25 maj 2006

En Häst Går Där Alldeles Ensam

Eller hur nu ramsan för att stämma gitarrer gick. EHGDAE är det hur som helst. (Om man inte känner för att spela slide eller funnit gamla noter skrivna för luta.)

Djurskyddsinkvisitionens senaste stolleri om att hästar inte får vara ensamma i hagen, är så urbota dumt att min underlåtenhet att skriva om det berott på utmattning och att man helt enkelt saknar ord för att rätt beskriva dessa vandrande byråkratparodier.

Förr var det inte alla fattiga torpare och småbönder som ens hade råd med en häst utan lånade häst eller oxe av grannarna när de var klara med sitt vårbruk. De som hade råd att hålla hela två hästar var tämligen förmögna bönder. Det torde därför nu efter tusentals år kunna konstateras att hästar mycket väl kan föröka sig och överleva även om de för den mesta tiden går ensamma. Det är bara vid betäckning och under diandet de måste gå i par. Hästar är dessutom lite olika till sättet som individer och en del hästar tycks rent av föredra att vara ensamma -- än ihop med någon grinig kuse som biter tussar ur manen hela dagarna.

Men i sin stora visdom har byråkraterna på djurrättsmyndigheten nu nådigt låtit meddela att allt man gjorde förr var fel. Sanning är vad kardinal Hammarström och hans djurrättsjesuiter på djurskyddsinkvisitionen bestämmer.

Det är inte utan att man även här liksom rörande den brittiska regeringen (hämtat från Copyriot i annat inlägg) måste konstatera att deras agerande närmar sig den kliniska diagnosen paranoid psykos.

Konstruktivisternas misstag är, som vanligt, att de inte inser att de inte har all information. Vidare blandar de ihop verkligheten (som måste fastställas empiriskt) med sina egna sorgfälligt hopkrafsade hypoteser om den. Djurskyddsinkvisitionen hänvisar ofta till sina egenhändigt utfärdade föreskrifter som om de ristats i sten av Guds finger och är oomtvistliga.

Varför får inte de lurviga korna gå ute på Revingehed? Jo, säger djurskyddsinkvisitionen, det bryter i så fall mot våra regler. (I andra fall bryter det mot deras regler om djuren inte får gå ute. Hur fan skall de ha det?)

Varför får hästar inte gå ensamma? Jo, säger djurskyddsinkvisitionen, det har vi bestämt så då måste det vara riktigt.

De har nog ingen erfarenhet alls av verkliga djur, bara av sina egna teorier kring djur. Teorier som är baserade på just ingenting alls. De utövar ett slags form av intellektuell onani.

Om dessa dårföreskrifter skulle stadfästas och genomdrivas blir konsekvensen i många fall att Brunte får skjutsas till slakteriet. Gratulerar -- ni har nu gjort er osams med varenda hästtjej i landet.

Därmed har djurskyddsinkvisitionen genomdrivit djurrättsismens grundläggande dogma: att det är bättre för djur att vara döda än levande (och "lida", i den djurrättsliga metafysiken).

Om det var så att Brunte själv tyckte det var bättre att vara död än levande så kunde Brunte ordna den saken själv. Djuret kunde om inte hålla andan tills det dör åtminstone hungerstrejka eller törsta sig självt till döds. You can lead a horse to water, but you can't make it drink.

Men självmordsfrekvensen bland husdjur är så vitt jag känner till praktiskt taget noll. Att husdjuren inte begår självmord en masse visar alltså att tesen "bättre död än lidande/levande" inte håller. Detta gäller såväl hästar, lurviga kor, minkar, katter och marsvin.

Däremot är det väl belagt att människor understundom tar sig själva av daga. (Det är tre gånger så många som begår självmord i Sverige varje år än som omkommer i trafikolyckor, vilka till viss del dessutom kan vara självmord.) Det är vissa människor som vantrivs med sina liv.

Förmodligen är det så att detta ylande om påstått lidande bland djur enbart är ett fall av projicering av sin egen olycka på de lyckligt ovetande djuren.

Kan det vara den undermåliga dieten hos klientelet i fråga som gör att de inte känner sig till freds med sina liv? Mat och dryck är det viktigaste av allt i livet och den viktigaste födan för rovdjur som homo sapiens är kött.

12 Kommentarer:

Blogger Tor skrev...

Om vi antar att förslaget går igenom så inser man snabbt hur många undantag lagstiftningen måste ta hänsyn till. Lagen blir en enda stor spaghettilag.

