Djurskyddsmyndigheten kan inte läsa lagen

Vad skall jag bestämma idag tro? Jo jag vet. Mörtar skall ha rätt att läsa juridik! Och att månen skall gå upp i väster på tisdagar! Hmm! Och att katten tycker om att bada! Det blir bra det.

Djurskyddsmyndigheten skriver följande på sin hemsida (länken kommer längre ned, efter tillbörlig varning till läsaren):

Djurskyddsmyndigheten anser att endast död fisk får sättas på kroken som agn. Att använda levande betesfisk som agn är inte förenligt med djurskyddslagen.

Sic!

Vad är det de avser när de säger att det inte är förenligt med djurskyddslagen? Längre ned specificerar de sig lite mer, men inte tillräckligt:

Vi har i vårt yttrande sagt att användande av fisk som levande agn inte är förenligt med djurskyddslagen. I djurskyddslagens 2 § står det: Djur skall behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande. Eftersom det innebär ett lidande för fisken att bli använd som agn, så är inte den hanteringen av fisk förenlig med 2 §.

Sic!

Vad hände med "onödigt" i skyddas mot onödigt lidande?

I en lagtext kan man inte fylla på med ord som inget betyder. Ordet "onödigt" måste i sammanhanget betyda något -- vad då? Säg det...

Om man nu skall fiska gädda med levande agn, så är nog det levande agnets lilla förmåga till lidande knappast onödigt. De har tolkat lagen som om den sade: skyddas mot lidande. Punkt. Det där är utilitarism, en synnerligen fånig filosofisk skola. Det enda sättet att undvika lidande är att undvika liv. Djurskyddslagen är full med sådant där snömos som måste få varenda jurist att skruva besvärat på sig om inte resa ragg, morra och börja bitas.

Inte för att jag som människa skulle ha några som helst förpliktelser mot mörtar -- eller daggmaskar (vilka ju "vrider sig som en mask på kroken" som bekant). Man föder nämligen även upp daggmask och fluglarver som "levande agn" och alla organismer med nervsystem kan förnimma smärta. Ja, det går inte ens att utesluta att växter kan förnimma smärta -- smärtförnimmelse måste inte nödvändigtvis implementeras med nerver eller ett centralt nervsystem. Vad nu lidande skulle ha med saken att göra. Man lider ändå mer om man svälter. Är det djurskyddsmyndighetens allvarliga mening att djur är mer värda än människor? Varför då? Och varför kastar de inte sig själv för svältande lejon, för att föregå med gott exempel?

Men om nu den fåniga myndigheten har till uppgift att verkställa den fåniga lagen, så kunde de kanske göra sig besvär med att faktiskt läsa den fåniga lagen också. Ja, det gör de för all del på ett följdriktigt fånigt sätt. Bäst att förse dem med nödvändiga attiraljer för professionell fånighet då. Vidare kan de framledes gå till mörtarna när de behöver pengar till mat och hyra, inte människor.

Mörtarnas modige frihetskämpe. Bör då också avlönas av dem.

De anställer jurister på löpande band på djurskyddsmyndigheten. Antingen har de stor personalomsättning på jurister, alltefter de tidigare anställda juristerna säger upp sig av frustration, eller så är tanken att sönderbyråkratisera allting till och långt förbi det löjligas gräns och att detta vansinne kräver legioner av jurister för att trassla till allting riktigt ordentligt så arbetet inte blir halvdant utfört. Klart att mörtarna skall ha mänskliga rättigheter -- jajjamensan!

Ondsint sadist av arten homo sapiens torterar hånflinande ett hjälplöst exemplar av rutilus rutilus. I bakgrunden skymtar misstänkta medbrottslingar. Djurens Rätt och miljöpartiet går självfallet i täten att kräva att djurskyddsmyndighten vidtar kraftfulla åtgärder som sätter stopp för detta onödiga barbari! (Namnet på mörten är fingerat.)

De skall ha rösträtt också och så skall vi ha en lag som förbjuder gäddorna att bita dem. Då åker gäddorna in i fängselakvariet. Jodå. Mörtar skall göra lumpen -- som attackdykare eller kanske minröjare. Nej visst -- miljöpartiet vill lägga ned det militära försvaret. Det beror på att de själva insett att i det Utopia de strävar efter, där finns det ingenting alls värt att försvara. Till och med talibaner skulle vid jämförelse med dessa från Svensk Avel förrymda letalanlag hälsas som befriare och frihetshjältar. Hellre bär jag turban än näbbkängor. Hellre äter jag en saftig halal-slaktad get än någon äcklig, näringsbefriad och svindyr soja-"biff". (Jo jag har faktiskt smakat på detta dåliga skämt till "föda".)

