Miljöpartiets hyckleri om "alternativa bränslen"
Jag sökte på "gengas" på miljöpartiets hemsidas egen sökmotor.
Inte en träff. Märkligt...
En av miljöpartiets hjärtefrågor är ju s.k. alternativa och förnyelsebara energikällor. De skriver motion efter motion om sådana saker. Men hur i hela friden har de lyckats helt missa något så välkänt och beprövat som gengas?
Än idag finns det gamla gubbar (och en och annan käring) som körde på gengas under beredskapsåren under andra världskriget. Inte bara under själva kriget -- det tog en tid efter krigsslutet innan bensin och diesel återigen blev tillgängligt och det kom fler ransoneringar senare. Salig morfar sparade efter kriget undan ett aggregat som kom väl till pass under Suez-krisen i mitten på 50-talet då det under en tid blev förbjudet att köra bensinbilar på helgerna. Gubbarna ville naturligtvis ut och jaga på helgerna, så det sparade aggregatet monterades på en liten Citroën. Även idag finns det folk som har gengasdrivna bilar, däribland undertecknad.
Jag kan inte föreställa mig att ens miljöpartisaner är så totalt okunniga om teknik och teknikhistoria att de aldrig hört talas om att man kan driva förbränningsmotorer på ved -- som det lär finnas gott om här i skogsbältet...
När andra världskriget bröt ut avstannade importen av olja till Sverige praktiskt taget helt och hållet (från november 1940 ransonerades längre ingen bensin till privatpersoner) och utvecklingen av aggregaten tog fart. Avangardet på den tiden fann man framförallt i skogsländerna Sverige och Finland.
I det här sammanhanget inträffade en sak som är intressant när man jämför med dagens energipolitik. Det diskuterades inom såväl den upprättade gengasnämnden som i riksdagen huruvida man skulle tillåta enbart godkända aggregat eller om man skulle avstå från marknadsregleringar. Det första motiverades med att det fanns risk att folk byggde och sålde aggregat som var farliga, det senare med att man inte ville bromsa teknikutvecklingen. Ett annat skäl var nog också att den myndighetsutövning som tarvades för en effektiv reglering skulle kosta samhällsresurser, resurser som man ogärna ville undvara när ett krig kanske stod för dörren.
Lyckligtvis var det den liberala hållningen som fick gehör. Folk fick bygga som de ville. (Däremot fick man låna pengar ur gengaslånefonden enbart för godkända aggregat.) Det hade också effekt. Mängder med orginella konstruktioner dök upp -- många dåliga naturligtvis, men även många geniala lösningar. Gengastekniken evolverade fram som allt annat på en fri marknad. De dåliga idéerna glömdes och de bra idéerna spreds. Det är exakt så även den biologiska evolutionen fungerar, liksom den kulturella i vilken naturligtvis teknologin ingår. Särskilt de bränsleeffektivare vedgasverken utgjordes till betydande andel av hemmabyggen -- hösten 1943 utgjorde dessa 47% av vedgasverken på personbilar.
Många nya uppfinningar kom till helt av en slump. Ett praktexempel är en finsk konstruktion som döptes till monoratorn. Denna konstruktion kunde drivas på dyngsur och färsk ved, men det hade inte uppfinnaren haft som avsikt. Han bara hade ont om plåt och ville ha fri sikt i backspegeln. Dessutom hade han aldrig sett ett "riktigt" aggregat, så bygget blev lite improviserat. Varför aggregatet kunde drivas med sur ved hade han själv ingen aning om.
Sensmoralen här är alltså att kreativitet inte är förenligt med regleringar. Det ligger kanske i sakens natur, kan man tycka. Men inser miljöpartister detta? Att döma av vad de kommer med för förslag är svaret entydigt nej. Den röda tråden i miljöpartistisk politik är regleringar: förbud och tvång, skatt och bidrag. Styrning, kontroll, maktcentralisering. Den gröna ideologin är auktoritär.
Vad har miljöpartisterna emot genas då? (Att de skulle liksom bara råkat missat denna teknik betraktar jag som helt orimligt.)
Kvalificerar den sig inte som "förnyelsebar"? Det beror förstås på vilket bränsle man matar aggregatet med. Det självklara valet i det här landet vore dock ved, vilket alltså är ett "förnyelsebart" bränsle. Svaret är alltså nej.