Ägaren rättar sig efter staten och skaffar sig en extra häst, men en av hästarna blir sjuk och måste visas på annan ort under längre tid. Hur länge får detta ske? Hur länge har man dispens? Finns det "extrahästar" från någon uthyrningsfirma man kan få låna under tiden?

Hästtransport. Precis som barnen bak i bilen vill ha sällskap och leka med varandra under resan borde även detta gälla för hästar. Kärror med endast plats för en häst borde då således förbjuda, oavsett vad du använder kärran till.

Enkelspann måste även det vara en styggelse. Hästar vill göra saker tillsmamans. Minst dubbel. Om du drar det med en oxe har mindre betydelse, det kan ju användas för annat...Eller får man intyg? Besiktning?

Får man ens rida själv? Och hur går det för Orbacks släktning nu då?

25 maj, 2006 14:09  
Blogger Tor skrev...

Förresten räknas mulor och åsnor? Eller kommer det här bli ytterliggare en sådan där rasistisk särlagstiftning?

25 maj, 2006 14:12  
Anonymous eyerouge skrev...

"Djurskyddsinkvisitionens senaste stolleri om att hästar inte får vara ensamma i hagen, är så urbota dumt"

Hästar är flockdjur. Forskningen, i form av de mest kvalificerade etologerna, kan intyga det som redan indianerna visste men som du finner urbota dumt och upprörande.

"Förr var det inte alla fattiga torpare /../ Det torde därför nu efter tusentals år kunna konstateras att hästar mycket väl kan föröka sig och överleva även om de för den mesta tiden går ensamma."

Hur det har varit säger inget om hur det bör vara, och ej heller innebär det att det som varit har varit rätt. Av den anledningen kvittar din argumentation om torparna förr i tiden.

Det som gör den än mindre valid är att du drar slutsatsen att djuren, enbart för att de kan reproducera sig och överleva, mår bra. Här kan du kika närmare på det djur vi känner till mest om - oss själva - och konstatera att vi, bara för att vi kan reproducera oss och överleva, inte nödvändigtvis mår bra socialt. Varför skulle vi kunna misstrivas av den sociala situationen, men inte hästar som, likt oss, är flockdjur?

"Det är bara vid betäckning och under diandet de måste gå i par."

Flockdjur och pardjur är inte nödvändiga synonymer.

Klart de behöver vara två om de ska dia och föröka sig. Du tar enbart hänsyn till det fysiska i tillvaron - situationer när man måste vara två för att något ska kunna ske fysiskt. Det i sin tur säger inget om den psykiska dimensionen som ett socialt liv medför. Jämför återigen med oss själva - det är sällan vi verkligen måste vara två personer, men det innebär ju inte att vi inte är sociala djur. Eller hur?

"Hästar är dessutom lite olika till sättet som individer och en del hästar tycks rent av föredra att vara ensamma"

Jovisst, det är människor också. Men det finns inga människor som har vår generella mentala karaktär, som mår bra, och som föredrar att vara ensamma framför ett gott sällskap. Att man hellre är ensam än med någon man inte tycker om är säkert sant i hästarnas fall också, precis som du skriver. Här blir lagen, om den inte tar hänsyn till detta, ett djurskyddsligt problem (djurrättare förespråkar inte godtyckligt förslavande av andra så det är djurskydd vi talar om nu). Lagen som utformas av människan och som inte tar tillräcklig hänsyn till hästarna innebär inte att hästar som art inte är sociala.

"Vidare blandar de ihop verkligheten (som måste fastställas empiriskt) med sina egna sorgfälligt hopkrafsade hypoteser om den. Djurskyddsinkvisitionen hänvisar ofta till sina egenhändigt utfärdade föreskrifter "

Är inte insatt i myndighetens arbete men finner det, liksom alla andra myndigheters arbeten, problematiskt just för att deras agerande inte är tillräckligt vetenskapligt förankrat. Jag & du verkar emellertid ha olika uppfattningar om vad forskningen säger om hästars behov. Själv sluter jag mig till de som forskar kring djurs beteenden - vilka rön utgår du ifrån när du hävdar att hästar borde vara ensamma?

Eftersom Djurskyddsmyndigheten verkar i en värld där kapitalet och t.ex. smaken i din mun är långt viktigare än någons liv och välfärd "tvingas" den ta poltisk hänsyn till omgivningen och i många fall inte agera så som forskningen föreskriver. [Ett exempel är att elefanter är tillåtna i cirkusar: Man har skapat kryphål i lagen för just dem, trots att vetenskapen säger att de i normalt tillstånd har revir på flera kilometer och är ytterst sociala djur.]

