Socialismens tre verktyg

Det är inte lätt att få ett entydigt svar av vad som är kärnan i den stora floran av politiska ideologier som kallar sig socialistiska. Att de ständigt är i luven på varandra om vilken slags socialism som är den enda, sanna, socialismen, gör inte saken lättare. Påfallande många som kallar sig socialister tycks dessutom helt sakna ideologi i egentlig mening. De har ingen aning om vad de vill. Men låt oss glömma dessa dumskallar och koncentrera oss på de socialister som åtminstone har någon liten tanke bakom orden.

Något som förefaller vara gemensamt för alla varianter -- åtminstone som jag sett hittills -- är idén om att alla människor skall ha det likadant, den så kallade jämlikheten. Detta skall dock inte förväxlas med den juridiska jämlikheten, likheten inför lagen, utan det rör sig om en materiell jämlikhet. Alla skall ha sex till åtta brödskivor om dagen, så att säga.

Som en parentes kan nämnas att man brukar hänvisa detta till något man kallar "människors lika värde". Det där har jag aldrig förstått. Hur kan man tala om människors lika värde utan att ha en algoritm som för det första värderar människor överhuvudtaget och hur skulle för det andra en värderingsmetod som alltid ger samma värde kunna vara det minsta användbar? I uttrycket människors lika värde ligger en implicit värdering av människor som olika. Uttrycket är självmotsägande. Det finns inte en måttstock för människors värde och de som finns är inbördes ojämförbara.

Men tillbaka till strävan efter den heliga materliella jämlikhetens himmelrike.

Här infinner sig ett litet problem förstår ni. Eller snarare sex miljarder problem.

Människor är olika. De har alla olika erfarenheter, har därmed utvecklat olika värderingar och strävar efter olika slags lycka. I den mån generna kan påverka personligheten, har de i allmänhet även olika sådana. Inte ens genetiska tvillingar som växt upp tillsammans är helt identiska till sättet. Vi har för närvarande ungefär sex miljarder olika människor på den här planeten. Sex miljarder olika uppfattningar om lycka och sex miljarder måttstockar på människors värde.

Om nu människor är olika och därför väljer olika, så drabbas de av olika konsekvenser och får det olika. Inte bra, tänker socialisten. Alla skall ha ju det lika bra (eller dåligt), enligt hans egen måttstock naturligtvis.

Vad göra?

För att uppnå det drömda tillståndet av materiell jämlikhet, måste man ta bort något i kedjan av mångfald-->frihet-->rättvisa.

Mångfald avser här variation i personlighet i populationen. Mångfalden i strikt mening är naturligtvis helt oundviklig. Men det förekommer att socialister försöker så gott de kan att liksom minimera mångfalden, särskilt vad gäller politisk åskådning.

Frihet är i vilken mån individen tillåts välja att agera på olika sätt. Eftersom det är samhälls- och statsskick vi talar om här, är det underförstått att "tillåts" avser tillåts av medmänniskor, i synnerhet de som verkar i den offentliga makten, inte av yttre omständigheter som vädret eller så. Att du inte kan välja vädret för dagen betyder inte att någon annan människa kränker din frihet. Lagen kan enbart reglera människors förhållande till varandra. Inte deras förhållande till fysiken, innefattande historien och tiden.

Rättvisa är när en individ ensam får, på gott och ont, ta konsekvenserna av sina val. När någon gör ett val som åsamkar andra oönskade konsekvenser, t.ex. sno plånboken ur någons ficka så denne kommer i akut likviditetskris, har det begåtts det man kallar för ett brott. För att det inte skall löna sig att vara ficktjuv har man infört konstruerade konsekvenser för den som beter sig så: straff. Alla konsekvenser den offentliga makten lägger på personer som begår oönskade val, är att betrakta som straff. Skatt är straff: Fy på sig, inte producera!


Detta är därför de tre verktyg socialister har att arbeta med:

• Bekämpa mångfalden (intolerans mot avvikare, innefattande rasism eller hålla politiska fångar osv)
  
• Bekämpa friheten (införa tvång och förbud, särkilt mot personlighetsdrag, kriminalisera handlingar som inte skapar brottsoffer osv)
  
• Bekämpa rättvisan (motverka rättsstaten, den juridiska jämlikheten, införa despotiskt styre, vägra införa författningsdomstolar, stifta inkonsekventa lagar som tillåtandet av vissa karteller som fackföreningar men förbjuda andra, d.v.s. införa privilegier)
  

Vissa koncentrerar sig på att avskaffa rättvisa, andra på att avskaffa frihet, ytterligare andra specialiserar sig på att avskaffa mångfalden. Vanligen arbetar man med kombinationer av alla tre.

Den mest konsekventa och begripliga formen av socialism är, faktiskt, nationalsocialismen, där man praktiserar alla tre verktygen fullt ut: avskaffa både mångfalden, friheten och rättvisan. Och de hymlar inte ens om det! Man får åtminstone ge dem poäng för uppriktighet, men inte för slughet:

Mer baksluga socialister, som inser att ingen av de där tre sakerna låter särskilt ädelt -- det säljer så dåligt -- försöker rädda sig med att definiera om språket till ett absurt nyspråk; där likformighet är rättvisa -- häpp! Tvång och förbud är frihet -- häpp! Och mångfald? Javars, men bara du är en person som väljer socialism, väljer att lyda.

Vad som man skulle vilja efterlysa i den socialistiska propagandan är en förklaring till varför materiell jämlikhet ens skulle vara eftersträvansvärt. Denna strävan är verkligen besynnerlig. Människor inte bara är olika, de vill ha det olika också.