En död altruist är en sann altruist

Att "offra sig själv för andra" låter ju ädelt. Det imponerar på andra att göra så. Då kan man få låna pengar av dem utan ränta eller bli bjuden på middag av dem. Alla vill gärna frottera sig med personer med hög status, som ju sanna altruister har.

Finns det några sanna altruister då?

Ja och nej. Det kan inte finnas några levande sanna altruister. Det har vid sällsynta tillfällen dykt upp personer som verkligen offrat sig för andra, men de är alla döda. Annars hade de inte offrat sig. Inte riktigt offrat sig. Men man kan inte räkna personer som har en stark religiös uppfattning. Då kan det tänkas att de är fulla i fan och investerar i "altruistiska" handlingar i jordelivet bara för att få stora belöningar i himmelriket. Det är inte altruism -- det är egoism. Jättefult och ohippt, egoism. Säger SSU.

En sann altruist måste vara både oreligiös och stendöd.

Död?

I dessa moderna tider kan alla verkligen offra sig själva för andra, om de vill.
Det råder nämligen brist på organdonatorer. Hjärtan är det ont om, t.ex. Nurar behövs liksom levrar och allt vad de kan transplantera nu för tiden, blodkärl, tarmstumpar och fan vet vad.

Tips för förment sanna altruister om hur de kan demonstrera sin sanna altruism:

1. Ordna till ett ordandonationskort. Skriv gärna ett testamente också. Kosta på dig en grundlig läkarundersökning. Begär att de skall ta prover för vävnadstyper med avseende på donation. Lämna alla religiösa smafund och bli uttrycklig ateist.
   
2. Ta med dig dessa dokument och åk till närmaste större sjukhus där de har kapacitet att ta han om organ för donation. Gå in på akutmottagningen.
3. Begå självmord -- givetvis på ett sätt som inte skadar användbara organ. Skjut dig i huvudet t.ex. Se till att göra det ordentligt så de inte går och räddar livet på dig. Förklara för personalen vad det är du avser att göra och att detta är din allvarliga mening. "Hej på er! Fram med skalpellerna, för här kommer det rykande färska organ att transplantera!" Detta så de är beredda på att ta vara på organen inann de blir förstörda. Kanske kan du också få bra tips om bästa sättet att ta livet av dig så att donationsbara organ håller sig färska och fina fram till transplantationen.
   

På detta sätt kan den sanne altruisten offra sig själv och rädda livet på åtskilliga dödssjuka medmänniskor. En njure här, ett hjärta där. En lever. Ett par lungor...
När du väl är död och dessutom känd som ateist, kan ingen anklaga dig för att gjort det av pur skrytsamhet. Bara du är diskret med det innan förstås.

Att bara donera en nure till en främling som en kvinna i Sverige faktiskt gjorde för en tid sedan, är bara lite halvhjärtad fuskaltruism. Dels klarar man sig nog bra med bara en njure (blir man själv njursjuk är risken stor att båda njurarna ändå pajar på en gång -- de har ju samma historia), dels kan det röra sig om ett fall av skrytsamhet; att man tar smärtan efter operationen för den status man får av att få framstå som en riktig helyllealtruist. "Där går Kalle", säger folk, "han gav bort sin ena njure till en främling." "Jag skall ge honom min Ferrari för att visa min uppskattning.", säger en som är särskilt imponerad. (Men det gör han bara för att skryta med hur rik han är.) Kalle kanske får en flock organdonatorgroupies runt sig. Vilda orgier, fester, uppskattning, gratisluncher osv -- till priset av en sketen njure som han ändå inte behövde.

En sann halvhjärtad fuskaltruist måste se noga till att hålla käft om saken före och efteråt. Absolut inte låta sig intervjuas i TV som den nämnda kvinnan gjorde. Inte för att det är något fel att donera njurar i syfte att skryta om det efteråt. Vad donatorn har för motiv gör ju detsamma för den njursjuke, bara njuren fungerar. Organdonation i syfte att skryta till sig status är en bra affär. En bra affär kännetecknas av att alla inblandade vinner något på den. Bra affärer är helt okej.