Utan bilen stannade Sverige
Som bekant utgörs lejonparten av bensin- och dieselpriset av skatt, statlig skatt. Det är alltså egentligen inte oljebolagen som säljer soppan, utan staten. Priset sätts inte på tillgång och efterfrågan, utan enligt politiska beslut. Logistiken i det här landet har gjorts till en planekonomi, som en kolchos i gamla Sovjetunionen.
När sossarna tog regeringsmakten efter valet 1994, regerade de som vanligt som en minoritetsregering, nu med stöd från miljöpartiet.
Miljöpartiet förstår sig inte på logistik -- sossarna skiter i den.
Priset på bensin fördubblades inom loppet av några år. Detta hade en viss effekt.
När man söker arbete kan man inte söka arbeten hur långt bort som helst. Det finns en bortre gräns för hur långt man kan pendla. Dels i restid, men också i kostnad. Vad som händer när resekostnaden fördubblas är att den yta man kan täcka krymper till en fjärdedel. (Area är ju proportionellt mot kvadraten på skalan. En cirkel med halva radien får då en fjärdedel av ytan.)
Detta gäller inte bara anställningar; det gäller på samma sätt om man driver näringsverksamhet. Kunderna kan inte åka hur långt bort som helst eller varorna kan inte transporteras hur långt bort som helst. En hantverkare kan inte åka hur långt bort som helst på ett uppdrag -- eller kunderna har inte råd att betala hur mycket som helst för enbart transporten av hantverkaren till dem.
En illustration, så till och med en femåring eller kanske rent av ett inkrökt bilhatande miljöpartistfån som aldrig varit utanför trottoarkanten vid busstationen borde kunna begripa det:
Till det kunde man lägga helt andra saker än rent produktionsmässiga saker. Människan lever ju inte av bröd allenast. Skillnaderna i areor motsvarar också skillnaden i hur stort umgänge människor har råd att ha, om de vill träffas personligen, snarare än att kommunicera med gamla mormor enbart via email.
Man kan också tillägga att detta förhållande försämrar konkurrensen, vilket i sin tur garanterar sämre lönsamhet i alla verksamheter.
Det är detta det handlar om. Om du undrar varför det är svårt att hitta ett jobb eller varför din lilla firma har så få kunder; har du tappat kontakten med gamla vänner och släktingar som bor lite för långt bort? -- då har du svaret här: logistiken kostar åt helvete för mycket. Samhället fungerar inte. Det är sossarnas och miljöpartisternas fel.
Miljöfascisterna har rent av haft oförskämdheten att anklaga kampanjen "Utan bilen stannar Sverige" för falsk marknadsföring. De anmälde kampanjen till konkurrensverket som naturligtvis avslog saken. Jag visste inte ens om att den kampanjen drevs fortfarande. De kunde byta tempus nu, till imperfekt: "Utan bilen stannade Sverige."
Miljöpartiets "lösning" heter kollektivtrafik, tänker de sig. Kollektivtrafik förutsätter att det finns ett kollektiv att trafikera; en viss sträcka vid en viss tidpunkt. Så ser inte transportbehovet ut i verkligheten:
De brukar tala sig varma om järnvägar som något slags komplement till lastbilar och vägar. Järnvägar motsvaras av den övre skissen. Tågen åker på rälsen. Skulle de börja åka vid sidan av den, kallar man det för "urspåring" som kan bli ganska otrevliga händelser i termer av förstörelse och ond bråd död. Med järnväg är logistiken endimensionell -- med vägtrafik är den tvådimensionell.
Kanske tänkte de sig att man skulle lägga räls på hela vägnätet och elektrifiera det. Då blir det för all del "järnväg". Men järnvägarna konkurrerades ut av landsvägarna helt enkelt därför att vägarna är kostnadseffektivare. För att alls kunna jämföras med vägnätet måste det bli frågan om minst dubbelspårig järnväg. Detta på varenda liten vägstump i hela landet. Kostnaderna för att bygga detta, för att inte tala om underhålla det, skulle bli enorma. Men framför allt vore det ingen som helst vits med det.
De flesta lastbilstransporter är korta, under 8 mil. Där heter inte alternativet "järnväg" utan "häst och vagn" eller "skor". Personbilstransporter är vanligtvis ändå kortare. Själv åker jag sällan längre än upp till ett par, tre mil.
