28 januari 2006

Antievolutionisterna

Det finns en kategori tyckare som alla har en sak gemensamt. Det gäller socialister, miljö- och naturfanatiker, veganer, kreationister och säkert en del andra. Goe gamle Friedrich Hayek kallade dem konstruktivistiska rationalister. Han nämnde inte alla dessa grupper, men just socialister pekade han ut, bl.a. i sitt sista verk Det stora misstaget.

Det dessa har gemensamt är att de alla antingen inte tror att evolutionära processer existerar, att de måhända har existerat men inte fortgår nu eller att evolutionära processer på något sätt kan avskaffas.

Ungefär när Hayek avled i hög ålder, såg en ny metodologi dagens ljus. Genetiska algoritmer.

Det här är en antenn. Den ser lite konstig ut, men fungerar utmärkt.

Den som ligger bakom denna märkliga antenn heter Jason Lohn, men han har inte konstruerat den i traditionell bemärkelse: han har inte själv räknat ut att spröten skall sitta som de gör. I stället har han använt sig av något som kallas genetiska algoritmer eller genetisk programmering men som kanske bättre kunde beskrivas som evolutionsalgoritmer. (För en fördjupning kan man läsa vidare där jag norpade bilden: Genetic Programming Inc.)

Vad denna utvecklingsmetodik går ut på i korthet är att man gör ett antal simuleringscykler med populationer av lösningar som man sedan testar och selekterar ut de bästa som man "parar" med varandra för att av detta få fram en ny generation. (Det kanske lät krångligare än det är. Följ länken ovan eller googla runt om du är vetgirig.) I det här fallet har man förmodligen bl.a. haft en viss strålningsgeometri som mål. Denna metodik är en ren blåkopia på konventionell biologisk evolutionsteori. Antennens form har bestämts på exakt samma sätt som formen på en tulpan, en lövgroda eller din vänstra hand: den har evolverats fram.

Man kunde rent av utveckla antenner på detta vis utan att ha någon som helst teori om hur antenner fungerar: detta genom att mutera och rekombinera fram nya lösningspopulationer för att sedan mäta upp deras strålningsgeometri i labbet; dvs enbart titta på slutresultatet. Det vore förvisso mer tidsödande än att testa dem teoretiskt i datorsimuleringar, men det vore principiellt möjligt.

Denna antenn har alltså bevisligen ingen "intelligent konstruktör". Om den alls kan sägas ha "en konstruktör" så är det hur som helst inte en med någon påvisbar intelligens. Hr Lohn besitter skulle jag tro visserligen en hyfsad intelligens, men det är inte han som har utfört konstruktionsarbetet för det har datorer gjort. Datorer är mindre intelligenta än myror. (Begreppet "artificiell intelligens" är faktiskt missvisande. Det är tveksamt om man ens, förutom i speciella sammanhang skulle ha någon egentlig användning för konstgjord intelligens. Den skulle vara lika egensinnig och besvärlig som helt vanlig mänsklig dito. Det ligger i intelligensens natur att vara besvärlig och olydig. Datorer däremot, är dumma och lydiga och deras brist på intelligens är just vitsen med dem.)

Själva datorprogrammet, algoritmen, man använt är inte särskilt komplex. Den webbläddrare du nu använder är säkerligen mer komplicerad men som du säkert har svurit över emellanåt är den tyvärr långt från att kunna kallas "intelligent".

Jason Lohn säger själv att han inte har den blekaste aning om varför varje enskilt spröt på antennen måste ha just den längden och vinkeln för att antennen skall få rätt strålningsgeometri. Visserligen kan man i efterhand bekräfta konstruktionens riktighet teoretiskt (kanske) och (med visshet och förmodligen betydligt enklare) experimentellt, men ingen intelligens har klurat ut deras längder och vinklar. Det finns ingen konstruktör.

Sådana här evolutionära utveklingsmetodiker har börjat tillämpas på olika områden på senare år. Först ut var matematiker som ville ha effektiva numeriska metoder att söka efter s.k. minimipunkter i stora mångdimensionella datamängder. Det visade sig att genetiska algoritmer konvergerade mycket snabbt för det stora och intressanta fältet med data med medelhög epistas. Epistas är ett ord inlånat från genetiken; ett mått på hur mycket olika parametrar är kopplade till varandra: Om du till exempel skall fylla badkaret med ljummet vatten, men flödet ur varmvattenkranen påverkas av flödet ur kallvattenkranen (på grund av tryckfall i rören) på så sätt att när du justerar den ena kranen också måste justera den andra för att få ett visst flöde och viss temperatur -- då har du, kan man säga, en viss epistas mellan de båda kranarna. Inom genetiken avser epistas motsvarande koppling mellan gener.