"Varför får hästar inte gå ensamma? Jo, säger djurskyddsinkvisitionen, det har vi bestämt så då måste det vara riktigt."

Ingen tänkande djurrättare hade ställt sig bakom myndighetens beslut om den inte är vetenskapligt förankrad. Man får därför hoppas att "hästar inte får gå ensamma" för att forskningen visat att de är sociala djur, och att myndigheten därför vill ändra på reglerna.

"De har nog ingen erfarenhet alls av verkliga djur, bara av sina egna teorier kring djur. Teorier som är baserade på just ingenting alls. De utövar ett slags form av intellektuell onani."

De på myndigheten kan omöjligen ha erfarenheten om alla djur de fattar beslut om, och borde, likt t.ex. övriga politiker, förlita sig på expertisen. Expertisen är inte med nödvändighet en person som ägt hästen och behandlat den illa med flit eller oavsiktligt. Här kan du återigen göra en jämförelse med människor som var slavägare och den diskrepans som uppstod mellan dem och de filosofer (som själva ej ägde slavar) som förespråkade avskaffandet av slaveriet.
Att förlita sig på vetenskap är inte "intellektuell onani". Intellektuell onani eller självgodhet är när man utan en förankring bland intellektuella slutsatser likväl agerar på ett sätt.

"Därmed har djurskyddsinkvisitionen genomdrivit djurrättsismens grundläggande dogma: att det är bättre för djur att vara döda än levande (och "lida", i den djurrättsliga metafysiken)."

Djurrätten formulerar det inte riktigt så enkelt. Även om du är på helt rätt spår blir sättet du förenklar det på så schablonartat att man snabbt brister i skratt om man inte är bekant med djurrättens innehåll på ett generellt plan.

1. Djuren lider inte "i den djurrättsliga metafysiken" utan i exakt samma fysik som dig & mig. Påstående du gör är ditt och inte djurrättens. Det du gör är resonerar utifrån en straw-man teknik som funkar väl retoriskt men som är förkastlig om man försöker bedriva en seriös diskussion.

En gris inne på Scan som t.ex. blir steriliserad utan bedövning eller greyhounds som får öronen avskurna lider rent naturvetenskapligt i samma värld som vi nu sitter i, de är inte i en annan dimension, lika lite som du skulle vara det om någon torterade dig helt godtyckligt.

2. Din förenkling av den sk. dogmen är vilseledande för läsarna för att den inte tillkännager ett tredje alternativ som djurrätten ställer sig bakom: Att djuren ska få leva och ha det bra.

Valet är alltså inte, så som du felaktigt försöker få det till att framstå, att välja mellan a) liv i lidande och b) död, utan även c) liv som är fritt från lidandet som orsakas av oss och som är onödigt samt kan undvikas.

Om det skulle vara så att omständigheterna (t.ex. i form av viss djurfarming) tvingar en djurrättare att välja om ett djur ska få leva i lidande resten av sitt liv eller inte existera alls så hade de flesta valt inte existera alls. Varför det valet görs är inte märkligt om du själv funderar på vilka val du hade gjort om du t.ex. haft ett barn som sedan födseln fram till döden kommer få lida p.g.a. tortyr, våldtäkt och frihetsberövande m.m. Du kan också fråga dig själv om du om du själv hade varit den som led från födsel till död, hade föredragit att inte existera.

"Om det var så att Brunte själv tyckte det var bättre att vara död än levande så kunde Brunte ordna den saken själv. Djuret kunde om inte hålla andan tills det dör åtminstone hungerstrejka eller törsta sig självt till döds."

Nu får du väl ändå ge dig. Dina kunskaper om djur verkar vara ytterst bristfälliga. Är du inte rädd att folk ska ta dig på allvar och tillämpa det du skriver på sina egna djur? Ta lite ansvar och ta tillbaka det där så är du snäll - självmord är, nästan undantgaslöst, en följd av ett tillstånd där individen havererat psykiskt p.g.a. hur dåligt den mått. För att man ska kunna begå självmord måste man dock känna till valmöjligheten. Ingen etolog i världen hade påstått det du gör, att hästar känner till den. Hästar, likt de flesta andra djur, har inte en så komplex världsuppfattning där de kan kontemplera sin egen existens. (Och skulle de ha det hade de nog tagit livet av sig precis som vi människor gör) Med detta sagt kan man fortfarande konstatera att de kan uppleva smärta och må dåligt. Här kan du göra ytterliggare en jämförelse med förståndshandikappade människobarn - de kan t.ex. inte förmå sig själva ta sitt liv för att de kanske saknar den mentala egenskapen i det avseendet, men de kan fortfarande bli illa behandlade av oss och fara illa - hela sina liv om de har oturen för att råka ut för fel person.