Kollektivtrafik i form av bussar är en dyr historia. För att klara av det verkliga transportbehovet skulle det krävas att det åkte bussar kors och tvärs över nejden på varje liten gata och väg, med täta tidsmellanrum, för den händelse att någon har behov av en transport. Resultatet skulle bli att de flesta bussar kördes runt och drog 4 liter/mil utan några passagerare. Man kan inte planera transportbehovet. Detta av den enkla anledningen att ingen planerare någonsin kan ha tillgång till all information. Planeraren är dömd att alltid göra fel.
Om man å andra sidan postulerar att man inte skall uppfylla det verkliga transportbehovet, för att i stället tvinga folk att ha sina transportbehov när det passar planeraren, får man ett hopplöst ineffektivt samhälle med människor som ägnar dagarna mest med att vänta på bussen, som när bedrövade ryssar stod i kö framför tomma butiker i gamla Sovjet. Det finns gott om platser i landet där det är kilometrar eller mil, till närmaste busshållsplats där det bara kommer en buss i veckan.
Traktens mest trafikerade vägsträcka är en sträcka på ungefär 3 mil. Den sträckan är också den som har bäst utbyggd kollektivtrafik. Förr gick det järnväg där, nu går det bussar med ungefär en timmes mellanrum åt båda hållen. Det betyder att den genomsnittliga väntetiden för enkel resa blir en halvtimme, vilket också motsvarar resetiden med direktbussarna. Alla turer är dock inte direktbussar. Vissa turer går in i ett par mindre samhällen och "stannar vid varje mjölkbord" som man sade förr i tiden. Då kan det ta en timme.
Vad kostar det då? Det beror på vilken slags biljett man köper, men mot bakgrund av hur transportbehovet verkligen ser ut (bilden ovan), är det enkelbiljetter man skall jämföra med. Just det (politikerägda) trafikbolaget har synnerligen röriga websidor. De säger t.o.m. rent ut att det är svårt att beräkna priset. Men om det fortfarande är lika många "zoner" som det var förr, kostar denna enkelbiljett för 3 mils färd 50:-. För det åker man 5 mil med en törstig gammal volvo, eller 10 mil med en liten Fiat. Då har man noll väntetid och en restid på ungefär 20 minuter. Och då har vi inte ens räknat tiden för att förflytta sig till och från respektive busshållsplats (det var ju inte dit vi skulle), inte heller väntan vid byten. Tid är pengar. Med bilen kommer man dörr till dörr. Då får man mer gjort på dagen. Man producerar mer. Man tjänar mer pengar. Man får ett bättre liv.
Vi kan alltså konstatera att trots att man tokbeskattar bilismen och subventionerar kollektivtrafiken med skatter är det ändock billigare och effektivare att åka ensam i en bil än att åka buss samma sträcka. Kollektivtrafik är inte i närheten av att vara konkurrenskraftigt: högre pris och sämre kvalitet. Kollektivtrafik är inte något alternativ. Det är en uppblåst myt.
Men så motiverar sig miljöfascisterna naturligtvis inte. De vurmar för "miljön". Det betyder att de vill motverka varje slags förändring av miljön. Men alla levande organismer påverkar sin omgivning. Ju mer de lever, desto mer förändrar de omgivningen. Det följer av termodynamikens andra lag: en oundviklig konsekvens av alla verkliga fysiska processer (som t.ex. liv) är en ökning av entropin. Enda sättet att inte "förstöra" (förändra) miljön är att sluta leva.
Det är också så att denna utsugning vi nu tvingats utstå i dramatiskt ökad grad sedan 1994 , genom miljöfascisternas och sossarnas försorg, har gjort människor fattigare. Fattiga människor -- och här talar jag av egen erfarenhet -- skiter fullkomligt i "miljön". Sådant har man inte råd att bry sig om. "Miljön" är en lyxfråga för den välnärda och besuttna socialistiska överklassen från sta'n, röd som grön; människor som i sitt överflöd och brist på verkliga problem att ta itu med, uppfinner sig låtsasproblem att oja sig över.
Miljöpartiet har aviserat att de skulle vilja höja bensinpriset till 50:- per liter. Femtio! Då blir den användbara cirkelns radie en tiondel, och arean en hundradel. Att rita den skissen lämnas som en hemuppgift åt läsaren.
Konsekvensen av en avskaffad logistik är att människor får leva på självhushållning. Det gjorde man förr i tiden, men så var människor fattiga också. Och dagens stora städer skulle inte alls fungera utan transporter till (och från) dem från stora ytor omkring. Ett par städer där man experimenterat med avskaffad logistik var Leningrad (andra världskriget) och Sarajevo (balkankrigen), med en respektive belägrinstid på tre år. Förhållandena inne i dessa städer blev fruktansvärda.
