Stockholms handelskammare fabulerar
För några år sedan, 2002, presenterade Stockholms handelskammare en rapport på 10 sidor ("Hur skattas Stockholm?") där man påstår att AB län står för "41% av statens inkomster". Aktstycket kunde kanske höra till historien -- vill minnas att den fick en del kritik -- men då jag alldeles härom dagen såg någon hänvisa till den, är det kanske ändå på plats med en sen kommentar.
Orden "moms" eller "energiskatt" nämns inte alls i rapporten -- sic! Dessa är alltså två av de tre största intänktsposterna till statskassan. Den tredje är arbetsgivaravgifter/egenavgifter.
Redan där blir man en smula skeptisk till handelskammarens beräkningsmetoder, vilka de för övrigt inte redovisar i detalj. Hur har de lyckats missa detta? I slutet har de en enkel källhänvisning men inga i brödtexten, så vad de använt sig av från dessa angivna källor, redovisar de tyvärr inte.
Om du tankar bilen på en bensinmack någonstans i landet är som bekant merparten av priset skatt, statlig skatt. Denna skatt betalas sedan in av bensinbolagets huvudkontor till länsstyrelsen i det län där företaget har sin firmaadress. Många företag, praktiskt taget alla stora företag i Sverige, har sina huvudkontor i Stockholm och då är det till länsstuyrelsen i AB län de gör inbetalningen. Detta har de av framförallt två orsaker:
Var dessa belopp betalas in, till vilken av landets skattemyndigheter/länsstyrelser gör egentligen detsamma. Det går ändå bara in till riksgäldskontoret och den allmänna statsbudgeten.
Förvisso är de kluriga räknenissarna på handelskammaren så generösa att de avstår från att räkna in företagsskatter, skriver de (sid 4). Tyvärr redovisar de inte vad de menar med "företagsskatter". Bolagsskatten i Sverige är internationellt sett mycket låg och knappt värd att nämna vad gäller statsinkomster. De tre stora posterna är som sagt: moms, arbetsgivaravgifter och energiskatter.
Men varken moms eller energiskatter nämns alls i rapporten och redovisningen av hur de tillskriver egenavgifter just AB län är otydlig. Det framgår inte alls hur de har förfarit med "tärande sektor", vilket här inte utgörs enbart av dem som är direkt anställda i statsförvaltningen, utan också de som säljer något till staten eller till dess anställda. Även dessas verksamhet beläggs nämligen med moms och egenavgifter.
Var skulle man för övrigt placera energiskatter på elkraft rent geografiskt? Där den produceras eller där den konsumeras? I vilken kolumn skall man debitera energiförlusterna i det långa distributionsnätet? Att de inte kommer på något sätt att göra det, gör inte att man kan bortse från det.
De tar upp fastighetsskatter -- även det en förhållandevis obetydlig post i statsbudgeten. Dock nämns inget om fastighetsskatt för fritidshus. Det torde vara synnerligen ovanligt att "lantisar" skaffar sig "sommarlägenheter" i Stockholm, däremot har många Stockholmare som har råd med det, fritidshus runtom i landet. Det finns bl.a. en särskild ansamling av socialdemkratisk högadel från hufvudstaden med flotta dasjor på Fårö. (Gotland är i övrigt ett av landets fattigaste områden. Och "Almedalsveckan" började med att Olof Palme hade ett privat sommarresidens på Fårö och tog limon till Visby för att agitera socialism för förvånade centerpartiskiska fattiga gutar när han var där på semester.)
De nämner också förstås den kommunala skatteutjämningen. Jag håller med om att den är felaktig. Jag betraktar förfarandet som grundlagsvidrigt eftersom det direkt strider mot regeringsformens tal om "kommunal självstyrelse" (RF 1 kap, §1). Staten har ingen rätt att förfoga över kommunernas pengar, inte heller att kommendera kommunerna som vore de underställda länsstyrelserna. Mångahanda besynnerliga dekret från Stockholm tvingas kommunerna verkställa.
I rapporten påstår de att 70% av den offentliga konsumtionen styrs av kommuner och landsting (sid 6). Hur de räknat ut detta redovisar de inte. Kommunal- och landstingsskatten är det man kallar inkomstskatt och brukar ligga på drygt 30% av det som kallas "bruttolön", vilket alltså är det på vanliga löneavier redovisade "lönen före skatt". Men det är inte hela prislappen på arbete: tillkommer egenavgifter, diverse inbakade statliga skatter som energiskatt samt ovanpå alltsammans, en fet moms. Av slutpriset på en vara eller tjänst som produceras i Sverige utgör inte kommunalskatten 30%, utan bara 30% av det som blir över när staten beskattat sig mätt och nöjd (nåja, mätt blir staten aldrig). Om summan av den statliga skatten är 50% så är den reella kommunalskatten bara 15% om skattesatsen är 30%. Därför har också flertalet kommuner och landsting i landet dålig ekonomin. För detta får många av dem ett tillskott från staten. Men det är ohederligt att av detta dra slutsatsen att konsymtinen "styrs av kommuner och landsting". Det är faktiskt staten som styr över de pengarna. Kommuner bestämmer inte över statsmedlen. Det gör riksdagen och regeringen. Dessutom har de tagit sig friheten att gå och bestämma över kommunerna, i strid med RF.
