Djurförsök och Förbundet Simulerade Djurs Rätt

Det blir mycket om Förbundet Djurens Rätt här på Femtioelfte Bloggen. Det beror på att denna förening är en sammanslutning för särskilt knäppa knäppgökar som dessutom lyckats dupera politiker till att tro att de representerar såväl opinion som djur.

Politikerna äro professionellt förhindrade från att tänka självständigt skrev den gamle rättsstatsliberalen Severin Christensen i sin Rättsstaten för nästan hundra år sedan.

Man kan utvidga denna tidlösa observation om realpolitik till att lyda: Politikerna är professionellt förhindrade att tänka självständigt och springer alltid för den tunna som skramlar högst i tron att det är den fruktade opinionen.

Förbundet Djurens Rätt är en inihelvete skramlig tunna. Om de bara höll sina dillerier inom sin egen personliga sfär och inte ständigt fösökte påtvinga andra människor sin livsstil, skulle jag inte bry mig. Men nu finns de och beter sig som de gör och tvingar därför oss andra att skriva om dem för att påtala vilka bisarra vetvillingar de är. Det är verkligen oförskämt att ställa till det så. Förbundet Djurens Rätt är en förolämpning.

Tidigare hetter denna förening Nordiska förbundet mot plågsamma djurförsök. Att verka för förbud mot plågsamma djurförsök har alltså varit deras huvudpunkt sedan starten.

Kunskaper måste alltid ha en empirisk grund -- man måste ha observationer för att arbeta sig fram till en förståelse om hur världen fungerar. För medicinsk forskning är det biologiskt liv i allmänhet och mänskligt liv i synnerhet man måste göra observationer av. Att det är nödvändigt att förstå hur kroppen fungerar för att kunna bota den om den gått sönder hoppas jag är uppenbart för var och en.

Därmed kunde man kanske förledas att tro att det bara är observationer på människa som är relevant, men så illa är det som väl är inte. Många av funktionerna i kroppen är så gamla evolutionära "uppfinningar" att de är identiska eller snarlika även hos andra arter. För många frågor är det alltså lika vetenskapligt adekvat att göra observationer -- utföra experiment -- på djur som på människor.

Helt ofarliga och inte plågsamma experiment kan man göra på människor utan vidare. Eller djur. Det är uppenbarligen inte problemet. Problemet är bara de experiment som av nödvändighet orsakar allvarliga skador -- inklusive död -- eller är ruskigt smärtsamma.

Det finns här bara tre saker att välja mellan:

1. Inte samla kunskap metodiskt -- inte forska alls.
2. Samla kunskap från observationer på djur -- djurförsök.
3. Samla kunskap från observationer på människor -- människoförsök.

Alla tre alternativen medför lidande och/eller död. Inte tu tal om den saken.

I (1) får man lidande dels hos människor (och djur, vad gäller veterinärmedicin) som antingen inte behandlas alls för åkommor eller behandlas på måfå med helt oprövade metoder eller metoder som bara har hypotetisk grund.

I (2) får man lidande hos försöksdjuren.

I (3) får man lidande hos människor. Hur man f.ö. skall gå tillväga för att få människor att bli försökskaniner för de allra plågsammaste försöken för att inte tala om direkt dödliga experiment kan man fråga sig. Det finns förstås historiska exempel på hur man "lyckats" få bedriva medicinsk forskning på det viset, men det förutsätter ett slags samhälle som jag hoppas att inte ens FDR vill se igen -- ?

Att alternativ (1) innebär mest lidande och död är förstås uppenbart. Ett sådan metodlöst "experimenterande" kommer att kräva avsevärt fler "experiment". Man måste alltså välja mellan (2) att plåga djur och (3) plåga människor.

Det är framförallt är just plågsamma djurförsök som är de mest nödvändiga djurförsöken. Den som anser att det är bättre att en människa lider må själv ställa upp som försöksdjur, annars har denne ingen trovärdighet i sin påstådda altruism gentemot djur, vilken alltså samidigt är en total avsaknad av altruism mot människor. Man måste välja.