När sossarna tog regeringsmakten efter valet 1994, regerade de som vanligt som en minoritetsregering, nu med stöd från miljöpartiet.
Miljöpartiet förstår sig inte på logistik -- sossarna skiter i den.
Priset på bensin fördubblades inom loppet av några år. Detta hade en viss effekt.
När man söker arbete kan man inte söka arbeten hur långt bort som helst. Det finns en bortre gräns för hur långt man kan pendla. Dels i restid, men också i kostnad. Vad som händer när resekostnaden fördubblas är att den yta man kan täcka krymper till en fjärdedel. (Area är ju proportionellt mot kvadraten på skalan. En cirkel med halva radien får då en fjärdedel av ytan.)
Detta gäller inte bara anställningar; det gäller på samma sätt om man driver näringsverksamhet. Kunderna kan inte åka hur långt bort som helst eller varorna kan inte transporteras hur långt bort som helst. En hantverkare kan inte åka hur långt bort som helst på ett uppdrag -- eller kunderna har inte råd att betala hur mycket som helst för enbart transporten av hantverkaren till dem.
En illustration, så till och med en femåring eller kanske rent av ett inkrökt bilhatande miljöpartistfån som aldrig varit utanför trottoarkanten vid busstationen borde kunna begripa det:
Till det kunde man lägga helt andra saker än rent produktionsmässiga saker. Människan lever ju inte av bröd allenast. Skillnaderna i areor motsvarar också skillnaden i hur stort umgänge människor har råd att ha, om de vill träffas personligen, snarare än att kommunicera med gamla mormor enbart via email.
Man kan också tillägga att detta förhållande försämrar konkurrensen, vilket i sin tur garanterar sämre lönsamhet i alla verksamheter.
Det är detta det handlar om. Om du undrar varför det är svårt att hitta ett jobb eller varför din lilla firma har så få kunder; har du tappat kontakten med gamla vänner och släktingar som bor lite för långt bort? -- då har du svaret här: logistiken kostar åt helvete för mycket. Samhället fungerar inte. Det är sossarnas och miljöpartisternas fel.
Miljöfascisterna har rent av haft oförskämdheten att anklaga kampanjen "Utan bilen stannar Sverige" för falsk marknadsföring. De anmälde kampanjen till konkurrensverket som naturligtvis avslog saken. Jag visste inte ens om att den kampanjen drevs fortfarande. De kunde byta tempus nu, till imperfekt: "Utan bilen stannade Sverige."
Miljöpartiets "lösning" heter kollektivtrafik, tänker de sig. Kollektivtrafik förutsätter att det finns ett kollektiv att trafikera; en viss sträcka vid en viss tidpunkt. Så ser inte transportbehovet ut i verkligheten:
De brukar tala sig varma om järnvägar som något slags komplement till lastbilar och vägar. Järnvägar motsvaras av den övre skissen. Tågen åker på rälsen. Skulle de börja åka vid sidan av den, kallar man det för "urspåring" som kan bli ganska otrevliga händelser i termer av förstörelse och ond bråd död. Med järnväg är logistiken endimensionell -- med vägtrafik är den tvådimensionell.
Kanske tänkte de sig att man skulle lägga räls på hela vägnätet och elektrifiera det. Då blir det för all del "järnväg". Men järnvägarna konkurrerades ut av landsvägarna helt enkelt därför att vägarna är kostnadseffektivare. För att alls kunna jämföras med vägnätet måste det bli frågan om minst dubbelspårig järnväg. Detta på varenda liten vägstump i hela landet. Kostnaderna för att bygga detta, för att inte tala om underhålla det, skulle bli enorma. Men framför allt vore det ingen som helst vits med det.
De flesta lastbilstransporter är korta, under 8 mil. Där heter inte alternativet "järnväg" utan "häst och vagn" eller "skor". Personbilstransporter är vanligtvis ändå kortare. Själv åker jag sällan längre än upp till ett par, tre mil.
Kollektivtrafik i form av bussar är en dyr historia. För att klara av det verkliga transportbehovet skulle det krävas att det åkte bussar kors och tvärs över nejden på varje liten gata och väg, med täta tidsmellanrum, för den händelse att någon har behov av en transport. Resultatet skulle bli att de flesta bussar kördes runt och drog 4 liter/mil utan några passagerare. Man kan inte planera transportbehovet. Detta av den enkla anledningen att ingen planerare någonsin kan ha tillgång till all information. Planeraren är dömd att alltid göra fel.