Om man har noll epistas i ett system, kan man laborera med en parameter utan att det påverkar de andra överhuvudtaget. I det andra extremfallet med maximal epistas är systemet närmast att betrakta som kaotiskt. Minsta ändring på en enda parameter gör då att varje annan parameter måste justeras om till oigenkänlighet.

Att optimera ett system med noll epistas är trivialt, men tyvärr är sådana system ovanliga. För system med maximal epistas kan inget annat än linjär sökning komma i fråga, vilket är maximalt tidsödande. Lyckligvis är även sådana system ovanliga.

De flesta problem ligger någonstans emellan och just där, har det visat sig, är genetiska algoritmer, evolutionsalgoritmer, något som konvergerar synnerligan snabbt. Det är effektiva metoder. I allmänhet de effektivaste man känner till. I praktisk tillämpning förutsätter de dock en stor grad av parallellitet, något som exempelvis har präglat den biologiska evolutionen på den här planeten: varje organismindivid som har existerar i livets historia har varit som ett beräkningssteg i en ofantligt stor parallelldator som kört en genetisk algoritm, med en beräkningstid hittills på en miljard år. Och -- nota bene! -- "programkörningen" har ingalunda avslutats.

Man använder i dag genetiska algoritmer t.ex. inom elektronikindustrin för att utveckla kretsar som reparerar sig själva om de går sönder. Av vissa anledningar är det lite knepigt rent produktionsmässigt med självreparerande elektronik (hur kvalitetssäkrar man produkterna?), men för tillämpningar som rymdelektronik där det vore hysteriskt dyrt att åka upp och reparera en satellit, är det ett intressant alternativ. Jag gissar att den här tekniken kommer att finna tillämpningar inom många andra konstruktions- eller problemlösningsområden i framtiden. Man kunde t.ex. tänka sig att utveckla fackverkskonstruktioner på detta sätt, i stället för finita elementmetoden och liknande.

Nog om det tekniska. Åter till de filosofiska implikationerna av detta; de är inte obetydliga.

Vad fenoménet genetiska algoritmer visar är att det som ser svårbegripligt ut inte alls behöver ha uppkommit av något intelligent väsens metodiska tankearbete. Det obegripligt vackra kan, verkligen, uppstå ur enkla korkade processer. Detta är naturligtvis en tillintetgörande falsifiering av kreationismen (eller det den på senare tid döpts om till: intelligent design). För all del säger detta inte att världen inte kan ha skapats av Gud -- bara att Gud i så fall inte nödvändigtsvis måste vara mer intelligent än en myra. Å andra sidan finns det en idé som kallas Lazy God Theory, där man menar att en intelligent skapare inte skulle vara så korkad att han sätter sig och konstruerar hela världen medelst mödosam reduktionism, när det är så mycket enklare och effektivare att begagna sig av evolution: bara trycka på knappen och luta sig bakåt. Egentligen är den debatt kreationisterna försöker föra absurd. Det finns ingen konflikt mellan vetenskap och religion. De två sakerna har inte ett färn med varandra att göra. Teologin rör sig inom området för (ontologi) medan vetenskap berör frågor om orsak och verkan (epistemologi). Att försöka applicera vetenskapliga verktyg på teologiska spörsmål som "Existerar Gud?" eller vice versa är som att försöka dra åt en bult med algebra. Det är fel verktyg.

Jag skrev inledningsvis att det finns ett antal tyckare som har det gemensamt att de inte tror på evolutionära processer eller tror sig kunna avskaffa dem. Låt oss betrakta dessa jag nämnde lite närmare.

Socialister i alla kulörer från rosa till brunt anser att de kan konstruera fram samhället bättre än om det evolverar som det gör i en marknadsekonomi. Som organismerna i den biologiska evolutionen eller som de tusen parallellkopplade datorerna med tusen sinom tusen beräkningssteg (för varje lösningsindivid i varje generation av lösningspopulationer) som Jason Lohn använde i sitt experiment; på samma sätt fungerar en "marknad". Den utgörs av ett stort antal människors tankar, idéer. Människorna är som Lohns datorer och deras tankar är som individerna i lösningspopulationerna. Vi kollar runt lite hur de andra gör. När någon kommer på något bra så apar vi kanske efter, med smärre modifieringar och förbättringar. Vissa personer är excentriska och muterar fram synnerligen orginella tankar. Men i slutändan är det de bra idéerna som överlever. Systemet optimerar sig självt alldeles utmärkt och hittills har inga socialister lyckats slå den fria världen på fingrarna vad gäller förmåga att tillfredsställa människors materiella eller ens andliga behov. Efter hundra års upprepade misslyckade experiment med socialism i olika former måste man i ärlighetens namn beteckna socialismen som idéhistoriens största fiasko -- "det stora felslutet" som Hayek kallade det.