I Stockholm har vi som ovan nämnt en ansenlig ansamling av statliga tjänstemän. Förutom tjänstemän i riksdagen och departement, har vi en lång rad stora och små myndigheter. Tillkommer också andra statliga verksamheter som universitet och högskolor: studenter på KTH och SU m.fl. lärosäten konsumerar studebidrag och framförallt studielån, där de studerar, inte där de växte upp eller där de senare arbetar och betalar igen lånen. Det kostar också en vacker slant att föda upp en människa till vuxen ålder. Varje person som flyttar från landsorten till Stockholm är en förflyttning av investerat kapital.
Vidare är det en påtaglig koncentration av poliser i just Stockholm, medan det finns enorma polisdistrikt i synnerhet i Norrland där en handfull poliser skall försöka upprätthålla lagen; distrikt som det tar en hel dag att bara köra igenom -- en omöjlig uppgift. Jag vet inte om just stockholmare är ett särskilt kriminellt släkte som därför måste hållas extra kort, men det kunde de hur som helst gott bära kostnaderna för själva. Fram till slutet av 1960-talet var, förutom en liten klick kallad "rikskriminalpolisen" en rent kommunal verksamhet. Efter förstatligandet av polisen ökade polistätheten i Stockhom och glesnade annorstädes. (Det finns en bok med titeln "Polisernas krig" som beskriver händelseförloppet.)
Betrakta riktnumren i telefonkatalogens gröna sidor för en fingervisning om var staten är geografiskt placerad... Alla utgifter till dessa verksamheter blir i slutänden konsumtion i Stockholm. SCB anlitar inte rörkrökare från Jämtland, utan troligare från Solna. Tjänstemännen lever upp sin lön där de bor, i Stockholm, inte långt borta i Gäddede eller Halmstad. Det krävs en stor och dyr logistik för att hålla storstäder igång. Det finns historiska exempel på hur det går när en stad skärs av från transporter till och från staden. Se exemplen Leningrad under andra världskriget eller Sarajevo under Balkan-krigen. Denna infrastruktur: motorvägar, järnvägar, kraftnät osv har bekostats och bekostas framgent, med statlig skatt. Men de miljoner som bor långt bort från det kongliga byråkratreservatet har ingen glädje alls av byggnationerna. Man begagnar sig inte av motorvägarna till Stockhom och man fick heller ingen möjlighet att tjäna kosing på bygget av dem.
Statsutgifter är inte hela samhällskostnaden för byråkratin. När du tvingas fylla i blanketter år SCB, så är det bara den granskande byråkratens arbetskostnad som dyker upp i statsbudgeten. Ditt arbete att sammanställa data på blanketterna redovisas inte någonstans, mer än som ett underförstått produktionsbortfall, i det att du kunde ägnat de där timmarna åt något produktivt i stället.
Jag vet inte om de där på Stockholms handelskammare är kompletta idioter, men jag tror nog inte det ändå. I så fall måste deras felräkningar vara avsiktliga; dvs de ljuger. De predikar väl för sina egna: blod är ju tjockare än vatten. Det är inte lätt för dessa byråkratgroupies att framställa sig själva som något slags förfördelade underdogs. De får verkligen ta i för att krysta fram en "rapport" som "visar" hur eländigt synd det är om dem som fått ensamrätt på att sälja prylar och tjänster åt staten, bekostat av moms och energiskatter när du tankar bilen eller driver datorn du har framför dig, med elkraft som producerats i något kraftverk i Norrland eller kärnkraftverk i Småland.
Mot den bakgrunden skall vi nog inte göra affärer med de förtetag som låter sig representeras av Stockholms handelskammare. Dels är de tydligen ohederliga. Dels låter det på dem som om de egentligen inte vill sälja något till staten. Nå, låt oss då byta huvudstad och flytta bort statsappareten från Stockholm, så blir de nöjda? Ändå hellre kunde vi göra en räfst och reduktion på statsapparaten: lägga ned nästan alltihop. Och varför skall man överhuvudtaget, i denna "IT-ålder", ha en huvudstad?
