Starkt stöd för centerförslaget

Läs artikeln i Dagens nyheter...

Men jag tycker inte att det är ett bra förslag. Det borde nämligen utsträckas till att gälla alla. Det är inte tillbörligt att frångå principen om likhet inför lagen.

Argumentationen från sossarna och deras sturmabteilung LO -- "Fy! Inte dra in privilegierna för oss som har jobb" -- är patetisk mot bakgrund att sossarna själva lagt ett förslag om "plusjobb" vilket skiljer sig från centerns förslag, inte på att det säkrar anställningstrygghet (för från ett "plusjobb" kan man sparkas på stående fot) utan i att ett "plusjobb" dessutom inte ger något avgångsvederlag vid uppsägning, inte är A-kassegrundande samt inte är något riktigt jobb, ni vet sån't där som faktiskt efterfrågas. Dessutom tänkte de sig att 1000 "plusjobb" skulle ha någon effekt på en ungdomsarbetslöshet på 145000. Eller åtminstone tänkte de sig att de skulle kunna lura okunniga människor att tro på det.

Deras attityd tycks vara ett not invented here-syndrome.

Nu vill jag se en liknande opinionsundersökning för Frankrike.

Arbetslöshet (omfattande sådan) är inte ett problem i sig, det är ett symtom på att något är fel. Vanligtvis ligger felet i alltför mycket klåfingrighet från politikernas sida. Man kommer inte tillrätta med det genom att "bota symtomen"; sopa under mattan.

När sossarna tog makten igen i mitten på 90-talet drog de igång något de kallade för "kunskapslyftet". Syftet var som vanligt den kära gamla leken "gömma arbetslösheten". Hur världen fungerar har de aldrig förstått -- förmodligen aldrig ens intresserat sig för.

Det vällde in folk på högskolorna. Alla, gamla gubbar med två år kvar till pensionen och halvidioter som knappt kunde stava sitt eget namn -- alla skulle plötsligt läsa in en högskoleexamen.

Resultatet -- och det kunde man räkna ur med förlängda märgen -- blev att det gick inflation i utbildning. Utbildning är i dag inte värt ett skit. Det var nog många som gjort valet att påbörja en utbildning innan "kunskapslyftet" som kände sig blåsta och inte skulle börjat plugga under de förutsättningarna. Ungdomar i dag tvekar att söka till högskolan. Det är förståeligt.

Nilen svämmar över
men ingen plöjer jorden
alla säger de:
"Vi vet inte hur framtiden skall bli"
-- ur "Ipu den vises tal", skrivet på papyrus ca 2200 f.kr., om den kaotiska perioden i Egyptens historia efter Första Rikets kollaps.

När rättvisan inte respekteras av makthavarna, så blir människor ovilliga att investera. De vet inte om de kommer att få skörda vad de sått, därför äter de i stället upp utsädet.

I dagens värld innebär det att de potentiella entrepenörer som har små idéer att så i näringsmyllan inte törs. De vet inte hur framiden skall bli. De vet inte vad de maktfullkomliga och nyckfulla politikerna skall hitta på härnäst.

Inte heller törs unga människor investera åratal av sina liv, en lång period utan inkomster, i en utbildning när de inte vet om den kommer att vara något värd dagen efter examen.

Så alla lever ur hand i mun tills utsädet är uppätet och ingenting finns att skörda. Där vidtar svälten.

Socialism är en stor tragedi; en trångsynthetens och girighetens triumf. Fackföreningar är varken trygghetens eller rättvisans försvarare, utan dess bödlar och dödgrävare. I Egypten för 4200 år sedan motsvarades de av de rövarband som drog fram utmed Nilen och gjorde livet osäkert för de bönder de rånade.

Kapitalism är konceptet att offra något nu (så ett frö), för att skörda något (många fler frön) senare. En socialist tänker aldrig längre än hans egna giriga näsa räcker. Han förstår inte var plantan kommer ifrån, för han har alltid varit för lat, feg och dum för att själv plöja en fåra. Först när säden står mogen kommer han, som ingenting har sått, med sitt febriga tal om att "dela lika!".