Psykoanalys på homofober

Pastor Greens fall tas nu upp i högsta domstolen. För yttrandefrihetens skull hoppas jag på ett frikännande, men egentligen är det lagen som är orättfärdig. Lagen om "hets mot folkgrupp" hör överhuvudtaget inte hemma i en rättsstat. En "grupp" är en ren abstraktion och kan inte utgöra ett brottsoffer. Pastor Green må stå i sitt tempel och predika hur fåniga saker som helst för resten av sin sekt. Vem bryr sig.

Men det är något suspekt med män som blir hysteriska närhelst de tänker på bögar.

En sant heterosexuell man har inga rationella skäl att ha bögskräck. Tvärtom. Själv tycker jag det vore utmärkt bra om jag vore den ende kvarvarande hetero-mannen på planeten. Då kunde jag välja och vraka bland kvinnorna. (Förutsatt att de inte alla blivit lesbiska förstås. Å andra sidan kunde det bli lite jobbigt. Aldrig skulle man få vara ifred, som den arme sjömannen i komikerna Krister&Stefans visa; han som efter ett skeppsbrott hamnade på en öde ö med sex stycken cancan-flickor.) Bögar: böga på ni bara. Det är helt OK för min del. Jag kunde till och med vara full i fan och uppmuntra andra att låtsas vara bögar fast de inte är det, men det går nog tyvärr inte.

Så vad är den verkliga orsaken till homofobi, när vi nu avfärdat förnuftsgrundade skäl? Svaret är enkelt: de känner sig frestade. Pastor Green, hans kollega Phelps, skinnskallar osv har alla det gemensamt att de vill konformera till en viss norm, men har svårighet med det på grund av fantasier och tvångstankar som bubblar upp inom dem. Normen, konformismen, är de alltför förälskade i och beroende av för att ge upp. Det är ju just som ett slags utnämnda eller självutnämnda överstepräster inom kollektivet de bygger hela sin självkänsla på. Utan det skulle de inte vara något. Den kan de alltså inte avstå; därtill är de för svaga. Så vreden vänder sig i stället mot det som frestar dem, som väcker fantasierna i deras huvuden: de jämrans bögarna (med snygg häck, *flämt* *flås* *stön* *nejintetänkasåbortbortbortfyfy*). Bönens strof om "Inled oss icke i frestelse..." handlar om att undvika inre konflikter.

Män med bögskräck är själva kryptobögar. Det är den enda förnuftiga förklaringen och det är så vi skall tolka dem närhelst och varhelst de vittnar om sin skräck.

Det är sig själva de är rädda för.