Orden "moms" eller "energiskatt" nämns inte alls i rapporten -- sic! Dessa är alltså två av de tre största intänktsposterna till statskassan. Den tredje är arbetsgivaravgifter/egenavgifter.
Redan där blir man en smula skeptisk till handelskammarens beräkningsmetoder, vilka de för övrigt inte redovisar i detalj. Hur har de lyckats missa detta? I slutet har de en enkel källhänvisning men inga i brödtexten, så vad de använt sig av från dessa angivna källor, redovisar de tyvärr inte.
Om du tankar bilen på en bensinmack någonstans i landet är som bekant merparten av priset skatt, statlig skatt. Denna skatt betalas sedan in av bensinbolagets huvudkontor till länsstyrelsen i det län där företaget har sin firmaadress. Många företag, praktiskt taget alla stora företag i Sverige, har sina huvudkontor i Stockholm och då är det till länsstuyrelsen i AB län de gör inbetalningen. Detta har de av framförallt två orsaker:
- Närhet till börsen, för att fysiskt kunna nå investerare. I den sfären är personliga kontakter A och O.
- Närhet till (riks)politiker och statsstjänstemän, vilka är koncentrerade till huvudstaden.
Var dessa belopp betalas in, till vilken av landets skattemyndigheter/länsstyrelser gör egentligen detsamma. Det går ändå bara in till riksgäldskontoret och den allmänna statsbudgeten.
Förvisso är de kluriga räknenissarna på handelskammaren så generösa att de avstår från att räkna in företagsskatter, skriver de (sid 4). Tyvärr redovisar de inte vad de menar med "företagsskatter". Bolagsskatten i Sverige är internationellt sett mycket låg och knappt värd att nämna vad gäller statsinkomster. De tre stora posterna är som sagt: moms, arbetsgivaravgifter och energiskatter.
Men varken moms eller energiskatter nämns alls i rapporten och redovisningen av hur de tillskriver egenavgifter just AB län är otydlig. Det framgår inte alls hur de har förfarit med "tärande sektor", vilket här inte utgörs enbart av dem som är direkt anställda i statsförvaltningen, utan också de som säljer något till staten eller till dess anställda. Även dessas verksamhet beläggs nämligen med moms och egenavgifter.
Var skulle man för övrigt placera energiskatter på elkraft rent geografiskt? Där den produceras eller där den konsumeras? I vilken kolumn skall man debitera energiförlusterna i det långa distributionsnätet? Att de inte kommer på något sätt att göra det, gör inte att man kan bortse från det.
De tar upp fastighetsskatter -- även det en förhållandevis obetydlig post i statsbudgeten. Dock nämns inget om fastighetsskatt för fritidshus. Det torde vara synnerligen ovanligt att "lantisar" skaffar sig "sommarlägenheter" i Stockholm, däremot har många Stockholmare som har råd med det, fritidshus runtom i landet. Det finns bl.a. en särskild ansamling av socialdemkratisk högadel från hufvudstaden med flotta dasjor på Fårö. (Gotland är i övrigt ett av landets fattigaste områden. Och "Almedalsveckan" började med att Olof Palme hade ett privat sommarresidens på Fårö och tog limon till Visby för att agitera socialism för förvånade centerpartiskiska fattiga gutar när han var där på semester.)
De nämner också förstås den kommunala skatteutjämningen. Jag håller med om att den är felaktig. Jag betraktar förfarandet som grundlagsvidrigt eftersom det direkt strider mot regeringsformens tal om "kommunal självstyrelse" (RF 1 kap, §1). Staten har ingen rätt att förfoga över kommunernas pengar, inte heller att kommendera kommunerna som vore de underställda länsstyrelserna. Mångahanda besynnerliga dekret från Stockholm tvingas kommunerna verkställa.
I rapporten påstår de att 70% av den offentliga konsumtionen styrs av kommuner och landsting (sid 6). Hur de räknat ut detta redovisar de inte. Kommunal- och landstingsskatten är det man kallar inkomstskatt och brukar ligga på drygt 30% av det som kallas "bruttolön", vilket alltså är det på vanliga löneavier redovisade "lönen före skatt". Men det är inte hela prislappen på arbete: tillkommer egenavgifter, diverse inbakade statliga skatter som energiskatt samt ovanpå alltsammans, en fet moms. Av slutpriset på en vara eller tjänst som produceras i Sverige utgör inte kommunalskatten 30%, utan bara 30% av det som blir över när staten beskattat sig mätt och nöjd (nåja, mätt blir staten aldrig). Om summan av den statliga skatten är 50% så är den reella kommunalskatten bara 15% om skattesatsen är 30%. Därför har också flertalet kommuner och landsting i landet dålig ekonomin. För detta får många av dem ett tillskott från staten. Men det är ohederligt att av detta dra slutsatsen att konsymtinen "styrs av kommuner och landsting". Det är faktiskt staten som styr över de pengarna. Kommuner bestämmer inte över statsmedlen. Det gör riksdagen och regeringen. Dessutom har de tagit sig friheten att gå och bestämma över kommunerna, i strid med RF.