Är den miljöfarlig? När man begrundar det måste man skilja på globala effekter och lokala effekter. Som globala effekter brukar nämnas nettobidrag till den omtvistade växthuseffekten. Där är förstås nettobidraget noll för ved. Lokala effekter är då påverkan på framförallt stadsluft: NOx, CO, HnCm och sotpartiklar. Det enda som kan vara aktuellt rörande gengas är sotpartiklar, som då kommer från härden i gengasaggregatet och passerar oförbrända genom motorn. Men sotet vill man ändå inte ha in i motorn, för det sliter på den. I dag finns det filtermaterial som inte fanns på 40-talet. Svaret är nej.
Är den oekonomisk? Dålig verkningsgrad? Redan under kriget fick man upp aggregatens verkningsgrad till 90--95%, och det finns sätt att, slarvigt uttryckt, få den att nå över 100%. Hursa? Ja inte bokstavligt, men man kan höja totalverkningsgraden på ett sätt som är omöjligt att åstadkomma med en petroleumdriven bil. (Som jämförelse kan nämnas att vid framställning av den för närvarande så omhuldade etanolen, kostar enbart destillationen ungefär lika mycket energi som man får ut. Ganska meningslöst alltså. Men politiskt korrekt.) Svaret på även denna frågan är återigen nej.
För alla dessa tre punkter gäller också att eventuella problem inte kan finna sina lösningar med mindre än att det bedrivs utveckling -- teknologisk utveckling sker som sagt per evolution. Att förbjuda vidareutvekling av en teknik med hänsvisning till att den inte är tillräckligt utvecklad blir bara en petitio princpii, ett cirkelresonemang, nonsens.
Så vad har miljöpartiet egentligen emot gengas då, nu när vi kan avfärda samtliga populära politiskt korrekta miljöargument?
Jo, förstår ni. Det finns ett litet delikat problem med bränslet.
Ett gammalt ordspråk som myntades på den tiden då stora skogarealer saknade ägare säger Skogen växer för såväl fattig som rik. Vi ser det på allemansrätten, som ju innefattar plockandet av pinnar för ved. Även byns fattigaste jordlösa backstugusittare kunde samla ved i skogen. I dag har staten lagt vantarna på all mark som saknat privata ägare, men det har ingen praktisk betydelse: man kan inte vakta skogen effektivt. Det är enorma arealer vi talar om här. Även om staten skulle konfiskera all skog, kan fattigt folk likväl hugga ved där utan att åka fast. Vidare är det hopplöst att ha koll på hur mycket som sågas och säljs svart.
Där har vi pudelns kärna: Det går inte att tokbeskatta ved som man tokbeskattar petroleum för det går inte att ha kontroll över energikällan.
Detta är ett problem för förträdare för auktoritära ideologier och auktoritär statsmakt, dit den gröna ideologin tydligen hör, att döma av vilken politik de för, inte vad de vill tillskriva sig för käcka etiketter. Energiskatterna utgör en av de tre stora intäkterna till statskassan. (De andra är moms och arbetsgivaravgifter) Inga pengar -- inget att utöva makt med. Inga sexiga "miljöprojekt" som framställer de gröna i klädsam politiskt korrekt dager eller statsbidrag till sina egna led. Inga röster och därmed ingen lyx och flärd för de gröna politikerna. Det enda (mp), (s) och (v) har att käbbla om är till vilka respektive röstmutningssprojekt de snodda stålarna skall användas.
Apropå etanol så styrs regelverken för fordon av bland annat avgaslagen och avgasförordningen. Detta regelverk är ett exempel på auktoritär makt: Utgångspunkten är nämligen att allt är förbjudet som inte uttryckligen tillåtits. För att köra en bil på ett visst bränsle, måste bilmodellen avgascertifieras för det aktuella bränslet. Detta är en mycket kostsam procedur. Bortsett från att det är rättsvidrigt att begära att folk skall bevisa sin oskuld är resultatet just det man inte ville ha när man i strax för krigsutbrottet beslöt att släppa utvecklingen av gengasaggregat helt fri: teknologisk stagnation.