Socialisternas problem är dels att de är arroganta och självgoda: ingen formell samhällsstyrelse kan någonsin ha tillgång till all information. Den information som krävs för att skapa det "perfekta samhället" vore nämligen varje enskild individs personliga längtan, något som det inte alltid är säkert att dessa individer ens själva har helt klart för sig. Socialisten gör här dock det häpnadsväckande arroganta antagandet att denne själv, i egenskap av maktutövare, skulle veta bättre än undersåten, objektet, i den socialistiska utopin vad som är bäst för undersåten.

Det andra problemet för socialister är att de inte förstått precis hur kraftfulla evolutionsalgoritmer är. Intervallet med problemställningar som är av störst intresse eftersom det gäller den övervägande största andelen problemställningar, är de med medelhög epistas. En marknad är just en evolutionär process och systemet den verkar på har helt vanlig medelhög epistas. För att slå denna process på fingrarna vad gäller optimering, krävs inte bara en intelligens som går mot oändligheten. Dessutom krävs obegränsad mängd data, något som dessutom, som kanske bekant?, inte kan insamlas utan att det påverkar mätobjektet, det vill säga att information går förlorad.

Att kreationister inte tror på evolutionära processer är förstås allmänt känt, något de uttryckligen deklarerar och behöver väl inte diskuteras närmare. Deras problem är att de varken förstått vetenskap, evolution eller ens religion. Det är bara dumhuvuden som snöar in på kreationism.

Natur- och miljöfanatiker (som t.ex. miljöpartister) är en lustig kategori. I deras fall förefaller det som att de visserligen erkänner att biologisk evolution har förekommit på planeten, men av deras yttranden framgår att de tycks tro att det hör till historien. Praktexemplet är väl miljöpartisanernas syn på minknäring. En ny art uppkommer genom att en tidigare art av någon anledning hamnar i en annan biotop. Biotopen kanske förändras på plats eller en population av djur (eller växter osv) hamnar i en annorlunda biotop än vad den kom ifrån. (Frön som sprids med vinden, flockar som vandrar iväg, klimatförändringar, kontinentaldrift osv) När miljöfanatiker säger "miljöförstöring" så avser de egentligen att miljön förändras på en viss plats. Men då detta är nödvändigt för att nya arter skall utvecklas måste det vara så att de är emot evolution. Svenska Naturskyddsföreningen har rent av proklamerat att floran och faunan i Sverige skall konserveras till det tillstånd de hade år 1850. (osäker på vilket årtal det var, men det gör detsamma) SNF är alltså emot evolution. När det gäller evolutionära processer på andra områden som ekonomi förefaller de vara lika oförstående som socialister, dit miljöpartiet för all del bör räknas. (Alla förslag på lösningar på problem, verkliga som inbillade, de kommer med går konsekvent ut på ökad statsintervention: konstruktivistisk rationalism.)

Veganer är en så lustig skara att man knappt vet om man skall skratta eller gråta åt dårskapen. Dels har de för vana att kategoriskt avfärda all kunskap som samlas om människans utveckingshistoria. Detta genom att antingen helt frank förneka människans utvecklingshistoria som rovdjur, eller göra gällande att denna utvecklingshistoria är något man kan bortse från: välja vad man är genetiskt anpassad till för föda. Vidare är det denna grupp som påverkat miljöpartisanerna att i något slags utslag av politisk korrekthet förespråka förbud mot biologisk evolution i fall som minkar och annan tamboskap. Djurskyddslagens besynnerliga fras i §4 om att djur skall beredas möjlighet att "bete sig naturligt" är ett utslag av detta felslut. Den uttolkning dessa kufar gör av detta är konkret att evolution (ny biotop --> ny art) är onaturlig -- en uppenbart befängd idé. Naturen är onaturlig, jo för fan...

1 Kommentarer:

Anonymous Siv Gustafsson skrev...

Hur anser du att astrologi går ihop med vetenskap och evolutionen?

30 augusti, 2006 09:48  

Skicka en kommentar

<< Hem

Antievolutionisterna