Avgrundsvänstern -- en bildkavalkad

Jag skrev i februari om incidenten med försöket till attentat mot McDonalds i Nyköping. I dag har Expressen några artiklar om saken. (följ länkarna vidare)

I de där kretsarna har man tydligen tagit fasta på ordstävet "ändamålet helgar medlen". Vad ändamålet är, kan man bara spekulera i. De är själva påtagligt otydliga med vad de vill. Kanske de inte "vill" något alls, mer än att göra jävelskap för det är kul, som för att besanna Mussolinis tal om människans "vilja att leva farligt". Förr i tiden gjorde raggarna samma sak utan att göra sig till med något falskt intellektualiserande över det.

Stanley Kubrick filmatiserade 1971 en roman av Anthony Burgess, A clockwork orange, som handlar om ungdomar från bemedlade hem som drar ut på nätterna för lite trevligt "ultravåld", av ren uttråkning.

Fina revolutionära ungdomar från Lidingö på väg ut för en trevlig kväll på stan.

Härom dagen knallade en liten grupp runt i Stora Tokholm under parollen "Det här är bara början" -- de krossade lite fönster och sådär, som vanligt, skulle man kunna säga, i de där kretsarna.

"Bara början"

Ja det brukar väl börja så. En banderoll. En liten flicka håller ett förvirrat tal på överklassdialekt, där hon kräver "rätten till våra egna liv till tillbaka". Det hon avser är LAS, en rätt över helt andra personers liv.

Hur brukar det fortsätta då, efter "bara början"?

Vanligen rinner det ut i sanden. Men emellanåt tar det fart. Plötsligt får pöbeln syn på en pantbank! -- en symbol för det judisk-kapitalistiska förtrycket och som en svärm getingar som får doft på ett saftglas en sommardag rusar de mot de lockande stora fönsterrutorna:

Raus! Raus! Raus!

Men en övermäktig styrka på hela fyra poliser stoppar dem tyvärr från att starta revolutionen denna gång. Nedrans fånig osis. De låter sig emellertid icke nedslås. Efter att irrat runt ett tag, skanderandes bl.a. "revolution" (på engelska) hittar de äntligen några fönsterrutor att slå sönder. Dagen är räddad.

Modigt krossad ruta

Nästan som förr i socialismens stolta historia

Mycket längre än så har de inte kommit från den där "bara början". Jo de har krossat rutor på Dövas riksförbund i Umeå. Det är förstås inte de första socialistiska våldsverkarna som hyser agg mot handikappde.

Efter den där "början" då. Hur brukar det som sagt fortsätta?

Ja, så småningom måste de nog skaffa sig enhetliga uniformer, så de kan hålla reda på varandra och inte råka slå ned en revolutionskamrat som de trodde var en civilklädd polis eller Torbjörn Fälldin. Det blir också alltför lätt för fienden att infiltrera lynchmobben om alla klär sig olika.

Bara början -- director's cut

När de så fått lite Ortnung, Organizatorung unt Gleichschaltung kan de börja hålla ordentliga massmöten. Marchmusik och trumvirvlar. Så slipper man tänka eller diskutera. Bara marschera dagen lång och höra Ledarens inspirerande stämma.

Med enträget spontanmarscherande och fönsterkrossande med ett schysst järnrör kan man så småningom erövra den efterlängtade makten.

Sedan kan man börja realisera sin ekonomiska politik. Den har prövats förr med stor framgång:

Lyckad Joe Laberos röv-politik i Ukraina. Bilden visar en handfull av de 7 miljoner f.d. bönder som turligen svalt ihjäl efter att kamrat Stalin beslutsamt konfiskerat all jordbruksmark, f.ö. en av de bördigaste jordarna på hela planeten. Starkt jobbat från "bara början".

Återstår då problemet med de kontrarevultionära judisk-kapitalistiska svartfötterna. Där får "( )" nog inte lägga fingrarna emellan. Bäst att samla ihop dem på ett ställe så man kan ha koll på dem. Annars sprider de sin nyliberala kapitalisttumör i den socialistiska samhällskroppen.

Nyliberala kapitalistsvin från Frihetsfronten kärleksfullt hopsamlade för avprogrammering.