Det är bara stora företag som har råd att följa regelverken och därför är det bara stora företag som kan bedriva utveckling. Men stora företag plägar inte vara särskilt orginella och kreativa. Stora företag måste verka på en stor, global marknad. Samma bilmodell skall kunna säljas i såväl den australiska öknen som i den nordeuropeiska taigan. Helst vill nog Volvo PV ha identisk hårdvara i alla sina modeller -- det förenklar produktionen -- och möjligen ha lite olika mjukvara till motorns styrsystem, för olika länders avgaskrav, men helst vill man ha samma avgaskrav i hela världen. Man vill inte hålla på och hatta med obskyra bränslen med begränsad geografisk utbredning; då får man bara fler och udda motortyper och en dyrare produktion. Därför har vi bara ett fåtal stora fordonstillverkarkoncerner i världen och i praktisk mening bara två bränslen: bensin eller diesel, två fraktioner från oljeraffineringen.
Miljöpartiet är i högsta grad pådrivande bakom ökade regleringar av energi- och motorteknologi och detta har den motsatta effekten mot det de säger sig vilja sträva efter. Lösningar på alla de problem miljöpartisterna pratar om, verkliga som inbillade, kräver nämligen en teknisk utveckling, en utveckling som miljöpartiet emellertid effektivt motarbetar med sina ständiga krav på statsintervention, på makt.
Man skapar inte en kreativ miljö med kadaverdisciplin. Inte heller bidrar man till ökad kunskap genom att stödja och uppmuntra pseudovetenskap. Uppfinnaren är ju en tillämpare av vetenskap, inte vidskepelser. Det går inte att bedriva utveckling av "miljövänlig" teknologi i Sverige och det har vi i hög grad kvacksalvarna i miljöpartiet att tacka för!
Nu ett andra ordspråk: Nöden är uppfinningens moder. Detta har nog miljöpartiet tagit fasta på, för se nöd, det kan miljöpartisanerna leverera obegränsade mängder av när människor inte bara författigast av skatter utan tillika förhindras lyfta sig ur den när de kriminaliserar kreativiteten. Men det som har en moder måste även ha en fader: om uppfinningens moder är nöden, är friheten dess fader. Men frihet är inte något miljöpartiet vill leverera, eller rättare sagt respektera.
Källor:
Gengas -- Svenska erfarenheter från åren 1939--1945. Utgiven 1950 av Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademin.
Daedalus -- Tekniska museets årsbok, 1941 (s.38, artikel av E Hubendick)
Miljöpartiets hemsida.
Riksdagen
Inte en träff. Märkligt...
En av miljöpartiets hjärtefrågor är ju s.k. alternativa och förnyelsebara energikällor. De skriver motion efter motion om sådana saker. Men hur i hela friden har de lyckats helt missa något så välkänt och beprövat som gengas?
Än idag finns det gamla gubbar (och en och annan käring) som körde på gengas under beredskapsåren under andra världskriget. Inte bara under själva kriget -- det tog en tid efter krigsslutet innan bensin och diesel återigen blev tillgängligt och det kom fler ransoneringar senare. Salig morfar sparade efter kriget undan ett aggregat som kom väl till pass under Suez-krisen i mitten på 50-talet då det under en tid blev förbjudet att köra bensinbilar på helgerna. Gubbarna ville naturligtvis ut och jaga på helgerna, så det sparade aggregatet monterades på en liten Citroën. Även idag finns det folk som har gengasdrivna bilar, däribland undertecknad.
Jag kan inte föreställa mig att ens miljöpartisaner är så totalt okunniga om teknik och teknikhistoria att de aldrig hört talas om att man kan driva förbränningsmotorer på ved -- som det lär finnas gott om här i skogsbältet...
När andra världskriget bröt ut avstannade importen av olja till Sverige praktiskt taget helt och hållet (från november 1940 ransonerades längre ingen bensin till privatpersoner) och utvecklingen av aggregaten tog fart. Avangardet på den tiden fann man framförallt i skogsländerna Sverige och Finland.
I det här sammanhanget inträffade en sak som är intressant när man jämför med dagens energipolitik. Det diskuterades inom såväl den upprättade gengasnämnden som i riksdagen huruvida man skulle tillåta enbart godkända aggregat eller om man skulle avstå från marknadsregleringar. Det första motiverades med att det fanns risk att folk byggde och sålde aggregat som var farliga, det senare med att man inte ville bromsa teknikutvecklingen. Ett annat skäl var nog också att den myndighetsutövning som tarvades för en effektiv reglering skulle kosta samhällsresurser, resurser som man ogärna ville undvara när ett krig kanske stod för dörren.