Om man å andra sidan postulerar att man inte skall uppfylla det verkliga transportbehovet, för att i stället tvinga folk att ha sina transportbehov när det passar planeraren, får man ett hopplöst ineffektivt samhälle med människor som ägnar dagarna mest med att vänta på bussen, som när bedrövade ryssar stod i kö framför tomma butiker i gamla Sovjet. Det finns gott om platser i landet där det är kilometrar eller mil, till närmaste busshållsplats där det bara kommer en buss i veckan.
Traktens mest trafikerade vägsträcka är en sträcka på ungefär 3 mil. Den sträckan är också den som har bäst utbyggd kollektivtrafik. Förr gick det järnväg där, nu går det bussar med ungefär en timmes mellanrum åt båda hållen. Det betyder att den genomsnittliga väntetiden för enkel resa blir en halvtimme, vilket också motsvarar resetiden med direktbussarna. Alla turer är dock inte direktbussar. Vissa turer går in i ett par mindre samhällen och "stannar vid varje mjölkbord" som man sade förr i tiden. Då kan det ta en timme.
Vad kostar det då? Det beror på vilken slags biljett man köper, men mot bakgrund av hur transportbehovet verkligen ser ut (bilden ovan), är det enkelbiljetter man skall jämföra med. Just det (politikerägda) trafikbolaget har synnerligen röriga websidor. De säger t.o.m. rent ut att det är svårt att beräkna priset. Men om det fortfarande är lika många "zoner" som det var förr, kostar denna enkelbiljett för 3 mils färd 50:-. För det åker man 5 mil med en törstig gammal volvo, eller 10 mil med en liten Fiat. Då har man noll väntetid och en restid på ungefär 20 minuter. Och då har vi inte ens räknat tiden för att förflytta sig till och från respektive busshållsplats (det var ju inte dit vi skulle), inte heller väntan vid byten. Tid är pengar. Med bilen kommer man dörr till dörr. Då får man mer gjort på dagen. Man producerar mer. Man tjänar mer pengar. Man får ett bättre liv.
Vi kan alltså konstatera att trots att man tokbeskattar bilismen och subventionerar kollektivtrafiken med skatter är det ändock billigare och effektivare att åka ensam i en bil än att åka buss samma sträcka. Kollektivtrafik är inte i närheten av att vara konkurrenskraftigt: högre pris och sämre kvalitet. Kollektivtrafik är inte något alternativ. Det är en uppblåst myt.
Men så motiverar sig miljöfascisterna naturligtvis inte. De vurmar för "miljön". Det betyder att de vill motverka varje slags förändring av miljön. Men alla levande organismer påverkar sin omgivning. Ju mer de lever, desto mer förändrar de omgivningen. Det följer av termodynamikens andra lag: en oundviklig konsekvens av alla verkliga fysiska processer (som t.ex. liv) är en ökning av entropin. Enda sättet att inte "förstöra" (förändra) miljön är att sluta leva.
Det är också så att denna utsugning vi nu tvingats utstå i dramatiskt ökad grad sedan 1994 , genom miljöfascisternas och sossarnas försorg, har gjort människor fattigare. Fattiga människor -- och här talar jag av egen erfarenhet -- skiter fullkomligt i "miljön". Sådant har man inte råd att bry sig om. "Miljön" är en lyxfråga för den välnärda och besuttna socialistiska överklassen från sta'n, röd som grön; människor som i sitt överflöd och brist på verkliga problem att ta itu med, uppfinner sig låtsasproblem att oja sig över.
Miljöpartiet har aviserat att de skulle vilja höja bensinpriset till 50:- per liter. Femtio! Då blir den användbara cirkelns radie en tiondel, och arean en hundradel. Att rita den skissen lämnas som en hemuppgift åt läsaren.
Konsekvensen av en avskaffad logistik är att människor får leva på självhushållning. Det gjorde man förr i tiden, men så var människor fattiga också. Och dagens stora städer skulle inte alls fungera utan transporter till (och från) dem från stora ytor omkring. Ett par städer där man experimenterat med avskaffad logistik var Leningrad (andra världskriget) och Sarajevo (balkankrigen), med en respektive belägrinstid på tre år. Förhållandena inne i dessa städer blev fruktansvärda.
posted by Joacim Persson at onsdag, mars 22, 2006
5 Kommentarer:
Jag är inte sällan ensam passagerare hela streckan på "min" långdistansbuss. Den går bara några tider på helgen, så man kan ändå inte kalla det taxi.
Här i Kina, där jag för tillfället råkar befinna mig, har kommunistdiktaturen bestämt att besinpriset inte får stiga över 4 kr litern. Allt annat vore förödande för tillväxten.
