18 augusti 2005

Det våras i Sibirien

Norra Sibirien. Kallt och ödsligt. Marken är ständigt frusen förutom ett ytligt upptinat lager på den sibiriska varianten av sommar. Vintrarna ohyggligt stränga. Om den gamle vresiga draken Nidhöggs hemtrakt har en verklighetsförlaga, så måtte det vara Sibirien.

Men nu våras det i Sibirien. Den jävla tjälen tinar! Stora sjöar växer fram där det tidigare bara på sin höjd fanns sura räliga träsk. Det har vi växthuseffekten att tacka för, sägs det. Som grädde på moset sägs det nu att upptinandet släpper ut en massa go metan som ytterligare hjälper till att värma upp planeten.

Hurra! Hurra för växthuseffekten! Mer metan! Mer koldioxid!

Debatten om växthuseffekten är absurd. Hur oense debattanterna än är om huruvida växthuseffektteorin är riktig eller inte, är de likväl rörande överense om att den skulle vara något dåligt. Vasa? Hursa?

På lång sikt, säger klimatologerna, är vi på väg mot en ny istid. Det är liksom lite ovanligt varmt på Jorden för närvarande och sedan ett par tusen år har det hållt på och svalnat av.

Nu ett litet diagnostiskt test på läsaren:

Vilket tycker du låter trevligast:
  1. Att Grönlands glaciärer smälter bort så marken under den kan beväxas, havet stiger med fyra meter och Sibiren liksom norra Kanada och kanske rent av Antarktis, får ett behagligt klimat, beboeligt för såväl människor och andra djur som växter.?
  2. Att havet sjunker med fyrahundra meter och enorma landområden beläggs med kilometertjock inlandsis?
Föredrar du alternativ 2, föreslår jag att du skaffar dig en liten tättsittande läderdräkt och söker en dominant kompis på närmaste sexkontaktsida, som kan piska dig glad. Bo i en frysbox resten av ditt liv. Jag vill hellre bo i ett växthus!

För med lite tur kan växthuseffekten om den fungerar -- och det hoppas jag innerligt att den gör -- fördröja eller kanske rent av avvärja nästa istid.

Det döljer sig en fånig ultrakonservatism i alla de som skriker i högan sky över varje tecken, verkligt som inbillat, på förändringar i klimatet. Men när de klagar på förändringar som så uppenbart är till det bättre är det inte så att man undrar om de har ett par skruvar lösa -- det undrar man inte -- man blir helt på det klara med att det så är fallet.

Under de tidigare varmperioderna har tropikerna haft samma klimat som nu. Det blir alltså inte hett som i helvetet där för att det blir ljummet i Sibirien. Temperaturen kan inte bli hur hög som helst av bara lite växthuseffekt.

Vår art utvecklades med stor sannolikhet i Afrika. Inte i Sahara, utan vid ekvatorn. Att vi bär kläder på oss här i norr och bor i hus, är för att våra kroppar trivs bäst i tropisk värme. Det är den temperatur vi vill ha närmast huden. Ju mer tropisk värme, ju mer utbredd tropisk värme på planeten, desto bättre för människorna. För sextiofem miljoner år sedan, på de sista dinosauriernas tid, sträckte sig den tropiska zonen ända till dagens spanska breddgrader och även från senare perioder finns det fossila fynd av t.ex. noshörning långt upp i Nordtyskland. Det har vuxit skog på Spetsbergen en gång i tiden.

Växthuseffekten skall generera mer och fruktansvärdare stormar, kraxas det. Därom tvista de lärde, som allt annat. Öknarna kommer att breda ut sig, säger de samtidigt.

Stormar och orkaner är enorma värmemotorer. Drivkällan till dessa luftrörelser är skillnader i temperatur, tryck och fuktighet. Särskilt det sista är viktigt. Någonstans måste det regna i lågtrycket, för att vinden skall kunna blåsa. Det är när vattenångan kondenserar till vattendroppar som faller till marken som lufttrycket sjunker. Det sjunker för att partialtrycket för vattenångan sjunker. En massa vattenmolekyler fattas plötsligt -- de föll ned och bort -- och då får man: ett lågtryck.