"Men självmordsfrekvensen bland husdjur är så vitt jag känner till praktiskt taget noll. Att husdjuren inte begår självmord en masse visar alltså att tesen 'bättre död än lidande/levande" inte håller.'"

Uppenbarligen visar det ingenting annat än det jag skrev nyss.

"Förmodligen är det så att detta ylande om påstått lidande bland djur enbart är ett fall av projicering av sin egen olycka på de lyckligt ovetande djuren."

Man kan inte bevisa att ens granne lider när man slår in en spik i handen på den. På samma sätt kan man heller inte bevisa att en hund har ont om man sågar av den benet. Allt detta konstaterades av filosofer för hundratals år sedan.

Problemet är oundkomligt då det handlar om subjektets erfarenhet av smärta. Det man därför får göra är att göra antaganden utifrån empirin. T.ex. antagandet att en svart kan lida lika mycket som en vit, en jude som en muslim, en kvinna som en man, ett djur som ett annat. Naturligtvis måste man konstatera om djuren i fråga kan lida ö.h.t. När Descartes var verksam så trodde man t.ex. inte att hundar kunde det, så man spikade upp dem levande och obducerade dem. Nu tror vi (eller ska jag kanske säga merparten av oss) annat. Att de flesta djuren som verkar uppvisa vissa tecken som empiriskt kan antas ha med smärta att göra faktiskt lider. Hur hårt man måste slå och var, eller hur man måste behandla dem för att de ska lida, skiljer sig från art till art. Det är där vetenskapenm kommer in för att fastställa vad som, så vitt vi någonsin kan veta, är fallet.

Eller förlåt.. ylandet från grannen med spiken i handen är projicering av mig. Den är ju lyckligt ovetande ;)

25 maj, 2006 15:31  
Anonymous anders skrev...

självmord är, nästan undantgaslöst, en följd av ett tillstånd där individen havererat psykiskt p.g.a. hur dåligt den mått.

Just det...

För att man ska kunna begå självmord måste man dock känna till valmöjligheten. Ingen etolog i världen hade påstått det du gör, att hästar känner till den. Hästar, likt de flesta andra djur, har inte en så komplex världsuppfattning där de kan kontemplera sin egen existens.

De finns ex på vilda djur som svält ihjäl sig av "sorg", ja...

25 maj, 2006 16:17  
Anonymous anders skrev...

eyerouge, som jag ser det går hela erat inlägg ut på enbart en sak nämligen att motivera att djurs rättigheter likställs med människor rättigheter?

Hurvida djuren lider eller inte är sekundärt i saken. Frågan handlar då om hurvida djur skall ha samma rättigheter som människor eller inte? Vill djur ha det? Skall våran mat ha den rättigheten?

Om man frågan en person rakt upp och ned om det är fel om djur lider eller dödas, så blir svaret ja. Men då man lodar djupet lite mer så kommer de flesta att tycka det är acceptabellt att djur dödas eller lider till förmån för människan. (Typ: Kör du hellre över ett barn än ett djur med bilen om du inte kan välja på annat?)

Synen om att "värna" om djuren lika rättigheter är alltså bara ytligt gemensam med djurrättsaktivisternas syn. När det kommer till kritan så skyddar människan i första hand människor, och inte djur från lidande. Djur hgar lägre värde än människor. Så är det bara. Man behöver inet tjafas om filosofiask motiveringar om det. Det är postulerat att ens egen art ALLTID har ett större värde än andra arter. Att "värna" om djur är en akademisk utiliarismlyx och inte på något sätt förankrad i verkligehetens bistra realitet.

Djurskämtsmydigheten skall ta i första hand ta tillvara människor intressen, för de är dom som betalar skatt till myndigheten så den kan hålla på med sitt stolleri.

Om däremot Djurskämtsmyndighetern värnar mer om hästar och mörtars intressen så kan denna myndigheten härledes då be att få skatt av dessa djur och icke av oss människor.