Juridiska rättigheter till mörtar och daggmaskar är jag beredd att ta upp till diskussion först den dag mörtarna och daggmaskarna själva begär det. Om man skulle gå dårarna på djurskyddsmyndigeheten (eller senaste professorn i praktisk (?) filosofi vid Göteborgs universitet, Ingmar Persson) till mötes -- minimera lidandet hos mörtar -- vore det enda rätta att rotenonbehandla alla sjöar och vattendrag och utrota alla mörtar. Då först då skulle det bli slut på mörtars lidande.

Men mörtar är inga jävla urblåsta schopenhauerska nihilistiska destruktiva utilitarister. Såväl mörtar som människor (icke mentalt defekta åtminstone) strävar efter att överleva. Detta för att de som strävat efter överlevnad helt enkelt konkurrerat ut de som strävat efter att undvika allt lidande eller maximera lyckoruset.

Är du en sann utilitarist? Då är heroin något för dig!

Sann utilitarist i färd att för en stund maximera sin lyckoupplevelse samt minimera sitt lidande, men inte varandes särskilt överlevnadsinriktad. Lågoddsare i den ständigt pågående tävlingen om Stora Darwinpriset.

Och så jävligt är det i denna väldiga vackra exosymbios vi kallar Livet, att den enes död är den andres bröd. Deal with it, era jubelidioter. Kroken i mörten och gäddan på mörten, gäddan i grytan och varm mat i magen. Capisce? Eller är orsakssambanden för komplicerade?

Innan jag ger länken till texten ovan är det på plats med ett varnande ord från Östra Ölands fria horisont:

/.../gå inte in på Djurskyddsmyndighetens hemsida, ty då störs ert lugn och ni kan börja rasa, bitas och slita sönder saker i ert hem.

Varningen är inte obefogad. Själv fick jag syner av tusen vrålande bärsärkar som jagade Matz Hammarström med spjutyxor och släggor över en dimmig hed in i en fuktig grotta, sedan minns jag inget mer förränn jag vaknade huttrande och en smula desorienterad ovanpå ett stenblock nere vid ån med trasiga naglar -- och det bara bara av logotypen. Här är länken. Skyll dig själv om du går in där. Låt någon blind eller icke läskunnig vän surra fast dig ordentligt i stolen först. Det där är inget för veklingar. Man måste ha en skruv lös för att inte bli ursinnig av sådana dumheter.

Det räcker inte att lägga ned djurskyddsmyndigheten, denna den vulgära tramsbyråkratins triumf över förnuft och god smak. Även djurskyddslagen bör i sin helhet kastas på den idéhistoriens skräphög där den hör hemma. Hela miljöpartiet och Djurens Rätt borde deporteras till Pluto där de kan sitta och bröla över "global uppvärmning" och mörtars lidande av hjärtans lust.

Anstiftarna till denna styggelse och hån mot rättstaten som idé, denna lag som uttryckligen strider mot den under 1800-talet införda näringsfriheten, har lyckats med konststycket att inte alls förstå det mest elementära i djurhållning -- det som varenda bonde med om så bara sjuårig folkskola sedan barnsben har fått sig så väl inpräntat i själen att han inte ens kan tänka utanför de ramarna -- håll i er nu, djurrättsfanatiker: djurhållning går ut på att få liv att frodas. Wow!

Det är stört omöjligt att få någon avkastning från djuruppfödning genom att plåga djur. Det är omöjligt därför att på sin mest elementära, reduktionistiska nivå går sådan verksamhet ut på att få en cell att dela sig och bli två celler. Det enda kända sättet att uppnå detta är att göra förutsättningarna kring cellen sådana att den delar sig av sig självt: vårda livet i fråga. Skall det vara så förbannat svårt att förstå?

Det är ingen molekylärbiolog som vet i detalj hur celldelning går till. Men vi vet en hel del om förutsättningarna kring det. Vad gäller husdjur har man där tusentals års samlade erfarenheter i ryggen. All forskning däremot, på etologi och andra aspekter på uppfödning av djur, kan bara resultera i ökad avkastning för uppfödaren.

Men djurskyddsmyndigheten skiter fullkomligt i vetenskap. De utfärdar föreskrifter baserade på mummel, magiska gester och myter. Minkar har simhud mellan tårna alltså vill de bada! Jaha! Jodå! Det vet man väl!

Katter har mer "simhud" mellan tårna än minkar. Därför älskar de att bada. Se så glad katten blir när den får bete sig naturligt och plaska omkring -- den skrattar med hela ansiktet och minsann viftar den inte på svansen också.

Dessa trähattar begriper inte ett färn om vare sig biologi, filosofi, eller juridik. Det enda de duger till är möjligen som levande agn vid hajfiske. Inte för att ens hajarna skulle vilja ha dem, men även en haj måste bli rasande vid åsynen av en djurskyddsmyndighetsbyråkrat och antingen börja hugga vilt omkring sig och rulla med ögonen tills den råkar fastna på kroken, eller skrämmas upp på land av pur vämjelse och förbittring.