AFA -- "Anti! -- Fascistisk aktion!"

Ja det måste väl utläsas så? AFA torde vara en av få, kanske den enda sant fascistiska rörelsen i Sverige. Vi skall inte förledas att bedöma deras moral efter vad de säger -- den skall bedömas efter hur de agerar eller underlåter att agera, hur de väljer.

Det mest kännetecknande för fascism är synen på makt och hur makt legitimeras. Alla statsbildningar måste av nödvändighet vila på våldsresurser. I demokratiska ideologier är våldresurserna ett redskap. I fascismen råder den omvända synen att våldsresurser legitimerar makt. Att folk bokstavligen slåss om makt är ett problem i ett demokratiskt statsskick -- och makt genom våld är något som demokratin syftar till att undvika. I fascismens är våldet inte bara inte ett problem -- det är tvärtom fascismens allvarliga mening att folk skall slåss om makten, även fascister inbördes.

Att kalla sig "antifascist" utesluter därför inte på något sätt att man samtidigt är fascist. När grundidén är att man, verkligen, skall slåss med alla (även de andra fascisterna) om makten, blir varje fascist per automatik samtidigt en "antifascist".

När man så läser om vilka metoder AFA begagnar sig av för att föra politik, såväl i pressen som på deras egna websidor, framträder en klar och tydlig bild av en grupp människor som systematiskt och företrädesvis använder våld för att erhålla makt. Det är ju inte så att de på något sätt försöker dölja att de anser att våld legitimerar makt. De rent av skryter om sina våldshandlingar och den maktens sötma de därigenom njuter. AFA ställer inte upp i allmänna val, de kandiderar inte till kommunfullmäktige eller riksdag. De resonerar inte. De debatterar inte. De har ingenting att säga. De bara utövar politiskt våld för att erhålla makt. De hyllar och dyrkar våld. AFA är därmed uttryckligen antidemokratiskt och antiintellektuellt. Det är tydligt att deras filosofi är lånad av Gentile. Se på denna svartklädda skränande knölpåksbeväpnade pöbel, hur de uttrycker sin dynamiska livsvilja, sin restlösa aktivism och sin önskan att leva farligt. Mussolini skulle vara riktigt stolt över dem. Skrik skrän och blodsutgutelse kantar deras lyckligtvis långsamma väg mot makten.

När något har ett handtag, ett skaft och ett blad och det används att gräva med, så kallar man det inte "antispade" eller gaskromatograf, vindflöjel, pelarborrmaskin eller laplacetransform. Man kallar det spade. När någon uppför sig som en fascist, tänker som en fascist, talar som en fascist -- då är det också en fascist man har att göra med. För att riktigt ordentligt understryka sin fascistiska hemvist spökar de rent av ut sig i mussolinisvarta persedlar. Uniformsmodet bland fascister har tydligen förändrats en smula sedan Il Duces dagar, men uniformer bär de när de kläder sig likadant och kulören, fascismens svarta färg, har de behållt.

Jag antydde inledningsvis att AFA kan vara den enda sant fascistiska rörelsen i Sverige. Finns det något "fascistparti" överhuvudtaget (förutom AFA)? Jag har inte funnit något. Det finns nationalsocialister förvisso, men fascism och nationalsocialism är faktiskt inte samma sak. Den största skillnaden är att fascismen inte är ett dugg rasistisk. I den mån man kan få någon klarhet alls i vad AFA har för politisk ideologi, framgår det emellanåt att de är "emot rasism". I övrigt tycks de vara rörande överens med nationalsocialisterna om hur makt legitimeras. Det ständiga bråket grupperna emellan, som betecknande nog undantagsvis utgörs av våld -- vad annars? -- får vi andra nog betrakta som ett derby våldsdyrkande antidemokrater emellan.