Det finns ett annat parti som man gott kan ta upp, nämligen Stockholmspartiet. Att en så liten elitistiskn hopplöst kvasiliberal kunde ha så jävla mycket att säga till om vad gäller trafiksituationen i Sthlm under ett par år visar att det finns alldeles för många som skiter i vad som händer utanför 70-skyltarna.
Bra inlägg. Tack.
Suck... Varför gnälla över att soppan är dyr när priset väntas stiga mångfaldigt på historiskt kort tid. Vad spelar det för roll om soppan kostar 10 kr idag när den kommer att kosta 50 kr imorgon. Beskattning är i det fallet endast positivt eftersom det ger en efterfrågan på mer miljövänliga fortskaffningsmedel. Att sedan hälften av befolkningen har alldeles för mycket tid i sitt liv att mest sitta och gnälla är ju beklagligt, men skall man svara med samma retorik så kan man ju säga "vem bryr sig?!?".
Osaklighet och argumentationsteknik som innefattar ord som miljöfascister är skrattretande. Det är lätt att jämföra denna retorik med omogna småungar som inte fått tillräckligt med glass.
Vem borde kallas för miljöfascist? Den som värnar eller förstör miljön?
Är ditt syfte att desillusionera personer som bryr sig om den miljö som även du delar? Är ditt liv och leverne mycket viktigare än den effekt det medför? Egoistiskt tankesätt i så fall...
"Varför gnälla över att soppan är dyr när priset väntas stiga mångfaldigt på historiskt kort tid. Vad spelar det för roll om soppan kostar 10 kr idag när den kommer att kosta 50 kr imorgon."
Tids nog skall alla, även du, få lära sig hur fattigdom smakar. Det pillret kommer inte att bli lätt att svälja för mången. Men varför forcera det? Är det så bra med fattigdom att den skall genomföras med våld och det bums?
Jag vet redan hur det där är. Det är inte kul att gå och svälta. Lärorikt, för all del, och desillusionerande, men priset är högt.
Konsekvensen av fattigdom är också, som påpekats, att spekulativa "miljöfrågor" faller ur den personliga dagordningen, när man har viktigare saker som "kommer jag att äta i morgon?" att bekymra sig över.
"Beskattning är i det fallet endast positivt eftersom det ger en efterfrågan på mer miljövänliga fortskaffningsmedel."
Den där myten har jag avhandlat tidigare om bl.a. här. och här. (Ja jag var på dåligt humör. Jag blir ofta det när jag läser skitsnacket från miljöpartiet.)
"Att sedan hälften av befolkningen har alldeles för mycket tid i sitt liv att mest sitta och gnälla är ju beklagligt"
Nåja. Nu överdriver du allt. Så många som "halva befolkningen" stöder gudskelov inte miljöpartiet, det meningslösa gnällandets outmanade mästare. ;)
"men skall man svara med samma retorik så kan man ju säga "vem bryr sig?!?"."
När tokbeskattningen på energi inleddes fick dåvarande finansminister Ringholm frågan från en reporter: "Men drabbar inte det folk på landsbygden väldigt hårt?"
Hans svar blev: "De som bor där har valt det själva", som om, flera hundra procents beskattning på logistik vore något slags obeveklig naturlag.
Nå, det skall då sägas till dessa "gröna" storstadsbor som gnäller över luftföroreningar i stadskärnan: "Ni som bor där har valt det själva." Att det ibland är skitig luft i Göteborg under vinterinversionerna är ingen anledning att suga ut folk på landsbygden som inte har orsakat det. Att förvänta sig medhåll från de man behandlar som öronvax är minst sagt arrogant.
Ditt försök att "kapa retoriken" resulterar alltså inte i något nytt. Det är så man redan uttrycker sig i den rödgröna röran, sedan minst ett årtionde tillbaka.
"Vem borde kallas för miljöfascist?"
Det är ett träffande epitet på miljöpartister. Det är möjligt att du inte förstår det, men det är verkligen inte av obetänksamhet jag skriver som jag gör.
"den miljö som även du delar?"
Nej jag "delar" inte miljön. Jag ingår i den. Jag deltar i den. Det är inte jag som ställer mig på en piedestal av grön marmor, pekar med hela handen och säger "miljön -- är där borta" eller "naturen -- är långt där borta." Det är inte jag som propsar på att konservera "miljön" eller "naturen" som om människor inte fanns eller som om det skulle vara på något sätt "fel" att vara människa. Det är inte jag som låtsas att evolutionen skulle ha stannat. Det är det gröna galna schamaner som gör. Se f.ö. ytterligare ett gammalt inlägg, Antievolutionisterna.
Skicka en kommentar
<< Hem