De försöker smita ur denna existensiella ångest genom att påstå att man skulle samla kunskap "med modern teknologi med datorsimulering och cellodlingar m m." (Punkt 8 här.)

Lite Science Fiction och en tidsmaskin klarar biffen! Jag kan säga "tulipanaros" jag!

Av cellodlingar lär man inte kunna samla kunskap om hur alla de olika cellerna samverkar i en flercellig organism. Man måste utföra experiment på hela, levande och obedövade djur för att få veta något om hela, levande, obedövade djur.

Med datorsimuleringar föreligger ett fundamentalt metodfel: Hur verifierar man denna modell? Det går inte, med mindre att man först forskar ut medicin till den grad att man vet allt. Dit har vetenskapen en mycket, mycket lång väg att gå. Och när man väl är där behövs det inga fler experiment. All forskning på simulationer är enbart hypotetisk.

Vidare kommer man inte ur problemet med lidande på det viset:

Ponera att vi i en avlägsen framtid får till en fullständig simulatormodell av en råtta. (Det räcker inte med en simulering förresten. Vi måste ha många av dem eftersom händelser på den ultrarediktionistiska nivån, kvantmekaniken, handlar om sannolikheter. Såvida inte någon kommer fram med en helt ny revolutionerande teori som kan ersätta kvantmekaniken förstås och då en som inte krånglar med sannolikheter. Simulatormodellen måste ha ett inslag av slumpmässighet och köras flera gånger, precis som verkliga experiment måste kunna upprepas för att utesluta slumpmässiga effekter.)

Låt säga att vi nu fått till en simulerad råtta (eller snarare en miljon körningar av denna råttmodell) som lever i en simulerad bur och utsätts för simulerade plågsamma försök. Hur skall denna simulerade råtta kunna veta att den är simulerad och inte "verklig". Om modellen är komplett måste råttan själv uppleva sig, buren samt experimentet exakt lika verkliga som om allt detta hade implementerats med kolväten i stället för med mjukvara. Simulatormodellen vore "kapabel att uppleva smärta" som det brukar heta i tokveganretoriken. Det skulle vara "oetiskt" att köra dataprogrammet! Strax skulle vi FDR byta namn till Förbundet Simulerade Djurs Rätt -- med en militant hemlig gren som kastar brandbomber på datorfabriker, mordhotar brittiska programmerare inklusive deras grannar och avlägsna släktingar samt hjältemodigt "befriar" de arma simulerade kreaturen medelst dataintrång.

Då skulle enast alternativ (1) ovan återstå, vilket alltså är det som innebär mest plågor för såväl människor som djur eftersom det avskaffar såväl human- som veterinärmedicinen.

Allt detta tokveganernas tramsande om djurförsök grundar sig på deras destruktiva nihilism: att det skulle vara hög moral att sträva efter att minimera lidande, vilket är exakt samma sak som att sträva efter att minimera liv. Om de vore de utilister de utger sig för att vara (som bedragaren Peter Singer), alltså strävade efter att maximera lycka, skulle de tvärtom uppmuntra alla djurfösrök, även helt meningslösa sådana och oaktat hur plågsamma de än är eftersom om så en labbråtta då bara upplever en bråkdel av en sekunds välbefinnande under hela sin existens, och det vore svårt att undvika, är detta hur som helst mer lycka än om den aldrig hade funnits.

Ja, med mindre att de tror (för att använda Singers "argument" emot honom) att det finns någon djurhimmel där ofödda små djursjälar sitter i evig lycka på moln -- om det inte vore för ondskefulla människor som tvingar dem därifrån till denna jämmerdal. Men då är det inte filosofi, utan teologi. Djurrättsteologin är grundad på åsikten att det är bättre att vara död än att vara levande -- så ta livet av er då!

Vad är det där för något? En dödskult? Är det dyrkandet av dödsgudinnan Khali i ny form? Tankarna går till indiska stryparsekter.