Volvo gillar inte Gröna Bilister

Artikel i DN Ekonomi i går. (Tipstack till Friedmans Epistlar)

Särskilt gläder mig orden från Volvos presschef, Bo Larsson:

- Det mest olyckliga med Gröna bilisters lista är att den motverkar teknikutvecklingen. I stället riskerar den att låsa fast oss i ett bränslespår, säger Bo Larsen.

Teknikutveckling i ett nötskal. Evolution förutsätter mutationer. Gröna Bilister har emellertid snöat in på enbart selektion, det från en redan svag genpool.

Det är ungefär som att försöka öka den genetiska mångfalden bland afrikanska lejon (som i Serengeti i dag är så inavlade att man kan transplantera hud mellan vilka två lejon som helst), genom att skjuta av ett stort antal av dem...

Mutationer, i innovationernas värld, förutsätter frihet. Uppfinnarna måste ha friheten att experimentera och det inte enbart under laboratoriemässiga (och dyra) förhållanden. Den enda objektiva mätaren på hur bra eller dålig uppfinningen var, är hur den överlever på en fri marknad, selektionen. Etanol prissätts inte på en fri marknad. Elkraft prissätts inte på en fri marknad. Etanolbilar och elbilar är politiska jippon som vi kunskapsmässigt inte får något alls ut av så länge politikerna är där och pillar och stör laborationen.

Jag har väl nämt detta förut på Femtioelfte, men det är värt att upprepa: När andra världskriget var på väg att bryta ut och man i Sverige insåg att det fanns överhängande risk för brist på olja blev det en politisk debatt som man kan ta lärdom av. Det mest uppenbara alternativet man såg i detta skogrika land, som ersättning för oljan, var skogen: gengasaggregaten som kom att driva över 90% av fordonsparken i landet under krigsåren. Debatten gällde huruvida man skulle tillåta enbart godkända aggregat eller om man skulle låta folk experimentera bäst de ville. Lyckligtvis var det friheten som vann den gången. Hälften av personbilarna drevs med "hemslöjdsaggregat". Det byggdes en del riktigt usla aggregat, åter fler som var hyfsade men mediokra, men emellanåt kom något bysnille på en riktigt bra idé, av finurlighet eller bara slumpen. Bra idéer spreds. Aggregaten man hade i början höll inte så länge. Efter en tid var det dags att reparera och då passade man på att förbättra konstruktionen lite.

Känns paradigmen igen?

Parallellen till freeware är uppenbar. I stället för att utvecklingen sker i stora steg, gracilt som en jätte på lerfötter, sker det i många små och parallella steg där bra idéer behålls och dåliga sållas bort.

Ovanstående utveckling (gengas igen) hade omöjligen kunnat forcerats som skedde om man:

1. Reglerat sönder teknologin. Få saker är så osexigt kreatitivitetsdämpande som byråkrati.
2. Pinkat revir med patent kring varje liten ny detalj.
   

Med tiotusentals hembyggen, som dessutom byggdes om flitigt, prövade mängder med idéer. Många dåliga, men också många goda. Det som räddade situationen var kanske att de hembyggare som hittade på små detaljer här och där att förbättra, inte hade pengar och advokater i ryggen nog för att presentera en patentansökan. Man hade också betydligt allvarligare saker att bekymra sig över än om någon använde sig av ens "intellektuella egendom", som man dessutom inte kunde vara säker på att man varit först med, med tiotusentals likasinnande vilt experimenterandes runtom i landet. Inte heller hade patenten varit särskilt mycket värda när de flesta aggregaten ändå var hembyggda. ("För privat bruk", gäller inte patenträtten, liksom den heller inte gjorde det för upphovsrätten till helt nyligen -- en dålig ny idé som bör gallras bort snarast) Även statsmakten hade viktigare saker för sig än att slösa resurser på att reglera sönder den teknologiska utvecklingen. Bortsett från att det skulle gjort mer skada än nytta hade man helt enkelt inte råd med en massa byråkrater.