Bokstaven som beläte
Som varandes oreligiös uttalar jag mig inte gärna i teologiska spörsmål -- metafysiken överlåter jag helst åt schamanerna. Men nu skall jag ta mig den friheten, så hör noga på.
Jag vill gärna tro att det trots allt finns en gnutta förnuft och mening bakom det muslimska tabut mot att göra bilder av profeten. Tanken var nog, tror jag, att läran inte skull gå samma väg som kristendomen med sitt makabra dyrkande av ett på en träställning uppspikat tortyroffer till den grad att belätet blir viktigare än vad karln sa för något: Du skall icke göra dig en avbild av Herren din Gud.
Varför inte det då?
Risken med beläten är att läran blir ytlig och utan eftertanke; att den yttre formen och ceremonierna blir viktigare än de moraliska spörsmålen. Meningen är då att folk faktiskt skall använda sina hjärnor...
Mot den bakgrunden framstår det som tämligen befängt att bli rasande för att någon tecknar en nidbild av profeten -- den avbilden riskerar knappast att bli föremål för en tanklös rabblande kult. De mest upprörande bilderna borde snarare vara smickrande bilder, som t.ex. reliefen av profeten i USA:s högsta domstol, vilken vid sidan av reliefer på andra historiska lagstiftare ingår i ett konstverk (uppfört 1930) i domstolens lokaler. Men i stället är det bilden med bomben i turbanen som skapast mest rabalder -- som uppenbarligen uttrycker tanken att muslimer är fulla av hat och bara tänker på våld, en bild som till vår stora förvåning (nåja) enbart bekräftats genom det slags reaktioner som kommit på den.
Men vad är då bokstavsdyrkande om inte en avbild? I stället för att mässa ihåligt framför liket på korset, rabblar man ramsor till sista stavelsen utan att förstå dem. Dogmatism är i grund och botten samma dumma ihålighet: Koranen har gjorts till ett beläte.
Jag vill gärna tro att det trots allt finns en gnutta förnuft och mening bakom det muslimska tabut mot att göra bilder av profeten. Tanken var nog, tror jag, att läran inte skull gå samma väg som kristendomen med sitt makabra dyrkande av ett på en träställning uppspikat tortyroffer till den grad att belätet blir viktigare än vad karln sa för något: Du skall icke göra dig en avbild av Herren din Gud.
Varför inte det då?
Risken med beläten är att läran blir ytlig och utan eftertanke; att den yttre formen och ceremonierna blir viktigare än de moraliska spörsmålen. Meningen är då att folk faktiskt skall använda sina hjärnor...
Mot den bakgrunden framstår det som tämligen befängt att bli rasande för att någon tecknar en nidbild av profeten -- den avbilden riskerar knappast att bli föremål för en tanklös rabblande kult. De mest upprörande bilderna borde snarare vara smickrande bilder, som t.ex. reliefen av profeten i USA:s högsta domstol, vilken vid sidan av reliefer på andra historiska lagstiftare ingår i ett konstverk (uppfört 1930) i domstolens lokaler. Men i stället är det bilden med bomben i turbanen som skapast mest rabalder -- som uppenbarligen uttrycker tanken att muslimer är fulla av hat och bara tänker på våld, en bild som till vår stora förvåning (nåja) enbart bekräftats genom det slags reaktioner som kommit på den.
Men vad är då bokstavsdyrkande om inte en avbild? I stället för att mässa ihåligt framför liket på korset, rabblar man ramsor till sista stavelsen utan att förstå dem. Dogmatism är i grund och botten samma dumma ihålighet: Koranen har gjorts till ett beläte.
posted by Joacim Persson at fredag, februari 10, 2006
1 Kommentarer:
Ja, tusan, man får se upp med vad man säger om den "femtioelfte" bloggen. Inga handväskor i sikte här inte. Jag gillar italienarnas version av femtioelva: 'ennesimo', bokstavligt översatt 'den n-te', där n alltså står för vilket tal som helst. För mig som matematiker är det solklart, men jag vet inte om detta gäller alla. Hur som helst är jag också trött på allt tassande kring religiösa gröttallrikar. Jag som ateist, eller agnostiker, ska väl för fan ha samma rättigheter som en idiot som tror på att Guds son går på vattnet eller en lika stor idiot som tror att man får knulla en massa oskulder om man blir martyr. Jag finner mig inte i att dessa idioters intressen ska tillgodoses i högre grad än mina. Och särskilt inte när dessa tvivelaktiga hänsynstaganden dikteras av ekonomiska hänsynstaganden. Å andra sidan borde jag inte skriva kommentarer när jag är halvpackad.
Skicka en kommentar
<< Hem