Lyckligtvis var det den liberala hållningen som fick gehör. Folk fick bygga som de ville. (Däremot fick man låna pengar ur gengaslånefonden enbart för godkända aggregat.) Det hade också effekt. Mängder med orginella konstruktioner dök upp -- många dåliga naturligtvis, men även många geniala lösningar. Gengastekniken evolverade fram som allt annat på en fri marknad. De dåliga idéerna glömdes och de bra idéerna spreds. Det är exakt så även den biologiska evolutionen fungerar, liksom den kulturella i vilken naturligtvis teknologin ingår. Särskilt de bränsleeffektivare vedgasverken utgjordes till betydande andel av hemmabyggen -- hösten 1943 utgjorde dessa 47% av vedgasverken på personbilar.
Många nya uppfinningar kom till helt av en slump. Ett praktexempel är en finsk konstruktion som döptes till monoratorn. Denna konstruktion kunde drivas på dyngsur och färsk ved, men det hade inte uppfinnaren haft som avsikt. Han bara hade ont om plåt och ville ha fri sikt i backspegeln. Dessutom hade han aldrig sett ett "riktigt" aggregat, så bygget blev lite improviserat. Varför aggregatet kunde drivas med sur ved hade han själv ingen aning om.
Sensmoralen här är alltså att kreativitet inte är förenligt med regleringar. Det ligger kanske i sakens natur, kan man tycka. Men inser miljöpartister detta? Att döma av vad de kommer med för förslag är svaret entydigt nej. Den röda tråden i miljöpartistisk politik är regleringar: förbud och tvång, skatt och bidrag. Styrning, kontroll, maktcentralisering. Den gröna ideologin är auktoritär.
Vad har miljöpartisterna emot genas då? (Att de skulle liksom bara råkat missat denna teknik betraktar jag som helt orimligt.)
Kvalificerar den sig inte som "förnyelsebar"? Det beror förstås på vilket bränsle man matar aggregatet med. Det självklara valet i det här landet vore dock ved, vilket alltså är ett "förnyelsebart" bränsle. Svaret är alltså nej.
Är den miljöfarlig? När man begrundar det måste man skilja på globala effekter och lokala effekter. Som globala effekter brukar nämnas nettobidrag till den omtvistade växthuseffekten. Där är förstås nettobidraget noll för ved. Lokala effekter är då påverkan på framförallt stadsluft: NOx, CO, HnCm och sotpartiklar. Det enda som kan vara aktuellt rörande gengas är sotpartiklar, som då kommer från härden i gengasaggregatet och passerar oförbrända genom motorn. Men sotet vill man ändå inte ha in i motorn, för det sliter på den. I dag finns det filtermaterial som inte fanns på 40-talet. Svaret är nej.
Är den oekonomisk? Dålig verkningsgrad? Redan under kriget fick man upp aggregatens verkningsgrad till 90--95%, och det finns sätt att, slarvigt uttryckt, få den att nå över 100%. Hursa? Ja inte bokstavligt, men man kan höja totalverkningsgraden på ett sätt som är omöjligt att åstadkomma med en petroleumdriven bil. (Som jämförelse kan nämnas att vid framställning av den för närvarande så omhuldade etanolen, kostar enbart destillationen ungefär lika mycket energi som man får ut. Ganska meningslöst alltså. Men politiskt korrekt.) Svaret på även denna frågan är återigen nej.
För alla dessa tre punkter gäller också att eventuella problem inte kan finna sina lösningar med mindre än att det bedrivs utveckling -- teknologisk utveckling sker som sagt per evolution. Att förbjuda vidareutvekling av en teknik med hänsvisning till att den inte är tillräckligt utvecklad blir bara en petitio princpii, ett cirkelresonemang, nonsens.
Så vad har miljöpartiet egentligen emot gengas då, nu när vi kan avfärda samtliga populära politiskt korrekta miljöargument?
Jo, förstår ni. Det finns ett litet delikat problem med bränslet.
Ett gammalt ordspråk som myntades på den tiden då stora skogarealer saknade ägare säger Skogen växer för såväl fattig som rik. Vi ser det på allemansrätten, som ju innefattar plockandet av pinnar för ved. Även byns fattigaste jordlösa backstugusittare kunde samla ved i skogen. I dag har staten lagt vantarna på all mark som saknat privata ägare, men det har ingen praktisk betydelse: man kan inte vakta skogen effektivt. Det är enorma arealer vi talar om här. Även om staten skulle konfiskera all skog, kan fattigt folk likväl hugga ved där utan att åka fast. Vidare är det hopplöst att ha koll på hur mycket som sågas och säljs svart.
