maktstrukturen: säger "rätt och fel" så som man uppfostrats att säga. Män som valda representanter eller opinionsbildare inom politiken kan mycket väl agera som agenter för det matriarkat som lärt upp dem.

Här måste det påpekas att handlingar som idag är kriminaliserade inte alltid har varit det. Vi har inte fått lagen av Gud eller Fan, inte heller uppstod den i Big Bang. Vi har stiftat den själva. Lagen är bara en formulering av rättsuppfattningen, vilken i sin tur har sitt ursprung i uppfostran. Man får inte slå folk på käften t.ex. Det kallas misshandel och kan ge fängelse. Våld har kriminaliserats, förutom när det sker i stor skala: krig. Men en gång i tiden var det vi idag skulle kalla misshandel och dråp själva grunden för rättsskipningen. Tvister kunde lösas genom tvekamp. Man slogs om saken, helt enkelt. När den ene av de två kontrahenterna är död, är också konflikten dem emellan borta. Så tillvida fungerar faktiskt våld som en konfliktslösningsmetod -- oavsett vad man har uppfostrats till att anse om det.

Men än idag är det som om det inte är riktigt fel -- ehuru olagligt -- att "slåss om saken". Många som åker i finkan för misshandel har rykt ihop med någon antagonist på fyllan. Egentligen var de överens om att de ville slåss. Det är som att lagen inte riktigt speglar rättsuppfattningen här. Det har hänt på senare år att s.k. fotbollshuliganer har haft närmast ceremoniella slagsmål mellan två huligangäng. Precis som man gör inom vissa stammar på Nya Guinea, har de stämt möte på någon plats och pucklat på varandra av hjärtans lust. Där känns det som en smula obefogat att söka efter brottsoffer, men ändå är det vad polisen är av lagen nödd och tvungen att göra. Däremot ser man mellan fingrarna när samma sak sker i en boxningsring, på en brottningsmatta, i en dojo eller till och med i en hockeyrink (där slagsmål egentligen inte alls hör till spelet.) Man får slåss, men bara på lek.

Att våld som konfliktlösningsmetod har kriminaliserats har kanske med fysiska skillnader mellan könen att göra. Att psyka varandra i dåliga parförhållanden saknar däremot brottsrubricering i lagen, även som sådant kan vara minst lika smärtsamt som en smäll på käften. Våld som konfliktlösningsmetod skulle hota matriarkatets ställning, därför har det kriminaliserats.

Det kan som en parentes sägas att denna skiftning i uppfattning om rätt och fel tycks ha skett i samband med kristendomens intåg. Där har "vända andra kinden till" ställts upp som främsta dygden. Kristendomen är matriarkal. (Därmed är det fullkomligt befogat med kvinnliga präster. Snarare borde man ifrågasätta om män verkligen skall vara det.)

För att indoktrineringen skall vara effektiv, måste den börja redan i unga år. Förr var det mannen som skickades ut från hemmet på arbete (eller jakt) så att barnen kunde indoktrineras ostört hemma. Numera har det institutionaliserats: barn skall uppfostras till lydnad under matriarkatet på förskolor där bara kvinnor får verka. Män som har mage att blir förskollärare misstänkliggörs som potentiella pedofiler. (Generalisering från det exceptionella; ett felslut.) Vid skilsmässa är det kutym att barnen följer med modern, medan mannen får ett inbetalningskort och en kort visit av sina barn var fjortonde dag. (I praktisk mening har han därmed inte längre några barn.)

De män som på senare tid börjat kalla sig "feminister" gör så för att de tror att de skall få knulla. Taktiken är lika billig som effektiv: svartmåla alla konkurrerande hannar som läskiga våldtäktsmän, hustrumisshandlare och varför inte drämma till med pedofiler också när man ändå är i stöten, medan man som kontrast framställer sig själv som en gentleman och "feminist". Dessutom är det ju smickrande för kvinnor att få höra att de är rent fysiskt ofelbara: att all ondska är koncentrerad i Y-kromosomen, en ny variant på rasism.

Men de kvinnor som kallar sig feminister är även de bara ute efter att knulla. Antingen är de lesbiska och vill skrämma bort andra honor från de hannarna de konkurrerar med eller så vill de trycka ned sexualdriften hos de honor som konkurrerar med dem om hannarna. Rent konkret brukar nämligen feministhonor slå ned särskilt hårt på fenomén som (kvinnlig) promiskuitet och (kvinnlig) prostitution. Fina flickor blir inte kåta -- fy! fy! Fina flickor lyder mamma matriark och håller på sig.