I Stockholm har vi som ovan nämnt en ansenlig ansamling av statliga tjänstemän. Förutom tjänstemän i riksdagen och departement, har vi en lång rad stora och små myndigheter. Tillkommer också andra statliga verksamheter som universitet och högskolor: studenter på KTH och SU m.fl. lärosäten konsumerar studebidrag och framförallt studielån, där de studerar, inte där de växte upp eller där de senare arbetar och betalar igen lånen. Det kostar också en vacker slant att föda upp en människa till vuxen ålder. Varje person som flyttar från landsorten till Stockholm är en förflyttning av investerat kapital.
Vidare är det en påtaglig koncentration av poliser i just Stockholm, medan det finns enorma polisdistrikt i synnerhet i Norrland där en handfull poliser skall försöka upprätthålla lagen; distrikt som det tar en hel dag att bara köra igenom -- en omöjlig uppgift. Jag vet inte om just stockholmare är ett särskilt kriminellt släkte som därför måste hållas extra kort, men det kunde de hur som helst gott bära kostnaderna för själva. Fram till slutet av 1960-talet var, förutom en liten klick kallad "rikskriminalpolisen" en rent kommunal verksamhet. Efter förstatligandet av polisen ökade polistätheten i Stockhom och glesnade annorstädes. (Det finns en bok med titeln "Polisernas krig" som beskriver händelseförloppet.)
Betrakta riktnumren i telefonkatalogens gröna sidor för en fingervisning om var staten är geografiskt placerad... Alla utgifter till dessa verksamheter blir i slutänden konsumtion i Stockholm. SCB anlitar inte rörkrökare från Jämtland, utan troligare från Solna. Tjänstemännen lever upp sin lön där de bor, i Stockholm, inte långt borta i Gäddede eller Halmstad. Det krävs en stor och dyr logistik för att hålla storstäder igång. Det finns historiska exempel på hur det går när en stad skärs av från transporter till och från staden. Se exemplen Leningrad under andra världskriget eller Sarajevo under Balkan-krigen. Denna infrastruktur: motorvägar, järnvägar, kraftnät osv har bekostats och bekostas framgent, med statlig skatt. Men de miljoner som bor långt bort från det kongliga byråkratreservatet har ingen glädje alls av byggnationerna. Man begagnar sig inte av motorvägarna till Stockhom och man fick heller ingen möjlighet att tjäna kosing på bygget av dem.
Statsutgifter är inte hela samhällskostnaden för byråkratin. När du tvingas fylla i blanketter år SCB, så är det bara den granskande byråkratens arbetskostnad som dyker upp i statsbudgeten. Ditt arbete att sammanställa data på blanketterna redovisas inte någonstans, mer än som ett underförstått produktionsbortfall, i det att du kunde ägnat de där timmarna åt något produktivt i stället.
Jag vet inte om de där på Stockholms handelskammare är kompletta idioter, men jag tror nog inte det ändå. I så fall måste deras felräkningar vara avsiktliga; dvs de ljuger. De predikar väl för sina egna: blod är ju tjockare än vatten. Det är inte lätt för dessa byråkratgroupies att framställa sig själva som något slags förfördelade underdogs. De får verkligen ta i för att krysta fram en "rapport" som "visar" hur eländigt synd det är om dem som fått ensamrätt på att sälja prylar och tjänster åt staten, bekostat av moms och energiskatter när du tankar bilen eller driver datorn du har framför dig, med elkraft som producerats i något kraftverk i Norrland eller kärnkraftverk i Småland.
Mot den bakgrunden skall vi nog inte göra affärer med de förtetag som låter sig representeras av Stockholms handelskammare. Dels är de tydligen ohederliga. Dels låter det på dem som om de egentligen inte vill sälja något till staten. Nå, låt oss då byta huvudstad och flytta bort statsappareten från Stockholm, så blir de nöjda? Ändå hellre kunde vi göra en räfst och reduktion på statsapparaten: lägga ned nästan alltihop. Och varför skall man överhuvudtaget, i denna "IT-ålder", ha en huvudstad?
posted by Joacim Persson at onsdag, februari 22, 2006
0 Kommentarer:
Skicka en kommentar
<< Hem