Där har vi pudelns kärna: Det går inte att tokbeskatta ved som man tokbeskattar petroleum för det går inte att ha kontroll över energikällan.
Detta är ett problem för förträdare för auktoritära ideologier och auktoritär statsmakt, dit den gröna ideologin tydligen hör, att döma av vilken politik de för, inte vad de vill tillskriva sig för käcka etiketter. Energiskatterna utgör en av de tre stora intäkterna till statskassan. (De andra är moms och arbetsgivaravgifter) Inga pengar -- inget att utöva makt med. Inga sexiga "miljöprojekt" som framställer de gröna i klädsam politiskt korrekt dager eller statsbidrag till sina egna led. Inga röster och därmed ingen lyx och flärd för de gröna politikerna. Det enda (mp), (s) och (v) har att käbbla om är till vilka respektive röstmutningssprojekt de snodda stålarna skall användas.
Apropå etanol så styrs regelverken för fordon av bland annat avgaslagen och avgasförordningen. Detta regelverk är ett exempel på auktoritär makt: Utgångspunkten är nämligen att allt är förbjudet som inte uttryckligen tillåtits. För att köra en bil på ett visst bränsle, måste bilmodellen avgascertifieras för det aktuella bränslet. Detta är en mycket kostsam procedur. Bortsett från att det är rättsvidrigt att begära att folk skall bevisa sin oskuld är resultatet just det man inte ville ha när man i strax för krigsutbrottet beslöt att släppa utvecklingen av gengasaggregat helt fri: teknologisk stagnation.
Det är bara stora företag som har råd att följa regelverken och därför är det bara stora företag som kan bedriva utveckling. Men stora företag plägar inte vara särskilt orginella och kreativa. Stora företag måste verka på en stor, global marknad. Samma bilmodell skall kunna säljas i såväl den australiska öknen som i den nordeuropeiska taigan. Helst vill nog Volvo PV ha identisk hårdvara i alla sina modeller -- det förenklar produktionen -- och möjligen ha lite olika mjukvara till motorns styrsystem, för olika länders avgaskrav, men helst vill man ha samma avgaskrav i hela världen. Man vill inte hålla på och hatta med obskyra bränslen med begränsad geografisk utbredning; då får man bara fler och udda motortyper och en dyrare produktion. Därför har vi bara ett fåtal stora fordonstillverkarkoncerner i världen och i praktisk mening bara två bränslen: bensin eller diesel, två fraktioner från oljeraffineringen.
Miljöpartiet är i högsta grad pådrivande bakom ökade regleringar av energi- och motorteknologi och detta har den motsatta effekten mot det de säger sig vilja sträva efter. Lösningar på alla de problem miljöpartisterna pratar om, verkliga som inbillade, kräver nämligen en teknisk utveckling, en utveckling som miljöpartiet emellertid effektivt motarbetar med sina ständiga krav på statsintervention, på makt.
Man skapar inte en kreativ miljö med kadaverdisciplin. Inte heller bidrar man till ökad kunskap genom att stödja och uppmuntra pseudovetenskap. Uppfinnaren är ju en tillämpare av vetenskap, inte vidskepelser. Det går inte att bedriva utveckling av "miljövänlig" teknologi i Sverige och det har vi i hög grad kvacksalvarna i miljöpartiet att tacka för!
Nu ett andra ordspråk: Nöden är uppfinningens moder. Detta har nog miljöpartiet tagit fasta på, för se nöd, det kan miljöpartisanerna leverera obegränsade mängder av när människor inte bara författigast av skatter utan tillika förhindras lyfta sig ur den när de kriminaliserar kreativiteten. Men det som har en moder måste även ha en fader: om uppfinningens moder är nöden, är friheten dess fader. Men frihet är inte något miljöpartiet vill leverera, eller rättare sagt respektera.
Källor:
Gengas -- Svenska erfarenheter från åren 1939--1945. Utgiven 1950 av Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademin.
Daedalus -- Tekniska museets årsbok, 1941 (s.38, artikel av E Hubendick)
Miljöpartiets hemsida.
Riksdagen
posted by Joacim Persson at måndag, augusti 29, 2005
0 Kommentarer:
Skicka en kommentar
<< Hem