30 januari 2006

Pamvalparnas fylleslag -- In vino veritas

Man skrattar nästan på sig åt det spektakel som utspelade sig på en s.k. innekrog på Stureplan i Stora Tokholm på lördagen. Det är naturligtvis historien med Anna Sjödin, inte så länge till ordförande i SSU jag avser och det beryktade fylleslagsmålet.

Vid det här laget är det för sent för Sjödin att "göra en pudel". Det gör hon inte heller, snarare försöker hon göra en dobermann. Men det fungerar nog inte det heller. Senaste krumbukten i skrivandes stund är att hon mumlar något om nödvärn. I en avisa har man en bild där hon möter murvlarna och visar sina skrapmärken på knogarna. Det var vär där, måste hon mena, som den förbonkade dörrvakten (som hon kallade "svartskalle" -- o så politiskt korrekt!) hoppade fram och bet henne när hon helt fredligt försökte förhindra vakten i sin tjänsteutövning?

Nödvärnsrätten gäller bara vid förhindrande av brottsliga angrepp och är ett av de juridiska verktyg en ordningsvakt har i sin verktygslåda. När någon handgripligen försöker förhindra ordningsvakten från att avlägsna någon från lokalen, ger sig på vakten, så inträder nödvärnsrätten -- för ordningsvakten. Men man kan inte som Sjödin försöker göra, hävda nödvärn mot nödvärn. Nödvärn är nämligen inget brott. För att hävda att hennes våld var nödvärn mot det hennes advokat kallar "övervåld", måste hon visa att "övervåldet" i fråga var som det heter i lagen "uppenbart oförsvarligt". Det räcker alltså inte med bara "oförsvarligt", det måste vara uppenbart också. Det är ganska höga beviskrav det.

Men priset tar väl ändå pressekreteraren Peter Skeppström som var med på fylleslaget, när han börjar vifta med sin riksdagslegimitation som vore den en Hell's Angel-väst:

Ja e rikschdagsleamåt, så passa're pysen. Fanimä schicka juschische... jussiseminischtern på're! *hick*

Moget... Detta är alltså ett valt ombud för Sveriges folk. (Ser han alltid halvpackad ut den där grabben?)


In vino veritas.

Det är när folk är fulla som de avslöjar sin verkliga personlighet. Helnykterister -- nåväl, de undantagna som är det för att deras farsa eller morsa söp sönder både sig och familjen och inte vill riskera att göra om samma sak -- är personer man skall vara vaksamma på. Det kan nämligen vara på det viset att de inte törs fyllna till just därför att de är rädda för att då avslöja sig i all sin själsliga nakenhet. På fyllan skulle de inte längre klara av att spela den teaterroll de behöver för att manipulera sin omgivning -- och det vet de om.

Egentligen borde det vara obligatoriskt för kandidater till politiska ämbeten att supa sig ordentligt fulla offentligt så vi alla kan få se hurdana de är bakom masken. De kunde göra det i direktsändning i TV eller så. Det skulle kunna bli riktigt underhållande.

De som även när de är stupfulla håller stilen och är både trevliga och hederliga, det är personer man verkligen kan lita på. De andra vet vi inte riktigt var vi har. De som bär sig åt som skitstövlar när de är fulla gör det helt enkelt för att det är skitstövlar de innerst inne är. Det de visar upp i nyktert tillstånd är en fasad.

Anna Sjödin och hennes suparkompisar har nu genomgått just detta test. Men de höll inte måttet. In vino veritas. "I vinet sanningen". Psykopaterna, maktmänniskorna, avslöjar sig när de är fulla. Det är i just sådana personers händer vi inte kan lägga makten att stifta våra lagar eller verkställa dem. De kommar bara att tjäna sina egna privata syften, inte våra.

0 Kommentarer:

Skicka en kommentar

<< Hem

Pamvalparnas fylleslag -- In vino veritas