Det kan också finnas en temperaturskillnad. Det där går hand i hand med fukthalten då varmare luft kan innehålla mer vattenånga. Men temperaturskillnaderna blir inte större för att klimatet blir varmare. Med tanke på den konstanta temperaturen i tropikerna som jag nämnde ovan, blir det snarare mindre temperaturskillnader om andra områden alltmer liknar tropikerna.

Men regna kan det göra som fan även om det är varmt överallt! Det gör det i tropikerna.

Det är bra. Utan regn kan inget växa. Med regn växer det bättre. Öknar är områden där växtlighet inte frodas; för att det är brist på näring, som i de isländska öknarna, eller för att det är brist på vatten, som i Sahara. Ingenstädes är det dock så fullt av liv som i regnskogen, som alltså heter så för att det regnar där. Har det nått fram än?

Öknar breder inte ut sig för att klimatet blir varmare. Svar nej. Det rimligaste att förvänta sig är att det blir precis tvärtom. Det kan hursomhelst inte bli tal om monsterstormar och ökenutbredning på en och samma gång i en och samma klimatmodell. För övrigt skulle det på en blåsigare planet ske ett uppsving för vindkraften. Mer energi är aldrig fel.

Kustområden kommer att hamna under havsytan om havet stiger. Det är sant. Det är väl i stort sett det enda de säger som de har konkreta belägg för. De har kollat på kartan!

Det sker förstås inte över en natt, så de där kuststadsborna har tyvärr gott om tid på sig att lufsa iväg dit de kan hålla fötterna torra. Tyvärr, sa jag. Det var cynikern i mig som talade. För mig vore det då rakt inget problem om en massa korkade stadsbor dränktes som råttor. Jag skulle gladeligen slippa bekosta deras kollektivtrafik, sjukvård och låtsasjobb på statliga myndigheter. Men man kan ju inte få allt här i världen. Tyvärr lär de inte drunkna. Jag får leva med den motgången. Å andra sidan kan de ju flytta någon annanstans:

Låt oss ha lite konstruktiva, positiva visioner här som kontrast till de spygröna kvasiklimatologernas jämmerlåt och förändringsfobi. Förändringar skapar möjligheter! En värld som inte förändras är en död värld.

Tänk efter. Tänk positivt! Tänk STORT!

Tänk er ett Island med frodiga skogar. Där har de gott om elström att driva sågverken med. Ett Grönland som gör skäl för namnet? Ett Sibirien med odlingar och boskapshjordar, utdikat av måhända holländska nybyggare som flytt havshöjningen såsom deras förfäder måste ha flyttat någonstans ifrån för att dika ut de träsk som Amsterdam byggdes på.

Kanske får vi rent av loss en helt ny kontinent, tillgänglig för strävsamma människor med visioner: Antarktis. Antarktis har grönskat förr, det vittnar fossilen om. Och vad döljer sig under den tjocka isen? Vad kan där finnas för naturtillgångar?

Visioner för helvete! Visioner!

Att det försvinner en smal kustremsa här och där, kompenseras alltså lätt av de enorma landområden som i stället blir beboeliga. Att det blir varmare är inget problem för det biologiska livet på den här planeten -- det är en förbättring. Det är alltså mycket lättare att odla gurkor i ett växthus än i ett frysrum, ifall nu någon trodde något annat. Och den beboeliga ytan krymper inte av uppvärmning -- den ökar.

De där som bölar av skräck över tanken att de strandnära tremiljonerssommarstugorna i Bohuslän skulle hamna under vatten och bara sitter på arslet, apatiskt stirrande på sina motsägelsefulla floskelspäckade partiprogram förtjänar fanimej att dränkas som råttor när havet stiger. Det kan inte stiga fort nog! Jag vill se det stiga så fort att bara de som har privata snabba bilar överlever! De kreativitetsbefriade gnällspikarna må vinna Stora Darwinpriset för utsökt brist på anpassningsförmåga. Evolutionen tar inga hänsyn till deras rigida estetiska uppfattning om geografi eller klimat. Åt helvete med dem bara. Jag behöver dem inte.

0 Kommentarer:

Skicka en kommentar

<< Hem

Det våras i Sibirien