25 maj, 2006 17:04  
Anonymous Björn Johannessen skrev...

"Men självmordsfrekvensen bland husdjur är så vitt jag känner till praktiskt taget noll. Att husdjuren inte begår självmord en masse visar alltså att tesen "bättre död än lidande/levande" inte håller. Detta gäller såväl hästar, lurviga kor, minkar, katter och marsvin." - Det antropomorfa felslutet, väldigt vanligt bland barn, idioter och ekofascister. De senare sorterar allt som oftast under någon av de två föregående kategorierna. Fantastisk blogg för övrigt.

25 maj, 2006 17:24  
Blogger Joacim Persson skrev...

det som redan indianerna visste

FYI: De hästar som inte härstammar från conquisatdorernas tamhästar, vil säga de vildhästar som fanns tidigare i nordamerika (inklusive en märklig tretåig art) utrotades sannolikt av indianernas förfäder. Om hästar hade indianer inget att lära ut till invandrarna från europa.

Ursprungsformen till dagens tamhästar är helt utdöd. Likadant med kor. De är evolutionärt anpassade till symbios med homo sapiens, som mag- tarmbakterier eller mitokondrier. Bryter man symbiosen (förbjuder djuruppfödning) så utrotar man arten.

Hur det har varit säger inget om hur det bör vara

Jaha. Så vetenskap skall inte baseras på empirism? För övrigt hänvisade du ovan till något om "indianer" som något slags (förvisso falsk, men ändå) urkund vad gäller hur hästar skall ha skötts på den gamla goda tiden.

mår bra

Det där att "må bra" skulle vara något eftersträvansvärt är ett unikt utilitaristiskt axiom som är oacceptabelt av evolutionsbiologiska orsaker. De som har strävat efter lyckokänsla (eller undvika allt vad lidande heter) har obevekligt konkurrerats ut av de som nöjt sig med det mer modesta "överleva". Djur är inte utlitarister -- ytterst få människor är det heller. Det är en bisarr filosofi på många andra sätt också.

likt de flesta andra djur, har inte en så komplex världsuppfattning där de kan kontemplera sin egen existens.

Alltså kan djur omöjligen uppleva dödsångest -- döden känner de inte alls till. Alltså finns det inget problem i sig med att ha hjäl djur, så länge det (för utilitaristernas vidkommande) görs snabbt och med obetydlig eller ingen smärta, vilket lyckligtvis råkar sammanfalla med slaktarens mer pragmatiska målsättning. Jakt är även det helt OK. Det rent av är att föredra att vilda djur dödas av just människor eftersom det är det enda rovdjur som gör sig besvär att minimera lidandet för bytet. Visserligen inte av utilitaristiska eller filosofiska skäl öht, men ändå. (Det råkar bara bli så om man vill minimera krångel med eftersök m.m.)

Det var ju bra att vi fick den saken fastslagen en gång för alla.

ett tredje alternativ som djurrätten ställer sig bakom: Att djuren ska få leva och ha det bra.

Och föröka sig -- det mest naturliga av alla beteenden och den yttersta manifestationen av liv?

Vad skall så ske med alla dessa tamdjur, minkar t.ex.

1. Skrämmas ut i skogen för att antingen svälta ihjäl själva när fettreserverna är förbrukade eller (osannolikt) konkurrera ut exemplar ur den vilda formen eller andra arter?
2. Avlivas eller förvägras det enkla nöjet att knulla och få nya valpar varje år?

Inget av alternativen kvalificerar sig som "få leva". Några andra trovärdiga alternativ har hittills inte presenterats av någon djurrättsist. Alltså existerar inget "tredje alternativ".

Det du gör är resonerar utifrån en straw-man teknik
Säger snubben som svamlar om någon hypotetisk gris som skulle ha blivit "steriliserad utan bedövning" "inne på Scan".

Problemet är oundkomligt då det handlar om subjektets erfarenhet av smärta. Det man därför får göra är att göra antaganden utifrån empirin.

Inte för att jag som helt förkastar utilitarismen (på vetenskapliga grunder) skulle anse att undvikande av smärta har något egenvärde, men du kanske känner till att människor har osedvanligt tätt med smärtceller i huden samt en av djurvärldens största hjärnor att uppleva (tolka, förnimma) signalerna från dem med? Detta har konstaterats medelst dissiktioner.

25 maj, 2006 17:30  
Blogger Joacim Persson skrev...