Överhuvudtaget bär sexualtabun matriarkatets hallstämpel:

Promiskuitet. Kvinnlig promiskuitet är fy och skäms, medan manlig dito närmast har ett romantiskt skimmer kring sig. Don Juan är hjälte medan Donna Juanita är en hora. Men en promiskuös kvinna är inte ett problem för män. Inte för flertalet. Hon är bara ett problem för en enda man: den som vill leva med henne. För övriga män är hon snarare högst välkommen. Samma gäller förstås för manlig lösaktighet visavi kvinnor. Den är ett problem för män, inte för kvinnor. Men det är den kvinnliga promiskuiteten som är tabu, inte den manliga. Således är det matriarkatet som satt dagordningen när det gäller tabun om promiskuitet.
Homosexualitet. Här är det bögarna som blir bespottade. Men manlig homosexualitet är, som jag nämnde i föregående inlägg, inte ett problem för heterosexuella män. Kvinnlig homosexualitet rycker man på axlarna åt. Den hotar inte matriarkatet.

Men allt detta under förutsättningen att man analyserar makt enbart i termer av kön. Kanske det helt enkelt inte är ett relevant sätt att se på människor; stirra sig blind på skrevet. Hur som helst har den som pratar om "patriarkala maktstrukturer" inte torrt på fötterna. I brist på substansiella bevis framför man t.ex. löneskillnader, vilka om man jämför lön för samma arbete inte är signifikant stora. I stället jämför man helt olika yrken. Men detta är hur som helst inget mått på makt, varken politisk eller annan. Det är inte särskilt intressant i en maktanalys att få veta vem som arbetar ihop pengarna -- det är inte särskilt kul att arbeta. Mer intressant vore det att få veta för vems räkning pengarna konsumeras.

Psykoanalys på homofober

2005-11-09T13:16:00.000+01:00

Pastor Greens fall tas nu upp i högsta domstolen. För yttrandefrihetens skull hoppas jag på ett frikännande, men egentligen är det lagen som är orättfärdig. Lagen om "hets mot folkgrupp" hör överhuvudtaget inte hemma i en rättsstat. En "grupp" är en ren abstraktion och kan inte utgöra ett brottsoffer. Pastor Green må stå i sitt tempel och predika hur fåniga saker som helst för resten av sin sekt. Vem bryr sig.

Men det är något suspekt med män som blir hysteriska närhelst de tänker på bögar.

En sant heterosexuell man har inga rationella skäl att ha bögskräck. Tvärtom. Själv tycker jag det vore utmärkt bra om jag vore den ende kvarvarande hetero-mannen på planeten. Då kunde jag välja och vraka bland kvinnorna. (Förutsatt att de inte alla blivit lesbiska förstås. Å andra sidan kunde det bli lite jobbigt. Aldrig skulle man få vara ifred, som den arme sjömannen i komikerna Krister&Stefans visa; han som efter ett skeppsbrott hamnade på en öde ö med sex stycken cancan-flickor.) Bögar: böga på ni bara. Det är helt OK för min del. Jag kunde till och med vara full i fan och uppmuntra andra att låtsas vara bögar fast de inte är det, men det går nog tyvärr inte.

Så vad är den verkliga orsaken till homofobi, när vi nu avfärdat förnuftsgrundade skäl? Svaret är enkelt: de känner sig frestade. Pastor Green, hans kollega Phelps, skinnskallar osv har alla det gemensamt att de vill konformera till en viss norm, men har svårighet med det på grund av fantasier och tvångstankar som bubblar upp inom dem. Normen, konformismen, är de alltför förälskade i och beroende av för att ge upp. Det är ju just som ett slags utnämnda eller självutnämnda överstepräster inom kollektivet de bygger hela sin självkänsla på. Utan det skulle de inte vara något. Den kan de alltså inte avstå; därtill är de för svaga. Så vreden vänder sig i stället mot det som frestar dem, som väcker fantasierna i deras huvuden: de jämrans bögarna (med snygg häck, *flämt* *flås* *stön* *nejintetänkasåbortbortbortfyfy*). Bönens strof om "Inled oss icke i frestelse..." handlar om att undvika inre konflikter.

Män med bögskräck är själva kryptobögar. Det är den enda förnuftiga förklaringen och det är så vi skall tolka dem närhelst och varhelst de vittnar om sin skräck.

Det är sig själva de är rädda för.