Björn skriver: Det antropomorfa felslutet
Äh! ;)

Det är faktiskt tveksamt om ens människor som begår självmord, i almänhet skulle ha intellektuella, rationella skäl till det. Snarare sker sådant i ett tillstånd av yttersta irrationalitet. Depressioner, psykiska sjukdomar vars orsaker inte är kända -- rubbad balans på signalsubstanser i hjärnan, näringsbrist (som är en stark upprätthållande orsak vid anorexi -- som obehandlad leder till döden; ett slags självmord).

Men när nu djurrättsisterna antar att det ut djurens egen synvinkel skulle vara bättre att inte finnas än att finnas och uppleva lidande (vilket allt liv medför), så måste de ha antagit att djuren kunde välja, Annars är det inte djurens väl och ve de talar om utan något annat. Då har de bara bristande empati för djur. Har de å andra sidan inte den förmågan så finns inget problem, förutom något rent estetiskt då, i huvudet på djurrättsisten.

25 maj, 2006 17:55  
Anonymous anders skrev...

Ett exempel är att elefanter är tillåtna i cirkusar: Man har skapat kryphål i lagen för just dem, trots att vetenskapen säger att de i normalt tillstånd har revir på flera kilometer och är ytterst sociala djur.

Vad gäller just arten homo sapiens, så har denna social art också ett mycket stort revir- och rörelsebehov, men ändå spärras detta stackars djur in i betongbunkrar och utfodras regelbundet, i så kallde städer.

Inte att förundras över att detta stackars djur då får ångest i bland och tar livet av sig i ren despiration...

26 maj, 2006 13:32  
Anonymous eyerouge skrev...

anders:

Det finns en anledning till att jag inte diskuterar fysik med folk, tvistar med Jehovas om vad syftet med en psalm är eller tror mig kunna lära en kirurg något om sitt yrke: Min okunskap. Så jag håller i regel tyst och lyssnar, och vill jag uttala mig och ha något (för dem) intressant att säga får jag sätta mig in än mer i ämnet.

Jag kan med mycket stor säkerhet slå vad om att du inte tillgodogjort dig grundläggande djurrättslig litteratur utan att du baserar dina uppfattningar på något annat, t.ex. medias deklaration av djurrätten, förvirrade tonåringars utsagor eller annat som förmodligen saknar någon vetenskaplig bakgrund.

Visst är det omöjligt att sätta sig in i allt möjligt man har åsikter om, du kan göra det lika lite som jag eller någon annan kan, men om man försöker föra en diskussion kring ett visst ämne så är det av vikt för att den ska bli konstruktiv för samtliga parter.

Är inte här för att bedriva kiss-&-bajs-polemik, gav det ett uppriktigt försök, och utifrån responsen kan man konstatera att du fattas kännedom om grundläggande djurrättslig teori, något du indirekt riktigt nog själv tar upp i inledningen.

Som djurrättare har jag inga som helst problem att diskutera djurrätt med folk som nu vill det, men att agera uppslagsverk och skriva sådant som redan står författat i diverse böcker är inget som jag ser nödvändigheten av.

Skulle du mot förmodan ha svar på dina frågor och få en överblick av djurrätten kan du kika på t.ex. http://www.subcodes.com/arkiv/faq.pdf - det tar lite tid, men det gör allt om man vill veta mer oavsett om det rör djurrätt eller staten.

Det är inte min avsikt att du ska ta detta som en avsnäsning eller en ovilja från min sida att diskutera vidare. Hoppas du förstår min "begäran" på att vissa förutsättningar är uppfylls innan (och om) du väljer att driva den här diskussionen vidare med mig.

Är självfallet också helt öppen för litteraturtips från din sida som du menar påvisar allt du skriver eller problemen med djurrätten (annat än objektiva Timbros häfte som skrevs av någon som saknade akademisk kompetens inom det området).

Kan också be någon djurrättare ringa upp dig om du på allvar skulle vilja diskutera det hela via telefon, det hade säkerligen besparat folk en del tid ;)

Mer än så kan jag emellertid inte göra här och nu, och jag ber dig ha överseende.

26 maj, 2006 20:32  
Blogger Johan skrev...

http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,835416,00.html

No Comment..

02 juni, 2006 13:03  
Anonymous Anonym skrev...

Men tänk på fiskarna, dom har det ännu värre: http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,835416,00.html

02 juni, 2006 20:55  

Skicka en kommentar

<< Hem

En Häst Går Där Alldeles Ensam